Gandalf gillar att sova på stenarna framför spisarna. Min teori är att det är svalt och skönt där. Och på valpars vis så sover man lite hur som helst. Först sover han med ryggen mot vedspisen och benen ut på stenarna. Men sedan vill han ligga på något annat sätt och då vänder han på sig. Klonk! säger det och jag måste kolla vad det är som låter. Där ligger han, vänd mot spisen, i den mest obekväma sovställning jag sett på länge. Men sover man så sover man!
Staket och grindfunderingar
I och med Gandalf i huset så är det bara att konstatera att vi behöver staket. Jycken blir allt modigare och det kommer inte att dröja länge innan han vågar sticka iväg på egen hand. Det kommer att ta ett tag till innan vi kan få sådan pli på honom att han verkligen stannar.
På vissa ställen har vi häckar och på vissas ställen finns det annat som stoppar, men det finns några ställen vi behöver täcka. Längs med tomtgränsen där det finns träd och annat kommer vi att sätta nät. Det kommer inte ens att synas, men stoppar i alla fall honom. Han letar redan efter olika ställen där han kan ta sig fram och snart har han hittat de hål där han kan ta sig igenom om vi inte stoppar honom.
Vi har emellertid två ställen där det bör vara något lite snyggare. Dels vid ingången och som fortsättning på det staket som redan finns. Jag har suttit och ritat som jag brukar göra ohc har hittat en variant på grind som jag tycker kan fungera bra.
Känner mig faktiskt ganska nöjd med den modellen.
Och sedan har vi en bit mellan vedskjulet och huset som leder in i trädgården. Där skulle jag vilja ha något lite högre som kan störa rådjuen lite grand också eftersom de ofta går just det hållet på vintern. Där är jag inne på något enklare, lite mer plankaktigt. Just nu går tankarna åt det här hållet.
Vi får se hur det blir i slutänden, men det är roligt att sitta och rita i alla fall.
Bilder
Jag har fått önskemål om fler valpbilder så jag tänkte skicka med några till.
En utröttad hund bredvid korgen med leksaker.
Gandalf med favoritleksaken Roadkill som jag kallar den.
Och så ibland måste man också ha lite grönsaker, så här passar han på att käka mangold i drivbänken.
Riktigt trött
Idag har Gandalf redan blivit modigare. Det är ett ständigt passande för att slippa torka kiss och bajs. Den mörka sidan av valptiden. Men det gäller att vara påpasslig så går det hela också lite fortare.
En valp är liksom av eller på. Antingen är det full rulle eller så sover man. Eller äter. Gandalf gillar verkligen att äta. Det står som goda råd att man ska ställa fram maten och sedan ta bort den efter 20 minuter om hunden inte ätit upp. Den regeln behöver vi inte fundera på i alla fall. Gandalf äter. Gärna.
Och så busar han. Och försöker rymma. Ser ni honom bakom trädet? På väg ut på vägen trots att husse står en bit bort och ropar på honom.
Det blir till att fixa staket lite tidigare än vi hade tänkt oss.
Och så blir man trött och bara slocknar lite var som helst. Och helt fel är det ju inte om man kan snusa lite tryggare med huvudet i husses sandaler. Och drömma om att någon kanske kunde fylla på matskålen. För det var förskräckligt länge sedan man fick något senast.
Får jag presentera
vår nya familjemedlem Gandalf. Som flyttat in idag. Första bilden blev lite konstig – han ville tvunget kolla vad det var för konstig sak som jag plockat fram.
Han accepterade oss båda i princip med en gång. I bilen pep han lite i början, sedan var han tyst och lugn. Ute på gräsmattan var också allting väldigt trevligt. Här busar han lite med husse.
Och sedan är man bara gullig.
Utomhus gick allting bra. Inomhus är det inte så roligt. För första gången piper han lite grand. Tror inte han varit inomhus så mycket.
Kan nog bli en lite pipig natt, men det har vi räknat med.
Midsommarhelgen
Vilken skön helg dethar varit. Idag har det dessutom varit fantastiskt väder. I helgen har det inte blivit vare sig fönster eller fasad. Vi har istället valpsäkrat huset. Rullat ihop mattor. Lyft upp sladdar. Satt upp krokar till hundkoppel. Köpt hem matskål, vattenskål, koppel, tuggben och så lite hundleksaker. På onsdag hämtas valpen.
Lite har dock hänt om än inte med fönster.
Förra året så fixade vi trappan på framsidan. Maken satte nya steg och jag fixade nya räcken och målade den. Så att det blev så här.
Kvar var dock ”lådan”. Steget upp till trappan som syns nere i vänstra hörnet. Istället för trappsteg så var där byggt en låda med ett metallgaller över. Ganska ful. Men den fick vara kvar i alla fall. Men inte nu längre. Nu slet vi loss den där fula lådan. Maken satte dit ett par vagnsteg och då blev det så här.
Sedan lämnade han över till mig. Så jag plockade fram kap- och gersågen och satte fart och efter lite arbete så hade vi också trappsteg att gå upp på.
Maken fixade sedan marken lite och vräkte ut en massa gårdsten. Och vips så såg det ut så här istället.
Buxbomsbusken ska få ett tag med saxen en dag i en inte alltför avlägsen framtid, men jag måste säga att det blev attan så mycket finare med nya trappsteg och med ny gårdssten.
