Ibland är det bra med lite slarv också

Häromveckan var jag och hämtade mitt nya pass. Ja, jag lyckades faktiskt få en tid för pass hos polisen. Det var fullt sex veckor framåt, men precis när jag kikade så avbokade förmodligen någon en tid och den tog jag! Så nu jag ett nytt pass. Måste bara fixa ett nytt körkort också innan juli månads utgång.

I alla fall. Igår skulle jag göra ett besök i vården. Jag var lite stressad och hittade inte telefonen. Efter lite rusande så blev den i alla fall funnen. Jag slet tag i handväskan och stack iväg.

När jag kom fram så kom jag på att jag inte hade telefonen med mig! Jag hade lämnat den i hallen. Typiskt! Och i telefonfodralet fanns mitt körkort som jag skulle behöva för att kunna identifiera mig. Jag svor. Funderade på om jag skulle hinna hem och hämta körkortet, men konstaterade att det skulle jag aldrig hinna. Kikade i väskan för att vara alldeles säker på att inte telefonen var där. Men nixpix, ingen telefon. Då ser jag plötsligt något rött. Mitt pass!!

Istället för att ha lagt det i den låda det skulle ligga i så hade jag låtit det ligga kvar i väskan. Och eftersom det var alldeles nytt och giltigt så kunde jag styrka min identitet med det.

Så ibland är det inte fel att vara lite slarvig.

Språkförbistring

Jag kom hem tidigt en dag och jag kände mig väldigt varm och blev sugen på något kallt. Messade maken ”Kan du köpa saftis när du åker hem?”
”OK det fixar jag” Svarar  maken.

Efter ett tag ringer telefonen. Det är maken. ”Vad är saftis?” undrar han.

Jag kommer från Skåne. Där heter isglass saftis. I alla fall gjorde det så när jag var liten.

Men maken köpte mig en isglass. Och det var supergott!

Men kan någon förklara för mig varför det står Barnglass på alla saftisarna?

Hammockpremiär

Tänka sig! Jag fick ner mina inköpta blommor i jorden idag. Både i krukor och i marken. Det blev bland annat en kruka med rosenskära och basilika mixad. Det får vi se vad det blir av det. Väldigt skönt att det blev gjort i alla fall.

Jag har varit så otroligt trött i övrigt idag att jag nästan gått som i en dimma. Så att få de där växterna planterade var faktiskt en bedrift. När jag var nästan klar så kom maken och sa att han tagit fram kuddarna till hammocken och han tyckte jag skulle gå och vila där när jag var klar. Tänk vad snällt!

Jag är inte nödbedd så jag gjorde precis det. Och det var så himla skönt!

Med det sagt så publicerar jag årets första hammockbild (=bild tagen från liggande position i hammock).

 

Svårt med inspirationen

Jag har lite svårt med inspirationen just nu. Därför blir det lite längre mellan inläggen. Det finns en sak som oroar mig just nu och jag har svårt att liksom koncentrera mig på någonting tills jag har fått det hela utrett.

Igår fick jag äntligen ut mina pelargoner. Borde hänt för länge sedan, men ibland så blir saker och ting bara inte av. Den långa källarvistelsen gör ju också att de inte är speciellt mycket att visa upp.

Men å andra sidan så bör väl det innebära att de kan bara bli bättre?

De stora krukorna ska få lite ny jord och klippas ner lite. Sedan får vi  hoppas på en lång sommar så de hinner växa lite också. Jag ställde ut mina fuchsior också, men de såg ännu värre ut. Måhända får jag köpa mig någon ny.

På Granngården köpte jag lite blommor. Både sådana som ska ner i jorden och några som ska ner i en kruka. Där har de inte hamnat ännu. Men till helgen. DÅ ska jag göra det.

Kanske…

Jag skulle ju bara köpa en slang

På min arbetsplats har det varit mycket snack om droppslangar den senaste tiden. Så mycket att jag hade bestämt mig för att det skulle jag också ha på framsidan av huset. Idag skulle jag slå till. Jag tog en bilnyckel och skulle åka till Granngården. Bilen reagerade inte på att jag tryckte på nyckeln. Tänkte att batteriet var slut i nyckeln så maken plockade fram den andra nyckeln. Men det var likadant. Det var inte i nyckeln batteriet var slut, det var i bilen. Vi tänkte att vi måste ju starta bilen med kablar. För att kunna öppna huven och för att kunna starta bilen måste du komma in i den. Och hur öppnar man en bil där du inte har ett nyckelhål synligt? Vi visste att det gick att öppna på något sätt, men det var ju som så att manualen låg inne i bilen. Som var låst. Vad gör man? Är man Asta så vänder man sig till Youtube. Mycket riktigt, där fanns en film om hur bilen öppnas. Maken bad en granne om hjälp och vi kom in i bilen och vi fick den startad. Då säger maken att nu tar vi en liten utflykt. Vi åker till Biltema i en annan stad och köper en manick som kan starta bilen om batteriet är slut och vi passar på att gå på Granngården i den staden också. Så det gjorde vi. Hundarna fick åka med.

