Vi fick besök

I somras när jag satt på framsidan och rensade i en rabatt kom en man fram till staketet och började prata. Det visade sig att han höll på med släktforskning och att hans släkt en gång i tiden hade byggt vårt hus och även bott i det under många år. Vi bad honom komma in på en kopp kaffe och satt och pratade en stund. Han hade lite bilder som han visade upp. Jag fotograferade dem med min mobil. Ångrar nu att jag inte såg till att bilderna blev bättre, men nu är det som det är.

Tidigare har vi haft det här fotot som vi fick av de förra ägarna till huset.

Nu fick vi en ännu äldre bild.

Här är staketet nog ganska nytt – på den övre bilden börjar det bli lite skruttigt. Och så den lilla familjen, och då menar jag lilla, de ser ut som små dockor där framför huset. Visst är det lite kul!

Jag har tyckt att det är väldigt synd att de där fina verandorna uppe och nere tagits bort någon gång på 70-talet och hade lust att återskapa dem, men vi valde sedan att inte göra det. När jag ser den nedre bilden så tänker jag att vi kanske ändå valde rätt. De där verandorna är i söderläge och när solen sken så blev det förmodligen väldigt varmt där, därav de långa vita gardinerna. Jag kan tänka mig att sommartid var det nog nästan olidligt att vara där. Med mindre fönster, som vi har idag, går det ganska lätt att täcka till så att det inte blir så varmt. På den översta bilden är det vinter och det finns inte samma behov av gardiner.

På ett papper hade han en annan bild, som troligen ligger mellan de här båda. Huset syns inte så mycket, men familjen verkar lite modernare.

Grindstolpen har även fått den nummerskylt som den har på den första bilden. Där syns också tydligt trappan innanför det fönster som numera är borttaget. Kanske vi sätter dit ett fönster någon gång i framtiden, det skulle vara roligt att få fram symmetrin igen. Eller så låter vi någon senare ägare fundera på det.

Jag ångrar också att jag inte tog en bild på hans släktträd, av någon orsak kändes det för personligt och jag ville inte riktigt göra det.

Även om jag inte var smart nog att fotografera mera och bättre så är det ändå jättekul att ha de här bilderna och det var roligt att höra hans berättelse.

För den som undrar ser huset alltså ut så här idag.

Eller ja – inte just idag-idag. Som synes är det vinter. Men så här ser det ut i nutid eller hur sjuttsingen jag ska säga.

Och så här såg det ut när vi köpte det.

Mäklarbild

Till skogs

Ja, jag har börjat ge mig ut i skogen igen, på kortare promenader. Älskar det! Idag tänkte jag att jag skulle kolla om det fanns någon svamp. Och ja, det finns massor av svamp. Tyvärr är den mesta väldigt maskstungen. Hittade t.ex. hur många Karl-johan som helst, men inte en enda som gick att använda.

Lika torr som sommaren var här, lika blött har det varit senare delen av augusti och hitintills i höst. Det har gjort att svamparna växer som tokingar, men det gör också att sniglar och maskar finns i överflöd.

Tvingade till och med Iggy att sätta sig bredvid en av dem. Fast han ser faktiskt ganska glad ut så det kan inte ha varit alltför hemskt.

Hundarna gillar ju också att vara i skogen.

Tyvärr fick vi vända mitt i turen för en skogsmaskin hade gjort skogsvägen till en leråker. Med betoning på ler. Försökte ta mig över, men då jag bara hade skor och inga gummistövlar så fick det vara. Vi vände och tog oss en annan tur istället. Hittade några kantareller och några smörsoppar. Smörsoppar är en svamp som folk verkar lämna kvar. Deras otur, för det är en väldigt god svamp. Den ser lite kladdig och dan ut och det är inte jättekul att dra skinnet av hatten, men när du gjort det så är den SÅ god att äta.

Och det är inte bara vi som tycker det, se bara snigeln som ätit upp i princip hela den vänstra svampen i bilden ovan. Jag lyfte på hatten och där var i princip ingenting under den.

Många flugsvampar fanns det också, olika varianter. En sak är säker, även om de inte bör ätas så är de väldigt dekorativa.

Den här svampen tycker jag också var snygg, men jag vet inte vad den heter tyvärr.

