Eld

Nu börjar det bli kallare ute igen och då har vi börjat elda i våra kakelugnar. Vi har fyra kakelugnar i huset, men bara de på undervåningen går att använda. De fick vi omsatta för ett antal år sedan. Vi lär nog aldrig sätta om dem på övervåningen, men  vi tänker inte ta bort dem heller. Kanske någon framtida ägare till huset vill sätta om dem. Dessutom pryder de sin plats även om de inte går att använda.

Kakelugnen är ju sådan att den värmer inte supermycket när du eldar i den, men när du har eldat klart så är hela kakelugnen som ett stort jätteelement som håller sig varm i ett antal timmar. På så vis är vi ganska väl förberedda om det skulle bli kris. Vi har vedspis i köket vi kan laga mat på (förutom att vi har ett stormkök) och vi har kakelugn som kan hålla värmen.

Varje gång jag ska sätta fyr i spisen så tänker jag dock på de där filmerna jag sett. De som visar hur snabbt en eld tar sig i ett hus. Ett litet ljus står där och brinner och rätt vad det är så brinner hela huset upp. Alltså jag VET att det är så det är, filmerna visar saker och ting precis som det är. Samtidigt har jag svårt att tro på dem just i de ögonblick jag försöker få det att brinna i kakelugnen. När det slocknar för andra eller tredje gången trots att draget är jättebra.

Dagens undran

Ni vet de där rutorna som finns på varenda webshop? De där som du antingen ska bocka ur eller bocka i om du vill ha/inte vill ha reklam skickad till dig via mail.

Varför har shoparna de där rutorna? De skickar alltid reklan oavsett om du har bockat i de där rutorna eller inte.

Tur att i alla fall undubscribe fungerar.

 

Palak Paneer

Jag gillar indisk mat. Eller rättare sagt jag gillar indisk mat väldigt mycket. Lagar ofta curry av olika slag och daal. Och lite annat. Ibland är vi lite lata och beställer mat för avhämtning på den indiska restaurang i stan som åtminstone vi tycker är bäst. Ofta beställer jag Palak Paneer vid de tillfällena. Det är nämligen en av mina favoriträtter bland indisk mat. Och då står Paneer för ost och Palak för spenat. Alltså ost i spenat. Vilket det också är, men det är så klart mycket annat i också. Som gör det så himla gott.

I söndags hade vi en sådan lat dag och vi beställde mat. Jag beställde Palak paneer och såg mycket fram emot det. Det som kom var visserligen någonting med paneer i, men grönt var det inte. Och även om det var gott så var det inte alls så gott som det brukar vara. Så jag var lite besviken.

Bestämde mig för att testa att laga det själv och se hur pass gott det skulle bli. Nästa gång jag var i affären så tänkte jag därför köpa paneer, men det visade sig att det hade de inte i affären. Tänkte då att jag istället skulle testa ett recept där de istället för ost använt tofu. Paneer smakar ändå inte så mycket så jag tänkte att det kan nog gå lika bra med tofu. Dessutom hade jag en paket tofu i frysen som jag kunde använda. Vilket var bra även då den legat där ett tag.

Receptet, som jag hittat på Youtube, visade sig ge ett väldigt smakligt resultat och var faktiskt godare än den rätt jag fick hem i söndags. Ganska mycket godare till och med. Då är det dags att skriva ner den. Så att jag har receptet kvar till nästa gång. Och dessutom var det alldeles utmärkt gott med tofu i, så det kommer jag att använda nästa gång ocksǻ. Förutom att det är lättare att få tag i  än paneer så innehåller det också mycket mindre kalorier.

Det blev kanske inte så skarpt grönt som det skulle kunna vara, kokte det kanske för länge, men det gör ingen skillnad när det gäller smaken. Att det är så mörkt just nu att bilden inte ger rättvisa till det gröna som faktiskt fanns gör inte heller att det smakar sämre.

Ingredienser

1 paket fast tofu, behöver inte pressa bort vattnet, men torka biten lite innan du skär upp den. Skär sedan upp den i munsbitstora fyrkanter.

