Varenda jul i hela mitt liv har mamma funnits där. Och mamma har gjort brunkål och köttbullar och sillsallad. De år det har gått har vi gjort det tillsammans. De senaste åren har det väl varit jag som gjort det mesta, men mamma har varit med. Även förra julen hämtade vi hem henne för att vara med när det skulle göras brunkål och köttbullar.
Och varför göra annorlunda än jag alltid gjort? Så idag har jag och mamma gjort brunkål och förberett sillsalladen. Eller ja, egentligen var det ju bara jag. Men jag tände ett ljus i den ljusstake jag fick från begravningsbyrån så det kändes som att hon var med. Jag laddade ner en app på Ipaden och spelade julsånger när jag höll på. Jag dansade lite på köksgolvet när det kom lite svängigare låtar och tänkte på hur mamma skulle ha skrattat åt det. Inte den mamma som fanns de sista åren, men den mamma som var mamma på riktigt. Hon hade tyckt det var roligt och hade skrattat glatt. Jag tog mig också en öl i en av mammas ölmuggar. Det hade inte mamma haft något emot det heller.
Kanske kom det någon liten tår också. Men en bra sådan.
God Jul Mamma.
(och jädrar vilken god brunkål det blev)
Fint skrivet. De är med fast de är borta på flera sätt.
Så länge man själv finns så finns de också.
Åh, mammor! Dom ska ju liksom bara finnas där! Härligt att hon ändå är med i dina tankar!!
En massa nyårskramar!!
Detsamma!