Sommaren 2018 visade sig bli väldigt jobbig för min del. Av någon idiotisk, ogenomtänkt, anledning bestämde vi oss väldigt sent för att byta köket i Lilla huset. Det beslutet innebar att vi inte hade en enda ledig dag på hela semestern. Vissa dagar pratar vi dessutom om mer än åtta timmars arbetsdag. Oerhört dumt. Framförallt som jag i år, mer än annars, hade ett stort behov av semester och ledig tid.
Samtidigt blev det den varmaste sommar vi någonsin haft. Och torraste. Jag gillar inte så hög värme och hade problem att sova på nätterna. Hundarna mådde inte heller bra, de låg under buskar hela dagarna. I hål de grävt ut i jorden. Och när ens hundar mår dåligt så mår du själv också dåligt. Jag gjorde “glass” till dem som de fick slicka i sig.
Hundglassen bestod av vatten med olika godisar, lite hundmat mm. Olika saker som kunde få hundarna att slicka i sig glassen. Eftersom hundar svalkar sig genom sin tunga så blev de förhoppningsvis lite svalare av detta. Åtminstone var de väldigt uppspelta varje gång de fick sin “glass”.
Sommaren och vårt dumma beslut (förmodligen framförallt på grund av vårt dumma beslut) har gjort att min energi blev helt dränerad, och när jag gick tillbaka till jobbet så var jag tröttare än när jag gick på semester. Men också tröttare hemma. Saknar liksom initiativförmåga och huvudet känns tomt. Vilket är anledningen till att jag har svårt att få ihop blogginlägg. Inte för att jag har någon jätteskara läsare, men jag vet att jag har ett återkommande gäng och det kan ju hända att ni undrar. Och nu vet ni. Tills jag får tillbaka min initiativförmåga så kommer det att bli sporadiska inlägg här.
Bara så ni vet…
Kjenner igjen det der. Vi har gjort masse annet enn det jeg håpet å få gjort i sommer og da blir det litt som om man ikke har hatt ferie. I hvert fall ikke den ferien man hadde tenkt. Håper du finner igjen energien snart.
Ja, tänk så dum man kan vara.
Ta det lugnt och vila från oss ett tag. Vi finns kvar när du orkar blogga igen!
Kram
Snigel
Tack!