I min drivbänk satte jag förra året några jordgubbsplantor, sex stycken. Eftersom jag haft tak på drivbänken kom de igång tidigt och jag har redan ätit ganska många jordgubbar.
Jag visste också att där var ett gäng som skulle bli klara idag. Så de har jag så klart längtat efter. Idag när jag kikade ut genom fönstret så såg jag en skata hoppa ut ur drivbänken, och vid en senare koll kunde jag konstatera att – jodå, skatan hade norpat alla de röda bären. Jag borde väl ha blivit sur på skatan, men jag kan faktiskt inte bli det. Den såg så himla lycklig ut när den hoppade ut från drivbänken med den sista gubben. Jag kan bara inte bli sur på sådan lycka. Det kommer nya jordgubbar. Täckta av nät den här gången.
Vid vårt ena fönster har jag ställt upp ett stativ. Med en kamera på. Objektivet är inställt på grannens ingång. Och jag håller noga koll på vem som går in och ut och klickar foton med min fjärrkontroll. Är detta ett normalt beteende? Vet inte. Men jag är oerhört fascinerad av vad grannen gör. Så jag kommer nog att fortsätta ett tag till för jag tror att de snart kommer att flytta. Hoppas att de inte polisanmäler mig innan dess.
Här är inflygning av pappan i familjen.
Här har han landat och kollar läget
Och sedan i en ganska snabb följd hoppar in och ut och flyger iväg.
Och här är mamman i familjen när hon går in och ut.
Trots min intensiva bevakning har jag inte sett några barn. Men jag har hört dem. Undrar varför de aldrig kommer ut?
Hm – jag tror att jag får gå tillbaka till mitt fönster och kika lite till.
Idag hade min nya pion slagit ut. Riktigt vacker blomma. Blev så glad när jag såg knoppen. Köpte mig två små nya pioner 2009 eftersom jag blev så förälskad i de pioner som fanns här i trädgården. I år blommar båda två. Den första med en blomma och den andra kommer att få fyra. Den blommar dock uppenbarligen senare, Men den som kommit nu är supervacker! Eller hur?
Färgen stämmer inte riktigt överens med verkligheten, den är lite mörkare och fylligare i färgen på riktigt, men jag lyckades inte med mitt foto där.
Våran Poppius har tagit sig en del sedan planteringen. Då såg den ut så här.
Idag tog jag den här bilden.
Poppius i all sin prakt och i all sitt förfall. Den här rosen blommar väldigt tidigt och blommar inte om igen. Samtidigt så är det trevligt att ha en ros som kommer riktigt tidigt. Busken har växt bra och den kommer nog att växa en hel del till. Syns redan nya kraftiga skott. Jag gillar på något vis när rosenbladen faller
Efter blomningen får den ganska dekorativa nypon så den pryder sin plats även senare. Men visst har den bedårande blommor. Inte heller här blev bilden så bra, tog den lite för sent på kvällen.
Häromdagen byggde jag mig alltså ett nytt planteringsbord. Nu är det redan ganska mycket använt och jag är mycket nöjd. Stort och bra.
Däremot så blev jag lite förskräckt när jag plockade fram alla mina pelargoner. Jag hade sticklingar och några övervintrare inomhus. Några plantor jag köpt fanns också därinne. I källaren hade jag alla gamla pelargoner som överlevt vintern. Tillsammans blev de väldigt många. Min pelargontrappa räckte inte långt till det här. Så jag fick bygga lite till. Byggde mig alltså någon slags pelargonhylla till. Och nu ser det ut så här på framsidan. Byggde hyllan till höger. Det fick bli i tryckimpregnerat trä, ville få ut den snabbt och inte vänta på att måla. Förhoppningsvis ska pelargonerna växa ordentligt och täcka för den lite grand.
Mina pelargoner har alltså hamnat på solsidan. Där får de stå nu tills det blir höst på riktigt igen. Jag tycker alltid att det är kul att ta en bild när jag ställer ut dem för att kunna se hur mycket de växer under sommaren. Förra året var ett dåligt år, var för mycket regn så det växte inte så mycket. Vi får hoppas det blir en mer normal sommar i år.
Jag har verkligen blivit en riktig pelargontant. Det måste vara så för jag har läst att pelargoner och fuchsior är riktiga tantblommor. Och jag gillar både och! Men det är egentligen inte så konstigt. Om de bara klarar första tiden utomhus så blommar de hela sommaren sen. Och jag älskar blommor.
Håll en tumme för att det blir massor av blommor på pelargonerna i år.
Nu har vi äntligen två fönster klara på utsidan. Både foder och vägg ska målas en gång, men man ser i alla fall hur det blir. Dropplisten av trä över och underliggarna är likadana som varit på huset. Jag har gjort en liten, liten snickarglädjesväng på överfodret för att göra mitt lilla intryck på det hela.
Kanske underliggarna ska gå ut lite på sidorna, men nu får det vara så här på baksidan så får vi se hur vi gör på nästa sida.
Maken tyckte det var bra att jag varit lite envis med dropplister och underliggare.
