Klar med vårsådden

Hemma hos oss gillar vi örtkryddor och vi äter mycket av det. Och varje vår planterar jag fröer med flera olika sorters örtkryddor i mitt lilla miniväxthus.

Och så även i år. Min örtagård. I den finns det Salladslök, Gräslök, Rosmarin, Persilja, Dill, Timjan och Basilika. Nu kom jag på att där borde ha funnits Oregano också. Får kanske komplettera med detta.

I vart fall. Varje år sår jag som sagt en massa fröer. Tanken är att de skall växa till lagom stora plantor och sedan skall jag flytta över dem till min självvattnande ”balkonglåda”. Egentligen borde där inte vara några citationstecken om ordet balkonglåda för det ÄR en balkonglåda. Det är bara det att den hamnar inte på någon balkong (eftersom vi inte har någon) utan får stå i fönstret. Varje år gör jag också detta. Alltså flyttar mina små plantor till min fina balkonglåda. Om det blir några plantor. Ofta brukar jag ta död på flera av dem innan de kommit så långt.

Nästa steg är då att de skall växa till sig i min balkonglåda. Och det är här problemen brukar dyka upp. De växer uruselt dåligt. Vare sig de har bra jord eller inte. Jag brukar ta hand om dem noga, duscha dem med grönsåpa mot flugorna och till och med prata med dem lite ibland. Men de brukar ändå inte växa. Till sist brukar det bli som så att jag köper mig några krukor med färdiga örtkryddor i affären och planterar dem i min balkonglåda istället. Och det brukar fungera alldeles utmärkt. Men när nästa vår kommer är jag där och planterar igen. Det KAN ju kanske fungera just i år. Eller hur?

Så nu är vårsådden klar.

På tjänsteresa

Dagens funderingar m.m.

Väcks av en skrällande klockradio 05.40 vilket för mig är mitt i natten. Kanske därför jag senare under dagen märker att jag har blåa strumpor till de svarta byxorna och inte svarta strumpor som jag trodde i morse. Märk dessutom att det är strumpor i två olika blåa nyanser. Ljusare på vänster fot och mörkare på höger.

På vägen till stationen ser jag en pizzakartong och en påse med en vinflaska som ligger i kanten av gatan. Tänker först lite ilsket att folk är lata, bara slänger saker hur som helst. När jag tittar lite närmare ser jag att vinflaskan är full och oöppnad och att hela pizzan ligger i kartongen. Då kan jag inte låta bli att fundera över vad som kan ligga bakom det. En olycka? Kärlekstrubbel? Det kommer jag aldrig att få veta.

På tåget slås jag återigen av SJ’s fantastiska sätt att placera resenärer. Jag åkte 1:a klass och vi är väldigt få personer i vagnen. Något vi dessutom är hela vägen till Stockholm. Ändå envisas SJ med att tränga ihop människor som inte känner varandra. Och alla är vi så snälla och säger inget fastän resten av vagnen är i princip tom.

Får hörlurar och halvslumrar till den klassiska ”kanalen”. På vägen upp hör jag samma musik åtminstone tre gånger. Är det verkligen för mycket begärt att de skulle kunna ha olika musik under en hel resa? De vet ju faktiskt precis från början hur lång tid resan kommer att ta.

Käkade lunch på ”Muren” på Västerlånggatan. Fräsch mat! Fick äntligen den där kanelbullen jag längtat efter i över en vecka nu. Och jag fick den sista!! Var där förra måndagen också, men då var kanelbullarna slut. Hade en person före mig i kön idag och det fanns bara en bulle kvar. Var säker på att hon skulle ta den, men det gjorde hon alltså inte utan jag fick den! Jippi!

Gick in på Pocketshop och köpte fem böcker. Visserligen handlar jag inte lika ofta på Pocketshop nu när man på Bokia får fyra böcker till priset av tre. Men det är ändå en grym tillfredsställelse att gå därifrån med en påse böcker. Som en skatt man har kvar att upptäcka.

Läser tidningen Kupé. Finns en artikel om Lena Philipsson. Under kuriosa står det: ”En ny undersökning, utförd av researrangören Apollo visar att svenska män helst skulle se Lena Philipsson som sitt resesällskap.”. Bara en stilla undran. Varför gör man sådana undersökningar? Och är det bara jag som tänker tanken: ”Skriv nåt mer som jag skiter i”.

