Idag var vi på bio. Förra året fick vi tillsammans åtta biobiljetter i julklapp från jobbet. Dessvärre går vi inte speciellt ofta på bio så de där biljetterna har bara legat och blivit gamla. Makens syskonbarn fick varsin biljett, men trots det hade vi tre kvar. Men idag tog vi oss i kragen och gav oss i väg till Filmstaden. Heja oss!
Det var inte den nyaste filmen vi såg utan en som gått ett tag. Bohemian Rhapsody såg vi. Filmen om Freddie Mercury och Queen. Och den var jättebra! Jag är ett gammalt Queensfan och var alltså väldigt glad när de spelade musiken också. Jag tyckte skådespelare var bra och jag tyckte storyn var bra. Vad som var sant och vad som kanske var överdrivet eller kanske till och med var fel har jag ingen aning om, men tillsammans blev allting i alla fall bra. Jättebra! Jag var riktigt tagen när filmen var slut!
Jag började dock tänka på hur ofta det verkar vara att de som har stora framgångar och blir berömda mår dåligt. När alla andra är avundsjuka.
Igår tittade jag på filmen om Monica Zetterlund, som inte heller var speciellt lycklig i sitt liv, trots alla succéer. Hon som sedan dog i sängen efter att hon tänt fyr på den med en cigarett (dock inte medvetet).
Och Avicii, som 29 år gammal inte orkade leva längre. Som lämnade 230 miljoner till sina föräldrar. 230 miljoner som han uppenbarligen inte hade någon större glädje av.
Ja, lite så där mörk blev jag av den här filmen. Samtidigt rös jag av välbehag när det spelades musik. Allrahelst i slutet när det var en lång scen från Live Aid galan.
Rekommenderar starkt en tittning på Bohemian Rhapsody.
Lämna ett svar