Mera Vovve

Det är jobbigt med sjukdomar. Och det är på ett sätt jobbigare när någon annan har dem. Även när denna annan är en hund. Naturligtvis är det värst för den som har sjukdomen, men det är jobbigt att vara orolig också.

Som jag skrev sist fick Iggy kortison och plötsligt var han som vanligt igen. Men sedan kom natten efter. Natten efter första kortisondosen hände inget särskilt och vi var bara glada. Natten efter kom det hosta. Iggy hostade och hostade. Hjärthosta som jag kallar det. Det beror på att kroppen samlar vatten och den vätskedrivande tabletten klarar inte av att driva ut det. Kortison är ju sådant som också kan leda till att kroppen samlar på sig vattten så det kanske blev dubbelt upp, vad vet jag, men han hostade och hostade. Varken maken eller jag kunde sova, inte för hostandet i sig utan för oron. Skulle det plötsligt samlas så mycket vätska i lungorna t.ex. så att han inte kunde andas? Ett par, tre timmar höll han på. Sedan slutade han plötsligt helt och hållet. Ingen hosta alls. Han bara sov. Jag tror att vi båda var tvungna att kolla in honom så att han inte kolat vippen där på golvet. Nej, han sov.

Nästa dag tog vi kontakt med veterinären och vi ändrade doseringen på kortisonet. Och nu är han plötsligt bra igen. Eller som tidigare. Riktigt bra kommer han väl aldrig att bli igen, jag menar förutom hjärtfelet håller han dessutom på att bli gammal. Men han och jag tog en kvällspromenad igår kväll och han travade på som tusan, och bestämde dessutom att vi skulle gå en ganska lång promenad.

Så nu är vi där igen. Iggy mår bra. Han käkar ben, han skäller på Ville, han stöttar Ville i att skälla på sådana som går förbi och han ser fram emot att gå ut. Han är inte deppig.

Den 10 september ska han tillbaka till den veterinären som  han går till för hjärtat. Han är so m en åldrande människa, käkar han 4 mediciner om dagen.

Det finns så mycket vi inte känner till

I fredags var vi ute och tog en gemensam långpromenad alla fyra. En rejäl långpromenad. Dagen efter var Iggy väldigt stel och det var jobbigt för honom att resa sig. Vi tänkte först att det var ansträngning, att han kanske fått typ träningsvärk. Han börjar ju trots allt bli gammal och just så kan det bli för mig också. Lite senare kunde vi konstatera att det största problemet verkade vara i ena frambenet. Han skrek när vi rörde det. Vilket i sig inte behöver betyda så mycket alltid eftersom Iggy är en riktigt skådis och skriker ibland när det inte gör ont också. När han tror att vi ska göra något dumt. Som att klippa klor. Men vi kunde se att han HADE ont för han ville knappt gå på benet och han bara låg ner. Ville inte röra sig alls helst. Alltså dags för ett veterinärbesök. Vi fick inte tid direkt utan fick vänta någon dag. För att Iggy skulle komma ut och få sina behov gjorda så tog vi bilen och körde honom till något ställe där vi kunde bära honom någonstans där det luktade som andra hundar. När det var dags för veterinärbesöket hade han inte uträttat nummer två på ett drygt dygn.

Hos veterinären sa de att de misstänkte att han hade en autoimmun sjukdom, vilket tydligen innebär att kroppens immunförsvar får för sig att attackera den egna kroppen. I Iggys fall misstänkte de polyartrit. Att immunförsvaret attackerade hans leder. För att testa om denna prognos stämde skulle han få en kortisondos. Om det stämde så skulle den dosen  hjälpa ganska snabbt. Annars stämde inte prognosen. Igår vid lunch fick Iggy sin första kortisondos. Bara några timmar senare hade han knappt ont i benet alls längre och lite senare gick han nästan som vanligt. Idag har vi varit ute på promenader och han hoppar upp och ner i soffan precis som förut. Från att vi fått bära honom överallt. På bara några timmar. Jag var ute med honom igår kväll och när jag såg att han ville gå, att han uträttade sina behov och sedan ville fortsätta gå så nästan grät jag. Det kändes som ett mirakel. Veterinärens prognos verkar stämma.

Nu ska vi inte ropa hej eftersom det kan hända att det kommer tillbaka, men jag låter bli att tänka på det. Just nu har vi våran jycke tillbaka och jag är SÅ tacksam.

Jag hade ingen aning om att kroppen kan göra så. Har hört talas om autoimmuna sjukdomar, men har inte funderat så mycket på det.

För min del hade det gärna kunnat fortsätta vara så.

