Morgonstund

Morgonstund har guld i mund säger man. Jag vet inte riktigt om jag håller med om det eftersom jag nu en gång inte är någon sådan där käck och glad person som hoppar upp ur sängen vild av undran över vilka underbara saker som den här dagen skall ge mig.

Ändå kan jag säga att en morgon som förflyter som den ska är ganska trevligt. Jag är en person som tycker om förändringar. Utom på morgonen. Morgonen skall helst vara likadan varje morgon. Framförallt arbetsdagar.

Först vaknar jag till klockradion eller för att sambon kommer och väcker mig. Därefter skall ungefär en halvtimme tillbringas i badkaret, lampan släckt, men tända ljus. Därefter tillbringas en dryg halvtimme i soffan där jag äter frukost, läser bok och allmänt filosoferar lite.
Jag har ett morgonhörn i soffan. Jag har ett kvällshörn också. I andra änden. Jag tror att jag började med det för massor av år sedan när jag bodde ensam och tänkte att soffan skulle slitas i båda ändarna. Och sedan dess sitter vanan i.

Varför skriver jag om min morgon? Jo för att jag under julen har julgranen snett mittemot mig om morgonen. Och varje morgon så sitter jag en stund och njuter av den också. Och den skall ju bort till helgen! Det är lika traumatiskt varje år och det blir så tomt. Så därför tänkte jag att våran lilla gran skulle få sig en eloge till innan den kastas ut. Jag försökte ta en bild på den i morgonljuset men bilderna blir inte alls som verkligheten. Men bilden får duga ändå. Men i verkligheten är den mycket finare, den gnistrar mycket mer och alla kulorna framträder mycket tydligare.

Tack för morgonmys lille granen.

Nu är julen snart slut!


För snart är det tjugondaknut!
Men redan idag var ”jullovet” slut. Jag var ledig hela förra veckan och återgick idag i tjänst. Om det säger jag bara. HJÄÄÄÄÄÄÄÄLPP!!
Det har varit fullkomligt hopplöst att gå och lägga sig i tid på kvällarna och ännu mera hopplöst att somna. Något som INTE varit hopplöst har varit att sova länge på morgnarna. Det har gått jättebra! Det hade gått jättebra att göra det imorse också. Men idag var det bara att gå upp och ta sig till jobbet.
Förmiddagen förlöpte riktigt bra. Kände mig ganska effektiv och fick en del gjort och upplevde det också som att hjärnan utförde en hel del ganska komplicerade aktivietet. Sedan kom lunchen och sen var det liksom slut. Eftermiddagen förflöt i ett halvkomatost, zombieliknande tillstånd som faktiskt inte gått över riktigt ännu. Jag är rädd att det blir en ”måndag-hela-veckan”vecka.

Hur kan det komma sig att man vänder dygnet så snabbt? Jag har ändå försökt att inte göra det. Har gått och lagt mig i relativt bra tid, men sedan har det bara varit omöjligt att sova. Legat vaken till både tre och fyra. Tror att det kan ha haft att göra med att jag hittade ett dataprogram som jag bara inte kunnat sluta upp att jobba med. Har suttit dagarna i ända och bara pillat med det här programmet. Det har varit väldigt roligt och ibland också väldigt frustrerande. Och när jag har gått och lagt mig så har det förmodligen fortsatt att processa uppe i skallen. Kontentan har i alla fall blivit sena mornar under min lediga veckan och totalt sönderfall idag.

Men, men det är bara att ta sig i kragen och köra igång. Eller så väntar jag med det till i morgon. Vid närmare eftertanke så tror jag att jag gör det. Jag väntar till imorgon….

Uj, uj, u, uj…

Nu har jag gett mig in på någonting läskigt. Tänker försöka göra om min hemsida så att den blir databasbaserad och till det använda ett visst verktyg.

Klockan är mycket och det går INTE bra.

Pust och stön.

