Jag var ju på tjänsteresa på min födelsedag (som alltså var i onsdags) och kom inte hem förrän torsdag. Och när jag väl kom hem så låg det ett vadderat kuvert i brevlådan. I kuvertet låg en påse. Med marknadsnougat!

När jag var liten bodde vi i Broby i Skåne. Där var det marknad två gånger om året. I juni och i september. Dvs ungefär när skolorna slutade och när skolan började igen. Där köpte jag alltid marknadsnougat från Kais konfekt. De var de godaste.

Eftersom mamma bodde kvar där i många år så hände det att jag passade på att hälsa på henne i samband med att det var marknad. Och då köpte jag också marknadsnougat. Alltid.

När mamma inte  längre finns kvar där så blir det inte av att jag åker till Broby särskilt ofta. Och i princip aldrig till marknaden. Men jag har en vän som bor lite närmare och som tar sig dit ibland. Hon vet vad jag gillar. Så hon skickade mig en påse!

Mums!

De varade inte speciellt länge får jag erkänna. Och maken fick inga. Han var inte hemma och dessutom så var de ju faktiskt mina!

Jag har ett arbete som periodvis innebär en del tjänsteresor. Och ska jag vara ärlig så är det inte det roligaste jag vet. Jag har bekanta som tycker att det låter lyxigt att vara ute och bo hotell titt som tätt, men för min egen del är jag inte speciellt imponerad. Själv sover jag hellre hemma i min egen säng.

Inte sällan går tjänsteresorna till Stockholm, vilket har gjort att Stockholm är mer en jobbstad och inte en fritidsstad, så att åka dit på semester eller att ta en weekend där känns helt fel. Det är ungefär som att jag aldrig skulle gå ut och äta på kvällen på ett ställe där jag ofta går och äter lunch. Orsaken är så klart att det blir liksom för mycket jobb över det. Således inte någon avkoppling.

De sämsta tjänsteresorna för mig är de där jag bara ska stanna en natt. Trots att jag sovit borta så ofta så är det fortfarande väldigt ofta så att jag sover dåligt första natten borta. Vilket innebär att när det är dag två och dags för hemresa så är jag helt slut.

En sak som jag dock lärt mig efter alla år, det är att sova på både tåg och plan. När jag började med tjänsteresor så var det helt omöjligt, men numera är det inte det minsta problem. Jag bryr mig ju inte om hur jag ser ut när jag sitter där så jag tar på mig ett ”mörker” (dvs en sovmask, maken och jag kallar dem mörker) och ett par hörlurar. Sedan slocknar jag jättefort. När jag åker tåg till Stockholm så har kroppen dessutom lärt sig var vi är, eller så släpper öronen igenom vissa ljud. Jag brukar nämligen alltid sova direkt när jag går på tåget, sedan sover jag till Norrköping. Där vaknar jag och äter min frukost och förbereder mig för det möte som jag ska till. Och jag vaknar alltid strax innan Norrköping. Visst är det lustigt!

Och idag är jag också på tjänsteresa. Kom hit igår. Den här gången är det en konferens med hela vår avdelning. Eftersom det var min födelsedag igår och vi har konferens på ett spa-hotell så unnade jag mig en massage. Något ska jag väl ha för att behöva vara på tjänsteresa på min födelsedag. Och så köpte jag mig dessutom en alldeles för dyr flaska badskum. Så blir det ibland när du tycker synd om dig själv. Eller är det bara jag?

Som vanligt har jag sovit dåligt och är skittrött. Har varit och hämtat mig en macka och en kopp te som jag äter på mitt rum. Tål inte folk på morgonen. Ännu mindre tål jag dem när jag sovit dåligt. De bara pratar och har sig. De uppskattar inte om jag ber dem hålla käften. Så jag går upp till mitt rum istället.

Men en positiv sak kan jag komma med. Det är inte helt fel att vakna och ha den här utsikten utanför fönstret.

När vi renoverade sovrummet (ja- det börjar bli ett tag sedan nu) så var det en garderob som vi inte skulle ha kvar där inne. Vi ställde den längst upp i trappan ”så länge”. Tills vi hade bestämt vad vi skulle göra med den. Jag hade först tänkt sälja den på Blocket, men sedan orkade jag bara inte. Ett tag så tänkte vi att vi skulle kasta den, men den var ju ganska stor och för att få den ner för trappan så måste den monteras ner. Alltså stod den lite till. Sedan kollade vi i Lilla huset och då visade det sig att där var ett perfekt utrymme för en garderob. Vi bestämde oss för att den skulle hamna där. Problemet med nedmontering kvarstod dock så garderoben stod kvar där längst upp i trappan. Vid det här laget så var vi så vana vid att det står en garderob i trappan att den knappt märktes. Visst var det lite trångt längst upp, men inte så trångt att det var något större problem. Ja, ni vet hur det kan bli.

Härom helgen fixade vi lite sådana där saker som liksom bara legat på vänt. Satte upp ett grenuttag på vägen, hängde upp våra fönsterlampor i smutten, hängde upp en del tavlor i vardagsrummet mm. Och garderoben i trappan blev också nedmonterad och inburen till Lilla huset. (Observera dock att den inte är uppmonterad där ännu.)

Plötsligt var där hur mycket plats som helst där längst upp i trappan. Vi hängde upp vårt ”skoskåp”, dvs.  skåpet där vi har våra skoputsningsattiraljer. Men där är fortfarande hur mycket plats som helst.

Jag glömde tyvärr att ta en bild när garderoben fortfarande stod där, men ni kan nog själva räkna ut att den tog upp ganska mycket av utrymmet där. Fortfarande när jag går förbi så tycker jag att det känns väldigt tomt och konstigt. När jag egentligen borde tycka att det känns stort och luftigt. Men så stor är vanans makt att i och med att garderoben stod där så länge så blev det liksom sanning att det faktiskt skulle stå en garderob där uppe i trappan. Och när den sedan inte står där längre så är det det som är felet. Som om det är helt naturligt att ha en garderob i trappan.

Tänk så det kan bli.

Ser ni förresten Iggy bakom dörren där? Han undrar vad i all sin dar jag håller på med. Han var tvungen att komma lite närmare och kika också.