Också i Kupé. Där finns en artikel om barn som växt upp eller påstas ha växt upp bland djur. Som illustration finns bland annat framsidan på en gammal Tarzanbok. Kunde snabbt konstatera en sak. Han var välhängd den gamle Tarzan! Eller vad säger ni?

Slut på en vanlig, ganska händelselös dag i tjänsten.

Ytterligare en helg

Jahapp – nu är snart ytterligare en helg lagd till samlingarna.

Idag var vi och tog oss en skogspromenad. Trots att våren verkligen känns som kommen så hittar man snö och is på de ställen som solen inte når. Det visar bara att marken fortfarande är kall. Och det var rejält lerigt på vissa ställen fortfarande, men vi hade vandringskängorna på så det gick bra. Såg både vitsippa, blåsippa och tussilago och björkhängen. Tyvärr glömde jag kameran så jag kan inte visa upp det hela. Om det  blir bra väder nästa helg så skall vi ta oss till en bokskog som finns inte så långt härifrån. Då skall jag inte glömma kameran. Har vi tur så finns där gott om vitsippor då. Mycket kan hända på en vecka.

Har suttit och hållit på en del med hemsidan i helgen. Det är väldigt lätt att fastna när man håller på. ”Jag skall bara fixa det här också”. Men roligt är det.

Nya datorer och annat

Nu har vi fått våra nya Hem-PC’s och vi börjar även få ordning på dem. Vi har också köpt ny skrivare och lyckats installera den. Så nu har vi ett trådlöst nätverk som består av en stationär dator, en bärbar dator och en skrivare. Det innebär att jag kan alltså sitta i soffan med den bärbara och skriva ut på skrivaren som finns i ett helt annat rum.

Min bärbara dator är helt enormt stor. Skärmen är 17 tum widescreen och datorn blir därefter. Tur att jag inte har för avsikt att bära runt med den överallt utan mest har den i soffan. Fast den är inte så tung. Första gången jag skulle lyfta den tog jag i så mycket som jag tyckte den borde väga med tanke på dess storlek. Höll på att slänga upp den i taket. Började undra om de hade glömt att stoppa i något innanmäte i den, men den verkar fungera så tydligen hade de inte glömt det.

Det är roligt med nya prylar!! Även om det tar lite tid att installera allting man hade på gamla datorn och fortfarande vill ha kvar. Försöker vara ordentlig och föra in allting i en pärm och börjar faktiskt tro att jag lyckats ganska bra. Men snart kommer jag säkert på någonting som jag har glömt.

Sambon har tagit en stationär PC. Till den valde han en rejält stor widescreen-skärm. Väldigt fin bild på den faktiskt. Men vissa saker ser lite roliga ut på den eftersom den är så bred. Min hemsida t.ex. blir en liten lapp i mitten på skärmen. Apropå prylar så satt jag igår och läste igenom manualen till kameran vi köpte i julas. Hjälp vad mycket saker man kan göra med den. Alla de där funktionerna kommer vi aldrig att lära oss. Men jag läste mig till att jag hade nog kunnat tagit bättre bilder i solsken om jag hade känt till en del av de där funktionerna.
Det är inte klokt vad man kan få in i en liten kamera faktiskt. Eller i en liten dator för det är väl det som digitalkamerorna är. T.ex. finns där en speciell inställning som man kan använda om man fotograferar vid vatten. För att få effekten mera blå. Eller en speciell fyrverkerifunktion. Och så kan man ta svart-vita bilder. Eller bilder som är sepia-bruna (för att se gamla ut). Och så kan man ställa in vithet och kontrast och jag vet inte vad.

Prylarna man köper börjar bli så komplicerade att man inte klarar av dem. Man använder bara en bråkdel av funktionerna. Men å andra sidan så får man inte tag i annat än sådant med massor av funktioner i så det är väl bara dumt att fundera på saken.

Så jag slutar fundera direkt.

