Jag känner all omtanke jag är kapabel till för de som drabbades av tsunamin. Men jag måste ändå säga att jag hade helt missat att tsunamin var Laila Freiwalds fel. Jag trodde i min enfald att det var en naturkatastrof. Men nu har jag ju förstått efter all uppmärksamhet i massmedia att det tydligen var Freiwald som fixade tsunamin. Inte visste jag att hon hade sådan makt. Men det hade hon tydligen! Och att det är hennes fel har jag förstått på att det skall utkrävas hämnd på henne för anhörigas död etc. Från att ha tyckt att hon hanterade situationen fel och efter att till och med ha varit inne på att hon kanske behövde avgå har jag övergått till att tycka synd om Laila Freiwalds.

Vad är det för otäck häxjakt som man ägnar sig åt? Är vi inte kloka?? Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Är vi själva så himla mycket bättre?? Jag såg att vi i år här i Sverige har skänkt mer pengar än någonsin till hjälporganisationer. Och vad fick oss att göra det? Jo, det dog svenskar. När massor av afrikaner svälter ihjäl så skänker vi inte speciellt mycket pengar. Men när svenskar är involverade då jäklar öppnar vi plånboken. Då SER vi plötsligt att det händer något hemskt. Jag är inte religiös men jag håller nog med om att enbart den som är helt oskyldig, eller helt ren, eller vad det nu står, skall kasta stenar på andra. Och själv gör jag fel ibland. Faktiskt! Till och med på jobbet, och jag hoppas ändå att jag inte skall bli utslängd för det faktum att jag inte är helt felfri. Ibland uttrycker jag mig dumt, och ibland när jag är upprörd säger jag korkade saker som jag absolut inte menar. Och tack och lov är jag för det mesta omgiven av människor som vet att det är möjligt att göra dumma saker utan att mena så mycket med det. Och som inte begär min avgång.

Just avgång har det ju begärts till höger och vänster senaste tiden. Jag förstår mig inte riktigt på det heller? Det måste väl ändå finnas någon rim och reson? Är det inte bättre att folk lär sig av fel som begåtts än att de hela tiden skall slängas ut? Sedan finns det såklart så allvarliga situationer att en avgång kan vara det enda möjliga, men som det är just nu verkar allting som är fel kräva en persons avgång. Vart har medmänskligheten tagit vägen? Vi börjar likna en lynchmobb ur en amerikansk film! Jag gick nyss ur svenska kyrkan och en av orsakerna var att jag skämdes att tillhöra en organisation som företräddes av så många inskränkta personer (syftar på alla präster som skrev på protestlistor mot välsignelse för homosexuella), det är ju lite svårare att gå ur mänskligheten bara för att skäms över hur vi behandlar våra medmänniskor. Men ibland har jag lust att göra det. I alla fall just nu. Och just nu är det väl också tur att min blogg inte är så himla välbesökt, för annars skulle väl JAG åka på en lynchmobb just nu.

