Mitt i allt elände med mamma var jag iväg på kakelugnskurs. Jag tänkte först inte åka, men syrran som var här sa att jag skulle åka trots mamma, så jag gjorde det. Kursen varade i sex dagar, men jag missade den sista.

Detta är en kurs jag verkligen kan rekommendera. Det var riktigt, riktigt roligt och läraren var jättebra. Jag skulle utan tvekan våga att ta ner och sätta om våra kakelugnar idag. Kanske gör det en dag när det finns tid.

Vi var i ett hus på landet där vi satte om tre kakelugnar. Det var i någons hem och han som ägde huset deltog i kursen. Han hoppades nog att få tre kakelugnar som fungerade efter den här kursen. Vet dock inte om det blev så. Det var ovanligt få deltagare på kursen tydligen, vi var sex stycken så vi var två per ugn. Normalt brukar man tydligen vara tre-fyra på en ugn. Så vi hade verkligen tur vi som deltog den här gången för två personer per ugn var precis lagom. Det var således jag och så karlar i övrigt. Men de var trevliga allihop och vi drev glatt med varandra.

Dag ett skulle vi plocka ner ugnen. Vi började med att märka upp ugnen, en tejpbit på varje kakel, uppe i vänster hörn. Utöver det en tejpremsa uppifrån och ner för att få hela linjen. Den remsan var väldigt bra att ha när man satte upp ugnen igen.

Vi fick lära oss att om man bara ska sätta om ugnen så tar man bara ner den till foten. Foten lämnar man  kvar och återanvänder. vår ugn var lite trasig i foten så vi skulle sätta dit två andra kakel istället så vi fick ta ner foten lite grand.

När vi satte upp ugnen igen konstaterade vi att det hade varit bra med lite mer förarbete. Dels hade det varit bra att använt vattenpasset. Vi strävade ju efter att göra ugnen alldeles rak när vi satte upp den, men som kursledaren sa, kanske den inte var rak från början. Det hade också varit bra om man gjort en mall för rundningen av ugnen innan. Tyckte i alla fall min kompanjon och jag.

Jag hade trott att man använde vatten när man tog ner ugnen, att man blötte bruket helt enkelt. Det gjorde man emellertid inte alls. För att börja ta ner den så trycker man på kronan. Rickar lite på den. Och den lossnade ganska lätt. Sedan arbetar man sig uppifrån och ner. Börjar med att knacka loss tegel och bruk inuti ugnen och så småningom lossnar kaklen. Man fäster ihop kaklen med kramlor – ståltrådsbågar – så det gäller att hålla koll på hur de sitter så att man inte rycker sönder ett kakel. Min kompanjon lyckades med att göra det. Inte så lyckat. Fast samtidigt var det bra ur kursändamål för på så vis lärde vi oss att man limmar ihop kaklet med vanligt tvåkomponentslim.

Här har vi börjat plocka ner ugnen.

De två ”banden” som finns på ugnen, strax över foten och en rad över eldstaden heter sims och mittsims/mittband.

Mycket bruk och skräp i ugnen.

Att ta ner en kakelugn är dammigt och smutsigt! Man behöver definitivt ha en ansiktsmask på sig och verkligen se till att ha rensat  rummet man ska vara i och täckt allting som är kvar.

Ugnen är nedplockad!

Och här har vi den i sina beståndsdelar.

Och här har vi lite metalldelar. Spjället och så en gammal fil. Filen används ovanför eldstaden som en förstärkning till teglet.

Med alla delar på golvet och efter att ha städat upp en del efter oss är det så dags att börja bygga upp ugnen igen.

Vi fick lära oss att hacka tegel. Tegelstenen läggs på vänster lår och där har du stenen när du slår med murarhammaren.

Vi fick lära oss att blanda lerbruk. 1 del lera till 2-3 delar sand. Vatten tills det känns ”lagom”. Kändes röran ”fet” så hade man för mycket lera.

Vi fick börja med att fixa foten.

När foten är rak och fin sätter man på simsen. Den lilla ”volangen” precis över foten. Foten och simsen fylls med tegel, detta utgör sedan botten i eldstaden.

Man börjar med bakväggen som ska ha en luftspalt mot väggen. I hörnet sätter man en sten mot väggen och nästa varv är det stenen från andra väggen som går in i väggen. När man har en bakvägg börjar man sätta kakel. Man bygger alltså utifrån och in. Eller som en av kursdeltagarna uttryckte det ”det är som att tapetsera utan en vägg”. För att hålla kaklet på plats använder man hjälpkäringar.