Tyvärr kan jag inte ta bild utan att våran byggställning syns, men man får fantisera lite också.
I söndags byggde jag mig ett nytt planteringsbord. Blev riktigt, riktigt nöjd. Större och snyggare än mitt gamla. Idag fick jag för mig att plantera om mina pelargoner, som jag tänker ställa ut för sommaren nu. Jag bär och bär och bär. Vad har hänt? Jag har mängder av pelargoner, var har alla de kommit ifrån?
Jag vet att jag satte ganska många skott i höstas, som alla överlevt. Och jag vet att i princip alla mina pelargoner i källaren överlevt. Och jag vet att jag av någon anledning klickade hem ett par via nätet. Och kanske köpte jag någon stickling på Plantagen. Hm -egentligen har jag kanske en aning om hur det blivit så många. Fast jag köpte ju bara ett par stycken. På varje ställe.
Får fortsätta plantera imorgon. OCH bygga någon mer variant av pelargonstege så att jag kan få plats med alla mina pelargoner.
Igår hade vi begravningsgudstjänst för mamma. Det var tungt och det var bra. Man behöver den där stunden att säga adjö. Att få gråta en stund alldeles legitimt.
Mitt i allt elände med mamma var jag iväg på kakelugnskurs. Jag tänkte först inte åka, men syrran som var här sa att jag skulle åka trots mamma, så jag gjorde det. Kursen varade i sex dagar, men jag missade den sista.
Detta är en kurs jag verkligen kan rekommendera. Det var riktigt, riktigt roligt och läraren var jättebra. Jag skulle utan tvekan våga att ta ner och sätta om våra kakelugnar idag. Kanske gör det en dag när det finns tid.
Vi var i ett hus på landet där vi satte om tre kakelugnar. Det var i någons hem och han som ägde huset deltog i kursen. Han hoppades nog att få tre kakelugnar som fungerade efter den här kursen. Vet dock inte om det blev så. Det var ovanligt få deltagare på kursen tydligen, vi var sex stycken så vi var två per ugn. Normalt brukar man tydligen vara tre-fyra på en ugn. Så vi hade verkligen tur vi som deltog den här gången för två personer per ugn var precis lagom. Det var således jag och så karlar i övrigt. Men de var trevliga allihop och vi drev glatt med varandra.
Dag ett skulle vi plocka ner ugnen. Vi började med att märka upp ugnen, en tejpbit på varje kakel, uppe i vänster hörn. Utöver det en tejpremsa uppifrån och ner för att få hela linjen. Den remsan var väldigt bra att ha när man satte upp ugnen igen.
Vi fick lära oss att om man bara ska sätta om ugnen så tar man bara ner den till foten. Foten lämnar man kvar och återanvänder. vår ugn var lite trasig i foten så vi skulle sätta dit två andra kakel istället så vi fick ta ner foten lite grand.
När vi satte upp ugnen igen konstaterade vi att det hade varit bra med lite mer förarbete. Dels hade det varit bra att använt vattenpasset. Vi strävade ju efter att göra ugnen alldeles rak när vi satte upp den, men som kursledaren sa, kanske den inte var rak från början. Det hade också varit bra om man gjort en mall för rundningen av ugnen innan. Tyckte i alla fall min kompanjon och jag.
Jag hade trott att man använde vatten när man tog ner ugnen, att man blötte bruket helt enkelt. Det gjorde man emellertid inte alls. För att börja ta ner den så trycker man på kronan. Rickar lite på den. Och den lossnade ganska lätt. Sedan arbetar man sig uppifrån och ner. Börjar med att knacka loss tegel och bruk inuti ugnen och så småningom lossnar kaklen. Man fäster ihop kaklen med kramlor – ståltrådsbågar – så det gäller att hålla koll på hur de sitter så att man inte rycker sönder ett kakel. Min kompanjon lyckades med att göra det. Inte så lyckat. Fast samtidigt var det bra ur kursändamål för på så vis lärde vi oss att man limmar ihop kaklet med vanligt tvåkomponentslim.
Här har vi börjat plocka ner ugnen.
De två ”banden” som finns på ugnen, strax över foten och en rad över eldstaden heter sims och mittsims/mittband.
Mycket bruk och skräp i ugnen.
Att ta ner en kakelugn är dammigt och smutsigt! Man behöver definitivt ha en ansiktsmask på sig och verkligen se till att ha rensat rummet man ska vara i och täckt allting som är kvar.
Ugnen är nedplockad!
Och här har vi den i sina beståndsdelar.
Och här har vi lite metalldelar. Spjället och så en gammal fil. Filen används ovanför eldstaden som en förstärkning till teglet.
Med alla delar på golvet och efter att ha städat upp en del efter oss är det så dags att börja bygga upp ugnen igen.
Vi fick lära oss att hacka tegel. Tegelstenen läggs på vänster lår och där har du stenen när du slår med murarhammaren.
Vi fick lära oss att blanda lerbruk. 1 del lera till 2-3 delar sand. Vatten tills det känns ”lagom”. Kändes röran ”fet” så hade man för mycket lera.