Spenatsås

  • 1 stor påse färsk spenat (200-250 g)
  • 70 gram cashewnötter
  • 3 dl vatten
  • 2 vitlöksklyftor, skalade
  • ca 3,5 centimeter färsk ingefära, skalad och skuren i grova bitar
  • 1 grön chili, enligt receptet serrano, men jag körde med vanlig grön chili och det blev gott. Ta bort stjälken och skär i grova bitar
  • 2 tomater skurna i små bitar
  • 1/2 tsk salt

Masala (det heter så!)

  • 1 msk olja
  • 1 tsk hel spiskummin
  • 1 finhackad gul lök
  • 4 finhackade vitlöksklyftor
  • 1/2 tsk gurkmeja
  • 1 tsk mald koriander
  • 3/4 tsk salt
  • lite svartpeppar
  • 1 lagerblad
  • 1 tsk garam masala
  • 1/2 tsk bockhornsklöver- blad (hade jag inga, men det blev bra ändå

Till servering

  • Hackad färsk koriander
  • Citronsaft
  • Ris

Gör så här

  1. Börja med att lägga cashewnötterna i blöt. Gärna dagen innan, men i vart fall minst en timme. Lägg dem i blöt genom att hälla kokhett vatten över dem och sedan låt dem bara stå.
  2. Förbered isvatten som ska användas för att snabbkyla spenaten så att den inte tappar färgen.
  3. Koka upp vatten, lägg ner spenaten och koka den i två minuter. Lyft upp spenaten med en hålslev och lägg den direkt i isvattnet. Rör om lite så att det blir kallt överallt. Häll INTE ut vattnet.
  4. Låt vattnet koka upp igen. Lägg ner tofun och låt även den koka i två minuter. Häll sedan över tofun i en sil och låt den rinna av.
  5. Häll cashewnötterna i en sil och låt dem rinna av lite.
  6. Plocka fram en mixer och häll i 3 dl vatten. Lägg sedan i tomaterna, de två vitlöksklyftorna, grön chili, ingefära, cashewnötterna och salt.
  7. Pressa ur vattnet från spenaten med händerna och lägg sedan spenaten i mixern.
  8. Kör tills du har konsistens sås. Då är spenatsåsen klar. Låt den stå och vänta på sin tur.
  9. Häll en matsked olja i en traktörpanna (jag använde samma panna till att koka spenat och tofu). När oljan är varm häll i hel spiskummin och låt den värmas under omrörning tills den blir lite mörkare och det luktar gott. Cirka en minut
  10. Häll i löken och låt den steka tills den blir transparent, rör under tiden. Tar kanske 4-5 minuter.
  11. Häll i vitlöken och fortsätt steka under omrörning ett par minuter till.
  12. Häll i alla kryddor UTOM garam masala och rör runt i cirkus en minut.
  13. Sätt värmen på mellan-låg och häll i spenatsåsen. Låt det stå i cirka fem minuter, såsen ska då bli lite tjockare. Skulle den bli för tjock häll i lite vatten.
  14. Lägg i tofu, garam masala och eventuellt blad från bockhornsklöver. Rör om och låt det stå på plattan tills allt är genomvarmt.
  15. Ta grytan från plattan och smaka av med citronsaft samt häll i hackad färsk koriander.
  16. Servera med ris.

Mitt lilla hus

Ungefär samtidigt som jag gick i pension så började jag gå på en keramikkurs. Den har vi kört i tre terminer nu. Vi har träffats fredag förmiddag och ägnat oss åt lera. Ett gäng tanter och en keramiker. Det har varit jättetrevligt. Nu har vi tyvärr haft våran sista fredag, keramikern ska själv gå en kurs som gör att hon är upptagen. Tråkigt men sant. Själv har jag förhoppningsvis skaffat mig en plats på keramikverkstaden som finns här i vårt kulturhus så jag kan fortsätta lite på egen hand så länge jag tycker det är roligt.

På min keramikkurs har vi så klart drejat, men vi har också ägnat oss åt andra sätt att skapa med keramik. T.ex. att kavla leran och bygga med plana bitar, eller att göra långa ”korvar” som sedan ringlas till olika former och så jobbar du med att få det slätt. Jag har konstaterat att dreja är väl kul, men jag tycker nästan de andra sätten är roligare. När du drejar så blir det liksom bara ”runt”, när du bygger på andra sätt så sätter egentligen bara fantasin gränserna. Sedan ska jag ärligen säga att jag är inge vidare på att dreja så det påverkar säkert det hela, men jag har inte heller jobbat på att bli så mycket bättre under de här tre ”terminerna”. Jag har jobbat på att bli bättre på det andra. Sedan har jag också hela tiden funderat på saker som jag behöver, eller kanske mer saker som jag verkligen kommer att använda, så att jag inte gör saker som bara står i skåpet. Därför har jag tänkt mycket och gjort ritningar och tagit fram ganska precisa mått när jag byggt saker.