Bloggosfären

Jag har hållit på med att surfa runt på olika bloggar nu under några veckor. Och jag kan konstatera att vissa bloggar förstår jag inte mig riktigt på. Eller det är fel uttryckt. Jag förstår inte hur vissa bloggar kan bli så ”stora” (OBS – det här är INTE sura rönnbär eller så). En del av de här bloggarna som har hur många besökare som helst handlar egentligen inte om någonting. Jag fastnade för en del av dem först, men efter några besök blev jag helt uttråkad. Sedan blir jag dessvärre fort uttråkad. Händer det inte något nytt, utan det ena är en upprepning av det andra med bara lite nya ord, då blir jag uttråkad. Jag är till exempel noll intresserad av bloggar som i huvudsak går ut på vad X skall ha på sig idag. Eller senaste, snygga topen i fashionbutiken. OK – jag kan gå med på det som ett enstaka inslag, men hela bloggar om det! Eller bloggar som mest går ut på att tala om hur bra, poppis, snygg etc blogginnehavaren är. Trååkigt. Men det visar att vi har olika intressen och att det finns plats för alla Andra försöker skriva på ett underfundigt, spirituellt sätt utan att egentligen vara sådana. Tror människor inte att det märks när de låtsas vara någon annan än den de är? Det är bara de som verkligen ÄR spirituella som får till den typen av bloggar på ett bra sätt. Du blir inte en annan än den du är även om du är anonym på nätet. Förr eller senare (oftast väldigt mycket förr) kryper det som är du fram. Dessa bloggarna har jag allra svårast för eftersom de inte representerar någonting annat än en önskan att vara någon annan än den man är. Efter de här veckorna har jag konstaterat att de bloggar jag vill komma tillbaka till är de som är mest personliga. Det behöver inte tvunget vara så att personen skriver så himla mycket om sitt liv etc (även om de kan göra det också), men de skriver personligt och jag känner att jag får ett grepp om personen genom det den skriver. Även om de kanske avslöjar så mycket av sin verklighet så avslöjar de mycket om sig själva, sina känslor, sina värderingar etc. Dit återkommer jag. Och då och då hittar man nya sådan guldkorn. Och det är lika roligt och oväntat varje gång. Bloggosfären är stor och innehållsrik.

Ibland är det bäst att hålla tyst

Är du sådan att du ibland inte kan låta bli att säga till folk hur de skall göra?

För att du tycker att de gör saker och ting på fel sätt?
Mer än en gång har du tänkt: ”Varför höll jag inte tyst?”
Eller i vart fall insett att du borde ha tänkt: ”Varför höll jag inte tyst?”
Här finns ett litet schema för dig..

Följer du schemat kan du slippa en del otrevliga situationer.

Abstinens och lite annat

Abstinens och lite annatSilverkursen slutade 14 december och nu börjar jag få lite abstinens. Det är väldigt roligt och dessutom är det trevligt att gå dit och gagga lite med ”gänget”. Men oavsett hur roligt det är så har jag kommit fram till att det egentligen är för lite tid. Jag vill jobba mera med silver. Så jag har bestämt mig för att skaffa mig mera verktyg m.m. för att kunna jobba lite hemma.

Det första jag skall göra är att fixa lite mera arbetsyta. Jag har köpt ett par gamla bord på jobbet. Dessa skall in i hobbyrummet och gästsängen som står där just nu åker ut. Det gör inte så mycket för vi har ett gästrum också. Sängen i hobbyrummet fick stå där bara för att vi hade plats. Men det har vi snart inte längre. Det ena bordet skall ersätta ett skrivbord jag har där idag. Ett ganska litet skrivbord som också skall åka ut. Nästa vecka skall jag vara ledig och göra denna ommöblering. Skall också ta mig till IKEA och leta lite förvaring.

Nästa vecka skall jag också kolla upp vad en löd kan kosta. Har hittat en affär som säljer både gasol och lödutrustning. Jag tror inte jag har råd att handla just nu, men jag kan i alla få fram vad det kostar så att jag vet när jag har råd. Det är ju inte som så att det räcker med att köpa en löd. Det krävs en hel del kringmaterial också. Något ställning med värmetåligt material att ha under. Lod att fästa ihop med. Syra att lägga silvret i efter lödning och lite annat smått och gott. Men vi får se, kanske köper jag det bit för bit.

Har också ett par idéer på smycken som jag också skall försöka hinna med nästa vecka . Framförallt skall jag försöka få ihop ett halsband till min Silverboll.

Vi får se vad som händer.

För den som inte redan fattat det så är jag ledig nästa vecka:).

