OK – så igår var vi och tittade på två hus. Det var väl inga direkt WOW där heller. Det ena dissade vi direkt. Absolut inte värt de pengar som de begärt för huset. Det andra huset var faktiskt väldigt trevligt och för en gångs skulle så var inte bilderna mycket finare än verkligheten. Det hade dessutom två balkonger riktade mot världens utsikt, med kvällssol. Men det har ett högt utgångspris, det behöver målas med en gång och det delar trädgård med grannen. Eller ja – det delar väl inte direkt trädgård, det finns väl en tomtgräns, men idag så fanns det inget staket eller någonting mellan trädgårdarna. Och man vet ju inte hur glada grannarna blir om man vill börja sätta upp något sådant. Och så vet vi inte om läget var så suveränt. Men utsikten var superfin och man skulle definitivt ha fina sommarkvällarna på de där balkongerna. Den ena var jättestor.
Det är så himla jobbigt det här. Man är och tittar på ett hus på söndagen. Senast tisdag är mäklaren igång och ringer och frågar om man är intresserad av att lämna ett bud. Och då har man ju inte hunnit tänka klart ännu. Man skulle velat tänka lite längre. Ha tid att gå dit och kolla området ett par gånger och helst skulle man velat prata med grannarna också. Nu funkar det ju inte riktigt så, men det är ju också det som gör det så förbenat svårt. Det är ett jättebeslut att bestämma sig för att köpa ett hus och så skall man göra det så snabbt!
Ett annat problem är nog att vi bor så oförskämt bra idag. Vi bor i en stor lägenhet, med högt i tak, mitt i stan. Det mesta man behöver finns precis utanför dörren. Och bara ett par-trehundra meter till jobbet. Dyr hyra dock. Men annars så himla bra. Hur skall ett hus kunna mäta sig med det?? Undrar om vi någonsin kommer att kunna bestämma oss.