När maken var på Biltema gick hundarna och jag runt och promenixade lite. Bland en massa lupiner. Hur fint som helst, men är det inte lite tidigt??

Vi käkade asiatisk lunch där det gick bra att sitta ute med hundarna. Nästa stopp blev Granngården. Där det visade sig att droppslangarna var slut! Men jag köpte något som hette filterslang istället som skulle vara ungefär samma sak. Plus att jag shoppade ett gäng blommor till. Ingen sibirisk vallmo dock, men lite annat som sniglarna kan äta upp.

När vi kom hem monterades filterslangen ihop och jag tror det där blir jättebra!

Förhoppningsvis ska väl mina växter växa och dölja slangen en del. Om inte annat får jag väl sluta att rensa kirskål.

Så allt som allt blev det ganska bra ändå.

Förresten, visst doftar nyponrosor något alldeles fantastiskt gott!

Jävla sniglar

Ser ni  mina fina plantor av Sibirisk vallmo som jag fotograferat. Båda bilderna nedan visar dem.

Nej, jag ser inte dem jag heller. Därför att de jäkla mördarsniglarna totalt massakrerat dem. I söndags hade jag två fina buskiga plantor. Nu har jag några pinnar.

Om ni undrar vad det vita pulvret är så är det vitpeppar.

Det började med att mina rudbeckior försöker komma upp. En av dem ser ni här.

Sniglar gillar tydligen rudbeckia. Också. Så jag testade att strö vitpeppar på mina plantor. Det verkade faktiskt  hjälpa. Rudbeckiorna såg ut att växa. Istället så försvann alltså mina sibiriska vallmo!! Så nu testar jag att strö vitpeppar på dem också. Plus lite chilipeppar eftersom vitpepparn tog slut.

Så även om mina blommor inte växer så är de i alla fall välkryddade.

Grönska i överflöd

Det är faktiskt inte klokt så snabbt det gick från kall vår till nästan högsommar. Skogen är så grön och så vacker att jag bara njuter hela tiden när jag går där. Även om det inte känns helt naturligt när det kommer så här snabbt. Till och med midsommarblomstern  blommade där i skogen. Och midsommar är det inte.

Idag tog jag bilen upp till skogen. Vi brukar gå dit, men vägen dit är mitt i solen och det var för varmt för hundarna att gå den biten, det hade de inte velat. Så nu tog vi bilen så att vi kunde gå i den betydligt svalare skogen. När jag gick där så slog det mig verkligen hur grönt och svulstigt det var. Obeskrivligt vackert egentligen. Jag försökte ta bilder, men eftersom det verkligen var obeskrivligt vackert så visar inte bilderna alls verkligheten. Det hindrar mig dock inte från att bildbomba lite:).

Solen sken och ljuset i skogen var väldigt vackert, men det gjorde det också lite svårfotograferat. Men jag tror ändå att man ser hur fint det är.

Det var ju två hundar med på färden också. De dyker upp både här och där. Gandalf går ofta bakom mig, han ska stanna och lukta hela tiden vilket ibland kan irritera Iggy och mig lite.

Iggy å andra sidan går väldigt gärna först, vilket kan vara lite besvärligt ibland när hans hörsel har lagt av. Eller åtminstone blivit selektiv och inte hör orden stanna, vänta eller kom. Det händer ibland. Får kanske gå till veterinären och kolla vad det kan bero på.

Sedan händer faktiskt ibland att de går tillsammans också. Travar på bredvid varandra. Det känns rätt bra när de gör det faktiskt.

Och dricka i bäckar är gott när det är varmt. Iggy är för det mesta väldigt noga med att inte bli blöt om fötterna, men Gandalf är precis tvärtom han. Han ska helst ner och gå i dem. Och dricka så klart.

Ormbunkarna är som små konstverk.

Och så sista backen innan vi kom till bilen.

Där vi hade parkerat bilen fanns det små sandhögar. Iggy, som älskar att gräva fick gräva lite. Det grävs alltid med väldigt mycket frenesi.

Gandalf som inte har samma grävlust lägger sig på marken och softar och låter Iggy slita på bäst han vill. Och när Iggy har fått till ett bra hål så måste han lägga sig i det och känna efter om det blev bra.

De blir tydligen väldigt sällan bra de där hålen för han ligger alltid bara en väldigt kort stund innan han kör igång med ett nytt hål. Varje gång jag försökte säga att vi skulle åka hem körde han dessutom igång med ett nytt hål. Tills jag till sist fick säga till honom att nu fick det vara nog med hål.

Så det här har vi gjort idag. Bland annat…