Gröt

Jag har aldrig varit förtjust i havregrynsgröt. När jag var liten kräktes jag visst när mamma försökte mata mig med det. Och det har hängt i. Det är något med konsistensen. Länge gjorde det att jag aldrig försökte mig så mycket på gröt överhuvudtaget. Sedan köpte jag Grynblandning någon gång och då upptäckte jag att gröt av grynblandning var helt OK. Men havregrynsgröt fungerade fortfarande inte. Så läste jag om gröt eller rättare sagt om Grød – grötrestauranger i Köpenhamn. Ja det är ganska längesedan jag lästa om dem första gången, men nu hamnade jag där igen. Läse om deras grötrecept och jag läste om deras syn på havregryn. Att havregryn skulle vara grovvalsade för att fungera i gröt. Så då ville jag testa igen. Det låter väl helt galet, men jag beställde havregryn från danmark. Och ett par grytblandningar till.Bara för att testa.

Och så började jag testa. Jag gjorde gröt på deras recept.

1 dl gryn
1,5 dl mjölk (i mitt fall havremjölk)
1,5 dl vatten
salt

Blanda, koka upp och låt sedan sjuda tills den är lagom. Och den ska vara lite krämig. Sedan lägger du på toppings lite som du känner för. Inte mjölk ovanpå igen – som i vart fall jag varit uppväxt med att jag skulle hälla på gröten – istället har du en krämig gröt och behöver inte någon mjölk.

Och det ÄR skillnad med mer grovvalsade havregryn. Jag kan äta den gröten. Fortfarande inte min favorit dock. Däremot så köpte jag en påse med en blandning av Spelt och emmer plus lite dadlar i. Den var riktigt god. Men jag kan inte fortsätta att importera gröt från danmark, det blir lite för dyrt i längden. Inte fruktansvärt dyrt, men dyrare än det behöver vara. Så jag började söka på nätet och kunde konstatera att det går att köpa grovvalsade havregryn OCH andra sorters flingor. Så nu har jag gjort det. Med dessa har jag gjort en egen grytblandning. I den finns det nu grovvalsade havregryn, spelt (eller dinkel) flingor och emmerflingor. Där finns också hackade dadlar och tranbär. Den ska väl vara ett tag eller vad tror ni?

Härligt är också just nu att kunna gå ut i trädgården och plocka bär till gröten. Det går bra att göra det under tiden som gröten sjuder.

Längtar tills blåbärsbuskarna och björnbärsbuskarna också har växt så mycket att de ger bär. Vi har just nu också massor av röda vinbär, men jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra med dem. Förutom vispegröt ett par gånger, men det är bara cirkus två liter bär totalt som går åt till det. De som ägde det här huset innan oss måste ha älskat röda vinbär. Så många buskar som det finns här. Men jag ska testa även vinbär på gröten tror jag. De är ju goda färska.

Förutom bär toppar jag med valnötter och någon sorts frö eller så. Just nu är det puffad quiona innan dess var det hampafrö (något som visade sig vara gruvligt gott helt oväntat).

Så – gröt! Hoppas jag gillar det så länge att jag äter upp grytblandningen. Jag är ju lite ombytlig just när det gäller frukost. Ett tag var jag övertygad om att  havre/chia-overnightblanding var den perfekta frukosten. Just nu är det gröt.

Den som lever får se.

Mysdeckare

Jag fick veta att det inte gått att kommentera här på min sida. Jag tror att jag har fixat problemet nu. Skulle någon försöka skriva något och inte lyckas, skicka gärna ett mail till mig asta snabela astanet.se.

Efter det så hoppar vi till själva inlägget jag tänkte göra idag.

Jag gillar mysdeckare. Underligt egentligen, att något som handlar om mord samtidigt kan anses vara mysigt. Av någon anledning så är tydligen sommaren den tid då du ska titta på just mysdeckare. Och bästa stället att hitta de här mysdeckarna är fortfarande svtplay. Så det är där jag letat. Och hittat.Det finns sådana jag redan sett och där det inte kommit nya avsnitt just nu. Min lista på mysdeckare på svtplay således.

Unge kommissarie Morse

Jag menar, jag tittade på den gamle Morse på den tiden, men den unge Morse är också bra. Sett alla avsnitt.

