Äntligen

Äntligen en solig dag som känns som vår.Idag har det varit sol och plusgrader. Inte många, men i alla fall. Har varit ute en del och blivit fullkomligt genomkall, men det märker man inte förrän man kommer in igen. Nu har jag planterat om alla pelargoner och fuchsior i källaren. Och kikat på trädgården lite. Hittade sådana här trevligheter.

Var och kikade i källaren under lilla huset också. Där finns ett par änglatrumpeter och en krukros. Det verkade faktiskt som om alla överlevt vintern. Rosen tog jag med mig och planterade om även den. Tog en bild också, så att jag ska kunna se före och efter.

Ser inte mycket ut för världen, men grenarna var gröna och det såg friskt ut där jag klippte. Jag gillar den här spänningen, jag har ställt ett gäng pinnar på olika ställen i källaren och förhoppningsvis ger det mig en massa blommor om ett tag. Det är väl nästan ett under?

 

Shoppinglycka

Som ni förstår var jag lite deppig igår efter mammas samtal. Samt över att jag inte kunde gå på planerad Afterwork idag eftersom jag ville åka och kolla mamma lite. Så jag gick ut på lunchen en sväng för att kolla i affärer. Och jag köpte mig en så fin klänning!

Gick in på Noa-noa (en av mina favoritaffärer) och skulle kolla om de fått in något nytt. Och det hade de. Oj- vad mycket fint där var.De hade fått in den där röda klänningen som jag kikat på i katalogen. Och den var så fin! Jag var tvungen att prova den. Och den var fin då också. Så jag köpte den. Lite shoppingtröst. Och det gjorde mig glad. Och är fortfarande glad över den. Visst är den fin!! Känns lite fel så här års, men blir fin i vår och sommar. Inte är den lika fin på mig som på henne heller, men den är så fin att det liksom räcker till mig också. Fast jag inte är någon modell.

Och trösten behövdes. För när jag kom till mamma så var hon fortfarande snurrig. Nu var hon i och för sig inte i någon stuga i skogen längre, men hon undrade varför hon var på det här sjukhuset. Och inte talade någon om för henne vad det var för fel heller – och varför hon skulle vara där på sjukhuset. Jag vet inte, men det är jättejobbigt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne. Man får dricka lite kaffe där och prata om annat. Det är liksom inte någon idé att diskutera.

Jobbigt är det.

Men en fin klänning har jag.

Det går trögt tycker jag

Det går väldigt långsamt med den där våren. De har lovat plusgrader här ganska länge nu, men kylan håller i sig. Ändå har vi inte tillnärmelsevis den vinter vi hade förra året. Vi har idag den 3 mars och de pratar ändå om plusgrader. Vi har nästan inte någon snö alls och jag hoppas att det lilla som ligger kvavr är borta inom kort. Jag tog inte så många bilder i mars förra året, men den 20 mars såg det i vart fall ut så här i trädgården.

Så det känns som vi ändå är en månad tidigare i år. Än så länge. Det kan hända mycket ännu, Dock skulle det inte vara så fel om våren kom snart. Vintern i år har visserligen inte varit så hård och det har inte varit så mycket snö (häromkring – jag kan bara utgå från mig själv) – men den har varit lång. Alldeles för lång. Och jag behöver vår nu. I helgen ska jag försöka stoppa ner lite fröer i jorden. Inomhus då alltså. Jag ska ta mig själv i kragen och jobba lite i trädgården också. Jag får inte deppa ihop pga rådjuren. Jag får försöka stoppa dem istället.

Helgen ska bli fin efter vad de har lovat så jag hoppas verkligen på det. Någonting ska man nog kunna hitta på då. Har varit inlåst med maginfluensa hela veckan så jag behöver få komma ut lite nu.

Imorgon ska jag dock jobba. Men jag ska gå hem tidigt och åka iväg till mamma. Hon har ringt flera gånger ikväll och jag vill se hur det är med henne. Kanske ta ut henne lite.

Hon ringde ikväll och berättade för mig att hon var ute och rände.

Var är du då?

Ja, de körde ut med oss långt och sedan lämnade de mig här.