Mera om våren och annat

Jag var som sagt i Stockholm under helgen och hälsade på en kompis. Vädret var fantastiskt och vi såg till att verkligen utnyttja det vackra vädret också. På lördagen gick vi från Hässelby strand till Kungsholmen. Det var en väldigt vacker tur längs med vattnet som tog några timmar. Där såg jag först en blåsippa, sedan några flera och sedan så många som syns på bilden från i tisdags.

Vi gick också förbi ett område, som jag tyvärr glömt namnet på, men som var fullt med funkisvillor. Den ena läckrare än den andra. Funkis är en byggnadsstil som jag verkligen gillar. Enkel, men ändå inte.

 Jag tog ganska många bilder, men tyvärr har jag inte riktigt koll på kameran ännu så de flesta bilderna blev ganska dåliga på grund av den starka solen.

På söndagen tog vi oss till Djurgården. Vi och alla andra…. det var MASSOR med folk ute och promenixade. Men man måste ju förstå dem. Vädret bara var fantastiskt.

 Även om det inte syns på bilden ovanför fanns det fortfarande mycket is. Men som man faktiskt ser ovanför håller den på att förlora greppet och jag fick i tisdags ett SMS som sa att Riddarfjärden var isfri.

Hipp, hipp hurra för Våren!!!

Vilken helg!

VILKET härligt väder det varit i helgen! Kände ni hur de där lågt laddade batterierna bara sög åt sig energi? Åtminstone gjorde mina batterier det. Har varit i Stockholm över helgen och kommer att återkomma lite till det. Men ville bara visa det här:

Ser ni de blå prickarna i backen? OK – det är inte som så att ”marken är blå”, men visst ser man blåsipporna. Apropå att jag häromdagen skrev att ”blåsippan ute i backarna stå” så tänkte jag att jag skulle visa upp den här bilden. Visst är det härligt med de små blå prickarna bland de bruna löven?

Kommer mera, men njut av våren!

Min historia

Årsskiftet 2003/2004 gick jag in i den berömda väggen. Tiden innan själva brytet präglades bland annat av en lång period av stor trötthet. Själv hade jag tänkt att den där tröttheten kanske kunde bero på järnbrist så jag hade käkat en del järntabletter.

När jag gick till läkaren så tog han en massa prover för att utesluta fysiska orsaker till min trötthet och till min kollaps. När vi gick igenom proverna så sa han bland annat att jag hade högt Hb-värde och högt järnvärde.
Wow – tyckte jag, det är ju jättebra!
Läkaren sa inte så mycket mera då, men nästa gång jag träffade honom sa han att han hade blivit lite misstänksam över mitt höga järnvärde (som ändå inte var exceptionellt högt) och hade pratat med någon på sjukhuset. Han hade blivit rekommenderad att ta ett prov till och det värdet avsåg järnmättnad.
När jag fick det provsvaret så visade det en järnmättnad på 73% (jfr under symptom). I och med detta förklarade han att han ville ta ett gentest. Att få resultatet skulle ta två veckor.
Gentester tar tid.

När svaret på gentestet kom så förklarade läkaren att jag hade hemokromatos. Och sedan flyttades ärendet över till sjukhuset och till en hematolog (specialist på blodsjukdomar).

Jag hade inte så höga värden så jag fick vänta ett par-tre månader på en tid.

När jag till sist träffade hematologen fick jag egentligen inte veta så mycket. Jag har förstått att hemokromatos är något som inte så många läkare känner till och ännu färre har råkat på den. Min hematolog verkar vara en sådan som mest har bokkunskap, men han gör väl sitt bästa. De tog nya prover och då hade min järnmättnad gått ner så just då hände inget. Tre månader senare tog vi nya prover och då hade järnmättnaden gått upp igen. Mitt ferritinvärde var då 150, vilket inte är mycket, men läkaren sa att värdet skall vara under 50 när man har hemokromatos. Så jag har nu i vår varit på tre blodtappningar och tagit nya prover. Där känner jag emellertid inte ännu till resultatet. Jag har i vart fall anmält mig till blodcentralen och min sista tappning gjordes där istället för på medicinkliniken. Det ger två fördelar. Dels slipper jag själv betala för tappningen och dels kommer blodet till nytta. Om blodet tappas på medicinkliniken kastas det bara.