Dvs pinnar som man lägger på bakväggen och på kaklet och som du fixerar med en tegelsten. Väldigt enkelt och bra hjälpmedel.

Två skift satte vi först. Som ni ser sitter eldstadsramen på plats här. För att saker och ting ska hamna rätt använder vi

• ett vattenpass för att kolla att det är rakt åt båda hållen
• en mall som vi gjort av masonit för att kontrollera att rundningen är rätt
• emellanåt en sticka med en skruv i mitten som fungerar ungefär som en passare
• små, små träkilar som hjälper till i vissa lägen

När man har kaklen på plats och känner sig nöjd, fäster man dem från baksidan med lerbruk och svick (svick=små tegelstensbitar)

Därefter bygger man färdigt bakväggen så att den sluter tätt mot kaklet. Därefter sätter man kramlor i över och underkant på baksidan av kaklet (kramlor = hakar av stål) fyller man insidan av kakel och bakvägg med lerbruk, samt svick där det finns utrymme för det, Sist slammar man insidan med en svamp som doppas i vatten och med lite, lite lerbruk på. Insidan av ugnen skulle vara slät som en barnrumpa enligt kursledaren.

Sedan börjar vi faktiskt bygga eldstaden.

Och på det sista varvet innan andra skiftet kakel är slut börjar vi också bygga kanalerna.

Ser ni även tegelstenen på tvären nertill på denna bilden. Den ska ligga i ovankant av eldstadsramen och under tegelstenen ska det ligga något av metall (man får knacka in lite utrymme i teglet under), i vårt fall en gammal fil.

Sedan fortsätter man så uppåt. Man smalnar av eldstaden uppåt så mycket att öppningen längst upp och längst in är som kortsidan på en tegelsten. Teglet knackar man till rätt storlek efter hand och det fästs med svick och tegel. Jobba hela tiden med att det blir tätt mot insidan av ugnen.

Ungefär när sista skiftet börjar så gör man vändningen, den som gör att värmen leds runt och värmer hela ugnen.

Det ska vara stenar som ligger på tvären över eldstaden och ett ”kyrkotak” bakom. Kyrkotaket är två tegelstenar som huggs till så att de kan läggas som ett tak. Som syns så hugger man till stenarna som ligger på tvären så att de anpassas till öppningen i kyrkotaket.

Mittväggen fortsätter man ta med sig upp. Det är här röken sedan ska snurra runt och värma först upp i eldstaden ner på sidarna i framkant och upp i bakkant innan den försvinner upp i skorstenen.

Och sedan i och med översta skiftet bygger man ett tak med liggande tegel. Och med översta skiftet menar jag inte det varv där det finns en rosett eller annan öppning mitt fram, de delarna ligger ovanför taket.

Gäller att inte glömma att fästa spjällhållaren också. Samt räkna ut var spjället ska vara och lämna ett hål i ugnstaket där.

Runt spjället ska man göra en liten låda av tegelsvick. Här har jag plockat fram lite fina bitar.

Lådan ska hålla spjället på plats, se till att spjället inte åker ur ramen och att man inte kan dra det för långt ut.

Här har vi lagt den på plats ovanför ugnen.

En sten ska sedan ligga kant i kant med ramen och över det utdragna spjället för att hindra det att hoppa ur ramen.

Sedan är det dags för skorsten. Ett rör ska upp en bit i skorstenen och sluta en bit ovanför spjället. Sedan ska man med tegel bygga runt röret, runt spjället upp till skorstenen. Det ska också byggas ihop med en gång som går till rosetten eller annan öppning som man har mitt fram. När denna är byggd och klar sätter man dit frisen. Frisen fyller man sedan med tegelspill och lägger ett tunt lager lera längst upp.

Tyvärr har jag inte någon bild av den färdiga ugnen. Vi var i princip klara när jag var tvungen att åka på fredagen, men jag tog inte någon bild då och eftersom jag missade sista dagen så blev det inte någon sådan bild.

Men nu vet jag hur det fungerar. Vi fick bra litteratur, bra handledning och jag har dokumenterat ner både med bilder och text så en dag ska jag faktiskt testa på någon av våra ugnar.

Kursledaren var kakelugnsmakare i tredje generationen och var både en duktig lärare och en rolig snubbe.

En kurs jag varmt rekommenderar för den som är intresserad.

Långt inlägg, men det var liksom allt eller inget.