Var lämnade de dig?

I en röd stuga?

Var ligger den då?

Ja, den där röda stugan i skogen mellan Broby och Hässleholm.

Finns det inte någon annan där?

Nej – de åkte allihop.

OK – men jag ska ringa och be dem komma och hämta dig.

Jag tror inte att de vet var jag är.

Jo då det tror jag nog att de gör, jag ringer till dem.

OK

Jag hörde att mamma var riktigt orolig – hon var ju ensam därute i skogen! Och så ringde jag till stället där hon bor och bad dem gå och prata med henne. Vilket de gjorde. Sedan pratade jag med sjuksköterskan lite. Mamma kändes extra snurrig och det brukar tyda på något. Urininfektion t.ex.

Efter en stund ringde jag och pratade med mamma igen. Då hade personalen varit där. Men hon var fortfarande i stugan. När jag fårgade henne hur där såg ut så var det som i en badstuga. När jag frågade vad hon gjorde så låg hon i sängen. Så då fick vi prata lite om att hon kanske kunde sova där inatt. Jag förklarade att personalen var ju också där, de hade inte alls åkt iväg utan de var i köket utanför hennes rum. Vi fick prata om att hon hade en larmknapp om halsen och om hon ringde på den så skulle de komma.

Det lät som hon var bättre.

Sjuksköterskan ringde igen och hon hade varit inne hos mamma hon också och hon sa att efter mitt samtal så var mamma lugn. Men jag vill ändå åka till henne imorgon och kolla läget lite. Bara prata lite om inte annat. De skulle ta lite prover också.

Det är förbaske mig inte lätt att bli gammal. Jag vet, jag har sagt det förut – men jag säger det igen!

Avvaktar med spänning

Vi har fem kakelugnar. Fyra i det stora huset och en i det lilla. Den i lilla huset är riktigt gullig.

Man ser det inte så tydligt på bilden, men den är ganska liten och smal. De i stora huset är i samma stil fast med lite större omkrets.

Av alla dessa kakelugnar är det bara en som fungerar. Och det är synd. För det är riktigt mysigt att elda i dem. Och mycket värme får man ut av en kakelugn. Men det vet ju alla.

Jag har en liten dröm om att alla skulle fungera. Även den i lilla huset. Där finns en liten vedspis också i köket och det hade varit ganska kul att få igång båda de eldstäderna. Snacka om mysfaktor för det fall huset skulle hyras ut.

Det finns kurser i att mura kakelugn. Sex hela dagar av sin tid får man lägga och nästan femtusen. Plus fem nätters övernattning någonstans i närheten av kursen. Ändå har den där kursen lockat mig ett tag. Faktiskt sedan första gången jag såg den.

Och nu har jag slagit till. Jag har anmält mig till vårens kurs. Jag vet ju inte ännu om den blir av för det måste ju vara tillräckligt många anmälda, men jag har i alla fall tagit första steget. Och nu går jag och hoppas och hoppas att det blir någon kurs av. Sparar pengar så att det ska räcka. Och längtar.

Inte för jag vet om jag vågar ge mig på en kakelugn efter en sådan kurs, men jag tycker ändå det skulle vara jättekul. Och jag kan ju alltid testa. Jag har inte så mycket att förlora mer än tid och lite pengar på eldfast sten och bruk. Ugnarna fungerar ju ändå inte så skulle de inte fungera efteråt heller så gör det inte så mycket. Skulle jag inte våga så har jag ändå fått lära mig hur det går till och det är kul bara det.

Så nu håller jag en tumme för att kursen blir av.

I väntan på våren

Inte blev det soligt idag som SMHI hade lovat. Jag hade sett fram emot en solig dag med någon grad över nollan och jag hade planerat att stå i solen och plantera. Men nu blev det alltså inte soligt. Först hade jag tänkt sura och sitta i soffan, men till sist bestämde jag mig för att faktiskt göra det jag hade tänkt i alla fall. Fast inomhus.Så jag tog mig ner i vår kalla källare och satte igång byggfläkten. Och så började jag väcka mina pelargoner och fuchsior.

