Rostbröd

Eller som det heter i boken ”Nästan oslagbart rostbröd”. Och boken är återgen ”Kärlek, oliver och timjan”. Och de har rätt. Det här brödet blir supergott att rosta. Solrosfröna i brödet blir lite nötaktiga och hela brödet har lite substans.

Detta brödet är bakat med fullkornsmjöl och därför lite mörkare än det blir med vanligt vetemjöl.

Ingredienser


Första dagen
1 msk brödkummin
1 msk salt
3 dl råg- eller vetekross
2 dl havrekli
1-2 dl solrosfrö
5 dl kokhett vatten
Andra dagen
17 dl vetemjöl
1 påse torrjäst
5 dl kokhett vatten
1 msk honung

Gör så här


Första dagen

Mät upp alla torra ingredienser i en bunke. Slå över kokhett vatten och rör om. Täck bunken och låt den stå i rumsvärme till nästa dag.

Andra dagen

Ta två raka, stora brödformar (à 2 liter) och smörj med lite mjukt smör. Klipp till bakpapper så att bitarna passar i botten av formarna.
Lägg i bakpapperet.

Blanda ungefär hälften av vetemjölet med torrjästen. Rör ner detta i bunken från gårdagen. Slå över kokhett vatten, klicka i honung och rör om. Häll i resten av mjölet och arbeta med en trägaffel ihop allt till en lös deg. Häll mot slutet ut det hela på mjölat bakbord och arbeta ihop degen med lätta tag och mjölade händer. Försök att inte ta mer mjöl än absolut nödvändigt. Den här degen är ganska kladdig, men det får man finna sig i eftersom brödet blir så gott. Dela degen i 2 delar och forma raka limpor som läggs i bakformarna.

Låt jäsa 1 timme.

Grädda i 200° ugnsvärme ca 50 minuter.

Tippa då bröden ur formarna och grädda dem utan formar och liggande upp och ner i ytterligare 10 minuter. De ska då ha en innetemperatur på 98 grader, om inte låt dem baka lite till.

Rulla sedan in de nybakade limporna i en handduk och låt dem svalna ordentligt, det är viktigt i det här fallet. Om du skivar upp dem för tidigt kan de vara lite smuliga. Du kan till och med linda in dem i en handduk och lägga dem i en plastpåse och låta dem ligga till nästa dag innan du skivar upp dem.

Skiva upp brödet och frys in det och det blir perfekt att rosta.

Valnötsbullar

30-35 bullar
Av någon orsak har vi handlat hem en massa valnötter. Funderade på att använda dem till något så jag började söka på nätet efter recept på valnötsbröd/bullar. Hittade ett par olika som jag kombinerade och la till lite extra dessutom. De blev riktigt goda!

valnotsbullar

Ingredienser


7 dl vatten
75 g jäst
1 dl rågkross
7 dl grovt rågmjöl
9-10 dl vetemjöl special
2 msk surdeg
150 gr valnötter
1 msk salt
1 msk honung

Gör så här


Hacka valnötterna i mindre bitar. Ett enkelt sätt att göra det på är att lägga valnötskärnorna i en plastpåse och sedan helt enkelt kavla nötterna.

Smula ner jästen i en bunke.

Värm vattnet till 37 grader och häll det över jästen. När jästen löst sig häller du på honung, matolja och salt.

Häll i valnötterna, rågkrosset, rågmjölet och sist vetemjölet.

Blanda väl och bearbeta degen. Låt degen jäsa i 60 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader.
Dela degen i två delar rulla ut den i längder och skär lagom stora bullar. Rulla bullarna och lägg bullarna på en bakplåt och låt dem jäsa i ca 25 minuter.

Bakas i ugnen ca 15 minuter.

Asta och chokladsnobben

Jag har svårt för snobbar.Och har oerhört svårt för att inte kläcka ur mig dumheter i närheten av dem. Bara för att jag känner för det liksom.

Häromveckan var jag på kurs. Vid en av luncherna började min ena bordsgranne diskutera choklad och sitt intresse för choklad. Och så långt var det bara trevligt. Fortsättningen gick emellertid över i snobbism. Snart konstaterades nämligen att den enda riktiga chokladen var väldigt mörk choklad. På ett ganska tydligt sätt markerades också att den som INTE gillade mörk choklad borde se till att lära upp sina smaklökar med en gång. Efter ett tags orerande började han dessutom komma in på specialchoklad. Och förklarade att man dessutom kunde smaka markant skillnad på huruvida chokladen kom från Ecuador, Madagaskar eller Kuba och att man kunde köpa väldigt fina praliner med dessa olika kakaosorter i Östermalmshallen. Därefter satte han igång och förklara de stora skillnaderna mellan kakaosorterna.