Källarfönsterna är klara!

Äntligen är jag klar med alla stora fönster i källaren. Det är gamla fönster med gammalt glas. Relativt säker på att de hängt med sedan huset byggdes. Vårt hus står i en backe så de fönsterna är ganska stora på den sidan. Tre fönster med två ytterfönsterbågar och två innerfönsterbågar var. Så totalt sett tolv fönsterbågar att måla. Det har tagit en stund. Fixade först ytterfönsterna så att det inte blev fönsterlöst och när ytterbågarna var klara tog jag tag i innerbågarna. Och under tiden som jag målade ytterfönsterna passade jag också på att slipa och måla om fönsterkarmarna.

Ytterbågarna var i sämre skick så de har jag fått förstärka med kitt. Jag tog inte bort allt gammalt, vi pratar källarfönster, de behöver inte vara perfekte. Men i och med att jag ändå kittade så målade jag dem med linoljefärg, för då kan du måla över kittet direkt. Ytterbågarna blev också målade på både utsidan och insidan, fanns ett ordentligt behov av det.

Innerbågarna har jag bara målat på utsidan. Insidan var fin, bara gulnad och då det, som sagt, är en källare gör det inte något om det har gulnat. Tolv fönsterbågar!! Det var ett ganska stort jobb. Men nu är det alltså klart och jag är så himla nöjd.

Med början i år och under de kommande (förhoppningsvis) två åren har vi tänkt måla om hela huset. Maken har börjat lite på framsidan runt smutten och förstugan. Där behövdes det bytas ut en del trä och fixas en hel del. Vi har aldrig gjort något där så det var dags för det nu. När vi är klara kommer huset att ha blivit grönt istället för gult. Men det kommer som sagt att ta sin lilla tid. När det gäller fönster har jag fixat två fönsterbågar från smutten också. Inte så stort arbete, men krävde lite slipning och tre strykningar färg ändå. Ska kanske plocka ner ett fönster i taget och fixa det i källaren. Det kan jag jobba med även när det är för kallt att måla utomhus. Gör jag det så är fönsterna klara till våren. Inte alla fönster, men de på de väggar som vi tänkt jobba med nästa sommar.

Kan förresten rekommendera en lite överraskande fönsterpensel som jag jobbat med. En pensel som ingår i ett set med barnpenslar från IKEA.

Den är tät och bra och relativt lätt att få att följa kittkanten. Köpte mig nya fönsterpenslar, men det slutade med att det var den här penseln jag använde.

Känner mig lättad och nöjd. Det är INTE roligt att fixa fönster. Och nu hoppas jag att jag aldrig behöver göra något åt källarfönsterna igen. Nästa gång blir det någon annans ansvar. Däremot kommer det att bli ännu finare när vi även målat om sockeln med ny färg.

En bjudning och mera renovering

Det är på sommaren du kan jobba med uteprojekt. I vart fall när det gäller målning. Helst skulle jag väl börjat tidigare i år, men jag har helt enkelt inte haft lust förrän nu. Och så har jag ju dessutom målat vägg vid pelletskaminen. Oavsett så började jag för någon veckan sedan eller så att ta tag i våra källarfönster. På den sidan där källarfönsterna är stora.

Det är tre fönster med två fönsterbågar i varje så sex olika fönsterbågar. De här på framsidan mot söder är de som var värst. Syns inte riktigt på bilden hur pass dåliga de var, men tro mig på mitt ord.

De andra två fönsterna är runt om hörnet.

Så alla de här sex fönsterbågarna befinner sig nu i källaren för en genomgång. Jag avskyr att hålla på med fönster, tycker det är oerhört tråkigt, men det måste ju göras. De här fönsterna blir inte helrenoverade, jag tar inte loss rutorna utan låter det kitt som är där sitta kvar och förbättrar helt enkelt med nytt kitt där det behövs. Och så kör jag med linoljefärg för då behöver jag inte vänta på att kittet ska torka.

Det här är några av bågarna i källaren. Inneburit en del slipande, all färg behövde inte bort, men jag var tvungen att få bort all lös färg. Plus att jag vill få bort rosten från beslagen. Det kommer ny rost så småningom, men jag tänkte att den behövde ju inte vara där från början.

När fönsterna var slipade och tvättade, kittförbättrade och målade två gånger åkte vi iväg på en bjudning i Skåne. Det var två av våra vänner som  firade födelsedagar tillsammans. Så vi umgicks och åt god mat. Bland annat en väldigt vacker spettekaka med rosor på. Ångrar att jag inte tog en bild. Maken och jag sov över i Kristianstad natten till söndag och gick runt lite där på söndagen. Jag har bott ett antal år i Kristianstad, mellan 16 och 23 så det var ju ett antal år sedan, men tyckte ändå det var lite kul. En del har så klart ändrats sedan dess, men teatern var kvar. Såg väldigt  nyrenoverad ut.

