En produktiv helg

Jättefint väder i helgen. Det där vädret som gör att man vill gå långa promenader. Eller som i vårt fall. Gör att man får möjlighet att jobba utomhus. Makens pappa kom hit på lördagen och maken och han jobbade med den stora väggen. Själv jobbade jag med framsidan. Eller den bit av framsidan som ska vara klar innan vintern. Och det blev några moment klara. Framsidan är helt klar.

För den som tittar på bilden så syns nog inte någon större skillnad från bilden i förra inlägget, men JAG ser skillnaden. Allting är målat minst tre gånger. Alla spikhuvuden är målade minst två gånger. Helt färdig! Visst är det härligt när man kan bocka av något.

På den andra kvarvarande väggen så kom all läkt upp och det som behövde skrapas blev skrapat.

Vilket innebär att nu ska det fogas en del och sedan ska väggen tvättas och SEN är det dags för målning. Om inte vintern kommer väldigt tidigt så kanske vi hinner bli klara med väggen innan vintern. Om bara vädrets makter kan ge oss några fina helger till. Det är inte så lätt att hinna när man jobbar också. Det går inte att jobba hela helgen hemma för då fixar man inte det riktiga jobbet, så det brukar bli att vi lägger mycket jobb på lördagen och sedan lite mindre på söndagen.

Tyvärr är det mörkt och alldeles för kallt när vi kommer hem från jobbet annars hade man kunnat gå och finlira lite på en bit vägg efter jobbet eftersom det inte behöver dras fram hela verktygsattiraljen för att fixa fogar. Men, men det är bara att acceptera att det inte är sommar längre.

Men framsidan är i alla fall klar! Och all panel och läkt och lister mm är uppe på den stora väggen.

 

Lite trögt, men det går framåt

Vi lägger några timmar per helg och det går framåt. Vädrets makter är inte alltid med oss och därför tar det längre tid än vi vill. Men vi har inte SÅ långt kvar tills det bara är målning kvar.

Framsidan blev vi klara med förra helgen. Nu ska det  bara målas ett sista varv här. Ganska kul att hjälpas åt att spika läkt.

Skillnad på temperatur dock. Förra helgen var det sommarvärme och vi svettades när vi spikade läkt. Framsidan vätter mot söder vilket märktes. Idag hade jag långa snickarbyxor och fleecejacka, men frös ändå. Dock fick vi upp en del läkt på sidan. Imorgon hoppas vi få upp den sista läkten. Därefter är det underarbete som ska göras innan vi till sist kan måla.

Vi längtar verkligen efter att få utsidan klar för vintern. Så fort det är klart kan vi börja ta tag i insidan. Något som jag tror att vi båda längtar efter just nu.

Ibland undrar man vad man beställer

I år har det varit renovering, renovering som gällt. Man lägger allt annat åt sidan. Tex blommor. Och jag älskar blommor. Därför bestämde jag mig för att även om renovering ska prioriteras så skulle det ner lökar i jorden. Så igår hamnade det massor av lökar i jorden. Några blommor som är det bästa som finns är nämligen de som kommer upp på våren. Och även om man planterar nya varje år så försvinner det en massa varje år. På något mystiskt sätt. Så vill jag få upp lökar om våren måste det planteras nya varje höst. Och jag skulle ångrat mig grymt i vår om det inte kommit upp några.

Jag har beställt lökar från tre olika ställen. Bla från Holland. Väldigt fina lökar var det i de påsarna.

I fredags fick jag det sista paketet. Stort paket för det antal lökar jag beställt tyckte jag. Öppnade lådan och plockade upp påsarna. Som var nerpackade i en vådlig massa frigolitbitar. De hade verkligen varit rädda om lökarna. Jag bockade av leveransen på listan. Nej en sort saknades. Bara att gräva i frigoliten. Där jag känner något väldigt konstigt. Något som plötsligt verkar krypa upp ur lådan?? Vad fasiken är det? En alien eller??

Först tyckte jag att det var lite läskigt, men den verkade i vart fall inte röra sig så jag vräkte bort frigolitkulor för att se vad det egentligen var som låg där. Lite försiktigt var jag dock. Tills sist fick jag upp två sådana här.

Kanske inte vad man förväntar sig när man beställer lökar.

Nu har jag i vart fall grävt ner de här spindlarna och hoppas verkligen att de inte kryper upp igen!

Övergivna platser

Jag har bott många år av min uppväxt i Broby i Skåne. Det är ett ganska litet samhälle, men där byggdes i början av 1900-talet ett sanatorium. För dem som hade TBC. Vi brukade gå promenad runt husen i parken och skogen. Och även beundra huset som faktiskt var ganska fint. Det har emellertid varit övergivet i flera år. Mycket krångel med äganderätter mm.

För ett ganska långt tag sedan så såg jag ett program på TV. Om en fotograf. Som åkte runt och fotograferade övergivna platser. I programmet såg jag plötsligt Brobys sanatorium. Jag var tvungen att kolla upp fotografen som heter Jan Jörnmark. Stannade väl där. Sedan dök sanatoriet upp igen i ett samtal jag hade med en vän för några dagar sedan. Så då var jag tvungen att leta upp Jan Jörnmarks sajt Övergivna platser. En riktigt fascinerande sida som man kan förlora sig i ganska länge.

Broby Sanatorium

Sanatoriet har naturligtvis även använts till annat, men har som synes stått tomt länge.

