Gissa om jag blir irriterad på mig själv när det börjar dyka upp sådana här märken på något jag målat. 
Jag har alltså slarvat med shellacken. Antingen lagt på för tunt eller missat helt och hållet. Detta är en billig dörr vi köpte och den hade massor av kvistar så det kan verkligen vara antingen eller.
Just nu låter jag det vara, men det innebär att vid tillfälle får jag fixa till det här. Ny shellack och ny färg.
Har bara mig själv att skylla.
I söndags var det helt underbart väder. Jag var beredd på att börja gå utan strumpor och att slänga iväg varma kläderna. Som tur var gjorde jag inte det. Idag hade jag fleeceväst under jackan, öronvärmare och vantar när jag var ute med hundarna mitt på dagen. Och jag var inte för varm. Det blev ett litet bakslag direkt. Men det är fortfarande vår, det är fortfarande plusgrader, men det är lite nordliga vindar. Vindar som gärna fick vända.
Såg förresten den här tallen på promenaden.
Växer inte den lite konstigt? Nästan alla grenar åt bara ett håll. Det kan ju vara som så att den växt trångt, men där fanns inte någon stubbe direkt i närheten. I så fall har de fått bort stubben otroligt bra.
Kanske den har någon sjukdom?
Jag satt just och tittade på Doctor Strange. En film av Marvel.
Marvels filmer bygger på gamla seriefigurer. Många av dem från 60-talet. Och kanske är det därför jag gillar Marvel. Jag läste mycket serier när jag växte upp. Jag läste många böcker också, men det hindrade mig inte från att läsa serier. Pappa prenumererade på Fantomen och Seriemagasinet och i skolans bibliotek fanns det fler serier. Kanske hjälpte serierna till med att få mig så intresserad av Fantasy. Eller så var det bara att jag hade så mycket fantasi själv.
Marvel har ju ett drömläge egentligen. De har en djup källa av gamla serier och seriefigurer att ösa ur. Och de flesta som tittar på dem idag vet förmodligen inte ens att det är gamla serier utan tror att det är nya figurer.
Men jag blir lite nostalgisk när Marvels filmer dyker upp en efter en. Och tänker på mina serieböcker och serietidningar från barndomen. Och jag tycker de lyckas för det mesta. Inte för att jag tycker att alla filmerna är bra, men de lyckas med att få filmerna att likna tecknade serier. Vilket förmodligen gör att jag blir sugen att titta på nästa film också när den kommer.
Vissa av filmerna tycker jag är bra underhållning. Gillar t.ex. alla X-men filmerna. Doktor Strange var nog inte någon höjdare, men nu har jag sett den också.
Filmerna får mig dock att sakna det där med att läsa serier. Jag vet inte om det skulle vara samma sak längre, men serier hade en särskild lockelse. Bilderna och de korta texterna som tillsammans bygger historien. Jag kanske får köpa mig en serietidning någon dag framöver. Bara för att testa.
Äntligen är bilden klar. Den jag började på i Skärhamn. På den här bilden är det inte bara en fågel utan flera och därför har den tagit tid att göra färdig.
Bilden föreställer en storskrake med ungar och jag är riktigt nöjd med den här.
Även om den inte egentligen har gett någon stor akvarellutmaning så var det en utmaning ändå. Men den har också gett mig blodad tand. Jag ska inte vara rädd för lite mer avancerade motiv. Även om jag också måste vara beredd på att misslyckas ibland.
Oj så fin helgen har varit. Vi har suttit ute på våra nyfixade utemöbler. Vi har överhuvudtaget varit ute (även om jag legat en del inne också på grund av någon dum magbacill). Hundarna har blivit badade och borstade. Vi har plockat årets första fästing.
Och solen har varit så varm även om vindarna varit kalla. Jag har tagit de där bilderna som jag tar exakt samma vartenda år. Funderade på om jag skulle lägga ut dem i år igen, precis som alla andra år.
Så klart ska jag det! Jag blir ju lika glad och lika överraskad varje år så det är självklart att de ska läggas ut.
Det fanns dock inga tecken på vitsippor ännu, men nu ska det nog gå fort. När jag gick ut med hundarna så såg jag faktiskt några utslagna vitsippor, så där solen når fram har de faktiskt satt igång. Och Götapetter vad det var skönt att gå ut med hundarna. Varmt och soligt och bara VÅR. Förutom en långpromenad så satt vi en lång stund på en bänk. Vi tittade på människor och hundar och njöt av vädret.
Det kommer, det kommer en vår…
Förra året köpte vi nya möbler till framsidan. De vi köpte för nästan inga pengar alls när vi flyttade in i huset hade rostat sönder. De nya är också köpta på en billighetsbutik, men lite dyrare än de första vi hade där.
Under vintern har vi haft en presenning över dem och presenningen klämde vi ihop med ett par remmar. Det var tydligen inte så bra för när vi tog av presenningen visade det sig att möblerna påverkats av fukt. Ovanligt handfast fixade vi till dem med en gång. Maken slipade dem och jag tvättade av och oljade in dem.
I hastigheten så fixade vi till bordet som ska vara på verandan också. Så just nu ser de fina ut. Vi får se till att olja dem ett par gånger till under sommaren och ha en bättre förvaring för dem nästa år.
Lite retligt med nästan helt nya möbler, men eftersom det som är gjort är gjort så får vi ta det som en lärdom och hoppas att vårt arbete får möblerna att hålla i alla fall. Det vi lärt oss är att om du har en presenning över möblerna så fäst inte ihop den mer än att det blir bra ventilation.
Är det därför skatbon blir större och större varje år?
Jag tycker om att måla fåglar om ni inte fattat det redan. Nu när jag leker med akvarell så letar jag så klart efter lite förebilder och inspiration. Plus att jag tittar efter sådant jag kan lära mig av. I det här sökandet har jag hittat en fantastisk fågelkonstnär. Han gör SÅ härliga bilder. Tänkte jag skulle dela med mig av mitt fynd. Konstnären heter Karl Mårtens och här är några av hans målningar.
Söker ni på hans namn hittar ni många fler.
Fina va!
Jag gillar hur motivet liksom flyter och sedan hur ögonen och näbben är detaljerade och skapar en helhet på ett så ”enkelt” sätt. Bara älskar hans bilder.
Och för den som är intresserad så finns här en video från Youtube. Jag är inte så intresserad av intervjun som av hur han målar vråken. Helt jäkla fantastiskt!