Den låg mig lite speciellt om hjärtat eftersom jag brukade gå ofta på teater när jag bodde i Kristianstad. Köpte den billigaste biljetten, satt längst bak för då kunde jag resa upp sätet och ”sitta” liksom på sätets kant och såg på så vis riktigt bra.

Vi kikade också på det relativt nybyggda Naturum och naturen runt omkring. Inte illa att ha en så fin våtmarkspromenad alldeles i anslutning till staden.

Söndag var det tillbaka hem igen och idag har jag strukit fönsterbågarna en tredje och sista gång. På framsidan och sidorna. Behöver fixa baksidorna också, men en bit i taget.

Har även fixat karmarna som fönsterna sitter i så även de fick en sista strykning idag. Längtar tills fönsterna är helt klara. Så att jag kan ta tag i de roliga innerfönsterna! Jippi! (Inte) När allt är klart komer det att kännas oerhört skönt. Då behöver jag inte fixa mer med dem, nästa gång det ska göras blir det någon annans ansvar.

Äntligen var det klart!

Äntligen har vi allting klart med pelletskaminen. Den är installerad och nu är väggar och allting omkring den också klart. Mycket skön känsla. Det har varit en rejäl resa med den här kaminen.

Vi bestämde oss för att köpa en för att kunna få ordentligt varmt i köket när det är vinter. Något som vi inte riktigt lyckats med hitintills. En pelletskamin är inte så vacker, men vi tyckte  att vi kunde ha den i det här hörnet i köket utan att det skulle skämma allt för mycket.

Att det blev just en pelletskamin berodde på att det är möjligt att dra en rökkanal genom  väggen istället för att koppla den till en skorsten.

Jag kom överens med en installatör innan jul och beställde hem kaminen. Installatören skulle på en längre semester och under tiden så fixade jag en bygganmälan som vi snabbt fick OK på. När installatören kom hem från sin semester meddelade han att blivit allvarligt sjuk och inte kunde installera vår kamin. Jag ringde då runt och det var ingen annan som ville installera kaminen när vi inte hade köpt den via dem. Så vi bestämde oss för att installera den själva. Vilket bland annat innebar att fixa ett stort hål i väggen för en rökkanal. Inför detta fick vi öppna väggen och få lite el flyttad.

Samtidigt konstaterade vi att det var väldigt lite isolering i väggen så vi fyllde på så att det blev betydligt mer. Vilket säkert kommer att göra skillnad bara det.

Sedan fick maken göra det läskiga ingreppet och fixa ett stort hål i väggen. Genom det skulle rökkanalen dras och det skulle också finnas plats för en tjock brandsäker isolering runt om.

Och ett hål fick vi.

Hundarna tyckte det var jättekul.

Ville tyckte också det var svalt och skönt att ligga bredvid hålet.

Med gemensamma krafter (mest makens) fick vi faktiskt kaminen installerad!

Med en rökkanal genom väggen. Som ser ut så här på utsidan.

Och allting blev godkänt av sotaren! Då var vi framme i maj. Men det var fortfarande relativt svalt så vi testade i alla fall att elda lite.

Sedan dröjde det innan vi fortsatte med jobbet. Men så småningom kom inspirationen och även penseln fram. Väggarna och listerna blev målade.

Och nu är det klart! Äntligen!

Nu hoppas jag att vi ska ha det varmt i köket nästkommande vinter! Vi har tänkt platsbygga en bänk där korgstolen står, men det får bli ett senare projekt. Tanken är att det ska gå att sitta på bänken, men också att ha antingen återvinning i själva bänken eller kanske några pelletssäckar. Men som sagt, ett senare projekt.

 

En dag då det definitivt regnade

Igår hade vi en sällsynt dag utan regn. Så inte idag. Det märktes redan långt innan det började att det skulle bli åska. Luften var kvav och det var sliskigt varmt. Det blev kylväst för Iggy och en tur till närmsta naturreservatet. Vilket naturligtvis inkluderar besök till bäcken.

Så vi fick en trevlig, om än lite svettig promenad. Den där kylvästen är verkligen bra! Och gör det inte svårare att röra sig heller som det verkar.