Kommissarie Lewis, en avstickare från Midsummer Murders (vilket alltså är fel – är en avstickare till kommissarie Morse – den gamle dårå).

Lewis är en trevlig personlighet i sig själv. Gillar honom helt enkelt. Och serien.

Sedan har det kommit nya avsnitt i gamla serier som jag också börjat kika på. Ett fall för Vera t.ex.

Den gamla tanten som åker omkring i sin gamla Jeep. Några nya avsnitt i sommar också. Alla sådana här mysdeckare är ganska orealistiska, men denna är väl nästan den som är mest orealistisk. Vera (Brenda Blethyn) är 75 år gammal. Och även om Sverige är ett åldersdiskriminerande land så tror jag inte att ens England har poliser som är så gamla. Som åker ut och pratar med bovar. Men vad gör det, Vera är mysig och har en rolig karaktär. Finns inte mycket att inte gilla.

Och till och med Morden i Midsummer kommer fortfarande med nya avsnitt.

De är väl inte vad de brukade vara, och jag tycker fortfarande inte att den nuvarande Barnaby är lika bra som den gamle, men du kan inte få allt här i världen. Avsnitt 1 i den nya säsongen var i alla fall helt OK.

Och en ny favorit.

Kustpärlans mysterier. Mysdeckare från en liten kuststad. Storstadspolisen kommer dit för ett fall och stannar. Dels för att han kanske faktiskt gillar stället. I vart fall så vet han inte var han annars skulle få tag i Oysterbeer, men också för att där råkar finnas en särdeles trevlig restauranginnehavare. Som dessutom extraknäcker lite som privatdetektiv. Smårolig och småmysig. Ny favorit som sagt.

Och så en miniserie att rekommendera. Ingen direkt mysdeckare, men brittisk deckarminiserie i bästa brittiska stil. Har du inte sett den så titta gärna på den. Väl använd tid enligt min åsikt.

Den här är ”based on a true story” som det heter. Handlar om att nya händelser väcker upp mord begångna på 80-talet och löser dem. Riktigt, riktigt bra.

Och allt finns som sagt på SVT-Play. Alldeles gratis.

Svettas i skogen

Igår var det lite svalare, och framförallt blåste det vindar från norr så jag fick för mig att testa min lycka och ge mig ut i skogen. Dagen innan var vi också i skogen, men senare på kvällen för att slippa värsta hettan. Vilket vi förmodligen gjorde, men det innebär ju inte att det var svalt. Tvärtom. Det var bara inte fruktansvärt varmt. Genomsvettig blev jag i alla fall innan turen var slut.

Igår blåste det svala vindar och det var inte lika varmt så jag tänkte att vi kunde ge oss av redan under eftermiddagen. Vi körde upp till skogen och började promenera. Det är väldigt vackert bland träden. Skuggspelet som blir på marken. Eller överallt runtomkring en.

Vi hade inte gått så långt förrän det slutade blåsa och blev nästan vindstilla. Tänk vilken tur vi har vovvarna och jag!

Tack och lov hade jag vatten med mig till både mig och hundarna. Vi var i princip ensamma hela turen, vilket med tanke på värmen kanske inte var så konstigt. Det kom två joggare, men underligt nog satt vi vid sidan av stigen och pausade och drack vatten vid båda tillfällena och då pausade vi bara just två gånger.

Gandalf fick gå lös. Dels lyder han ganska bra, och dels är han inte så snabb längre, så till och med jag klarar av att springa ifatt honom. Han går bättre om han är lös, drar inte fötterna efter sig på samma sätt som om han har koppel på sig. Han blir envisare och envisare ju äldre han blir den här vovven. Precis som människor.

Ovanligt nog så var det Iggy som hamnade mer på efterkälken. Han gick bakom mig nästan hela turen. Det var nog för varmt helt enkelt. Han är mer känslig för värmen än vad Gandalf är. Gandalf har mycket päls, men den skyddar honom både från värme och kyla. Iggys päls fungerar inte på samma sätt. Av den anledningen är han också sommarklippt även i år. Kort päls så att han inte blir lika varm. Men det märks att han lider av för mycket värme. Han blir långsam och går med lite nedböjt huvud. Han har så väldigt tydligt kroppspråk den här killen.

Och så klart blev jag genomsvettig även igår. Men var beredd på det i alla fall. Jag vill verkligen vara ute och gå, men jag vill samtidigt inte vara ute när det är så varmt. Det är inte alltid lätt att välja.