Trädgårdspromenad
I år har inte trädgården känts ett dugg rolig. Inte många timmar har lagts på att ta hand om den i år. Då i vintras, när jag brukar tycka det är kul att sätta frön så var det inte det. Mycket strul med mamma och lusten bara fanns inte. Den har inte kommit tillbaka ännu heller. Jag försöker dock tvinga mig själv till att fixa lite. Ibland är det som så att man måste tvinga sig att göra saker för att få lusten tillbaka. Ibland är det tvärtom. Just nu testar jag i vart fall tvång. Idag tog jag mig en liten trädgårdspromenad med kameran. Längesedan sist, men idag blev det av.
Hösten 2009 köpte jag mig två pioner. En röd och så en vit. Jag hade nämligen sett en vit pion hos en av grannarna och tyckte den var så himla fin att jag ville ha en likadan. Jag räknade inte med att de skulle blomma förra året och det gjorde de inte heller. I år hade jag knappt räknat med att de skulle överleva vintern, men det gjorde de båda två. Och fick knoppar dessutom båda två. Den första att blomma var den röda. Jättefin! En röd fyllig färg som inte kommer fram här på bilden.
Den vita var senare. Men den hade å andra sidan fyra knoppar. Nu har den så slagit ut. Och så här ser min fina vita pion ut.
Inte heller här ger bilden pionens färg rättvisa. Men kameran är inte så fel att den gör en vit pion röd. Jag har således köpt två röda pioner. Trots att den var utmärkt som vit. Tack och lov är det inte samma sort i alla fall. Nu vet jag inte hur jag ska göra för jag har inte någon plats till fler pioner så jag får väl leva utan en vit. Tror att det går det också. Men nu har jag två gånger lyckats få fel färg. Förra året fick jag en gul ros istället för en rosa.
Mina pelargoner är ute nu som jag visat tidigare. De trivs, men inte super. Det har regnat ganska mycket sedan de kom utomhus. De trivs dock bättre därute än i källaren. Kikade lite på dem idag. Jag skickade efter några sticklingar från Wibrants. En minns jag knappt att jag köpt, men fattar varför när jag tittar på namnet. Den heter Freak of Nature. Jag är hundra på att jag inte kunnat stå emot det namnet. Just nu så ser den verkligen ut som ett Freak of Nature också. Den ska nog bli finare i sommar.
En som verkligen lyssnat är en av mina schersminer. När vi flyttade in i huset 2008 så planterade jag en schersmin. Jag har alltid velat ha en schersmin om jag någonsin fick en egen trädgård. Jag kunde så klart väntat lite så hade jag snart upptäckt att det redan fanns tre stycken schersminer i trädgården. I alla fall. Den där schersminen jag planterade har aldrig blommat. Tidigt i våras så gav jag den ett ultimatum: ”Blommar du inte i år heller så åker du ut!”. Den trodde mig.
Den har inte riktigt slagit ut ännu, men där är ganska gott om knoppar. Så den får väl stå kvar ett tag till.
Jag hade tänkt att jag skulle satt något tomatfrö också. Det var ganska mysigt att plocka tomater förra året. Det blev inte av. Men vet ni vad! Det finns folk som lever på att odla plantor och säljaj dem! Så jag köpte mig helt enkelt en planta. En ganska fin också, nu får vi se om den gillar att bo hos mig.
Samtidigt köpte jag – på ren impuls – en zucchiniplanta och en melonplanta. Jag har inte någonstans i solen att plantera dem, men de får stå i halvskugga så får vi se vad det blir av dem. Gillar de inte det så får det väl vara så. Har också köpt några purjolöksplantor och några broccoliplantor. Bara att stoppa ner i marken. Överlever de så överlever de.
Zucchini och melon. Så att jag minns hur de ser ut idag. För det fall att de växer. Så att jag kan jämföra.
Och slutligen en bild från slänten. Som fortfarande gör som den vill. Men fina blommor kan den i vart fall prestera.
Att lämna holken
Idag hände det. Idag lämnade ungarna holken. Våra svartvita flugsnappare, eller snapphanarna som jag alltsom oftast kallar dom. Inte medvetet, men av någon anledning blir de ändå snapphanar.
Jag har följt dem hela våren. Från det att de flyttade in. Sett hur föräldrarna flugit skytteltrafik med mat. Nästan blivit attackerad av hannen när jag rensade rabatten. Han hängde i luften en knapp meter ifrån mig och bara stirrade. Till sist valde han att inte attackera. Tror att det var ganska smart.
De har bott här tidigare år också och varje år har jag missat ungarna. Men inte i år! I morse såg jag en av dem kika ut ur och holken och kallade på maken. Strax efter kastade den sig bara ut. Och flög till syrenen. Egentligen är det fantastiskt. Därinne i holken kan de knappast flygträna och de har aldrig upplevt väder. Men idag, när regnet vräkte ner, kastade den första sig ut.
Sedan var vi borta ett par-tre timmar. När vi kom hem så var det faktiskt en till som gav sig av. Sedan var nog holken tom för ingen har kommit och matat. Så nu är hela familjen på vift någonstans. Hoppas jag får se dem någon gång till. Annars får jag nöja mig med mina andra fågelungar. Talgoxarna, blåmesarna och nötväckan. Roliga och söta de också.
Här är lite bilder på hur ungen först kikar ut lite, sedan sträcker sig lite mera och kikar åt olika håll. Förmodligen för att den ska kolla in världen lite. Och sedan hur den ger sig iväg. Bilderna blev inte så bra, jag hann inte göra om inställningarna, men man får ta dem för vad de är. Men de visar i alla fall en liten modig batting som kastar sig ut i en blöt, kall och farlig värld. Även om mamma, pappa och syskonen sitter där och bara väntar.
