En jobbar och en gnäller

Mitt ryggonda har inte släppt så jag hankar mig fram så gott det går. Att gå är bra, så jag försöker promenixa med hunden. Att ta långa steg går INTE bra, häftiga rörelser är INTE bra mm mm. Summan av kardemumman är att jag inte renoverar, utan mest gnäller. I vart fall när jag rör mig. Eller så.

Maken däremot har kommit över sin sjukdom och har kommit igång i vardagsrummet. Han demolerar för fullt. Saker och ting måste förstöras så att man kan bygga upp dem igen. Så känns det lite när man håller på med renovering,

Inget golv! Ingen vägg! Massor av plast. Och sågspån.

På baksidan av en av golvplankorna såg det ut så här.

Jag kan inte låta bli att undra vem som skrivit de namnen och när. Lite kul. Kanske vi också ska skriva våra namn på baksidan av en planka. Vem vet, kanske någon annan ser det någon gång om många år.

Vid kakelugnen har de sett till att ha mycket under plankorna.

Vi får väl se om vi lyckas få ihop en fris där. Eller vi och vi, det blir nog mest maken det.

Slutligen får jag visa upp vår fina vägg.

Kanske vi får se till att få dit en lite mer substantiell så småningom. Vet faktiskt inte om jag är riktigt nöjd med den här lösningen. Svårt att fästa pardörrar i den väggen också.

Men där bakom plasten sitter jag just nu i soffan. Så här blir det nog ett tag nu. Med plast alltså. Plasten skyddar och håller dessutom värmen kvar i den del av rummet som går att använda.

Visst händer det spännande saker!

Förutom det där med ryggskott då, för det är varken spännande eller roligt. Man blir bara förbannad.

Så det så.

 

Nyårsdag

2012. Och regnet vräker ner därute.

Imorse när jag gick upp mindes jag hur jag firade sekelskiftet. Då var jag i Göteborg. Det är 12 år sedan. Fast det känns som om det bara gått ett par år. Ibland går tiden så fort att jag nästan blir rädd. Rätt vad det är kommer tiden att ha tagit slut. Och jag kommer inte att ha fattat vad det var som hände. Tjohej- där var det. Livet.

Ett år försvinner fort. För att inte tala om tio år. Det är nästan som att tio år går fortare än ett. Hur det nu går till? Det är väl det där med perspektiv. Som jag läste någonstans: ”Timmar och sekunder går långsamt men månader och år gårt fort.” Och visst är det sant. Alla har vi väl upplevt hur långsamt tiden kan gå när man väntar på något som ska hända om fem minuter (OK, om inte de där fem minuterna ägnas åt att springa till tåget, för då går de fort.) och hur nära det känns, det som hände för flera år sedan.

Vad djup jag blev, jag som egentligen tänkte berätta om Gandalf. Som tog sig igen sin första nyårsafton utan minsta rädsla för smällare. Han sov sig igenom de flesta. Vid tolvsnåret spelade vi spel och han brydde sig inte om raketerna ett dugg. Härligt! Vi får hoppas att det fortsätter på det viset. Det är så trist med hundar som skakar sig igenom nyårsafton. Jag har levt med sådana. En som gömde sig under ett bord och bara skakade. En som alltid tog sig in på toaletten och låg där hela nyårsafton. Och Gandalf brydde sig inte ens. Någon enstaka skällde han på lite grand, men sedan var det som ingenting.

Eftersom folk låter sina barn hålla på med smällare på egen hand har vi råkat på några stycken redan när vi varit ute och gått, men Gandalf har inte blivit rädd. Det är dock konstigt hur det kan vara roligt att försöka skrämmas med smällare. De som har dem märker att djur, eller människor för den delen, är rädda och då blir det extra roligt att försöka smälla av något så nära som möjligt. Ett otäckt drag hos våra barn som visar vilka urdjur vi egentligen är där inne.

Fast just nu bryr sig inte Gandalf om sånt. Han är definitivt ett urdjur. Som vill ha sin boll!

Vilka ynkedomar

Maken och jag hade mycket planer för vår ledighet. Vad har hänt? Inte så mycket måste jag tyvärr säga. Ibland har man inte så mycket att säga till om. Först fick maken magsjuka. Sedan fick jag magsjuka. Ingen av oss är på topp ännu. Och idag när jag gick upp och gick in i badrummet gjorde jag något dumt, böjde mig för snabbt eller vände mig för snävt eller något. Plötsligt fick jag i alla fall ont i ryggen. Riktigt ont. Troligen ryggskott. Känner mig ganska handikappad!! Just idag gör jag inte något. Mer än hålla koll på hunden. Vill se hur han reagerar på smällarna. Vi ska försöka avleda honom om han verkar bli rädd.