Skönheten i det som är omkring oss är i vart fall inte något att klaga på. Mer något att längta efter.

Förmodligen börjar blåbären bli mogna ute i naturen. Vi får väl se om jag får något sådant där idiotisk infall som säger att jag gillar att plocka bär och förtränger sanningen att jag egentligen avskyr det. Ett sådant där infall jag får vart och vartannat år.

Just nu känner jag mig dock klokare än så. Vi får hoppas att det håller i.

Det är gott med glass

Värmebölja igen. Jag som har problem med värmen är inte det minsta förtjust i värmebölja. Skulle gärna bara ligga vid en pool eller en strand, men samtidigt så vill jag inte trängas med en massa människor. En moment 22 situation således. Våra luftvärmepumpar gör verkligen livet lite lättare att leva i tider med värmeböljor. På övervåningen stänger vi dörren ner till undervåningen och då får vi en temperatur som går att sova i. Det blir inte supersvalt, men tillräckligt svalt för att sova. På dagen stänger vi dörren till vardagsrummet och sätter igång pumpen därinne. Då har vi ett svalt rum som vi kan gå in i när vi vill kyla ner oss. Hundarna får korta promenader under dagen och lite längre på kvällen. Ibland kör vi dem upp till kanten av naturområde och på så vis kommer vi direkt in i den skuggiga skogen iställlet för att behöva gå dit på vägar med direkt sol. Men det gäller att ta vatten med sig för bäckarna har torkat ut.Till och med den största i just det området.

Och så kan man äta glass. Jag kör med mina isglasspinnar. Det jag föredrar. Och stora glas vatten med stora isbitar i. Eller sitter i kylrummet.

Nu finns det även hundglass. Den kostar skjortan, men när jag sedan tänkte efter vad vi är beredda att betala för en Magnum t.ex. så är det inte så himla stor skillnad.

God verkar glassen i alla fall vara.

Gandalf äter glass

Första gången jag öppnade en sådan där glass tänkte jag att de skulle få dela på en, men det visade sig att det gick inte så bra. Glassen är stenhård. Vilket naturligtvis är vitsen med det hela. Förutom att glassen har en smak som hundarna gillar (vilket i och för sig vanlig vaniljglass också har) så är den så hård att det tar hundarna en bra stund att få i sig glassen. Iggy t.ex. äter som om ett gäng vargar tänkte sno maten för honom, men även han tvingas slicka i sig den här glassen ganska långsamt.

Och då hundar får svalka genom sina tungor så borde en stunds glasslickande ge en del svalka. Tidigare somrar har jag gjort egen sorts hundglass, genom att koka godsaker så att det blir en buljong, låta den svalna och sedan slänga i några matbitar och frysa ner i lagom bitar. Det fungerar det också, men kräver ju lite arbete. Själv har jag svårt att åstadkomma något direkt arbete i värmen. Förhoppningsvis är i morgon sista dagen på den här omgången värmebölja.

Åtminstone jag hoppas att det är sant.

Tiden gick

Oj, så har det nästan gått en månad sedan jag skrev någonting sist. Eftersom jag skriver i den här bloggen framförallt för min egen skull så har jag uppenbarligen inte saknat något inlägg. Det har helt enkelt inte hänt så mycket. Livet bara. Vi har gått igenom dofternas tid. Det doftar fortfarande, men försommaren är verkligen dofternas tid. Vart du går där det finns växtlighet så doftar det. Nyponrosor, t.ex., något som jag verkar återupptäcka varje år. Inte något jag går och längtar efter, men plötsligt så är de bara där. Och doftar så ljuvligt. Flädern naturligtvis. Den är inte bara god att göra saft och champagne av, men den doftar också ljuvligt. Inte så starkt, mer subtilt, men ändå kan du inte låta bli att lägga märke till. Så klart hägg och syren, de är liksom givna. Så även schersminen. Vi har två doftande sorter i trädgården. Båda doftar ljuvligt, men jag tycker bäst om den som växer under sovrumsfönstret. Som på kvällen skickar upp en doft av smultron till sovrummet. Ingen dålig doft att somna till. Blommorna på marken doftar också, om inte lika starkt kanske. Hundkex tänker du kanske inte på så ofta, men de doftar friskhet och fräschet. Och älggräs, doftar nästan som fläder och kan också användas på samma sätt. De är så många, dofterna. Det går inte att komma ihåg dem alla. Nu blommar lavendeln i vår trädgård. De doftar inte så starkt, men de doftar. Liksom kaprifolen vid hammocken. Som doftar mest i skymningen. Visst är det härligt med dofterna.

