Två nätter nu har det varit möjligt att sova. Det har varit betydligt svalare. Inatt kunde vi till och med ha täcke på oss. Istället för en blöt handduk som jag försökt kyla mig med tidigare. Det finns inte heller fler dagar med över tretti plusgrader framför oss. Kanske det äntligen börjar bli möjligt att leva igen.
Jag hoppas på det! 
Den här andmamman har vi träffat på när vi varit ute på någon av våra få promenader. Åtta ungar och hon verkar få behålla alla.
Hos oss fixar vi kök. Det är det vi gör. En fördel med det är att det finns en luftvärmepump i Lilla huset. Den ser till att huset är svalt så det är lagom temperatur där inne. Svalaste stället på hela vår tomt. Det är fruktansvärt varmt varenda dag. Mina pallkragar torkar ihop. Jag klarar inte av att vattna dem så mycket som de behöver. Gandalf får eksem överallt, det är helt enkelt för varmt för hans päls. Vi går inga långpromenader. Ingen av oss vill det. Varken vi eller hundarna. Just nu går vi bara ut med hundarna två gånger om dagen. En gång innan det blir för varmt och en gång på kvällen. Däremellan har de tillgång till trädgården. Nattsömnen blir inte bra, det är helt enkelt för varmt. Några timmar per natt brukar luften vara OK. Jag kommer inte att vara speciellt utvilad när jag kommer tillbaka till jobbet.
I Lilla huset jobbar vi på. Sånt där som inte syns har tagit mycket tid. Riva ut kök. 
Inklusive knacka ner vedspis.
Väggar har rätats upp plus att vi fått bygga en ny liten väg där vedspisen stod för där var en inbuktning. Så väggar och reglar och sedan elektriker på plats. 
När allt det där äntligen var klart så här vi äntligen kommit igång med ytskikten.
Vi har satt upp tak.
Vi har tapetserat.
Och nu har vi äntligen också fått golvet på plats.
Vi har hela tiden haft en hjälpare på plats. Förmodligen av två orsaker. Dels för att han vill vara med, men också för att det är svalt där inne. Gandalf håller sig på utsidan. Men han gillar presenningar.
Just nu sitter jag med en arbetsskada. Tryckt och bankat lite för mycket på klickgolvet.
Men fint blir det!
Hoppas ni, till skillnad från oss, har det svalt och skönt.
Igår när jag gick upp och tittade ut genom fönstret så var det mulet.
Och min första tanke var ”Åh, vilket härligt väder!”. Så ändras ens preferenser när det blir extremväder.
Molnen stannade kvar hela förmiddagen, vilket gjorde att det var helt OK att åka runt och shoppa saker utan att bilen blev stekhet varje gång jag lämnade den. Bland annat var jag iväg och köpte golvet till köket, och hade turen att de hade just de färgerna hemma. Nu ligger golvet i Lilla huset och väntar på att bli lagt. Det har spacklats lite väggar i köket, fortsättning på det idag. Och det har börjat sättas upp nya takskivor. Fortsättning på det också i idag. Plus naturligtvis lite målning i källaren.
När det var dags för hundarna och mig att gå ut så såg naturligtvis molnen till att skingra sig. Men vi tog oss i alla fall iväg en bit även om både hundarna och jag blev lagom lidande. Vi gick till den större bäcken, en av de få som inte torkat ut. Där satte vi oss en stund. Eller jag satte mig, Iggy gick runt och Gandalf la sig ner. Hundarna började så klart med en tur ner i bäcken. Det är det första som måste göras när vi kommer dit.
Själv satte jag mig på den lilla gångbron, tog av mig skorna och doppade fötterna i vattnet.
Där satt jag tills bäcken lyckats kyla blodet i kroppen på mig så att det kändes OK att resa sig och gå vidare igen.
Gandalf tyckte det var härligt och låg och njöt där i skogen. Lagom svalt där vid bäcken.
Iggy gick runt och käkade gräs, men lyckades även han ta det ganska lugnt.
Och faktum är att jag tog en liten video där vid bäcken. Den kan ni titta på om ni vill känna lite bäck- och skogskänsla.
Inne i Lilla huset pågår just nu färdigställande av väggar, tak och golv. Väggarna är längst komna just nu, men snart ska det påbörjas tak också. Vi får hoppas att vi hinner var något lediga också. Å andra sidan har vi själva satt oss i den här situationen så det är bara att jobba på. Makens pappa var här ett par dagar och jobbade på han också.
Själv har jag just nu målarverkstad i källaren. Golvlister och foder har tagits ner och jag har slipat till dem lite, målat kvistlack på kvistar som kommit fram i målningen och börjat stryka dem med ny färg.
Jag har också fixat till städskrubbsdörren.
Så nu är den grå och kommer nog att passa bra ihop med resten av inredningen.
Jag har också börjat fixa till dörren till köket. Den var helt obehandlad och inte speciellt vacker.
Den har fått ett lager grundfärg och även ett första lager lackfärg.