Vi fick börja med att fixa foten.
När foten är rak och fin sätter man på simsen. Den lilla ”volangen” precis över foten. Foten och simsen fylls med tegel, detta utgör sedan botten i eldstaden.
Man börjar med bakväggen som ska ha en luftspalt mot väggen. I hörnet sätter man en sten mot väggen och nästa varv är det stenen från andra väggen som går in i väggen. När man har en bakvägg börjar man sätta kakel. Man bygger alltså utifrån och in. Eller som en av kursdeltagarna uttryckte det ”det är som att tapetsera utan en vägg”. För att hålla kaklet på plats använder man hjälpkäringar.
Dvs pinnar som man lägger på bakväggen och på kaklet och som du fixerar med en tegelsten. Väldigt enkelt och bra hjälpmedel.
Två skift satte vi först. Som ni ser sitter eldstadsramen på plats här. För att saker och ting ska hamna rätt använder vi
ett vattenpass för att kolla att det är rakt åt båda hållen
en mall som vi gjort av masonit för att kontrollera att rundningen är rätt
emellanåt en sticka med en skruv i mitten som fungerar ungefär som en passare
små, små träkilar som hjälper till i vissa lägen
Rundningsmallen
När man har kaklen på plats och känner sig nöjd, fäster man dem från baksidan med lerbruk och svick (svick=små tegelstensbitar)
Därefter bygger man färdigt bakväggen så att den sluter tätt mot kaklet. Därefter sätter man kramlor i över och underkant på baksidan av kaklet (kramlor = hakar av stål) fyller man insidan av kakel och bakvägg med lerbruk, samt svick där det finns utrymme för det, Sist slammar man insidan med en svamp som doppas i vatten och med lite, lite lerbruk på. Insidan av ugnen skulle vara slät som en barnrumpa enligt kursledaren.
Kramlor
Sedan börjar vi faktiskt bygga eldstaden.
Och på det sista varvet innan andra skiftet kakel är slut börjar vi också bygga kanalerna.
Ser ni även tegelstenen på tvären nertill på denna bilden. Den ska ligga i ovankant av eldstadsramen och under tegelstenen ska det ligga något av metall (man får knacka in lite utrymme i teglet under), i vårt fall en gammal fil.
Sedan fortsätter man så uppåt. Man smalnar av eldstaden uppåt så mycket att öppningen längst upp och längst in är som kortsidan på en tegelsten. Teglet knackar man till rätt storlek efter hand och det fästs med svick och tegel. Jobba hela tiden med att det blir tätt mot insidan av ugnen.
Ungefär när sista skiftet börjar så gör man vändningen, den som gör att värmen leds runt och värmer hela ugnen.
Det ska vara stenar som ligger på tvären över eldstaden och ett ”kyrkotak” bakom. Kyrkotaket är två tegelstenar som huggs till så att de kan läggas som ett tak. Som syns så hugger man till stenarna som ligger på tvären så att de anpassas till öppningen i kyrkotaket.
Mittväggen fortsätter man ta med sig upp. Det är här röken sedan ska snurra runt och värma först upp i eldstaden ner på sidarna i framkant och upp i bakkant innan den försvinner upp i skorstenen.
Och sedan i och med översta skiftet bygger man ett tak med liggande tegel. Och med översta skiftet menar jag inte det varv där det finns en rosett eller annan öppning mitt fram, de delarna ligger ovanför taket.
Gäller att inte glömma att fästa spjällhållaren också. Samt räkna ut var spjället ska vara och lämna ett hål i ugnstaket där.
Runt spjället ska man göra en liten låda av tegelsvick. Här har jag plockat fram lite fina bitar.
Lådan ska hålla spjället på plats, se till att spjället inte åker ur ramen och att man inte kan dra det för långt ut.
Här har vi lagt den på plats ovanför ugnen.
En sten ska sedan ligga kant i kant med ramen och över det utdragna spjället för att hindra det att hoppa ur ramen.
Sedan är det dags för skorsten. Ett rör ska upp en bit i skorstenen och sluta en bit ovanför spjället. Sedan ska man med tegel bygga runt röret, runt spjället upp till skorstenen. Det ska också byggas ihop med en gång som går till rosetten eller annan öppning som man har mitt fram. När denna är byggd och klar sätter man dit frisen. Frisen fyller man sedan med tegelspill och lägger ett tunt lager lera längst upp.
Tyvärr har jag inte någon bild av den färdiga ugnen. Vi var i princip klara när jag var tvungen att åka på fredagen, men jag tog inte någon bild då och eftersom jag missade sista dagen så blev det inte någon sådan bild.
Men nu vet jag hur det fungerar. Vi fick bra litteratur, bra handledning och jag har dokumenterat ner både med bilder och text så en dag ska jag faktiskt testa på någon av våra ugnar.
Kursledaren var kakelugnsmakare i tredje generationen och var både en duktig lärare och en rolig snubbe.
En kurs jag varmt rekommenderar för den som är intresserad.
Långt inlägg, men det var liksom allt eller inget.