Vi jobbar på med vårt arbetsrum, det ska bli klart innan semestern är slut är tanken. Och det känns som att det faktiskt är möjligt. Golvet är slipat och lackat.

Ser inte kanske inte så jättemycket annorlunda ut vid en första anblick, men vi som vet vilka fula fläckar det funnits på det golvet ser det med en gång.

Fast just nu syns det inte alls. Golvet är täckt med mjölkpapp igen. Och just nu står där bockar med en massa foder på. Foder som håller på att målas. Har just idag gjort den tredje strykningen så att de går att sättas upp. Sedan kommer det att behöva målas igen när de är uppsatta, så därför är det bara kanterna som just nu fått tre strykningar. Framsidan har bara fått en. När foderna är uppsatta så blir det dags för golv- och taklister. DÄREFTER börjar det blir dags att färdigställa på riktigt. De roliga sakerna. Fixa dörrarna till bokhyllorna (det är bara Billybokhyllor som vi köpt nya dörrar till, men då bokhyllorna är gamla så sitter inte gångjärnen på samma ställe, så det krävs lite extra jobb att få dit dem) och nya dörrar till garderoberna (Också IKEA, men enligt uppgift ska nuvarande gångjärn sitta på samma ställe som i våra garderober, vi får bara hoppas att det stämmer). Och därefter så ska vi fixa till rummet!!!

Dörrar och så ska målas, men det går att fixa efter att rummet är klart. Så nu prioriterar vi att få rummet klart. För att äntligen få lite ordning. Hela övervåningen påverkas av det här. Nu börjar vi dock se ljuset i slutet av tunneln.

Och så har jag gått på semester! I måndags. Känns så bra. Vi har jobbat hemma hela tiden, så man kan ju tänka att det inte skulle vara så stor skillnad, men det är precis lika stor skillnad som när du går på semester vilket annat år som helst. Förutom att vi inte har funderat på något resande alls det här året. Tyckte inte det var värt allt besvär. Kanske vi hittar på något ändå, något litet, men vi får se. Vi lär i vart fall hålla oss hemma i Sverige.  Maken går inte på semester förrän på torsdag, så just nu sitter han och jobbar på övervåningen. Han byter jobb strax efter semestern så det blev inte så många semesterdagar att det räckte till fem veckors semester.

Ja där är vi just nu. I slutet av dofternas tid. I högsommaren. I semestertid. Livet kunde vara värre.

Nu är det stängda fönster som gäller

Idag har det varit kollifruktansvärt varmt. När vi köpte våra luftvärmepumpar gjorde vi det efter en annan varm sommar. För att vi skulle kunna sova om det skulle bli sådär varmt igen. Och nu har våra pumpar fått jobba. Igår var det 28-29 grader tror jag och idag har det varit över 30. Här ser ni en skärmdump jag tog från våra ena luftvärmepump. Det var alltså 35 grader varmt. Enligt maken visade den andra luftvärmepumpen att det var 36 grader varmt. Alldeles för varmt för mig. För de flesta tror jag. Tog cykeln på lunchen för att sticka iväg och köpa ciabatta som jag var sugen på och det var inte många människor ute.

Men med luftvärmepumparna blir det i alla fall uthärdligt inomhus. Det går att sova. Och det går att jobba. Tvingade hundarna att vara inomhus. De fattade inte riktigt någonting för de ville vara ute, men det är inte bra för dem med den här värmen. Gandalf riskerar att få hotspots och det är ju bara allmänt inte bra att vara ute när det är så varmt.

Jag gick en promenad nu på kvällningen, då var det ”bara” 28 grader varmt, men det var ändå lite mer överlevbart eftersom solen i vart fall inte sken. När vi gick förbi husen så såg vi att fönsterna stod på vid gavel i nästan vart enda ett av dem. Flera fönster i varje hus. Hos oss är det tvärtom just nu. Alla fönster och dörrar är stängda. För vi kan fixa svalka inomhus!

