Nu är alla borta…

På den här bilden sitter mamma och sex av hennes syskon. Ytterligare en syster kompletterade familjen något år efter bilden. Mamma sitter i mitten. Åtta syskon var de. I veckan kom ett brev från Finland. Kirsti, den yngsta, hon som inte är med på bilden har också gått bort, hon hade lungcancer. Hon begravs imorgon i kyrkan på sin ö. Hon var sist och nu är alla borta. Det tänkte ingen på när den här bilden togs. Att två skulle gå bort i kriget, att en skulle bli så förstörd av kriget att han tog sitt eget liv, en skulle bli sjöman, en skulle bli bondhustru, en skulle bli hushållerska faktiskt ända in i modern tid, mamma blev piga och flyttade sedan till Sverige efter kriget. En levde ett ganska normalt liv. Och i allas liv hände det mycket, både tråkiga saker och roliga saker. Gemensamt hade de att de skulle få ganska hårda liv. Vilken tur att man inte vet vad som ska hända en framåt i livet.

Och nu är alla borta.

Hoppas att ni har roligt tillsammans där på andra sidan, jag vet att ni kan prata!

Sånt man tänker på ibland

meningenmlivet

Ibland funderar man på saker. Ibland på stora saker och ibland på små. Just nu funderar jag på att jag är ganska renoveringstrött. När det gäller utsidan av huset. Vi måste få den klar innan vi börjar med det lite roligare arbetet med insidan. Vi har köpt en bygglampa så att man kan göra lite efter jobbet. Med betoning på lite. Vissa helger har vädret varit emot oss. Sista helgen gick det tex bara att arbeta en dag. Likadant verkar det bli kommande helg. Visst vi närmar oss slutet, men det tar tid. Det ska bli så härligt när det är klart. För att roa sig med något när man inte kan jobba ute så får man titta på det som gjorts. Så jag tittade på lite bilder och på huset. Då började jag fundera på saker som egentligen är självklara, men jag tänkte lite på det i alla fall. Och det är det här med att blanda nytta med nöje. När man tex sätter panel på hus.

Vi har ett högt hus. Och mitt på huset finns det en dropplist. Precis som det gör längst ner.

Då sitter jag och funderar. Varför har man egentligen en dropplist mitt på väggen?  Varför räcker det inte med en längst ner? Då det uppenbara slår mig. För att man inte ha så långa bräder så klart! Därför måste man göra något mitt på väggen så att brädorna räcker till. Och så funderar jag på varför man sätter en bräda på tvären under dropplisten.

I och för sig så ljuger jag lite nu. Just NU funderar jag inte på det längre. För jag har redan kommit på det. När vi bytte panel. Förutom det uppenbara att skydda överdelen av panelen så kan man också under den brädan gömma att alla panelbrädorna inte är exakt lika långa. Det är tillräckligt jobbigt att få panelen att ligga an mot dropplisten längst ner. Det är ganska pilligt att fixa varje panelbräda så precis att den passar mot både övre och undre dropplisten, på ett hus som inte är rakt. Alltså sätter man en bräda som skydd. Och så målar man den i en annan färg och det blir även dekor!

Läkten i sig är ju också en historia. Läkten ger extra skydd åt panelen. Så klart. Men se till att hyvla till den lite och ge den lite mönster så blir det också dekor!

Och fönster. Foder kring fönster. Behövs. De döljer de inte alltid jämna kanterna runt fönstret. Och de sätts över glipan mellan panelen och fönstret och ser till att det inte kommer in något vatten där. Skyddar.

Men om man samtidigt gör överliggaren lite roligare, en liten sväng på överfodret och hyvlar till en underliggare och målar allting i ein avvikande färg. Dekor!

Visst är det härligt på något sätt. Att saker kan vara både nyttiga och vackra. Inget nytt och ingen originell tanke, men i alla fall så är det intressant. Och något man kan fundera på lite.