Trots ryggvärk så tog vi oss ut på en promenad på morgonen. Det var så fint väder. Jag fick gå långsamt och försiktigt, men det gick bra. Det är bra att gå när man har ryggskott. Och vi konstaterade att Gandalf blivit så stor och fin!

Visst är han vacker.

Åtta månader

Han blir bara ståtligare och ståtligare den här jycken. Numera alldeles strax åtta månader gammal.

Och har då vardagsrummet fått nytt golv? Nope. Sjukdom har alltså stoppat upp oss. Dock har demoleringsarbetet börjat så smått.

Det är till och med lite längre kommet än på bilden.

Vi har fortfarande förhoppningen att få golvet bytt innan vi ska börja jobba igen. Det gäller att ha ambitioner!

Gott Nytt År i alla fall från en ryggskotts- och magsjukedrabbad Asta på vift.

Ur led är lite allt möjligt.

Vi har börjat få normalläge här hemma igen. Dvs brädor som ligger i vardagsrummet. Just nu har vi 20 kvm grangolv som ligger bakom soffan. Tanken var att vi skulle vara igång med arbete, men maken har dragit på sig någon basilusk och vi får helt enkelt vänta på att han blir frisk.

Idag har här varit riktigt fint väder och jag har suttit ute på bänken på verandan och läst i säkert en timme. Har dessutom varit och spankulerat lite i trädgården. Kunde konstatera att trädgården inte riktigt vet vad det är för tid. Hittade vårlökar som var på gång lite överallt.

Och en av mina julrosor blommar för fullt och det finns knoppar på andra.

Jag hoppas verkligen att inte vårlökarna dör om det kommer kyla nu och det lär det ju göra. Jag har grävt ner massor med nya lökar och det skulle vara tråkigt om de fryser ihjäl.

Gandalf var med i trädgården och var allmänt lycklig över att vara ute. Han har blivit riktigt stor nu.

Och han gillar att stå på verandan och bevaka sitt revir. Trädgården.

Och som synes är det soligt och grönt i trädgården. Skillnad mot förra och förrförra vintern.

För min del får det gärna fortsätta så här, men jag förmodar att kylan snart slår till.

Tog mig en tur på rean igår också. Shoppade lite kläder till halva priset, men sedan gick jag hem, det kändes som att hela stans befolkning tagit sig ner till centrum och det blev för mycket. Men jag sparade ju lite pengar i alla fall.

God fortsättning till dig som kommer hit och kikar.

En berest dator

Jag har beställt mig en ny dator eftersom min laptop börjar sjunga på sista versen. Och för att jag faktiskt vill! Ha en ny alltså.

Jag har fått en länk till UPS där jag kan följa leveransen. Det är faktiskt oerhört spännande.

Min dators resa startade någonstans i Kina, det framgår inte var. Dock kom den till Shanghai i Kina efter några timmar. Från Kina åkte den till Incheon i Korea och från där till Almaty i Kazakhstan. Vem har funderat på Kazakhstan som något logistikcenter?
Å andra sidan har jag nog inte funderat speciellt mycket på Kazakhstan överhuvud taget måste jag nog erkänna.

Nåväl, datorn stannade inte länge i Almaty. Den åkte iväg till Warsawa i Polen. Nu tänkte jag att den kanske skulle åka vidare direkt till Sverige. Men där hade jag fel! Den åkte till Köln i Tyskland istället. Och från Köln åkte den kl. 3.08 igår morse. Och nu verkar den vara borta?? Ingen uppdatering på ett helt dygn. Tänk om de lastat den på en båt och så har båten sjunkit? Med min dator!

Så nu är jag lite orolig för min dator. Men jag hoppas att den kommer fram till den 27 trots allt. För då har de lovat att den ska vara framme.

Edit:Det tog över ett dygn, men nu har den anlänt till och avsänts ifrån Glostrup i Danmark.

Mamma och jag

Varenda jul i hela mitt liv har mamma funnits där. Och mamma har gjort brunkål och köttbullar och sillsallad. De år det har gått har vi gjort det tillsammans. De senaste åren har det väl varit jag som gjort det mesta, men mamma har varit med. Även förra julen hämtade vi hem henne för att vara med när det skulle göras brunkål och köttbullar.