Både maken och jag är förtjusta i att plocka, och äta svamp. Vi plockar ganska många olika sorter. Även om jag skulle vilja kunna flera sorter. Men vi plockar ingen svamp som vi inte är 100% säker på. Men det är ganska tydligt när du plockar svamp på ställen där kanske ganska många andra också går att de flesta plockar nog bara kantareller. och kanske Karl-johan.

Men som sagt, det innebär att det finns till oss!

En shoppingbag beställd

Jag cyklar mycket. Vilket inte är så hurtigt som det låter, för jag cyklar på min elcykel. Visst, lite motion får jag väl. Ungefär som att cykla på en motionscykel med nästan inget motstånd. Men det innebär att jag tar mig runt enkelt och jag kan ta mig ganska långa sträckor på ett enkelt och bra sätt. Och jag slipper alla bilköer! Dessutom är det miljövänligt.

På min cykel har jag idag en cykelkorg fram och en cykelkorg bak på sidan. Det innebär att jag enkelt handlar två kassar mat på vägen hem från jobbet. På jobbets cykelparkering är det emellertid väldigt trångt och den bakre cykelkorgen är lite i vägen. Jag kan inte lyfta av den för jag har fäst den med ståltråd, detta eftersom jag vid tidigare tillfällen varit med om att cykelkorgen blivit snodd för mig när jag varit inne i affären. Så nu har jag tänkt mig att testa något nytt. Jag har beställt mig en cykelväska. För shopping. Den ska vara lätt att snäppa loss från cykeln och då det är en väska med bra handtag tänker jag mig att jag ska kunna lägga varorna direkt i den. Något som jag inte vill göra i cykelkorgen eftersom handtagen där är smala och skär in i handen om jag skulle försöka lyfta den fylld med varor.

Jag inbillar mig att jag kommer att vara så duktig att jag tar loss väskan och tar den med in på jobbet och sedan tar den med mig till affären. Vi får väl se om mina förhoppningar stämmer. Oavsett så kommer jag att ha en fin shoppingbag.

Inte sant? Den piggar väl upp lite grand i höst- och vintermörkret? Den klarar 20 liter så det ska få plats en del shopping i den. Dessutom kan jag ha en tygkasse liggandes i den så att jag inte hela tiden glömmer dem hemma. Börjar ha ganska många miljövänliga tygkassar hemma nu eftersom jag konstant köper nya.

Jag har beställt min väska från amazon.de så det tar några dagar innan den kommer hem. Jag kan förresten rekommendera tyska amazon. Det mesta får du gratis frakt på om du handlar för mer än 29 Euro. Och många saker är billigare där. Den här väskan t.ex. kostar 599 kr på det billigaste stället jag hittade i Sverige, men kostade 40 Euro på Amazon.de. Och eftersom den kostar mer än 29 Euro så är frakten gratis. Plus att du kan välja att ha engelska som språk, så du måste inte vara någon hejare på tyska. Själv brukar jag läsa om varan och läsa kommenterar på amazon.com först och sedan shoppa på amazon.de.

Ett litet tips.

 

Fönster – igen

Jag har skrivit det förut och jag kommer att skriva det igen. Att renovera fönster är det absolut tråkigaste moment som finns när det gäller husrenovering. När jag ser andra husrenoverare på Instagram så har jag förstått att det finns människor som tycker det är roligt. Mysko.

Nu är jag på gång igen. Två fönster från Lilla huset ligger i källaren. Det här är söderfönster och de är INTE i bästa skick kan jag lugnt säga. Kittet var kasst så jag har tagit bort allt kitt och plockat bort rutorna. En av rutorna spräckte jag dessutom. Slarvigt av mig. Hade missat att plocka bort en klammer så när jag lyfte sprack det mot en klammer. Är inte så orolig för det. I källaren i Lilla huset står det gamla fönster. Ramarna på dem är inte så fina, men fönsterrutorna i dem är det inte något fel på. Räknar med att kunna använda någon av dem.

Men det trista är väl att de yttre fönsterbågarna är så dåliga. Torra och spruckna. Jag ska olja in dem och se om det kan tänkas göra något nytta. Annars får vi väl titta på andra alternativ. Renovera bågarna eller köpa nya. Men jag tänker i alla fall ge dem en chans. Några omgångar halvolja kanske kan göra lite nytta?

