Trädgårdspromenad

I år har inte trädgården känts ett dugg rolig. Inte många timmar har lagts på att ta hand om den i år. Då i vintras, när jag brukar tycka det är kul att sätta frön så var det inte det. Mycket strul med mamma och lusten bara fanns inte. Den har inte kommit tillbaka ännu heller. Jag försöker dock tvinga mig själv till att fixa lite. Ibland är det som så att man måste tvinga sig att göra saker för att få lusten tillbaka. Ibland är det tvärtom. Just nu testar jag i vart fall tvång. Idag tog jag mig en liten trädgårdspromenad med kameran. Längesedan sist, men idag blev det av.

Hösten 2009 köpte jag mig två pioner. En röd och så en vit. Jag hade nämligen sett en vit pion hos en av grannarna och tyckte den var så himla fin att jag ville ha en likadan. Jag räknade inte med att de skulle blomma förra året och det gjorde de inte heller. I år hade jag knappt räknat med att de skulle överleva vintern, men det gjorde de båda två. Och fick knoppar dessutom båda två. Den första att blomma var den röda. Jättefin! En röd fyllig färg som inte kommer fram här på bilden.

Den vita var senare. Men den hade å andra sidan fyra knoppar. Nu har den så slagit ut. Och så här ser min fina vita pion ut.

 

Inte heller här ger bilden pionens färg rättvisa. Men kameran är inte så fel att den gör en vit pion röd. Jag har således köpt två röda pioner. Trots att den var utmärkt som vit. Tack och lov är det inte samma sort i alla fall. Nu vet jag inte hur jag ska göra för jag har inte någon plats till fler pioner så jag får väl leva utan en vit. Tror att det går det också. Men nu har jag två gånger lyckats få fel färg. Förra året fick jag en gul ros istället för en rosa.

Mina pelargoner är ute nu som jag visat tidigare. De trivs, men inte super. Det har regnat ganska mycket sedan de kom utomhus. De trivs dock bättre därute än i källaren. Kikade lite på dem idag. Jag skickade efter några sticklingar från Wibrants. En minns jag knappt att jag köpt, men fattar varför när jag tittar på namnet. Den heter Freak of Nature. Jag är hundra på att jag inte kunnat stå emot det namnet. Just nu så ser den verkligen ut som ett Freak of Nature också. Den ska nog bli finare i sommar.

En som verkligen lyssnat är en av mina schersminer. När vi flyttade in i huset 2008 så planterade jag en schersmin. Jag har alltid velat ha en schersmin om jag någonsin fick en egen trädgård. Jag kunde så klart väntat lite så hade jag snart upptäckt att det redan fanns tre stycken schersminer i trädgården. I alla fall. Den där schersminen jag planterade har aldrig blommat. Tidigt i våras så gav jag den ett ultimatum: ”Blommar du inte i år heller så åker du ut!”. Den trodde mig.

Den har inte riktigt slagit ut ännu, men där är ganska gott om knoppar. Så den får väl stå kvar ett tag till.

Jag hade tänkt att jag skulle satt något tomatfrö också. Det var ganska mysigt att plocka tomater förra året. Det blev inte av. Men vet ni vad! Det finns folk som lever på att odla plantor och säljaj dem! Så jag köpte mig helt enkelt en planta. En ganska fin också, nu får vi se om den gillar att bo hos mig.

Samtidigt köpte jag – på ren impuls – en zucchiniplanta och en melonplanta. Jag har inte någonstans i solen att plantera dem, men de får stå i halvskugga så får vi se vad det blir av dem. Gillar de inte det så får det väl vara så. Har också köpt några purjolöksplantor och några broccoliplantor. Bara att stoppa ner i marken. Överlever de så överlever de.

Zucchini och melon. Så att jag minns hur de ser ut idag. För det fall att de växer. Så att jag kan jämföra.

Och slutligen en bild från slänten. Som fortfarande gör som den vill. Men fina blommor kan den i vart fall prestera.

Att lämna holken

Idag hände det. Idag lämnade ungarna holken. Våra svartvita flugsnappare, eller snapphanarna som jag alltsom oftast kallar dom. Inte medvetet, men av någon anledning blir de ändå snapphanar.

Jag har följt dem hela våren. Från det att de flyttade in. Sett hur föräldrarna flugit skytteltrafik med mat. Nästan blivit attackerad av hannen när jag rensade rabatten. Han hängde i luften en knapp meter ifrån mig och bara stirrade. Till sist valde han att inte attackera. Tror att det var ganska smart.

De har bott här tidigare år också och varje år har jag missat ungarna. Men inte i år! I morse såg jag en av dem kika ut ur och holken och kallade på maken. Strax efter kastade den sig bara ut. Och flög till syrenen. Egentligen är det fantastiskt. Därinne i holken kan de knappast flygträna och de har aldrig upplevt väder. Men idag, när regnet vräkte ner, kastade den första sig ut.

Sedan var vi borta ett par-tre timmar. När vi kom hem så var det faktiskt en till som gav sig av. Sedan var nog holken tom för ingen har kommit och matat. Så nu är hela familjen på vift någonstans. Hoppas jag får se dem någon gång till. Annars får jag nöja mig med mina andra fågelungar. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan. Roliga och söta de också.

Här är lite bilder på hur ungen först kikar ut lite, sedan sträcker sig lite mera och kikar åt olika håll. Förmodligen för att den ska kolla in världen lite. Och sedan hur den ger sig iväg. Bilderna blev inte så bra, jag hann inte göra om inställningarna, men man får ta dem för vad de är. Men de visar i alla fall en liten modig batting som kastar sig ut i en blöt, kall och farlig värld. Även om mamma, pappa och syskonen sitter där och bara väntar.

