Vi har många gånger träffat en liten hund som hette Rufus. Han gick med sin matte eller en äldre herre. Ingen av dem är bra på att gå så det blev alltid korta promenader för Rufus. Konstigt nog kom Rufus och våra hundar bra överens trots att Rufus var en liten, liten plutt och ilsken på andra hundar. Och konstigt nog gillade även Iggy Rufus, Iggy som brukar bli skitsur på andra hanhundar.

Maken och jag pratade om att egentligen borde vi ta med Rufus på promenad ibland så han får någon längre tur. Maken tog tag i detta och har nu under en längre tid tagit med Rufus på en långpromenad varje söndagmorgon. Förra söndagen var det till och med lite drama då en tik som vi känner hade rymt hemifrån och var i höglöp. Hon sprang lyckligt till maken som stod där med tre hanhundar. Maken ringde och jag fick ta bilen och ta hand om löptiken så att maken med alla hundarna kunde gå vidare.

Idag när maken skulle hämta Rufus så fick han veta att lille Rufus inte finns mera. Han hade tydligen fått åka akut till veterinären och det visade sig att han hade cancer i halsen. Det fanns inte något att göra utan Rufus fick somna in.

Något som faktiskt känns lite tungt i hjärtat.

Jag har ingen bild på Rufus så det blir en liten bild av hans kompisar istället. Från skogen där Rufus varit med och gått.

Ha det så gott i hundhimlen Rufus.

Har ni sett det här gänget?

Sveriges yngsta mästerkockar.

Har ni inte gjort det kan jag verkligen rekommendera det. Jag är djupt imponerad av de här ungarna. Och det märks verkligen att vi har ett helt annat samhälle idag än när jag var i deras ålder. Det finns massor av matlagningsprogram och det finns, framför allt, Internet. Inte för att jag ens idag är i deras klass, men faktum är att när jag var mellan 8 och 12 år undrar jag om jag ens kunde koka  spagetti. De lagar till fantastiska rätter och känner till saker som många vuxna inte känner till.

Dessutom känns de så lugna och kloka. Till och med när de åker ut.

En sak till, domarna i serien är verkligen bra. De lyfter ungarna och gör så att det förmodligen inte ens känns jättehemskt att åka ut. De får medaljer och diplom och massor av beröm.

Ett riktigt feel-good-program.

Supervärmen som vi hade förra veckan är borta och istället har det blivit förhållandevis kallt. Tog en långpromenad med hundarna för även om det var kallt så var det fint väder och det är ju bara så himla vackert ute nu. Vintertid så  är jag inte alltid så förtjust i hundpromenaderna, men när det börjar bli vår och sommar så är de bara sköna. Även om det skulle råka regna. På tal om just regn så har vi fått lite regn nu de sista dagarna och det har varit   mumma för växtligheten. Idag på promenaden så såg jag vid sidan av promenaden en massa rosa blommor så jag fick ta hundarna med mig ner för en liten backe för att se vad det var för något. Det  var nunneört och de var många och väldigt vackra.

Det är så härligt att se  hur växterna bara satt fart och det gör att jag mår så gott i själen. Det börjar finnas en massa vackert att titta på överallt igen. Jag har saknat det så mycket.  Hundarna har inte full förståelse för detta. De tycker jag är tramsig som sätter mig på marken och fotograferar. Och för deras del är det helt OK med vinter. Is är gott och snö kan man göra snöbollar av. Vi har inte riktigt samma smak hundarna och jag. Inte gillar de blommor heller. Om du inte smetar leverpastej på dem. Men de har börjat fatta att de ska stå stilla när jag plockar upp den där konstiga saken och sätter den framför ansiktet.

Åtminstone ibland.

Den här skylten gick jag på i Gamla Stan när jag var i Stockholm. Jag tyckte att namnet var helt underbart och var tvungen att fotografera butiken för att inte glömma bort det hela. När jag kom hem så googlade jag på namnet. De har en hemsida och om dem står det:

Förlaget har som målsättning att tillfredställa en del av det behov av nostalgi som vi alla har. Idén med förlaget är att enskilda personer som samlat material om trafik, teknik och intressanta miljöer genom förlaget skall få en möjlighet att publicera sina alster. Har du en idé och vill skriva en bok eller liknande kontakta oss.

Är inte detta helt fantastiskt! Det måste röra sig om verkliga eldsjälar. Ibland är jag lite avundsjuk på människor med brinnande intressen. Själv är jag ganska fattig på så vis. Jag vet lite om mycket, men egentligen inte mycket om något.

Men skulle jag vilja veta mer om Göteborgs spårlinjer, läsa lite järnvägsminnen eller köpa Fartyg jag skådat, En hamnroddare i Stockholm minns sitt 1960-tal så vet jag numera var jag hittar de här alsterna. Hos Trafik-Nostalgiska förlaget.

Och faktum är att den vetskapen gör att jag känner mig aningen rikare.

Hej hopp, vilket väder det är just nu. Det kommer naturligtvis inte att vara så länge, så det gäller att njuta så länge det går. Igår såg jag mina första sädesärlor. Jag är ganska övertygad om att de inte kommit alldeles nyligen, men jag har inte sett dem förrän idag.

Jag skulle ta en bild, och gjorde det också, men jag hade två hjälpare med mig som drog till precis när jag klickade och sedan flög de (inte hjälparna, men sädesärlorna). Men om du tittar riktigt noga så ser du en sädesärla nästan mitt i bilden. På kanten till bäcken.

Nu är det verkligen vår på riktigt.