Det senaste jag gjorde var en lampa. Vi har länge pratat om att skaffa en ny lampa till ett bord i vardagsrummet, på ett ställe där det är lite mörkt. Där det verkligen skulle behövas en punktbelysning. Så jag kom på att jag skulle göra ett litet hus. Ett runt sådant. Jag hittade en sorts lampfot och så skapade jag en lampa som skulle gå runt den foten. Tiden på kursen är begränsad så detaljerna blev kanske inte så bra som jag skulle velat, men i huvudsak är jag riktigt nöjd med mitt lilla hus.

Jag tog hem det efter första bränningen för keramikern har inte så många olika glasyrer och jag ville att mitt hus skulle ha lite olika färger, och då det inte ska användas till att ätas på så gick det ju bra att måla med akrylfärg på det. Så mitt lilla hus fick komma hem.

Och jag målade det med akrylfärg. Blev riktigt nöjd om jag får säga det själv.

Tyvärr är det nästan omöjligt att ta en bra bild just nu, det är helt enkelt för mörkt, men ovanstående blid visar ändå ganska bra hur det ser ut. Den fick spetsgardin på insidan för att göra ljuset från lampan lite mjukare.

Jag åkte till IKEA och köpte en Trådfri lampa som kan byta färg. Tänkte det kunde vara lite roligt. Och nu så lyser den där på kvällen. Eftersom det är en Trådfrilampa så kan också dimmas till olika styrka. Och byta färg. Kanske grönt till jul? Finns naturligtvis rött också, men det kanske blir mer bordell än jul av det då?

Får kanske ta några bilder på några andra saker jag har  gjort. Bara för att.

Det finns krafter kvar i gubben

Här är det vacker höst nu. Färgerna glöder när vi är ute och går. Vi har haft dagar med nordliga vindar när det varit riktigt kallt och vi har mulet den mesta tiden. Men ändå är det skönt ute och jag gillar att vara ute. Härligt är också att jag kan ta en långpromenad mitt på dagen och då är det ljust. Så än så länge har jag inte kännt av mörkret så mycket. Ganska bra. Och en annan som gillar att det blivit höst är Iggy. I somras var han väldigt trög och jag var hela tiden orolig med tanke på hans hjärta. Han gick väldigt långsam i uppförsbackarna och gick nästan alltid bakom mig på promenaderna. Jag tänkte att hjärtat tog ut sin rätt. Samtidigt så verkade det bra med andningen. Vi räknar hans andning flera gånger i veckan. Och genom att räkna hans andning får vi en indikation på hjärtat. Vi har en app där man klickar varje gång han andas och så räknar den ut hur många andetag det blir på en minut. Detta ska göras när han är i viloläge. När andningen hamnar på 30 plus så är det dags att ta kontakt med veterinären. Än så länge har hans andning varit väldigt bra. Den har legat mellan 12 och 22 och absolut oftast under 20. Något som ändå har känts bra.

Så kom hösten. Och plötsligt är Iggy tillbaka igen. Han trivs när det inte är varmt. Backarna är ingenting att gå i, han vill  gå långpromenader igen och jag är så glad. Återigen går han först! (ursäkta suddigheten, men vi rörde oss)

Till och med i uppförsbackarna går han först. Förra veckan gick vi fem kilometer och han gick först hela tiden. Det känns så bra. Hans hjärta är fortfarande vad det är, och hjärtsvikten kommer att komma, men förhoppningsvis har vi lite tid kvar tillsammans innan det händer. Gäller att ta tillvara den.

En kall höstdag

Idag har det varit isande kallt här. Inga minusgrader, men kalla, kalla vindar. Tog hundarna med mig och vi gick en runda i ett naturreservat. Så länge vi gick var det OK, men när vi stannade till någon stund så blev det väldigt kallt. Men det var fint. Höstfärgerna börjar ta över det gröna.

Idag  gick vi på  fina gångar.