I och med att jag diagnostiserades med hemokromatos så skulle mina syskon testas. Jag misstänkte direkt att min syster hade det. Hon har nämligen diabetes typ två, oförklarligt höga levervärden och ledvärk som inte riktigt kan fastställas vara ledgångsreumatism. Och mycket riktigt. Direkt som de fick fram min systers värden kallades hon till sjukhuset. Och hon hade jättehöga järnvärden, en bra bit över 1000. De körde igång med blodtappning direkt. Först en gång varannan vecka, men nu har de ökat på till en gång i veckan.

Troligen beror alla hennes problem på det där med  hemokromatosen. Och det har gjort mig väldigt arg. Jag gick en gång till vårdcentralen och de hittade min hemokromatos efter ett enda besök. Min syster har gått hundratals gåger till läkare och specialister och ingen har ens tänkt tanken hemokromatos. Och ändå var det första jag fick träff på när jag sökte på ordet hemokromatos på nätet en sida som sa att om en person som har diabetes typ II och har oförklarligt höga levervärden bör man testa för hemokromatos. Hade någon jäkla läkare gjort det hade hon sluppit många av sina problem. Så det här har fått mig att tappa än mer av den lilla tro jag hade på läkarna.

Min bror visade sig också ha hemokromatos. Ferritinhalt på 500 cirkus. Något som troligen kunde förklara hans ledvärk i händerna.

Dumhet

Vi har spekulerat lite om det här med dumhet. Om hur dumma vi människor egentligen är. Hur kan t.ex. politiker vara så dumma att de gör vissa saker. Och att de gör det om och om igen. Som skolministern som för ett antal år sedan var på porrklubb under ett tjänstebesök. TROR han verkligen att ingen kommer att få veta? Sådan dumhet är så slående! Och min tanke är att så dumma människor bör inte få ha ansvarsfulla poster.

Men är vi alla så dumma? Läste att en domare på HD misstänks för att ha köpt sexuella tjänster. Är det så är det så klart ruskigt, med tanke på att han är domare på vår högsta instans. Men det jag tänker på just nu är att hur dum är han? Om han har sådana böjelser, varför i fridens namn tar man då en position där man hamnar i blickfånget? Och om posten är så viktig varför ser man då inte till att hålla sina böjelser stången? Ibland måste man välja. Men den här människan har själv valt att ta en väldigt ansvarsfull post och om han nu är skyldig (man skall inte döma folk på förhand) så har han under tiden han haft denna post köpt sexuella tjänster och av någon anledning inbillat sig att ingen skulle få veta det. Hur dumt är det??? Mycket dummare än vad ett justitieråd får vara är det i alla fall.

Men återigen. Är det som så att vi alla är så korkade? Att vi alla går runt och förtränger tanken på att någon skulle kunna komma på oss? Nej – jag hoppas verkligen inte det. Det är väl en orsak egentligen till att vi har lagar och sanktioner till lagarna. Fanns det inte straff skulle betydligt fler människor begå brott. Så högt moraliska är väldigt få att endast en regel skulle stoppa dem om det inte samtidigt fanns ett hot om straff. Skulle då alla gå runt och tro att ”jag åker inte fast” så skulle enligt min åsikt också betydligt fler människor begå brott. Rädslan att man faktiskt KAN åka fast stoppar istället de flesta av oss från att begå brott. Alltså är inte alla så dumma att de tror att de inte kommer att bli upptäckta.

Är det då som så att de här makthavarna eller innehavarna av diverse höga positioner tror att de är immuna? Kanske. Fast det vore ganska dumt av dem även att tro det, med tanke på vilka asätare till journalister vi har nu för tiden. Nej, min uppfattning är helt enkelt att de är dumma och att det blir allt tydligare att fler och fler personer som vi satt på viktiga positioner är stendumma. Är det verkligen meningen att vårt land skall styras av så dumma människor? Det är faktiskt ganska läskigt tycker jag. Sedan vet jag inte vad jag skall göra åt det. Om statsministern inte ens kan se att hans medarbetare är dumma hur skall jag göra det? Eller så VILL han att de skall vara dumma så att han kan styra dem som han vill. Det är väl enklare att styra dumma människor? Eller?

Usch – jag vet inte. Ibland känns det som att efter hand som tiden går är det mer och mer som man förlorar tron på.