Och varför göra annorlunda än jag alltid gjort? Så idag har jag och mamma gjort brunkål och förberett sillsalladen. Eller ja, egentligen var det ju bara jag. Men jag tände ett ljus i den ljusstake jag fick från begravningsbyrån så det kändes som att hon var med. Jag laddade ner en app på Ipaden och spelade julsånger när jag höll på. Jag dansade lite på köksgolvet när det kom lite svängigare låtar och tänkte på hur mamma skulle ha skrattat åt det. Inte den mamma som fanns de sista åren, men den mamma som var mamma på riktigt. Hon hade tyckt det var roligt och hade skrattat glatt. Jag tog mig också en öl i en av mammas ölmuggar. Det hade inte mamma haft något emot det heller.

Kanske kom det någon liten tår också. Men en bra sådan.

God Jul Mamma.

(och jädrar vilken god brunkål det blev)

En vildare jul

Idag jobbar jag sista dagen för i år. Sedan är det ledigt i två veckor. Härligt! Även om vi ska jobba hemma så är det skillnad.

I söndags var vi o ch handlade julmat. Och i år bestämde vi oss för att vara lite wild and crazy. Vi köpte faktiskt vildsvinsskinka. Spännande. Rimmad och allt. Så det blir lite jul i huset trots allt. Mycket julpynt finns det inte och inte någon gran. Känns överflödigt med gran när vi funderar på att riva upp golvet den i så fall skulle stått på. Som i och för sig är gran. Det nya golvet alltså. Så på ett vi kommer vi att få gran i huset. Fast inte till jul.

Julstjärnor eller ljusstakar är det också lite av här. Två fönster har vi hängt upp stjärnor i. De flesta andra fönster ser ut så här.

Jag vet inte, man skulle i och för sig kunnat måla julmotiv på plasten, men om det skulle bli så att plasten är kvar efter tjugondaknut så blir det lite besvärligt att slänga ut julen. Framförallt blir det kallt, för på ett ställe där vi har plast är det dessutom öppet ut till vindpappen. Det måste in isolering och lite innervägg där. VI flyttade ju ett fönster så att det skulle hamna där det en gång varit, där är det lite öppet vid sidan av  just nu. Förhoppningen är väl att nu framöver få in lite smygar, foder och fönsterbrädor. VI får se i vilken ordning vi gör saker och ting. Men vi kan konstatera att till jul har vi det ganska sparsmakat,

Dåligt samvete

I vår källare ligger ett dåligt samvete. Och det är våra pardörrar till förstugan. De hamnade i källaren för ganska länge sedan för att jag skulle fixa till dem.

Det såg då ut ungefär så här.

OK – jag har gjort lite arbete med dem. De har tex inte längre några lister. Listerna har jag tagit bort därför att ett par av dem var utbytta mot vanlig hattläkt. Just där blev det av någon anledning ett första stopp i mitt arbete. Fråga mig inte varför, men jag fick för mig att jag måste få tag i list innan jag kan arbeta viare. Vilket inte var så lätt som jag trodde. Det har varit mycket detektivarbete innan de här listerna hittades. Nu ligger de dock i källaren, men något mer har inte hänt med dörrarna.

I och för sig så flyttades dörrarna till fördel för fönster. Jag kittade om och målade köksfönsterna och lite annat smått och gott där i källaren. Men med dörrarna hände inte något.

Nu ligger de på plats i verkstaden igen. Jag har alltså kompletterat med lister. Utöver det har jag beställt lite andra saker. Dörrarna hade ett fint trycke, ett sånt här;

Trycke Mellby från Byggfabriken

Rosetterna hade dock nästan överlevt sig själva och några nyckelskytlar fanns där inte alls. Bara ett nyckelhål. Visserligen har vi inte någon nyckel till dörrarna så på ett sätt skulle man väl kunna fylla igen och måla över nyckelhålen, men på något sätt är det ändå trevligt att ha dem där. Fråga mig inte varför. För att kunna göra allting klart har jag därför beställt både nya rosetter och nya nyckelskyltar. Det blev de här.

Nyckelskylt med kläpp från ByggfabrikenRosett från Byggfabriken

Jag valde nyckelskylt med kläpp dels därför att jag tycker de är så himla fina, men också för att det finns sådana här på andra dörrar. Jag får väl försöka plocka isär låset och smörja det på något sätt också, men det får vänta till sist.

Nu är det således bara att köra! Dörrarna ligger i verkstaden, materialet finns hemma. Inget att skylla på för att inte börja.

Fast förresten! Jag måste ha snickerispackel också! Annars kan jag inte fixa de fula reporna i trät.

Bäst jag köper det också innan jag börjar.

Eller?