Snacka om manickdag!!!

Alltså igår var det nästan för mycket till och med för manickgalna Asta. Först fick jag den där nya mobiltelefonen på jobbet. Kunde konstatera att det går att lägga in adresser i den. Kunde också konstatera att den är ganska ful och plastig. Men OK jag kan väl gå med på att man på jobbet kanske inte MÅSTE köpa telefoner som jag tycker är snygga, men det hade ändå varit trevligt om de gjort det. Drömma får väl en flicka göra.I alla fall kunde jag konstatera en sak som jag inte funderat på tidigare, men som var ett plus. Jag kan lägga in egen ringsignal! Så jag kunde återigen ha introt till Smoke on the Water som ringsignal!! Något som jag saknat sedan min första telefon, då jag emellertid fick lägga in signalen med hjälp av knapparna. Liksom ”komponera”. Nu laddar man bara över en mp3-fil och vips har man en signal. Bara och bara förresten. Först fick jag se till att Bluetoothen på datorn funkade, vilket inte var så där nedrans geschwint, och sedan fick jag ”klippa” mp3-filen rätt, vilket inte heller var så där nedrans gescwint. Men SEN! Sen har jag en signal som kommer att få folk att hoppa till. Sambon sa något om att den var ”kanske inte så där snäll i början”. Men den vill jag ha, just nu i alla fall.

Och när jag satt där med min nya manick så kom sambon med min försenade födelsedagspresent. Och gissa vad jag fick då?? En mp3-spelare!! Han är ju bara inte klok!!

En Sony NW-HD5, precis en sådan som jag hade tänkt köpa. Jag har vägrat Ipod för det har ALLA och jag vill aldrig ha sånt som ALLA har (jag vet att det är tramsigt men jag tillåter mig själv att vara tramsig då och då, jag tror att det är bra för själen). Och den är mycket finare än den ser ut här på bilden, men jag orkade inte hålla på att försöka få till en snygg bild.

På den här lilla kan jag få in ALL vår musik plus hur många talböcker jag vill!! Nu skall jag bara uppfinna något bra sätt att ha den på när jag springer. Något sätt som inte innebär att jag svettas ner den och kortsluter den.

Jippi! Och i kväll blir det till att flytta in låtar och böcker etc på den. Fick den så sent igår att det som hanns med var att ladda batteriet.

Nu har jag så mycket manicker att det inte är klokt!!

 

Ingen sinnesbild idag Suzzie! Men ett glatt sinne, om än fortfarande rejält förkylt. Atjooo!

Visset

Ja, idag känns det lite visset. Igår så kände jag att jag började få munsår så jag sa till sambon att jag förmodligen hade c-vitaminbrist. ”Ja, eller så håller du på att bli förkyld” säger han. Och han hade rätt. Under dagens lopp igår blev det allt tjockare och tjockare i halsen.

När jag gick upp idag så kändes det inget vidare men jag gick till jobbet i alla fall. Men var så trött så det var inte klokt. När jag gick hem på lunchen tog jag tempen och hade närmare 38 graders feber. Så jag stannade hemma. Hoppas bara att jag är bättre till imorgon. Men just nu känns det inte alls bra. Bara känner mig
vissen.

Höstpromenad

Himlen var så blå när vi kom upp i morse. Så blå som himlen bara kan vara på höstkanten. När vi satt där i soffan och käkade frukost (ja vi är så depraverade att frukosten intas i soffan) så kände jag att den där blå himlen ropade. Och sambon var inte svårövertalad.  Så vi tog bilen och åkte ut på landet. Gick en mil eller så på lite olika skogs- och grusvägar. Och det var så vackert! Det är fint på något sätt med att saker och ting vissnar. Det här lite slitna, lite trasiga. Och så den blå, blå himlen. Och när man ser över sjön så ser man i luften att det är hösthimmel och inte sommarhimmel som finns där. Trots att himlen är knallblå och solen skiner som jag vet inte vad så är det ändå en höstbild man ser. Och det är vackert. Varje promenad eller stund ute i det här vädret är mumma för själen och man mår gott riktigt länge efteråt.