Usch. Ingen som kan komma hit och fixa dem? Som tycker att det är roligt att renovera fönster? Troligen inte. Bara att ta sig ner i källaren och fortsätta!

 

Jag testar: Hot Chörizo från Anna och aporna


Jag brukar ibland göra någon slags snabblagad ris- och korvgryta efter ett recept av Gordon Ramsay (recept kommer endera dagen). Med den grytan i åtanke så köpte jag den vegetariska korven Hot chörizo från Astrid och aporna. Hur gick det då?

Jag tycker att det var god smak på korven och den gav även bra smak till själva rätten. Korvens roll i den här rätten är inte bara att vara korv, utan att ge lite hetta och smak till hela rätten.

Som synes på bilden så är korven blandad med annat. Men, som sagt, korven har bra krydda och ger bra smak.

Däremot så gillade jag inte konsistensen speciellt mycket. Nu kan jag inte svara på om den var sämre än vissa korvar som är gjorda av kött, jag har nämligen problem med konsistens på många sorters korv. Denna korven var väldigt kompakt och lite som falukorv i konsistensen, och då gillar jag alltså inte falukorv.

Ska korven användas som här, dvs skäras ner i bitar och användas i en gryta eller i någon annan rätt där den ska vara i bitar så skulle jag inte tveka att använda den här korven igen. Ska den däremot ätas hel så är det definitivt inte min favorit. Smaken bra, konsistensen lite mysko. Har du inga problem med konsistens på mat så tror jag dock att den kan vara en hit.

Kolla vad jag fick

Jag var ju på tjänsteresa på min födelsedag (som alltså var i onsdags) och kom inte hem förrän torsdag. Och när jag väl kom hem så låg det ett vadderat kuvert i brevlådan. I kuvertet låg en påse. Med marknadsnougat!

När jag var liten bodde vi i Broby i Skåne. Där var det marknad två gånger om året. I juni och i september. Dvs ungefär när skolorna slutade och när skolan började igen. Där köpte jag alltid marknadsnougat från Kais konfekt. De var de godaste.

Eftersom mamma bodde kvar där i många år så hände det att jag passade på att hälsa på henne i samband med att det var marknad. Och då köpte jag också marknadsnougat. Alltid.

När mamma inte  längre finns kvar där så blir det inte av att jag åker till Broby särskilt ofta. Och i princip aldrig till marknaden. Men jag har en vän som bor lite närmare och som tar sig dit ibland. Hon vet vad jag gillar. Så hon skickade mig en påse!

Mums!


De varade inte speciellt länge får jag erkänna. Och maken fick inga. Han var inte hemma och dessutom så var de ju faktiskt mina!

Att vara på tjänsteresa

Jag har ett arbete som periodvis innebär en del tjänsteresor. Och ska jag vara ärlig så är det inte det roligaste jag vet. Jag har bekanta som tycker att det låter lyxigt att vara ute och bo hotell titt som tätt, men för min egen del är jag inte speciellt imponerad. Själv sover jag hellre hemma i min egen säng.

Inte sällan går tjänsteresorna till Stockholm, vilket har gjort att Stockholm är mer en jobbstad och inte en fritidsstad, så att åka dit på semester eller att ta en weekend där känns helt fel. Det är ungefär som att jag aldrig skulle gå ut och äta på kvällen på ett ställe där jag ofta går och äter lunch. Orsaken är så klart att det blir liksom för mycket jobb över det. Således inte någon avkoppling.

De sämsta tjänsteresorna för mig är de där jag bara ska stanna en natt. Trots att jag sovit borta så ofta så är det fortfarande väldigt ofta så att jag sover dåligt första natten borta. Vilket innebär att när det är dag två och dags för hemresa så är jag helt slut.

En sak som jag dock lärt mig efter alla år, det är att sova på både tåg och plan. När jag började med tjänsteresor så var det helt omöjligt, men numera är det inte det minsta problem. Jag bryr mig ju inte om hur jag ser ut när jag sitter där så jag tar på mig ett ”mörker” (dvs en sovmask, maken och jag kallar dem mörker) och ett par hörlurar. Sedan slocknar jag jättefort. När jag åker tåg till Stockholm så har kroppen dessutom lärt sig var vi är, eller så släpper öronen igenom vissa ljud. Jag brukar nämligen alltid sova direkt när jag går på tåget, sedan sover jag till Norrköping. Där vaknar jag och äter min frukost och förbereder mig för det möte som jag ska till. Och jag vaknar alltid strax innan Norrköping. Visst är det lustigt!