Jippi för våra luftvärmepumpar!

Barnglass och isglass?!?!?!?

När det gäller glass har min favorit alltid varit isglass. Eller saftis som det hette i Skåne när jag var liten. Jag gillade Igloo, som när den kom faktiskt var tvåfärgad. Röd och gul. Så det var som två glassar i en! Först åt du upp ena sidan och sedan den andra.

Sedan kom ju Igloo apelsin. Också mums. Och så var det en som såg ut som en raket. Ja, jag ska inte gå igenom alla. Men i alla fall. Hemglassbilen var på väg häromdagen, vilket hörs tydligt i hela grannskapet. Jag var så sugen på isglass och kollade upp deras produkter på nätet. Går in och letar bland Glasspinnar & strutar. Visste att de hade pinnar som jag köpt någon gång tidigare. Men inte en isglass? Vad fasiken tänker jag och går tillbaka till produktöversynen. Då ser jag att det finns en kategori som heter Barnglass & isglass! Va? Tycker de att isglass är en barnglass? Är den inte tillräckligt sofistikerad för att ens kallas en glasspinne? Hm. Fast när jag tänker efter har maken ibland tyckt att jag är lite barnslig när jag köper en Twister (såg förresten att det kommit en som heter Twister peek-a-blue).

Trots mina lite upprörda känslor så blev det isglass. Och gott var det!

Spansk ris- och bönpanna med korv

I Spanien gillar de det här med ris och bönor. Och det går att hitta många bra recept inom det området. Det är gott, men det som nästan är allra bäst med dem är att de går att göra allt i en och samma panna. Den här är det dessutom korv i. Jag använde Incredible sausage från Hälsans kök och jag tyckte de passade väldigt bra här. Jag har använt paellaris, det går att använda vilket ris du vill, men olika ris ger olika tider naturligtvis.

Jag gillar att laga sån här mat där allt går att fixa till i en gryta eller en panna. Och i Spanien är det inte en trend det där med one-pot, där är det en tradition.

Ingredienser

3 klyftor vitlök, rivna
1 gul lök, finhackad
1 röd paprika, finhackad
ca 15 haricot verts, halverade
olja till stekning
1 burk mindre vita bönor (limabönor i originalet, men går bra med andra vita bönor
2 korvar (i mitt fall alltså incredible sausages, i originalet beyond sausages), skurna i 1-2 cm tjocka skivor
1 burk krossade tomater
1/2 tsk söt rökt paprika
5 dl grönsaksbuljong
1 pkt saffran
2,5 dl rundkornigt ris (typ arborio – annat ris går bra också, men det blir andra koktider så håll koll helt enkelt)
salt
svartpeppar

Gör så här

Värm upp en stor stekpanna på medel-hög värme och häll i oljan. Stek korvskivorna 4-5 minuter så att de har en ordentlig stekyta. Ta upp korvskivorna och lägg dem på ett fat (eller på vad du vill).

Häll ner löken i pannan och fräs en stund, häll sedan ner paprikan och blanda. Efter ytterligare ca två minuter häll ner haricot vert och rör om, och ett två minuter igen häll ner vitlöken och stek i 20 – 30 sekunder. Se till att röra så att inte vitlöken bränns.

Häll i rökt paprika och salt och peppar. Blanda och häll sedan i de krossade tomaterna. Blanda allt ordentligt och häll sedan i korvskivorna tillbaka i pannan.

Efter ungefär en mint häll i grönsaksbuljongen och bönorna plus saffran. Låt det koka upp och sedan koka i någon minut (hjälper till att få fram saffranssmaken), häll sedan i riset och rör runt och blanda försiktigt så att riset blir bra fördelat i pannan. Nu ska du inte röra fler gånger i pannan, men du kan skaka om den då och då om du vill.

Efter ca 8 minuter (här kan det variera beroende på vilket ris du använder) har riset sugit åt sig det mesta av vätskan. Sänk då till medium-låg temperatur och låt det sjuda i ytterligare tre till fyra minuter. Ta sedan bort pannan från spisen och täck med en kökshandduk i ca fem minuter. Servera sedan direkt.

Och igen – använder du en annan typ av ris kan alltså tiden variera, kanske du till och med behöver fylla på med lite mera grönsaksbuljong. Du får testa helt enkelt.