Idag har vi varit och tittat på hundar. Och bestämt oss. Så om en och en halv vecka flyttar den här krabaten in hos oss.
Så nu funderar vi på namn. Och så ska vi valpsäkra huset och fixa hem lite prylar till den.
Visst är han söt?
Den tjuvaktiga skatan
I min drivbänk satte jag förra året några jordgubbsplantor, sex stycken. Eftersom jag haft tak på drivbänken kom de igång tidigt och jag har redan ätit ganska många jordgubbar.
Jag visste också att där var ett gäng som skulle bli klara idag. Så de har jag så klart längtat efter. Idag när jag kikade ut genom fönstret så såg jag en skata hoppa ut ur drivbänken, och vid en senare koll kunde jag konstatera att – jodå, skatan hade norpat alla de röda bären. Jag borde väl ha blivit sur på skatan, men jag kan faktiskt inte bli det. Den såg så himla lycklig ut när den hoppade ut från drivbänken med den sista gubben. Jag kan bara inte bli sur på sådan lycka. Det kommer nya jordgubbar. Täckta av nät den här gången.
Jag – en stalker
Vid vårt ena fönster har jag ställt upp ett stativ. Med en kamera på. Objektivet är inställt på grannens ingång. Och jag håller noga koll på vem som går in och ut och klickar foton med min fjärrkontroll. Är detta ett normalt beteende? Vet inte. Men jag är oerhört fascinerad av vad grannen gör. Så jag kommer nog att fortsätta ett tag till för jag tror att de snart kommer att flytta. Hoppas att de inte polisanmäler mig innan dess.
Här är inflygning av pappan i familjen.
Här har han landat och kollar läget
Och sedan i en ganska snabb följd hoppar in och ut och flyger iväg.
Och här är mamman i familjen när hon går in och ut.
Trots min intensiva bevakning har jag inte sett några barn. Men jag har hört dem. Undrar varför de aldrig kommer ut?
Hm – jag tror att jag får gå tillbaka till mitt fönster och kika lite till.
Hm – jag tror att jag får gå tillbaka till mitt fönster och kika lite till.
Och ni – berätta inte det här för någon!
Blomsterfröjd
Idag hade min nya pion slagit ut. Riktigt vacker blomma. Blev så glad när jag såg knoppen. Köpte mig två små nya pioner 2009 eftersom jag blev så förälskad i de pioner som fanns här i trädgården. I år blommar båda två. Den första med en blomma och den andra kommer att få fyra. Den blommar dock uppenbarligen senare, Men den som kommit nu är supervacker! Eller hur?
Färgen stämmer inte riktigt överens med verkligheten, den är lite mörkare och fylligare i färgen på riktigt, men jag lyckades inte med mitt foto där.
Våran Poppius har tagit sig en del sedan planteringen. Då såg den ut så här.
Idag tog jag den här bilden.
Poppius i all sin prakt och i all sitt förfall. Den här rosen blommar väldigt tidigt och blommar inte om igen. Samtidigt så är det trevligt att ha en ros som kommer riktigt tidigt. Busken har växt bra och den kommer nog att växa en hel del till. Syns redan nya kraftiga skott. Jag gillar på något vis när rosenbladen faller
Efter blomningen får den ganska dekorativa nypon så den pryder sin plats även senare. Men visst har den bedårande blommor. Inte heller här blev bilden så bra, tog den lite för sent på kvällen.
Premiär
Häromdagen byggde jag mig alltså ett nytt planteringsbord. Nu är det redan ganska mycket använt och jag är mycket nöjd. Stort och bra.
Däremot så blev jag lite förskräckt när jag plockade fram alla mina pelargoner. Jag hade sticklingar och några övervintrare inomhus. Några plantor jag köpt fanns också därinne. I källaren hade jag alla gamla pelargoner som överlevt vintern. Tillsammans blev de väldigt många. Min pelargontrappa räckte inte långt till det här. Så jag fick bygga lite till. Byggde mig alltså någon slags pelargonhylla till. Och nu ser det ut så här på framsidan. Byggde hyllan till höger. Det fick bli i tryckimpregnerat trä, ville få ut den snabbt och inte vänta på att måla. Förhoppningsvis ska pelargonerna växa ordentligt och täcka för den lite grand.
Mina pelargoner har alltså hamnat på solsidan. Där får de stå nu tills det blir höst på riktigt igen. Jag tycker alltid att det är kul att ta en bild när jag ställer ut dem för att kunna se hur mycket de växer under sommaren. Förra året var ett dåligt år, var för mycket regn så det växte inte så mycket. Vi får hoppas det blir en mer normal sommar i år.
Jag har verkligen blivit en riktig pelargontant. Det måste vara så för jag har läst att pelargoner och fuchsior är riktiga tantblommor. Och jag gillar både och! Men det är egentligen inte så konstigt. Om de bara klarar första tiden utomhus så blommar de hela sommaren sen. Och jag älskar blommor.
Håll en tumme för att det blir massor av blommor på pelargonerna i år.
Fönster
Nu har vi äntligen två fönster klara på utsidan. Både foder och vägg ska målas en gång, men man ser i alla fall hur det blir. Dropplisten av trä över och underliggarna är likadana som varit på huset. Jag har gjort en liten, liten snickarglädjesväng på överfodret för att göra mitt lilla intryck på det hela.
Kanske underliggarna ska gå ut lite på sidorna, men nu får det vara så här på baksidan så får vi se hur vi gör på nästa sida.
Maken tyckte det var bra att jag varit lite envis med dropplister och underliggare.
Tyvärr kan jag inte ta bild utan att våran byggställning syns, men man får fantisera lite också.
Vad hände?
I söndags byggde jag mig ett nytt planteringsbord. Blev riktigt, riktigt nöjd. Större och snyggare än mitt gamla. Idag fick jag för mig att plantera om mina pelargoner, som jag tänker ställa ut för sommaren nu. Jag bär och bär och bär. Vad har hänt? Jag har mängder av pelargoner, var har alla de kommit ifrån?
Jag vet att jag satte ganska många skott i höstas, som alla överlevt. Och jag vet att i princip alla mina pelargoner i källaren överlevt. Och jag vet att jag av någon anledning klickade hem ett par via nätet. Och kanske köpte jag någon stickling på Plantagen. Hm -egentligen har jag kanske en aning om hur det blivit så många. Fast jag köpte ju bara ett par stycken. På varje ställe.
Får fortsätta plantera imorgon. OCH bygga någon mer variant av pelargonstege så att jag kan få plats med alla mina pelargoner.
En era är över
Igår hade vi begravningsgudstjänst för mamma. Det var tungt och det var bra. Man behöver den där stunden att säga adjö. Att få gråta en stund alldeles legitimt.
Ha det bra var du än är mamma, vi klarar oss nu.