Lördag igen


Idag är det lördag och jag har sovit till klockan elva!! Skönt, men inte riktigt vanligt. Men å andra sidan var jag på afterwork igår kväll och vi var några som satt och gaggade hemma hos oss efteråt till klockan ett. OK – ett är inte så himla sent, men efter lite för många öl och efter en lång arbetsvecka så är man ändå ganska trött klockan ett. Det var i vart fall inga problem att sova.

Ovan ser ni min orkidé förresten. Fick den förra året och min normala hantering av orkidéer är att jag vattnar ihjäl dem. Den här gången sa min lilla mamma till mig att de behöver väldigt lite vatten så den har fått åka med i den vanliga vattningstrallen. Den som innebär att blommorna får vatten när någon av oss kommer ihåg det och om de inte klarar det så dör de och byts ut. Det innebär att vi har bara blommor som kan klara sig utan vatten i upp till fjorton dagar. Resten försvinner genom naturligt bortfall.

Jag gillar blommor i fönstret, det skall jag ärligen medge, jag tycker det gör det hela lite levande. Och sambon verkar också vilja ha lite grönt i fönstret. Åtminstone var det han som föreslog att vi skulle köpa en ny blomma när ett par av våra gamla förpassades till de eviga jaktmarkerna, dvs soppåsen. Jag är till och med intresserad av växter, så till vida att jag har ganska bra koll på vad det är för sort etc. Men jag är det minsta intresserad av att ta hand om dem. De blir inte klippta och omplanterade en gång om året. Kanske en gång vart femte eller något sådant. Eller när jag råkar få dåligt samvete av att se att hela krukan består av rötter. En blomma jag har är dock ytterst tacksam.

Nämligen min fuskros.
Den är av tyg och plast och jag tycker att den är jättefin. Och det är mer än en person som har lurats av den kan jag säga. En som hjälpte oss med att vattna satte igång att vattna den av misstag en gång till och med. Hade jag hittat fler sådana naturtrogna växter hade de förmodligen hamnat i vårat fönster. Här behöver man inte fundera över vatten etc, det enda man behöver se efter är att den inte har blekts för mycket i solen, vilket är tecknet på att även fuskrosor kan ”vissna”.

Nyklippt

Idag har jag varit hos frissan. Jag har gått hos samma frissa i flera år. Mest av bekvämlighet tror jag. Jag vet inte om hon är extra bra eller ens om hon är bra. Jag är nöjd, hon klipper mig så att det duger och jag kommer bra överens med henne. Hon har minne som en häst och kommer alltid ihåg vad vi pratade om sist jag var där. Fantastiskt. Det gör nämligen sällan jag – jag brukar komma på det när hon nämner det.
Hon pratar otroligt mycket min frissa, om allt. Jag vet det mesta om hennes privatliv. Frisörer behöver troligen sällan samtalsterapi. Vi – deras kunder – tar nog hand om de delarna. Samtidigt så måste de vara medvetna om att vi är ganska många som vet hur de lever. Åtminstone de som pratar så mycket. Jag vet att hennes man varit med om en olycka. Jag vet att hon inte känner sig så intresserad av att skaffa barn. Jag vet när de gifte sig. Jag har till och med sett bröllopsfotona. Jag vet var hon handlar kläder. Jag vet att de inte har någon lägenhet längre utan bor i sin sommarstuga och sparar pengar istället. Vet dock inte vad de har tänkt spara till. Hm – där har jag faktiskt missat något.
Jag får nästan alltid vänta på min tur. Fast å andra sidan gör det mig inte så mycket. Jag får alltid rabatt. Idag skulle klippningen kostat 380 kr, men jag behövde bara betala 300 kr. Kanske är det för att jag är stammis som jag får rabatt, jag vet inte, men jag får det i alla fall alltid. Och jag klagar inte. Det är lite lustigt egentligen. Jag är väldigt noga med tider, och kan bli sur om folk inte håller tiden, men när jag kommer in där på salongen så blir jag också lite låt-gåig. Jag tar lite blanka magasin, de brukar ha Elle och Damernas och Residens, och bläddrar lite. Och så brukar jag kolla i hårtidningarna och se en massa frisyrer jag skulle velat ha om jag hade haft lite annorlunda hår  (dvs. inte hår med självfall som faller åt alla håll utom dit jag vill). Och vänta den där kvarten eller de där tjugo minuterna som jag alltid får vänta. Och sedan när det blir min tur så ber hon alltid om ursäkt och jag säger alltid att det inte gör något. Det lustiga är att jag faktiskt menar det! Undrar vad de har i luften där på salongen egentligen.
Den här gången så har jag låtit luggen vara lite längre, skall se om jag orkar låta den växa lite längre. Så lång att den kanske går att fästa bakom örat. Vi får se.
Men nu är jag i alla fall nyklippt. Och vet allt om frissans makes födelsedag som inträder i oktober. Och att hon köpt en resa som hon skall överraska honom med. Så det så.

