En någorlunda produktiv helg

Jag hade planer att hinna med så mycket i helgen. Det blev inte riktigt så, men jag får nog ändå säga att det blev en hel del gjort ändå.

Äntligen fick jag t.ex. kittat mina fönster. Jag vet inte om någon minns, men jag gjorde en tabbe när jag skulle ta loss rutorna. Missade ett stift och spräckte en ruta. Trodde att det fanns fönsterrutor i källaren i Lilla huset, men det visade sig att där fanns det bara fönsterramar. Så jag beställde en ny ruta från en glasmästare. Jag valde förmodligen fel glasmästare för det tog ganska lång tid, och ett par påminnelser innan jag slutligen fick min ruta. Visserligen har jag hunnit olja bågarna flera gånger och dessutom grundmålat dem, men det tog trots allt inte så lång tid att göra det grundarbetet som det tog för glasmästaren att fixa fram en ruta. Nu fick jag rutan och i lördags så gjorde jag rent den gamla rutan och så kittade jag båda fönsterna. Äntligen.

Fick också testat min ”stiftpistol” som jag köpte för ett tag sedan.

Attans vad fort det gick att stifta fönsterna. Jag tror inte jag tänker köra med den där hammaren igen.

Nu får fönsterna vänta till nästa helg, sedan ska jag försöka måla dem en gång om dagen tills de är klara. Tre lager tänker jag mig att de behöver. Får se om jag kan komma på något bra sätt som gör att jag kan måla båda sidorna samtidigt. Funderar på att skruva ihop fönsterbågarna igen så att jag i princip kan ställa dem upp när jag målar dem. Så får jag måla dem ståendes. Typ så här:

I lördags åkte också alla blommor ner i källaren. Pelargoner och fuchsia och någon till. Det är alltid lika tråkigt att göra det för det innebär att sommaren verkligen är slut och att jag liksom gett upp hoppet om att den ska fortsätta. Missförstå mig rätt, jag gillar faktiskt hösten, men hösten är ingången till vintern och vinter tycker jag INTE om. Så därför är det alltid lite ledsamt att bära ner blommorna i källaren.

Söndagen hade jag tänkt använda till att plantera om några blommor, men jag ägnade istället hela söndagen till att baka. Utan att det egentligen blev så himla mycket bakat. Men det blev i alla fall Cranks bröd, Grahamsbullar och Kardemummabullar. Så nu finns det lite bröd i frysen. Plus bullar.:)

Jag hade tänkt fixa till något med mina jordärtskockor, men hann inte med dem. Maken var snäll och stoppade dem i en papperspåse och ställde dem i kylskåpet. Samtidigt som han frågade vad kilopriset är på jordärtskockor. Man kan ju undra om han funderade på nyttan av att egentligen odla dem själv när du köper dem billigare i butiken.

Det blev förresten ungefär ett kilo skockor på en planta. Oavsett kilopris.

En god skörd

Jag köpte två krukor jordärtskockor i våras och planterade dem i en låda.


De växte sig stora och fina och så plötsligt var det höst.
Jag läste att du ska klippa av dem så här på höstkanten så det har jag gjort.


Jag har också läst att du ska låta dem vara kvar i jorden tills du har tänkt att äta dem. Mina är visserligen i en låda, vilket gör det hela mer sårbart än om de var planterade i marken, men det brukar inte bli kallt på riktigt förrän efter nyår så vi får se till att äta upp dem innan dess.

Jag var så klart nyfiken på om det fanns något under de jättelika plantorna och bestämde mig för att helt tömma under en av dem för att se vad det kan bli för skörd av en planta. Och kolla bara här, det har allt blivit en del.


Jag vet inte vad som är normalt, men jag tycker det var ganska mycket som jag hittade under en planta.

Nu sitter jag och kollar vad jag ska laga till för att få användning av mina skockor. Ett äventyr bara det. Jag vet att soppa är jättegott, men det finns säkert flera trevliga användningsområden.

Nu vet jag i alla fall att det inte BARA var stora växter med gula blommor i min låda.

Några härliga dagar

Idag när jag kikar ut i trädgården så är det väldigt grått. Men just nu gör det inte så mycket.

Vi har haft tur ett antal dagar här. Haft fantastiskt fint väder. När jag kommit hem från jobbet har jag suttit på verandan och myst efter att jag busat eller tränat lite med hundarna. Dagar som faktiskt gett mycket energi.

Kolla bara så härligt (syns också vilka fönster från lilla huset jag har i källaren för renovering just nu).