Iggy är kortklippt igen, ser lite lustig ut just nu dock eftersom han behöver klippas lite till innan det är färdigt. Han har lite dåligt tålamod så det går inte att genomföra hela klippproceduren vid ett tillfälle. Det låter kanske lite konstigt att klippa honom nu när det börjar bli kallt, men han hade så mycket knutar i pälsen att det behövdes. Vi klarar inte av att borsta honom så det blir till att klippa honom ett par gånger om året istället. Han verkar faktiskt  gilla det när det väl är gjort.

Var nog en bra tid på dagen som vi gick där för vi mötte inte många alls. Vilket alltid är skönt.

Vid två tillfällen träffade vi några som ville prata lite. Om hundarna, så det gjorde vi. Då blev det kallt fort.

När vi kom hem behövde jag göra några ärenden, så jag tog cykeln och stack iväg. Vilket jag så småningom ångrade. För jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Det var så kallt! Och ett av ärendena blev inte genomfört. När jag kom till stället som skulle öppna klockan 15 så var där en skylt i dörren. ”Öppnar senare idag pga vabb”. Men ingen tid! kunde ju inte stå där och vänta i kylan när  jag inte ens hade en aning om hur länge. Hade varit smart att skriva hur pass mycket senare de öppnar! Det var bara att sätta sig på cykeln och cykla hem igen. Då var jag så kall att det fortfarande inte gått över. Kall ända in i  märgen. Det är ganska fantastiskt hur blåst kan göra att det blir så  kallt. Det blåste genom handskar, genom ”vindtäta” kläder och genom hud och inälvor.

Men promenaden var fin.  Önskar bara att jag inte hade tagit den där cykelturen.

Nu har vi stängt sommarstugan

Så fort det blir sommar så börjar vi använda vårt hus som en sommarstuga. Matbordet börjar användas som en avställningsyta, eftersom alla måltider äts ute på verandan. Ytterdörren står nästan ständigt öppen, precis som verandadörren. Hundarna vänjer sig vid det och vi öppnar ofta dörren så fort vi har gått upp. När maken jobbar hemma väntar hundarna på att jag ska gå upp så att dörren öppnas. Vi går med skor inomhus. I vart fall mellan ytterdörren och verandadörren. Det är ute som gäller helt enkelt. Även när det regnar. Vi kan sitta på verandan ändå och hundarna kan ligga på trappan eller på verandan om vi tar ner markisen.

Nu är det slut på det för i år. Det är för kallt för att ha ytterdörren öppen hela tiden. Hundarna får vara ute ändå så klart, men kortare stunder. De kan inte välja själva om de vill vara ute eller inne. De kan så klart säga till om de vill in. Iggy brukar skälla till på ett särskilt sätt. Gandalf brukade skrapa på dörren. Ville har nog inte hittat sitt sätt ännu. Åtminstone inte som jag vet.

Det blev inte så mycket gjort med huset i år. Vi hade flera planerade projekt, men det blev inte så mycket av. Emellanåt var vi kanske lite lata, men framförallt så regnade det för mycket för det vi ville göra. Ett stort projekt var grunden. Tanken var att vi skulle gå igenom hela grunden, fixa till de sprickor som finns där och sedan måla hela grunden i samma färg som grunden på Lilla huset. Men att sätta på ny puts går inte så bra när det regnar, det måste vara torrt åtminstone då och då. Problemet med i somras var att det regnade i princip varenda dag efter midsommar och det gick inte alls att lite på väderprognoserna för även de dagar då det stod att det skulle bli uppehåll så blev det regn i alla fall. Men jag målade lite, det behövs inte lika mycket torktid för färg som för puts så det gick faktiskt bra. Förrådet under trappan skulle målas i samma färg som grunden. Grunden blev visserligen inte gjord, men jag mig i kragen och fixade till förrådet under ett par dagar.

Från det här.

Till det här.

Fascinerande vilken skillnad det blev. Och lite skoj är också att jag tyckte inte det såg så illa ut före. Tills jag fotograferade det och såg bilden. Då märkte jag med en gång att det var INTE speciellt snyggt.

Jag fixade även trappan på framsidan. Det var skönt att få den gjord kan jag lova.

Före, även om det inte går att se hur sliten den faktiskt var. Vad som är alldeles tydligt är att jag totalt misslyckades med att beskära rosorna.

Och så en efterbild.

