Jag har svårt för snobbar.Och har oerhört svårt för att inte kläcka ur mig dumheter i närheten av dem. Bara för att jag känner för det liksom.
Häromveckan var jag på kurs. Vid en av luncherna började min ena bordsgranne diskutera choklad och sitt intresse för choklad. Och så långt var det bara trevligt. Fortsättningen gick emellertid över i snobbism. Snart konstaterades nämligen att den enda riktiga chokladen var väldigt mörk choklad. På ett ganska tydligt sätt markerades också att den som INTE gillade mörk choklad borde se till att lära upp sina smaklökar med en gång. Efter ett tags orerande började han dessutom komma in på specialchoklad. Och förklarade att man dessutom kunde smaka markant skillnad på huruvida chokladen kom från Ecuador, Madagaskar eller Kuba och att man kunde köpa väldigt fina praliner med dessa olika kakaosorter i Östermalmshallen. Därefter satte han igång och förklara de stora skillnaderna mellan kakaosorterna.
Efter en stund kunde inte Asta hålla tyst:
”Själv är jag väldigt förtjust i Marabou mjölkchoklad.” (Asta fick dessutom plötsligt väldigt mycket medhåll från andra vid bordet)
En replik som ledde till en väldigt nedvärderande blick från chokladsnobben. Vilket betyder SEGER för Asta!
Jag kan bara inte låta bli! Jag tycker det är jättekul med folk som har specialintressen och som kan berätta mycket om saker som jag själv kanske inte tänkt så mycket på. Men jag avskyr när människor skall börja predika för mig om den enda rätta vägen. Som dessutom alltid är detsamma som deras väg av någon underlig anledning.
Samtidigt är jag fullt medveten om att som en artig och väluppfostrad medborgare bör jag inte uppföra mig på det viset. Men jag kanske inte är SÅ artig och SÅ väluppfostrad då. Bara så artig och väluppfostrad som jag vill vara. Ibland.