Rökt lamm

Idag har jag rökt en lammstek i grillen.

Den blev nedrans fin.

Och smakade nedrans gott!

Så enkelt egentligen!

En produktiv helg

Jättefint väder i helgen. Det där vädret som gör att man vill gå långa promenader. Eller som i vårt fall. Gör att man får möjlighet att jobba utomhus. Makens pappa kom hit på lördagen och maken och han jobbade med den stora väggen. Själv jobbade jag med framsidan. Eller den bit av framsidan som ska vara klar innan vintern. Och det blev några moment klara. Framsidan är helt klar.

För den som tittar på bilden så syns nog inte någon större skillnad från bilden i förra inlägget, men JAG ser skillnaden. Allting är målat minst tre gånger. Alla spikhuvuden är målade minst två gånger. Helt färdig! Visst är det härligt när man kan bocka av något.

På den andra kvarvarande väggen så kom all läkt upp och det som behövde skrapas blev skrapat.

Vilket innebär att nu ska det fogas en del och sedan ska väggen tvättas och SEN är det dags för målning. Om inte vintern kommer väldigt tidigt så kanske vi hinner bli klara med väggen innan vintern. Om bara vädrets makter kan ge oss några fina helger till. Det är inte så lätt att hinna när man jobbar också. Det går inte att jobba hela helgen hemma för då fixar man inte det riktiga jobbet, så det brukar bli att vi lägger mycket jobb på lördagen och sedan lite mindre på söndagen.

Tyvärr är det mörkt och alldeles för kallt när vi kommer hem från jobbet annars hade man kunnat gå och finlira lite på en bit vägg efter jobbet eftersom det inte behöver dras fram hela verktygsattiraljen för att fixa fogar. Men, men det är bara att acceptera att det inte är sommar längre.

Men framsidan är i alla fall klar! Och all panel och läkt och lister mm är uppe på den stora väggen.

 

Lite trögt, men det går framåt

Vi lägger några timmar per helg och det går framåt. Vädrets makter är inte alltid med oss och därför tar det längre tid än vi vill. Men vi har inte SÅ långt kvar tills det bara är målning kvar.

Framsidan blev vi klara med förra helgen. Nu ska det  bara målas ett sista varv här. Ganska kul att hjälpas åt att spika läkt.

Skillnad på temperatur dock. Förra helgen var det sommarvärme och vi svettades när vi spikade läkt. Framsidan vätter mot söder vilket märktes. Idag hade jag långa snickarbyxor och fleecejacka, men frös ändå. Dock fick vi upp en del läkt på sidan. Imorgon hoppas vi få upp den sista läkten. Därefter är det underarbete som ska göras innan vi till sist kan måla.

Vi längtar verkligen efter att få utsidan klar för vintern. Så fort det är klart kan vi börja ta tag i insidan. Något som jag tror att vi båda längtar efter just nu.

Ibland undrar man vad man beställer

I år har det varit renovering, renovering som gällt. Man lägger allt annat åt sidan. Tex blommor. Och jag älskar blommor. Därför bestämde jag mig för att även om renovering ska prioriteras så skulle det ner lökar i jorden. Så igår hamnade det massor av lökar i jorden. Några blommor som är det bästa som finns är nämligen de som kommer upp på våren. Och även om man planterar nya varje år så försvinner det en massa varje år. På något mystiskt sätt. Så vill jag få upp lökar om våren måste det planteras nya varje höst. Och jag skulle ångrat mig grymt i vår om det inte kommit upp några.

Jag har beställt lökar från tre olika ställen. Bla från Holland. Väldigt fina lökar var det i de påsarna.

I fredags fick jag det sista paketet. Stort paket för det antal lökar jag beställt tyckte jag. Öppnade lådan och plockade upp påsarna. Som var nerpackade i en vådlig massa frigolitbitar. De hade verkligen varit rädda om lökarna. Jag bockade av leveransen på listan. Nej en sort saknades. Bara att gräva i frigoliten. Där jag känner något väldigt konstigt. Något som plötsligt verkar krypa upp ur lådan?? Vad fasiken är det? En alien eller??