Manickdag och födelsedag

Idag har jag fyllt år. Ja – det är väl inte så märkvärdigt, men av någon orsak så kändes det lite speciellt i år. Kanske är det efter allt jag gått igenom eller så var det bara så ändå. I alla fall hade jag tagit ledigt idag. Så även sambon.Vädret har  varit helt fantastiskt! Så vi gjorde en utflykt. Körde till Gränna och åkte över till Visingsö. Vi var inte där mer än drygt två timmar, men det var jätteskönt. Vi hyrde varsin cykel och tog oss till sydspetsen där det ligger en ruin. Näs, Sveriges äldsta kungaborg, byggd av Magnus Ladulås. Ruinen var kanske inte så mycket att hurra för, men där var så vackert. Solen sken och det glittrade så fint i vattnet.


Det blir i alla fall ganska fina kontraster med ruin kontra vatten.

Tistlarna var också så vackra. Lite på väg utför, men ändå!

Och det var fler än vi som njöt av det fina vädret. Kolla kossorna som ligger här mitt ibland alla kamomillblommorna.

Dagen avslutades med middag på restaurang. Här är förrätten. Härliga musslor – inte sant?
Och varför är det då en manickdag? Jo – idag har vi fått våran nya diskmaskin – inmonterad och klar. Jippi! Och så har vi fått vår nya dammsugare. Inte för att vi testat den mycket, men det gick snabbt att konstatera att där var betydligt bättre sug i den. Och så går det att reglera suget, t.ex. skall styrkan vara mindre när man dammsuger möbler.

Roliga program

 

Idag har jag inte mycket att säga. Ville emellertid testa ett program, Picasa, som jag laddade ner. Som det går att skapa sådana här små collage i. Var tvungen att ta några bilder på gladiolusarna jag har i en vas. Måste ju ha något att testa på.

Egentligen är jag lustig. På massor av år har jag inte varit ett dugg intresserad av bilder. Men nu fotograferar jag hela tiden. Så fort vi går ut och går eller går ut i skogen så skall kameran med. Ser plötsligt bilder överallt. Det beror på två saker har jag också konstaterat. Dels att jag gillar att leka med datorn så det blir väldigt kul att lägga in bilderna på datorn och fixa ihop bildspel m.m. Dels är det att jag har den här sidan. Jag vill ha bilder att lägga ut på hemsidan, bilder som illustrerar mina texter. Det här är min lilla tidning och jag gillar tidningar med bilder. Glansiga magasin med glansiga onödiga bilder.

Så Asta på vift är egentligen Astas Magasin.