Vi kom hem, här någon gång började det mörkna. Tog mig ändå ut och plockade en liter röda vinbär att ha till vispegröt, men precis när jag var klar öppnade sig skyarna. Jag kokte ändå upp mina vinbär. Silade och sockrade saften lite, så nu är det bara att göra vispegröten när jag vill troligen imorgon. Har också kokt potatis,  morötter och rödbetor och har tänkt mig att skära till en sillsallad imorgon. Förhoppningsvis kokte jag inte potatisen för länge.

Det utlovade skyfallet satte i alla fall igång. Och åska. Massor av åska. Iggy kände sig inte säker alls. Ville bryr sig inte, sover sig igenom det, men Iggy reagerar mycket. Tror inte det är mullret så mycket som elektriciteten i luften. Många djur reagerar på den. Många människor känner också av den, men eftersom vi vet vad det handlar om blir de flesta av oss inte rädda.

Sedan kom alltså regnet. Ordentligt. Det blev så mörkt ute så gatlyktorna tändes vid makens jobb. Mycket vatten på en gång. Så här såg det ut på en av promenaderna som vi ibland går med hundarna.

Till höger är det en lekplats som är helt översvämmad och rakt fram är själva gången översvämmad. Så mycket vatten på en gång blev det. Många ställen runt omkring som blivit översvämmade.

Ibland är det bra att bo i en backe.

En dag utan regn

För första gången på ganska länge har vi haft en dag utan regn. Imorgon blir det som vanligt igen, gul varning för skyfall. Jag har inte så mycket emot kallare väder på sommaren och inte heller regn. Men jag vill inte ha regn varje dag. Det blir svårt att göra något arbete utomhus, det är bara att konstatera. Det är svårt när det hela tiden är oförutsägbart väder. Och att ha gul varning för skyfall var och varannan dag. Vilket verkligen INNEBÄR skyfall.

Det är inte heller ovanligt att det kommer ett skyfall även om vi inte fått någon varning om det. Finns väl en risk för att min squash ruttnar som den gjorde förra sommaren. Bara att vänta och se.

Inomhus har jag jobbat på i alla fall. Fått på flera lager färg. Då vi pratar linoljefärg så tar det sin lilla tid. Två-tre dagars torktid. Nu får maken ta hand om taklisten och sedan är vi klara med det hörnet. Jag kunde inte nå taklisten eftersom kaminen redan stod på plats. Kan helt enkelt inte räcka mig över kaminen, oavsett längd på stegen. Skönt att kommit så här långt.

När jag ändå hade väggfärgen framme har jag fixat till några ställen där jag tidigare missat att shellacka några kvistar som nu blött igenom. Bland annat på förrådsdörren. Problemet är att färgen torkar långsamt, vi använder förrådsdörren och glömmer hela tiden att den är målad och sätter fingrarna i färgen. Nåja, förhoppningsvis ska färgen torka och överleva vårt tafsande.

Nu tror jag att källarfönster får bli nästa projekt.

Att få något gjort

Igår kväll när vi gick och la oss hade vi en orange vädervarning för idag och prognos på nästan 70 mm regn. När vi gick upp idag var varningen gul och prognosen var cirkus 30 mm regn. Tänk vad det kan ändra sig över en natt. Och visst har det varit en regnig dag, men vi tror inte att det ens kommit 30 mm.

Tidigare i år installerade vi vår pelletskamin och fick den godkänd. Även om kaminen var installerad så var det inte riktigt klart runt omkring den. Väggen bakom är utbytt och behövde målas och väggen mot baksidan av huset behövde färg även om den inte är utbytt. Så länge det var kallt ute och vi använde kaminen då och då var det inte aktuellt att måla väggen. Men det var ett tag sedan och det har varit möjligt att måla väggen ganska länge nu. Jag har bara inte haft farten riktigt. Men  för några veckor sedan tog jag tag i mig själv och  shellackade alla kvistarna. Lite senare täckte jag in pelletskaminen i plast och täckte för andra ytor med plast, tejp eller papper. Alltid en början!

Igår bestämde jag mig för att börja på riktigt. Jag slipade väggarna och jag tvättade dem för att idag sätta igång med själva målningen.

Väggen mot baksidan behöver bara förbättras, så jag körde med pensel där. På den nya väggen testade jag dock att rolla linoljefärg! Och det gick så härligt fort. Jag går över det med en pensel efteråt så att jag får penseldrag, men jag behöver alltså inte mera färg.

Och nu har jag äntligen kommit igång på riktigt. Första strykningen är klar och har jag väl kommit så här långt så lär jag bli klar om några dagar. Även om listerna också ska målas.

Känner mig riktigt duktig.