Först tyckte jag att det var lite läskigt, men den verkade i vart fall inte röra sig så jag vräkte bort frigolitkulor för att se vad det egentligen var som låg där. Lite försiktigt var jag dock. Tills sist fick jag upp två sådana här.

Kanske inte vad man förväntar sig när man beställer lökar.

Nu har jag i vart fall grävt ner de här spindlarna och hoppas verkligen att de inte kryper upp igen!

Övergivna platser

Jag har bott många år av min uppväxt i Broby i Skåne. Det är ett ganska litet samhälle, men där byggdes i början av 1900-talet ett sanatorium. För dem som hade TBC. Vi brukade gå promenad runt husen i parken och skogen. Och även beundra huset som faktiskt var ganska fint. Det har emellertid varit övergivet i flera år. Mycket krångel med äganderätter mm.

För ett ganska långt tag sedan så såg jag ett program på TV. Om en fotograf. Som åkte runt och fotograferade övergivna platser. I programmet såg jag plötsligt Brobys sanatorium. Jag var tvungen att kolla upp fotografen som heter Jan Jörnmark. Stannade väl där. Sedan dök sanatoriet upp igen i ett samtal jag hade med en vän för några dagar sedan. Så då var jag tvungen att leta upp Jan Jörnmarks sajt Övergivna platser. En riktigt fascinerande sida som man kan förlora sig i ganska länge.

Broby Sanatorium

Sanatoriet har naturligtvis även använts till annat, men har som synes stått tomt länge.

På hans sida hittade jag också bilder från Hjo. Där han varit och fotograferat gamla övergivna hus.

Gå gärna in och titta. Han har åkt runt på många olika ställen. Övergivna platser.

Det händer lite i alla fall

Den här helgen har det varit fint väder och vi har kunnat jobba både lördag och söndag. Det börjar likna något på framsidan också!

Vi började så här. Observera hur fönsterna INTE sitter ovanför varandra.

Efter en del arbete så sitter fönsterna ovanför varandra och pappen och dropplisten över fönstret är på plats.

Och nu i helgen har all panel kommit upp, foder, plåt och underliggare kring fönstret, samt knutbrädor. Visst ÄR det snyggar med fyrluftsfönster och ordentliga foder än 70-talsfönster?

Själv har jag dock inte gjort så mycket av det här. Jag har visserligen sågat till och målat foder, dropplist och överliggare samt böjt plåten, men det har jag gjort för ganska länge sedan så det var klart. Men igår målade jag lite i alla fall.

Idag fick jag för mig att jag skulle plantera alla tulpanlökar jag köpt. Planerade så fint och så gick jag till min långa rabatt. Och konstaterade att ville jag plantera någonting där så måste jag nog allt rensa den först. Inte lätt att plantera lökar när det ser ut så här:

Man kan ju faktiskt tro att jag odlar kirskål. Men medge att det blir grönt och lummig!

Inget att be för. Bara att börja rensa, något som jag inte gjort på hela sommaren. Det tog sin lilla tid att rensa 17 meter rabatt. Nu är det dock rensat.

Emellertid tog det så pass lång tid att lökarna får vänta till nästa helg. Om det inte ösregnar då förstås. Jag hoppas i vart fall på fortsatt värme. Än så länge så står alla krukväxter fortfarande ute. Änglatrumpeterna verkar inte riktigt gilla det, men resten har inte något emot det.

Gandalf tyckte vi var lite tråkiga. Igår kom svärföräldrarna och lånade honom lite så då hade han kul med dem och barnbarnen. Men idag har vi varit stentråkiga! Fast han har gjort sina försök att få igång oss. Genom att skälla lite så att vi måste komma och säga till honom att vara tyst och genom att visa upp fina pinnar som han hittar som faktiskt är nästan oemotståndliga.