Det var mycket gammal jord som åkte ner i en sopsäck. I princip fick alla växter flytta från större till mindre krukor. Och det var inte några problem. De flesta hade inte mycket rötter.

Här står omplanterade fuchsior, en begoniaknöl och en blå änglatrumpet som ser helt död ut. Men det gjorde den förra året också och då blev det en fin växt av den. Vi får väl se hur det blir i år.

Här har vi pelargoner i mängd. Och då har jag ändå några kvar att plantera om.

Nu har jag alltså bestämt att våren är på väg. Nästa helg ska jag plantera om de sista växterna och förmodligen också få ner några fröer.

Det blir sommar i år också.

Livet är hårt

Den här lille hoppade runt kring fågelbordet idag. Den var nästan helt orädd och flög inte fast jag kom nära. Förmodligen är den sjuk och försvinner snart in i någons mun.

Livet är hårt ibland. För både sparvar och folk.

Verandatankar

Jag är väldigt trött på att ha vinter nu och börjar sjunka in i min årliga vårvinterdepp. Detta är INTE min årstid. Idag har dock vädret börjat vända lite. Idag var det tex ”bara” – 5 grader vid sjutiden imorse. Enligt lokala väderprognosen så ska det till och med kunna bli sol och någon plusgrad på söndag. Hoppas – hoppas.

I januari var det ganska skönt väder här. Många dagar med plusgrader och även hel del del sol. en söndag var det t.ex. både soligt och plusgrader och då passade jag på att plantera om mina pelargonsticklingar utomhus. Förutom det så sågade vi till ett gäng brädor vi haft liggandes i källaren. Allt för att de skulle ta lite mindre plats. Vi behöver plats i källaren nu för att kunna ställa ner alla fönster vi beställt.

Vad ska då de här brädbitarna göra för nytta? Jo, de ska bli nytt räcke på verandan och balkongen.

Så här ser det ut på våran baksida, med veranda och balkong.

 

Den stolpen som på bilden ser brun ut fick vi byta ut första året eftersom den var rutten. Något som vi visste när vi köpte huset. Samtidigt fick vi provisorisk fixa till räcket som också var ruttet på sina ställen. Vi sa då att vi både skulle vilja byta ut räcket och kanske höja det lite. Precis som på balkongen. Där är räcket också väldigt lågt och jag får hjärtat i halsgropen när någon går ut på balkongen, framförallt om denna något är ett  barn.
I höstas satt jag och funderade på det här räcket. Tänkte att om det ändå måste fixas och bytas ut så kunde man göra något lite roligare av det. Jag satt och tittade i böcker med fina räcken med massor av snickarglädje. Tills jag återigen kallt fick konstatera att vårt hus är inte något sådant hus med en massa snickarglädje. Då fick jag börja leta med nya ögon och hittade faktiskt en del andra räcken på gamla hus som var ganska enkla, men som ändå kunde göra det hela lite roligare. Och det jag till sist kom fram till är det här mönstret.

Det som utgör själva utsmyckningen är alltså att leka med breda och smala brädor samt borra hål i den bredare.

Detta hade jag tänkt fixa till där i början av hösten. Då hittade maken röta i en annan stolpe på verandan. Och vi kunde konstatera att då är det inte så stor idé att börja byta ut räcket. Och brädorna fick ligga kvar i källaren. Men nu är de i alla fall tillsågade och jag får fixa det där räcket när det blir tid. Men jag vet i alla fall hur det ska bli. Jag tror det blir fint.

När det nu blir.

Sjalstudie

Går en fotokurs och håller just nu på att lära mig var man ställer in saker på kameran och lite grand om hur de hänger ihop. För att testa mina nyvunna kunskaper tog jag lite bilder på min sjal utomhus idag. Kan kallt konstatera att jag behöver träna mer på kameran innan jag begriper hur saker och ting hänger ihop, men sjalen är jag fortfarande nöjd med.

Nu måste jag dock hitta något nytt projekt för det här var väldigt upplyftande måste jag säga.

Förresten så är den inte så jättetung trots att det är bomull.

Virkmönster hittas här.