Och idag är jag också på tjänsteresa. Kom hit igår. Den här gången är det en konferens med hela vår avdelning. Eftersom det var min födelsedag igår och vi har konferens på ett spa-hotell så unnade jag mig en massage. Något ska jag väl ha för att behöva vara på tjänsteresa på min födelsedag. Och så köpte jag mig dessutom en alldeles för dyr flaska badskum. Så blir det ibland när du tycker synd om dig själv. Eller är det bara jag?

Som vanligt har jag sovit dåligt och är skittrött. Har varit och hämtat mig en macka och en kopp te som jag äter på mitt rum. Tål inte folk på morgonen. Ännu mindre tål jag dem när jag sovit dåligt. De bara pratar och har sig. De uppskattar inte om jag ber dem hålla käften. Så jag går upp till mitt rum istället.

Men en positiv sak kan jag komma med. Det är inte helt fel att vakna och ha den här utsikten utanför fönstret.

OK Öland igen, men sen är det slut

För att slutföra det här så behöver jag alltså visa upp några bilder till. Dag två. Då hade vi inte lika bra väder som dag ett, men alldeles väl tillräckligt bra väder. Mulet, men varmt. Vilket egentligen är ett alldeles utmärkt väder för att göra roadtrips.

Vi stannade till på någon sandstrand där hundarna lekte för fullt en stund. Sand är skoj.

Nästan längst upp så var vi i något som hette Trollskogen. Som ska vara känd för sina gamla ekar. Där de flesta numera är döda.

Det var väl fint där, men för oss som är i skogen väldigt ofta var det inte något märkvärdigt.

Mer märkvärdigt var ett ställe som hette Neptuni åkrar. Neptuni åkrar är ett stort klapperstensfält.

Klapperstenar är mindre stenar som fått sin rundade form genom rullning och nötning mot varandra till följd av havsvågor eller strömmande och forsande vatten.
Klapperstenar är vanligt förekommande i Sverige både på västkusten och på ostkusten. Ibland kan de torna upp sig till mäktiga vallar längs stranden, som vid Stenkusten på nordvästra Gotland och norr om Byxelkrok på nordvästra Öland, där klapperstensfältet Neptuni åkrar återfinns.
Wikipedia

De här stenarna är inte från Neptuni åkrar, men jag tycker de var vackra och de kan förmodligen också räknas som klappersten.

Det var onekligen ganska mäktigt att se det stora fältet med bara stenar. För det är ett stort område, åtminstone om du betänker hur litet Öland är. Så här på hösten liknar det nästan ett månlandskap. Om det nu fanns hav på månen då så klart.

 

Neptuni åkrar

Tydligen ska åkrarna vara fulla med blåeld om våren, så här års var det som synes ganska kalt. Även om jag hittade någon enstaka blåeld.

Längst ner vid vattnet så var det inte småsten utan någon slags klippor.

 

I de klipporna så fanns det massor av fossiler. Ganska häftigt faktiskt.

Jag läste någonstans att det tyvärr finns människor som går och knackar loss fossiler ur klipporna. ”Det finns folk till allt” som min man brukar säga.

Vi såg också Ölands raukar.

Eftersom jag bott ett par år på Gotland så får jag erkänna att jag sett mer effektfulla raukar, men nu har jag sett Ölands raukar också. Oavsett.

Något som också var lite kul var ungdjuren som hade det riktigt härligt på de här stora områdena. När du hamnar bakom en ko, är det liksom bara att ta det lugnt.

På en restaurang som heter Kalk och som ligger i Löttorp åt vi förresten en vegetarisk hamburgare som var gjord på en skiva rotselleri. Det låter ganska tråkigt när det sägs så där, men faktum är att det var jättegott! Den var förmodligen kokt i någon buljong och sedan panerad med något och förmodligen stekt. Det där får jag nog mixtra lite med.