Så söt man kan vara

Idag har vi varit och tittat på hundar. Och bestämt oss. Så om en och en halv vecka flyttar den här krabaten in hos oss.

Så nu funderar vi på namn. Och så ska vi valpsäkra huset och fixa hem lite prylar till den.

Visst är han söt?

Den tjuvaktiga skatan

I min drivbänk satte jag förra året några jordgubbsplantor, sex stycken. Eftersom jag haft tak på drivbänken kom de igång tidigt och jag har redan ätit ganska många jordgubbar.

Jag visste också att där var ett gäng som skulle bli klara idag. Så de har jag så klart längtat efter. Idag när jag kikade ut genom fönstret så såg jag en skata hoppa ut ur drivbänken, och vid en senare koll kunde jag konstatera att – jodå, skatan hade norpat alla de röda bären. Jag borde väl ha blivit sur på skatan, men jag kan faktiskt inte bli det. Den såg så himla lycklig ut när den hoppade ut från drivbänken med den sista gubben. Jag kan bara inte bli sur på sådan lycka. Det kommer nya jordgubbar. Täckta av nät den här gången.

Jag – en stalker

Vid vårt ena fönster har jag ställt upp ett stativ. Med en kamera på. Objektivet är inställt på grannens ingång. Och jag håller noga koll på vem som går in och ut och klickar foton med min fjärrkontroll. Är detta ett normalt beteende? Vet inte. Men jag är oerhört fascinerad av vad grannen gör. Så jag kommer nog att fortsätta ett tag till för jag tror att de snart kommer att flytta. Hoppas att de inte polisanmäler mig innan dess.

Här är inflygning av pappan i familjen.

Här har han landat och kollar läget

Och sedan i en ganska snabb följd hoppar in och ut och flyger iväg.

 

Och här är mamman i familjen när hon går in och ut.

Trots min intensiva bevakning har jag inte sett några barn. Men jag har  hört dem. Undrar varför de aldrig kommer ut?
Hm – jag tror att jag får gå tillbaka till mitt fönster och kika lite till.
Och ni – berätta inte det här för någon!

 

Blomsterfröjd

Idag hade min nya pion slagit ut. Riktigt vacker blomma. Blev så glad när jag såg knoppen. Köpte mig två små nya pioner 2009 eftersom jag blev så förälskad i de pioner som fanns här i trädgården. I år blommar båda två. Den första med en blomma och den andra kommer att få fyra. Den blommar dock uppenbarligen senare, Men den som kommit nu är supervacker! Eller hur?

Färgen stämmer inte riktigt överens med verkligheten, den är lite mörkare och fylligare i färgen på riktigt, men jag lyckades inte med mitt foto där.

Våran Poppius har tagit sig en del sedan planteringen. Då såg den ut så här.

Idag tog jag den här bilden.

Poppius i all sin prakt och i all sitt förfall. Den här rosen blommar väldigt tidigt och blommar inte om igen. Samtidigt så är det trevligt att ha en ros som kommer riktigt tidigt. Busken har växt bra och den kommer nog att växa en hel del till. Syns redan nya kraftiga skott. Jag gillar på något vis när rosenbladen faller

Efter blomningen får den ganska dekorativa nypon så den pryder sin plats även senare. Men visst har den bedårande blommor. Inte heller här blev bilden så bra, tog den lite för sent på kvällen.

Premiär

Häromdagen byggde jag mig alltså ett nytt planteringsbord. Nu är det redan ganska mycket använt och jag är mycket nöjd. Stort och bra.

Däremot så blev jag lite förskräckt när jag plockade fram alla mina pelargoner. Jag hade sticklingar och några övervintrare inomhus. Några plantor jag köpt fanns också därinne. I källaren hade jag alla gamla pelargoner som överlevt  vintern. Tillsammans blev de väldigt många. Min pelargontrappa räckte inte långt till det här. Så jag fick bygga lite till. Byggde mig alltså någon slags pelargonhylla till. Och nu ser det ut så här på framsidan. Byggde hyllan till höger. Det fick bli i tryckimpregnerat trä, ville få ut den snabbt och inte vänta på att måla. Förhoppningsvis ska pelargonerna växa ordentligt och täcka för den lite grand.

Mina pelargoner har alltså hamnat på solsidan. Där får de stå nu tills det blir höst på riktigt igen. Jag tycker alltid att det är kul att ta en bild när jag ställer ut dem för att kunna se hur mycket de växer under sommaren. Förra året var ett dåligt år, var för mycket regn så det växte inte så mycket. Vi får hoppas det blir en mer normal sommar i år.

Jag har verkligen blivit en riktig pelargontant. Det måste vara så för jag har läst att pelargoner och fuchsior är riktiga tantblommor. Och jag gillar både och! Men det är egentligen inte så konstigt. Om de bara klarar första tiden utomhus så blommar de hela sommaren sen. Och jag älskar blommor.

Håll en tumme för att det blir massor av blommor på pelargonerna i år.

Fönster

Nu har vi äntligen två fönster klara på utsidan. Både foder och vägg ska målas en gång, men man ser i alla fall hur det blir. Dropplisten av trä över och underliggarna är likadana som varit på huset. Jag har gjort en liten, liten snickarglädjesväng på överfodret för att göra mitt lilla intryck på det hela.

Kanske underliggarna ska gå ut lite på sidorna, men nu får det vara så här på baksidan så får vi se hur vi gör på nästa sida.

Maken tyckte det var bra att jag varit lite envis med dropplister och underliggare.

Tyvärr kan jag inte ta bild utan att våran byggställning syns, men man får fantisera lite också.