Nu är julgranen klädd. Jag gillar julgranar. Framförallt när den står hemma hos mig själv. I år har vi en julgran med två toppar! Så det blev både en stjärna och en spira längst upp. Riktigt häftigt tycker jag.
Förra året hade vi en helt enorm gran. Den gran vi har i år är ungefär lika hög, men är inte alls lika stor och vid. Förra året hade vi ett träd, i år har vi en buske. Men den är fin i alla fall och den luktar jättegott. Och med att den är hög menar jag verkligen att den är hög. Vi har 3,20 i takhöjd och som syns på bilden är det inte många centimetrar mellan stjärnan och taket. Om där ens är någon centimeter alls. Visst är det härligt!
Jag är inget julfan och jag skulle inte ha så mycket emot att åka bort över julen och låtsas att den inte fanns. Men när jag får en julgran att klä så blir jag en riktig julgransfantast i alla fall. Och nästan varje år köper jag några nya kulor. Utan att kasta några gamla. Jag har tittat på alla möjliga nya sätt att klä granen. Med bara guld, eller med bara blått, eller med bara silver etc. Men jag vill ha en gran med många kulor, mest i rött, men bara för att jag konstaterat att de syns bäst. Och glitter i silver. Och sedan änglahår eller vad det heter, tunt glitter som man lägger över grenarna och så hänger det ner som hår. Och glänser så fint. De där modetrenderna får de ha för sig själva. Jag är inte så trendig av mig. Utom det här att jag håller på med smycken och pärlor då, för det är ju jättetrendigt. Men till mitt försvar vill jag säga att jag började med det INNAN det blev så populärt. Och jag kommer förmodligen att fortsätta efter det att upphört att vara trendigt.
Jag jobbar på en IT-avdelning. Där får vi en massa godis varje år från leverantörer. Vi har avsagt oss alla enskilda presenter, men sagt att om de absolut vill skänka något så får de skänka godis eller frukt till fikabordet. Det innebär att det finns så mycket godis där innan jul att man nästan mår illa. Många sorter är det, men ingen lakrits. OK lakritsbåtar fick vi, men det är inte riktigt lakrits. Däremot ser man vad som är inne. Mörk choklad med hög kakaohalt. Något som jag tycker är superäckligt. Jag VET att det är fruktansvärt inne, och att man nästan är att betrakta som illiterat och allmänt obegåvad om man inte nästan får orgasm vid tanken på choklad med över 70 % kakao. Men mina smaklökar har alltid varit lite egensinniga, ungefär som sin ägarinna. De har aldrig varit påverkade av vad man BÖR gilla utan har envist fortsatt att tycka om sånt som de rent faktiskt gillar. Och de gillar INTE mörk choklad. Själv lyder jag mina smaklökar och struntar totalt i mörk choklad.
Jag hörde en av konsulterna prata om mörk choklad idag. Han berättade för sina konsultkompisar att det var så himla bra med mörk choklad för att om man blev godissugen så räckte det att ta två bitar och så var godissuget över. Eftersom jag inte var involverad i samtalet utan bara gick förbi utanför dörren så underlät jag att fråga hur man kunde bli av med godissug genom att äta något riktigt äckligt. Men det som, förutom finkänsligheten, stoppade mig var att jag kom på att det kanske är jättebra. Har du godissug så tänk ut det äckligaste du kan komma på och ät sedan det. Det stämmer nog faktiskt att godissuget går över då.
Fast vi fick en massa kola också. Och kola gillar jag. Framförallt smörkola, typ Rollo. Och så gillar jag hallon- och lakritsbåtarna vi fick. Och clementinerna. Och SÅ många som älskar den där mörka chokladen var det nog inte heller för de låg oöppnade tills dess att alla annan choklad var slut. Inklusive de chokladdoppade krusbären.

Har ni också lagt märke till begreppet Best boy? Om man sitter och läser filmtexterna när filmen är slut dyker det alltid upp förr eller senare. Första gången jag såg det undrade jag vad tusan det var? Var det kanske felstavat så att det egentligen skulle stå Beast boy och var någon som tog hand om djur. Men nästa gång jag såg det så stod det Best boy igen. Och inte tusan skulle de ha stavat fel på det i två olika filmer. Så det var bara att undra igen – vad tusan gör en Best boy? Framförallt som det finns en sådan i varenda film. Funderade på om det var ett sätt att ära någon som får springa en massa ärenden, att man ville inte skriva Messenger boy eller något sådant utan att killen istället fick heta Best boy. Sedan hade jag en del lite halvsnuskiga funderingar också, men de får liksom ligga vid sidan av. Jag har funderat på det i flera år, jag har även sökt på begreppet ett par gånger utan att hitta något svar. Fast häromdagen så löstes det. Jag sökte på Best boy och movie. Första träffen var så klart en porrfilm. Men andra träffen gav mig faktiskt följande svar:

Källa: http://www.imdb.com/Glossary/B

Så där är förklaringen. Mysteriet är löst. Jag behöver inte undra längre när jag ser eftertexterna till en film.

Men plötsligt blev också livet lite, lite tråkigare.