Efter en stund kunde inte Asta hålla tyst:
”Själv är jag väldigt förtjust i Marabou mjölkchoklad.” (Asta fick dessutom plötsligt väldigt mycket medhåll från andra vid bordet)
En replik som ledde till en väldigt nedvärderande blick från chokladsnobben. Vilket betyder SEGER för Asta!

Jag kan bara inte låta bli! Jag tycker det är jättekul med folk som har specialintressen och som kan berätta mycket om saker som jag själv kanske inte tänkt så mycket på. Men jag avskyr när människor skall börja predika för mig om den enda rätta vägen. Som dessutom alltid är detsamma som deras väg av någon underlig anledning.

Samtidigt är jag fullt medveten om att som en artig och väluppfostrad medborgare bör jag inte uppföra mig på det viset. Men jag kanske inte är SÅ artig och SÅ väluppfostrad då. Bara så artig och väluppfostrad som jag vill vara. Ibland.

Jag bara undrar

Jag bara undrar varför folk när de pratar om Carola alltid säger något i stil med ”Hon har ju en fantastisk sångröst, men…”. På vilket sätt har hon en fantastiskt sångröst? Alltså i förhållande till andra sångerskor? Är det för att hon i någon melodifestival sjöng höga C eller nåt? Eller säger folk så bara för att de skall kunna säga något elakt eller nedsättande efteråt? Och om man först säger att hon är bra så är det OK att säga att hon är dålig sen? Fattar faktiskt inte. För mig är Carola en medelmåttig artist med urtrista låtar. Och det säger jag utan att försöka göra det trevligare genom att först säga att hon har en sådan fantastisk sångröst.

Alltså det verkar ju som att man måste skriva något i sin blogg om Carola just nu så jag tänkte att det är väl lika bra att följa trenden och skriva ut min lilla åsikt.:)

Morgontrött

Det är underligt det här med morgontrötthet. I det här landet är det fult att vara morgontrött. Och i princip alla morgonpigga individer är oerhört fördomsfulla när det gäller de morgontrötta. ”Stig upp en timme tidigare bara så ordnar det sig”. De VILL INTE förstå problemet.

Jag är en morgontrött individ. Det innebär inte att jag har svårt att gå upp på morgonen. Jag kan gå upp klockan fem om det är så. Inga problem. När klockan ringer går jag upp. Det som inte fungerar däremot är huvudet. Mitt huvud kommer inte igång förrän framåt niotiden. Och det har ingen som helst betydelse när jag stiger upp. Varför har morgonpigga så svårt att förstå det? Hos oss finns det en hel del morgonpigga personer och när det är svårt med mötestider vill de boka tider tidigt på morgonen. Vilket jag brukar säga nej till eftersom min åsikt är att skall vi ha ett viktigt möte så vill jag kunna vara med, även psykiskt, på mötet. Detta tar de morgonpigga alltid som att jag inte vill stiga upp tidigare en morgon.

Ibland brukar jag kontra och säga att jag kan inte på morgonen, men jag kan ta det fem eller sex på kvällen. Det konstiga är att då är det plötsligt helt OK för dem att säga att ”det orkar jag inte”. Det är också OK för morgonpigga att tacka nej till kvällsevenemang för att de är så trötta på kvällen. Jag förstår faktiskt inte logiken. Om vi satt ett gäng en kväll och någon säger ”nu måste jag gå hem för jag är trött” skulle jag aldrig få för mig att säga ”vadå? Det är bara att sitta upp ett par timmar till så piggnar du snart till!” Om jag kan förstå de morgonpiggas problem att hålla sig vakna på kvällen varför kan de inte förstå mitt problem att inte fungera på morgonen? Och hela tiden se det som att jag inte VILL fungera på morgonen.

Vad är det egentligen för fel på morgonpigga människor???

Ännu en helg

Ännu en helg är över och jag vet som vanligt inte vart den tog vägen. Ändå har jag gjort en hel del i helgen.
I lördags var vi och köpte oss ett par lampor. En köpte vi bara för att den var så rolig 🙂 . Den byter färg hela tiden. Blå, grön, gul, röd. Jätterolig! Jag vet – både sambon och jag är stora barn. Den andra köpte vi däremot av helt vanliga tråkiga orsaker. Vi behövde en.