Dörren kommer också att få ett nytt låshus och ett nytt handtag. Efter mycket letande tror jag mig äntligen hittat det rätta låshuset. Det är inte så lätt med gamla dörrar och nya låshus.
Jag har också en tanke att fixa till en ny fönsterbräda till köket. Vi får väl se hur det går.
OK, nu kanske jag tar i lite, men det här är något jag reagerade på direkt när jag fick syn på det och faktiskt så skrattade jag lite för mig själv.
Nu får ni bedöma om det är som så att jag kanske har lite väl mycket fantasi ibland eller ser ni också att det här trädet faktiskt moonar???
Då när det åskade. Och blev svalare. Efter det åskat klart så tog jag och hundarna en kvällspromenad på mossen. Något vi inte gjort på jättelänge. Det har helt enkelt varit för varmt. Inte varit det minsta lockande att ge sig ut. Men nu var det lockande och vi åkte iväg. Det var så härligt! Jag blev visserligen dyngsur. Inte av svett som övriga dagar utan på grund av att luftfuktigheten verkligen var superhög. Något som inte störde promenaden, det var fortfarande lagom varmt att gå så lite fuktighet var inte det minsta i vägen. Vi såg så klart monster i skogen – det gör vi nästan alltid.
Det här monstret hade till och med tänder! Det såg lite läskigt ut, men hundarna och jag konstaterade att det var oförargligt.
Ljuset var ganska häftigt och kameran fick jobba en del. Det är ju inte någon mästerfotograf som är ute, men tar du tillräckligt många bilder så blir det väl alltid någon som fungerar :).
Klockan var över åtta när vi åkte dit och tio när vi åkte hem. Jag älskar verkligen de ljusa sommarkvällarna. Dimman som blev efter regnet gjorde också att det blev lite mystiskt stämning överallt.
Hundarna älskar att gå på mossen lika mycket som jag. 
De blir alltid superlyckliga när du öppnar bildörren och de fattar var vi är. Inte en människa mötte vi på hela turen. Dels var vi ute ganska sent, men också efter regn. Konstigt nog skyr nästan alla lite dåligt väder. Därför brukar vi ge oss ut i sådana lägen. 
Det märktes tydligt att det varit torrt, för även om det är en mosse så hade det torkat till ganska bra. Blommor som borde funnits där fanns inte eller så fanns det väldigt få av dem. Ljungen blommade, men inte i någon mängd.
Hundarna har lärt sig att när jag fotograferar så ska vi vara stilla. Åtminstone kommer de ihåg det för det mesta. Det beror naturligtvis på hur intressant omgivningen är.
Bitvis fick hundarna gå lösa på promenaden. Beroende på att det var så folktomt och att jag hade god koll på omgivningarna. Då blir det mycket undersökande för framförallt Gandalf. Han står alltid och luktar på saker i evighet. Ibland blir jag riktigt irriterad (vilket jag vet att jag inte borde bli, men jag är inte mer än människa och inte alltid bra på att vara det heller).
Här sitter till och med Iggy och väntar på Gandalf – han har börjat lära sig uttrycket ”nu måste vi vänta på Gandalf”. Ni ser väl hur han kollar.
Kollar på Gandalf som, mig ovetandes, börjat kollat in ett spår eller något annat där ute i buschen. När jag ropar kommer han, helt oförstående till att han ska hålla sig till stigen.
Så ja, en härlig promenad. Med dimma och luftfuktighet som fick en att fundera på sagor om älvor.
Fast egentligen mest fascineras av hur olika naturen ser ut i olika väder.
Det går bara inte att förneka att dimma lägger till ytterligare en dimension.
Tillsammans med sommarkvällar.
Och en gnutta fantasi…
Var ute med bilen häromdagen och såg något på en åker som jag tyckte var roligt. Jag skulle åka samma väg tillbaka och hade turen att där inte var några andra bilar på en stund så jag kunde stanna och ta ett foto.
Vad tror ni? Hejade den här bonden på Sverige i fotbolls-VM?
Igår blev jag så glad. Jag var helt färdig i värmen och så började det höras lite åska på avstånd. Maken gick ut med hundarna och Gandalf hade tydligen varit skraj hela tiden. Har vi tur blir det regn, tyckte jag. Nej, sa maken, det har nog redan dragit förbi. Men han hade fel. Det kom regn. Ordentliga åskskurar. Hundarna var inte så glada, men själva mullrandet höll sig faktiskt på håll så det var lite mer överlevbart än när åskan är nära. Och vi fick regn.
Är det inte fascinerande hur fantastiskt glad det går att bli över regn? I en timme regnade det ungefär. Och då det var åskskurar så tror jag ändock att det innebär att det blev några millimetrar. Och de (=SMHI) säger att det ska bli mera regn idag. Jag är inte ledsen. Tycker bara det är skönt. Dels att det regnar, men framförallt för att det faktiskt är svalt. Inte 30 grader plus.
Thank you Mother Nature.