Trött, trött

Jag har börjat lära känna min sjukdom tror jag. Under en period nu har jag känt mig väldigt trött. En trötthet jag känner igen sedan tiden innan jag gick in i väggen. Jag har därför misstänkt att mitt järn stigit. I november var jag och tog nya prover. Och mycket riktigt, min järnmättnad har stigit och även ferritin(järn)halten. Så nu skall vi minska tiden mellan mina tappningar från åtta till sex veckor. Jag borde få något fint pris från blodcentralen. De får massor av blod 0 Rh- mer än dubbelt så ofta som från en vanlig blodgivare. Även om det inte är bra att halterna stigit så tycker jag ändå att det känns bra att min misstanke stämde. Jag är trött på grund av höga järnhalter och hög järnmättnad.

Min syster har diabetes. Och som många diabetiker har hon ingen känsel i sina fötter. Och då menar jag verkligen ingen känsel. Man kan sticka en kniv i foten på henne och hon skulle inte känna det. Hon har hela tiden fått veta att det här beror på hennes diabetes. Nu har läkarna börjat skämmas för att de missade hennes hemokromatos och sände henne på en undersökning avseende fötterna. Och då visar det sig att det inte alls beror på diabetesen utan på hemokromatosen! En effekt som jag inte hade en aning om. Men tydligen kan hemokromatosen göra att signalerna från fötterna inte går fram ordentligt till hjärnan. Fråga mig inte hur det går till. Nu skall de se om de kan hitta en medicin som gör att signalerna kan komma fram. Om min syster har ”tur” så kan hon kanske få känna sina fötter igen. Den där hemokromatosen har verkligen många sideffekter!

Vem av oss är felfri?

Jag känner all omtanke jag är kapabel till för de som drabbades av tsunamin. Men jag måste ändå säga att jag hade helt missat att tsunamin var Laila Freiwalds fel. Jag trodde i min enfald att det var en naturkatastrof. Men nu har jag ju förstått efter all uppmärksamhet i massmedia att det tydligen var Freiwald som fixade tsunamin. Inte visste jag att hon hade sådan makt. Men det hade hon tydligen! Och att det är hennes fel har jag förstått på att det skall utkrävas hämnd på henne för anhörigas död etc. Från att ha tyckt att hon hanterade situationen fel och efter att till och med ha varit inne på att hon kanske behövde avgå har jag övergått till att tycka synd om Laila Freiwalds.

Vad är det för otäck häxjakt som man ägnar sig åt? Är vi inte kloka?? Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Är vi själva så himla mycket bättre?? Jag såg att vi i år här i Sverige har skänkt mer pengar än någonsin till hjälporganisationer. Och vad fick oss att göra det? Jo, det dog svenskar. När massor av afrikaner svälter ihjäl så skänker vi inte speciellt mycket pengar. Men när svenskar är involverade då jäklar öppnar vi plånboken. Då SER vi plötsligt att det händer något hemskt. Jag är inte religiös men jag håller nog med om att enbart den som är helt oskyldig, eller helt ren, eller vad det nu står, skall kasta stenar på andra. Och själv gör jag fel ibland. Faktiskt! Till och med på jobbet, och jag hoppas ändå att jag inte skall bli utslängd för det faktum att jag inte är helt felfri. Ibland uttrycker jag mig dumt, och ibland när jag är upprörd säger jag korkade saker som jag absolut inte menar. Och tack och lov är jag för det mesta omgiven av människor som vet att det är möjligt att göra dumma saker utan att mena så mycket med det. Och som inte begär min avgång.

Just avgång har det ju begärts till höger och vänster senaste tiden. Jag förstår mig inte riktigt på det heller? Det måste väl ändå finnas någon rim och reson? Är det inte bättre att folk lär sig av fel som begåtts än att de hela tiden skall slängas ut? Sedan finns det såklart så allvarliga situationer att en avgång kan vara det enda möjliga, men som det är just nu verkar allting som är fel kräva en persons avgång. Vart har medmänskligheten tagit vägen? Vi börjar likna en lynchmobb ur en amerikansk film! Jag gick nyss ur svenska kyrkan och en av orsakerna var att jag skämdes att tillhöra en organisation som företräddes av så många inskränkta personer (syftar på alla präster som skrev på protestlistor mot välsignelse för homosexuella), det är ju lite svårare att gå ur mänskligheten bara för att skäms över hur vi behandlar våra medmänniskor. Men ibland har jag lust att göra det. I alla fall just nu. Och just nu är det väl också tur att min blogg inte är så himla välbesökt, för annars skulle väl JAG åka på en lynchmobb just nu.