På hans sida hittade jag också bilder från Hjo. Där han varit och fotograferat gamla övergivna hus.

Gå gärna in och titta. Han har åkt runt på många olika ställen. Övergivna platser.

Det händer lite i alla fall

Den här helgen har det varit fint väder och vi har kunnat jobba både lördag och söndag. Det börjar likna något på framsidan också!

Vi började så här. Observera hur fönsterna INTE sitter ovanför varandra.

Efter en del arbete så sitter fönsterna ovanför varandra och pappen och dropplisten över fönstret är på plats.

Och nu i helgen har all panel kommit upp, foder, plåt och underliggare kring fönstret, samt knutbrädor. Visst ÄR det snyggar med fyrluftsfönster och ordentliga foder än 70-talsfönster?

Själv har jag dock inte gjort så mycket av det här. Jag har visserligen sågat till och målat foder, dropplist och överliggare samt böjt plåten, men det har jag gjort för ganska länge sedan så det var klart. Men igår målade jag lite i alla fall.

Idag fick jag för mig att jag skulle plantera alla tulpanlökar jag köpt. Planerade så fint och så gick jag till min långa rabatt. Och konstaterade att ville jag plantera någonting där så måste jag nog allt rensa den först. Inte lätt att plantera lökar när det ser ut så här:

Man kan ju faktiskt tro att jag odlar kirskål. Men medge att det blir grönt och lummig!

Inget att be för. Bara att börja rensa, något som jag inte gjort på hela sommaren. Det tog sin lilla tid att rensa 17 meter rabatt. Nu är det dock rensat.

Emellertid tog det så pass lång tid att lökarna får vänta till nästa helg. Om det inte ösregnar då förstås. Jag hoppas i vart fall på fortsatt värme. Än så länge så står alla krukväxter fortfarande ute. Änglatrumpeterna verkar inte riktigt gilla det, men resten har inte något emot det.

Gandalf tyckte vi var lite tråkiga. Igår kom svärföräldrarna och lånade honom lite så då hade han kul med dem och barnbarnen. Men idag har vi varit stentråkiga! Fast han har gjort sina försök att få igång oss. Genom att skälla lite så att vi måste komma och säga till honom att vara tyst och genom att visa upp fina pinnar som han hittar som faktiskt är nästan oemotståndliga.

 

 

Det är så svårt…

Precis som vi så tycker Gandalf om att vara i skogen.

Han tycker om att jobba också. På valpkursen fick vi göra några enkla spår och Gandalf verkar tycka att det är superkul. Så även vi. Därför har vi lagt några enkla spår i skogen och Gandalf är superduktig på dem. Han har verkligen näsa för det. Sedan tror jag att han, liksom vi, trivs med att bara gå runt lite i skogen. Dofta på allt möjligt och kanske dra runt lite på en pinne. I skogen kan han springa lös och göra som han vill, också väldans roligt. Det är på något sätt tillfredsställande att titta på en hund som springer runt och ser lycklig ut.

Och när man är i skogen på hösten så kan man inte låta bli svamparna. Nu några gånger har det blivit svamp i hundbajspåsar. Igår tog vi med oss en korg. Problemet är att stoppa sig själv. Vi vill inte ha mer än att det ska räcka till dagens middag, men det är så svårt att låta bli. När de bara står där i mängder. Det är liksom skygglappar på.

Men visst är de tjusiga! Några gula kantareller och så trattkantareller. Mums filibabba.

Slutligen. Har ni sett vilken stor hund vi börjar få. Och att pälsen är på G.

Och ändå är det fortfarande en liten valp. Som inte ens har tappat mjölktänderna ännu.

Äntligen

Äntligen har vi köksfönster igen! Vi tog oss i kragen nu ikväll och gjorde rent kvarvarande fönster och satte upp dem. Tänk vad enkelt det är om man bara bestämmer sig!

Man borde bestämma sig lite oftare.

Det blåser

Katja är och hälsar på. Orkanen Katja alltså. Eller i vart fall resterna av henne. Och vi har inga köksfönster. Bara ett stycke plast. Som faktiskt blåste loss till viss del igår. Maken fick klättra ut och häfta fast den. Och varför har vi plast?
Alla fönsterna i källaren är färdigmålade. Fönstret som jag lyckades kraschlanda i golvet är lagat igen. Varför står de kvar i källaren?

För att det är så förbenat tråkigt och tidsödande att göra rent dem! Rutorna behöver sig en riktig genomkörare innan fönsterna skruvas ihop. Och jag har varit sjuk och maken har haft sitt. Det är inte lätt att ha så mycket energi när man börjat jobba efter semestern. Man är ju liksom inte van. Vid att jobba alltså. Än mindre vid att först jobba och sedan börja jobba hemma också.

Vädret har ju inte heller varit någon vän. Det har regnat. Och regnat. OK i söndags hade vi lite sol, men då var jag sjuk och vi passade trots allt på att ta ut hunden en stund i skogen. Spårade lite och plockade lite svamp. Man måste ju leva också. Är inte DET en bra ursäkt för att inte fixa fönster elle väggar så säg? Man måste ju leva också.

Renoveringen är helt enkelt seg just nu. Men jag längtar efter att vi ska bli klara med utsidan så att vi kan börja med insidan. Börja tänka på hur det ska bli. Fundera foder, fönsterbrädor och färger igen. Det kommer det också, så småninom.

Men man måste ju leva också.