Det är ju inte så att det varit supervarmt eller så tvärtom har det börjat bli lite kallare och pelargonerna får nog plockas in i helgen.De är ändå ganska fula nu efter en ganska intensiv regnperiod.

På verandan har vi våran infravärmare i taket som gör det möjligt att sitta ute  utan att bli alltför kall. 

Det är ju trots allt som då att så länge solen är uppe så värmer den fortfarande granska bra. Så med lite eftervärme från solen och infravärme från taket blir det riktigt skönt så här i höstens glans.

Jag vet vem det är!!

Årets nobelpristagare i litteratur alltså! Kazuo Ishiguro.

Jag både vet vem det är och har läst böcker han skrivit.

Är det säkert att det inte har begåtts något fel?

Varför läser jag egentligen

Jag läser mycket böcker och det har jag gjort sedan jag lärde mig att läsa. Bibliotekstanterna (ja, vi sa så då) brukade skratta åt mig och mina bokhögar som jag släpade med mig. Jag var ganska liten när jag var liten så högarna var stora i förhållande till mig.

Biblioteket var ett favoritställe, älskade att gå dit. Även det satt i länge, länge. Tyckte om att gå dit och sätta mig, leta i facklitteratur och även att lyssna på musik. Framförallt klassisk musik brukade jag sitta i en fåtölj på biblioteket och lyssna på (inte när jag var liten alltså, utan sen när jag blev stor).Det vet jag inte ens om det går att göra längre. Jag har nämligen inte varit inne på ett bibliotek nu på många år.

När böckerna blev lite mer åtkomliga genom att de kom ut på pocket snabbt så blev det många inköp. Var också alltid snabb på bokrean. Framförallt när bokrean verkligen var en bokrea, inte ett tillfälle för bokhandlarna att sälja billigt framställda böcker. Jag hade alldeles för många bokhyllor hemma. Böcker var nästan heligt och fick inte kastas. Tills jag kastade dem. Kvar finns bara några enstaka böcker som jag vill ha kvar. Nu hittar jag fakta på Internet. Och e-böcker. Och ljudböcker.

En gång i tiden så tänkte jag att eftersom jag läser så mycket så borde jag recensera böcker på min blogg. Samt ha en lista över alla böcker jag läste. Sagt och gjort, jag skapade ett litet system för det. Med betyg och sånt. Det gick inte så bra. Alltså jag läste böcker och jag kunde lägga dem till min lista. Om jag inte glömde det. Vilket jag ofta gjorde. Eftersom jag egentligen inte var det minsta intresserad av att ha en lista över lästa böcker.

Och jag recenserade böcker. Ibland. Fick anstränga mig ganska mycket för att få till någorlunda vettiga sådana. Recensioner som faktiskt ändå kändes ganska tomma, och ointressanta. Så jag slutade, nu skriver jag bara om jag hittar någon bok som jag verkligen vill lyfta upp.

Varför skriver jag om det här nu då? För att jag häromdagen, när jag letade efter bokförslag, ramlade in på någon som hade en bokblogg. Så passionerad och så många recensioner. Och ändå ville jag knappt läsa någon av böckerna som fanns i den här bloggen.

Något som fick mig att fundera. Varför läser jag? Eller inte fundera så himla mycket egentligen. Det här visste jag redan innan.

Jag är helt enkelt inte någon intellektuell person. Jag anser mig vara ganska intelligent, men intellektuell? Nope. Jag läser böcker för att bli road. Inte för att få djupare insikter. Av precis samma anledning tittar jag på de filmer jag tittar på. Jag vill bli road. Jag vill under en stund befinna mig i en annan värld. Av fantasi. Vara på ett ställe som har absolut ingenting att göra med min verklighet. Eller eländet i världen.

Visst jag läser deckare och thrillers och jag tittar på actionfilmer, men de är ändå ganska världsfrånvända för det mesta. Jag gillar fantasy och science-fiction. Åtminstone till en gräns. Jag gillar drama om de är av de snällare slaget. Tittar gärna på naturprogram och läser böcker om natur. etc. Jag är helt enkelt inte speciellt djup när det gäller litteratur och film.

Jag. Vill. Bli. Road.

Förutom detta så läser jag ganska många nyheter, jag har en ganska god koll på vad som händer. Jag är dock en känslomänniska och har en alldeles för livlig fantasi så jag kan må väldigt dåligt av nyheter, men läser ändå för jag tycker att det är viktigt för mig att ha koll.

Kanske är det därför jag vill bli road när jag läser eller tittar på film?