I övrigt har jag jobbet med min nya löd och gjort en silverkedja, den som är intresserad kan se vad jag gjorde här.

Vi håller också på att bestämma oss för om vi skall köpa oss ett hus eller inte. Ja, inte något speciellt hus (även om jag sett ett riktigt, riktigt härligt ett- åtminstone ett ljuvligt läge) utan mer principen om vi ska överhuvudtaget. Vi bor i en jättestor, jättehärlig lägenhet idag med 3.20 i takhöjd och världens härligaste vardagsrum. Men det är också dyrt i hyra och ibland känns det som att man skulle kunna få mera för de pengarna. Grillmöjligheter t.ex. Samtidigt är det mycket pengar och mycket ansvar i ett hus. Så det är inte så lätt. Men kanske vi måste börja med att ta reda på vad det innebär att köpa ett hus. Plus att kanske börja titta på några också. Det är mycket att tänka på.

Att göra en kedja

OK förra veckan fick jag så den sista delen till min löd. Och i helgen har jag då testat den. Jättekul. För att få löda så mycket som möjligt har jag alltså gjort en kedja. Tänkte redogöra för de olika stegen. OBS – detta är inte någon skola, men visar i alla fall de olika stegen.

virat Allra först klipper jag till en bit silvertråd. 1.2 mm tjock tråd i det här fallet.
Därefter glödgar jag tråden. Det är för att få den mjukare och lättare att hantera.
Sedan virar jag den runt något med rätt diameter. I det här fallet en 8 mm borr  (man tager vad man haver). Jag rullade på bakänden av borren, inte på själva borrdelen.
Och sedan är det dags för sågen. Såga av en ring i taget. Många ringar blir det.
 ringar1 Efter sågningen har jag en massa öppna ringar.
De här ringarna löder jag ihop så att de blir hela.
 ringar2  Efter ihoplödningen plockar jag fram min hammare. Jag har tänkt mig lite platta ringar och då måste jag hamra. Plattar till samtliga ringar. Ser inte så silveraktigt ut i det här läget, eller hur? Efter hamringen filar jag till ringarna lite där det inte är riktigt jämt och snyggt.
Nu har jag således en massa platta ringar. För att kunna få ihop dem till en kedja måste de gå att sätta ihop dem också. Därför måste jag såga isär hälften av ringarna igen. Helst skall jag lyckas såga på samma ställe som de var delade från början. Lyckades kanske ibland och inte ibland. Vet inte riktigt. Det var inte så himla lätt att se var de var ihoplödda förut.
Nu kan man ju, som Eva gjorde i en kommentar, undra varför jag först lödde ihop ringarna en gång om jag ändå skall såga isär dem. Orsaken till det var att jag ville hamra ringarna. För att kunna hamra en ring platt måste den vara ihoplödd först. Och jag måste hamra ringarna innan jag sätter ihop dem.
 tre Här har jag börjat löda ihop själva halsbandet. Jag började med att göra några omgångar där jag satte ihop ringarna tre och tre. En sågad i mitten och två hela. Fick då alltså löda ihop den i mitten igen. Sedan var det bara att hålla på och löda ihop länkbit efter länkbit.Jag gjorde också ett litet lås i form av ett S.
 oxiderat Här har vi hela kedjan ihoplödd. Till vänster syns också mitt lilla S-lås.
Nu är inte halsbandet speciellt snyggt. Det är oxiderat och bränt efter all lödning. Ser nästan lite rostigt ut, inte sant?
För att få bort det här lägger man ner halsbandet i ett betbad. En syra.
 eftersyran När halsbandet legat i syran ett antal minuter blir halsbandet vitaktigt, nästan lite mjölkigt i färgen.
Det syns inte så bra på bilden här, men så är det i alla fall:)
 borste För att få bort det mjölkiga, vita sköljer jag halsbandet i vatten.
Sedan använder jag en mässingsborste och borstar helt enkelt bort det vita.
Sköljer efter hand i vatten.
Det tar en stund att borsta igenom alla länkarna i kedjan.
Mässing är mjukare än silver och ger inga rispor eller så.Härefter går jag igenom halsbandet igen och letar efter ställen som behöver filas och putsas. Det är ju inte som så att det är superfint överallt precis.
Efter det skall halsbandet poleras.
 fardig Och sedan är det färdigt!
Jag har tänkt att jag skall jobba vidare med den här och fästa lite roliga pärlor i länkarna med silvertråd. Vi får väl se var det kan tänkas sluta.
.