Det tog en nedrans tid att måla. Många pinnar lika med många sidor. Och inte alltid så lätt att komma åt. Inte roligt alls. Men nu är det gjort och håller väl några år i alla fall.

Maken å sin sida fixade till gången på ovansidan av huset som han retat sig på riktigt länge. Plockade bort gruset, rensade bort allt ogräs, la en ny markduk och sedan grus igen.

Här står Ville på den och äter glass. Någon gång i juni när det var väldigt varmt.

Och här står Iggy istället när gången är rensad och fin.

Någon gång i augusti, då det istället regnade största delen av tiden.

Planterade lite grönsaker i mina pallkragar, men det blev inte så mycket av det. Först var det väldigt varmt och väldigt torrt och jag lyckades inte vattna så bra som jag borde ha gjort. Sedan blev det plötsligt regn hela tiden och mycket av det som överlevt junitorkan ruttnade helt enkelt bort, blev t.ex. nästan inga zucchinis. De började växa, men ruttnade innan de blev klara att äta. Fick ett par- tre stycken som gick att äta.

Sedan kom september och det blev superfint väder. Lagom varmt och ganska mycket sol. Och sommarstugan var öppen hela tiden. Till början av oktober. Då det började bli för kallt. Och då fick vi bestämma oss.

Vi stängde helt enkelt sommarstugan. Nu dröjer det lite tills den öppnas igen.

Att springa

Just nu testar jag att springa. Jag har en önskan att klara av att springa fem kilometer. När jag gör detta måste jag ta med i beräkningen att jag inte sprungit på många år och att jag faktiskt fyllt 60. Så jag tar det lilla lugna. Jag vet inte om jag kommer att klara det överhuvudtaget, men jag kör på så länge  jag klarar det. Investerar så lite pengar som möjligt i det hela. För det fall att det går åt pipan. Det viktigaste är ett par skor så klart och det fick jag investera lite mer pengar i, men de kan även användas för hundpromenader så det är inte bortkastade pengar. Byxor och tröjor hade jag redan så det behövde jag inte köpa. Jag shoppade en billig vindjacka på en Outlet och igår fick jag hem ett par riktiga löparsockar. SKULLE jag klara mig till det blir riktigt kallt behöver jag investera i någon form av byxor också. Men som sagt, ett steg i taget, eller kanske en löprunda i taget.

Först körde jag två veckor av ett program och fick sedan en inflammation i ett muskelfäste. Eller i alla fall ont. Då blev det ett uppehåll. Berodde på att jag stretchat för dåligt. Så jag fick pausa ett tag. Sedan börja om igen. Och där är jag nu. Inne på vecka tre igen. Det är körigt, men jag tänker fortsätta så länge kroppen klarar det. Brukar åka iväg till ett ställe i närheten där det finns spår som tas om hand och som dessutom är alldeles plana. Kör jag nära hemma så blir det en massa backar. Och visst, ska jag springa behöver jag klara backar också, men just nu är målet att klara fem kilometer på plan mark. Är väldigt nog med att inte ta i för mycket, en sak jag har lärt mig genom åren är att även om jag tror att jag klarar mer än vad jag programmet säger så gör kroppen faktiskt inte det. Vet inte hur många gånger jag fått olika inflammationer i benet när jag tagit i för mycket. Bara för att du klarar av att göra mer än vad ditt program säger så finns det en anledning till att programmet säger att du inte ska göra det.

Jag springer inte ensam. Ville brukar vara med mig och ibland även Iggy. Lite intressant att springa med två hundar kan jag lova. Eller springa och springa. De här löpprogrammen innebär en hel del gående. Springa lite, gå mera. Fast nu har jag kommit till att jag ska klara av att springa 2 x 1 kilometer med fem minuters gående emellan. Och vi pratar väldigt långsam jogg. Det finns många människor som går fortare än vad jag springer för närvarande.

Jag ska vara ärlig. Det är tungt. Men jag jobbar på. Och om det är för tungt så hoppar jag inte till nästa veckas program, utan fortsätter med det jag klarar av. Noga med stretchning för att inte hamna i samma knipa som tidigare. Efter vi har gått och sprungit tar jag på mig en varm tröja och så går vi och sätter oss på och vid en bänk. Där dricker vi vatten. Och njuter av utsikten. Inte helt fel.

Mitt eget lilla experiment. Håll en tumme för att det går i mål!