När vi flyttade in i vårt hus så fanns det ett stort buskage med Forsythia. Jag såg väldigt mycket fram mot våren och hur mycket blommor det skulle bli. När våren kom så blev det 3-4 blommor på hela det stora buskaget. Väldigt stor besvikelse. Vi läste på en del och bestämde oss för att klippa ner det där stora buskaget och bara behålla lite grand av det. För tydligen var det viktigt det där att klippa bort det gamla. Så det gjorde vi. Och våren efter så förväntade jag mig blommor. Och fick så klart det. Kanske fem stycken. Och likadant var det förra året. Jag tog då ett allvarligt samtal med busken och berättade för den att om den inte hade för avsikt att blomma så skulle den minsann komma att jämnas med marken. Möjligen beror det på det eller på att det gått tillräckligt lång tid efter vår hårda beskärning. För i år blommar den. Med så många blommor som det bara får plats på busken.

Som synes var det inte mycket av busken som sparades – men nu finns det definitivt hopp för framtiden.

Söndagen gick åt till att rensa framsidans rabatt och klippa rosorna där. Och det var jobbigt!! Jag var helt slut när jag var klar. Jag är liksom inte van vid hårt kroppsarbete helt klart. Men den mesta kirskålen är borta just nu.

Titta inte bland stenarna bara. För där har jag uppenbarligen inte rensat så noga ännu. Kom liksom inte till det.

Måste räkna ut lite mera perenner att plantera. Önskar att jag var mycket bättre på det där med att planera trädgård. Blir lika frustrerad varje år över att jag inte kan få någon bild av hur trädgården skulle kunna vara. Vad den skulle kunna bli. Det enda jag vet är att jag skulle vilja ha massor, massor av blommor. Tycker väldigt mycket om blommor.

Väldigt mycket…