Tillbaka till det här med recensioner. Orsaken till att det inte blev så många recensioner för min del är helt enkelt att de flesta böcker gör inte något större intryck på mig. De kan vara bra, eller dåliga, men när de är slut är de slut. Då är det dags för nästa bok. Inte för recensioner. Är boken slut så är den glömd ganska snabbt. Utom ibland, vissa böcker gör naturligtvis skillnad. Då kan det hända att jag vill dela med mig och det kommer någon rad här.

Och om någon undrar vad det här inlägget egentligen går ut på så undra inte. Förmodligen går det inte ut på någonting.

Men det kanske roade någon?

Bra redskap

Vi har inte haft mycket äpplen i trädgården i år. Det har väl räckt till några äppelpajer och kanske räcker till några till. Inte till mos eller must i år inte.

Hemma har jag ett redskap som säkert många andra också har, men jag blir lika fascinerad varje gång jag använder det.

Vad heter det egentligen? Äppelskalarskäraren heter den hos mig, men den borde ha ett bättre namn. Den är dessutom rolig att använda och SÅ enkel.

I med ett äpple, snurra, snurra och det är urkärnat, skalat och skuret. Det geni som kom på den här grejen tjänade förmodligen inte många ören, men det borde han eller hon ha gjort. Inte ens elektrisk!

Plus att den anpassar sig till äpplets storlek.

Andra år när vi hade mer äpplen och jag stod och gjorde äppelmos använde jag den här till ganska många kilo äpplen, men det är inte jobbigt det heller. Just bring them on!!

Har du inte en sådan här mackapär i köket så rekommenderar jag den varmt. Men chansen är ganska stor att du har en, som du inte använder. Skulle det vara så tycker jag att du ska plocka fram den nästa gång du gör äppelpaj.

Jag tror inte du kommer att ångra dig.

Att bruka det våld som situationen kräver

Idag har de försökt hålla en folkomröstning i Katalonien. En folkomröstning om självständighet för provinsen. Något som den spanska regeringen förbjudit dem att göra. Jag kan inte alla turer om detta, men har förstått att det är något som de bråkat om på högsta nivå.

Oavsett detta så var det idag planerat att det skulle vara en folkomröstning. Och den spanska regeringen skickar dit poliser. Många poliser. Som ska stoppa röstningen. 500 människor påstås vara skadade och vi ser bilder där poliser ger sig på människor som definitivt inte är något hot för dem. Bär iväg gamla damer och bråkar med helt värnlösa människor.

Jag tycker det är förskräckligt. De människor som poliserna har gett sig på har gått dit för att rösta. Inte för att förstöra byggnader eller banka någon i huvudet. Det finns säkert några som ville bråka också, men det stora flertalet har gått ut för att rösta. Och för att hindra dem från att rösta så använder poliserna våld. Kan det verkligen vara förenligt med en demokratisk stat? Att använda våld som är långt ifrån i nivå med den gärning som personerna är ute för att begå?

De kan ju bara strunta i omröstningen? Låt folk rösta och så strunta i resultatet och säga att det är olagligt, såvitt jag förstått så är det inte ens säkert att resultatet hade blivit att de verkligen vill ha självständighet. Kan ett utbrott av våld verkligen få katalaner och resten av Europa på Spaniens regerings sida?

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill säga eller kan inte heller påstå att jag är så kunnig om politik vare sig här eller i Spanien, men när jag läser om det här så blir jag i alla fall bara ledsen.

Nu är det höst

Den senaste veckan har det varit väldigt fint väder här. Sådant väder som jag alltid kopplar ihop med september. Solen har värmt när den varit uppe och jag har till och med njutit av att sitta ute. Härligt.

Träden börjar reagera på de kortare dagarna och det syns höstfärger både här och där. Längs med kanterna av gatorna börjar det också samlas små högar av löv.

Jag tycker om hösten. Det är lagom varmt att promenera. Jag älskar sommar, men ärligt så kan det vara lite för varmt för långa skogspromenader. Så här års är det precis lagom. Plus att det finns en bonus som heter svamp.

Igår tog jag en promenad med hundarna när jag kom hem från jobbet. En av det längre slaget i de förhållande jag har med mina fötter just nu. Och det var så skönt.

Vi satte oss på en av våra favoritbänkar och satt kvar där länge. Det var fortfarande sol och det var så vackert runt omkring oss. Jag satt och drog päls från Gandalf, som har satt igång sin höstfällning, tills marken började bli vit runt oss.

Till sist gick vi hem. Med oss hade vi en riktigt härlig känsla. Nöjdhet. Lugn.

Det var en bra promenad.