Okej, det här ser kanske inte så aptitligt ut, svårt att få det att se aptitligt ut, men oavsett så är det väldigt gott. Rökt tofu ger en väldigt bra smak i den här varianten. Jag har snott det mesta från Marcus Aujuly, men gjort en del justeringar som jag tycker gör det hela ännu bättre.
Och enligt mig är detta en riktigt god Stroganoff.
Ingredienser
4 portioner
2 x 230g Yipin alspånsrökt tofu 2 gula lökar (alt en stor) 1 stor morot 2 klyftor vitlök 3 msk tomatpuré 2 msk vetemjöl 2 dl vispgrädde (jag använde sojagrädde) 4 dl mjölk (jag använde havremjölk) 1 msk dijonsenap 1 msk grov senap (osötad om du hittar någon, jag har inte lyckats, men går bra ändå) 1 msk söt senap salt svartpeppar ev. färsk dill
Ris
Gör så här
Sätt riset på kokning och gör grytan under tiden.
Häll mjölk och grädde i en gryta och värm upp vätskan. Låt den inte koka upp.
Skär tofu och morot i stavar som är ca 1,5 cm. Skiva löken och finhacka vitlöken.
Stek tofu, morot, lök och vitlök i lite olja tills löken börjar mjukna.
Häll i tomatpurén, blanda den med det andra. Låt den steka med lite tills den inte längre luktar rå.
Häll i vetemjölet och blanda ner det så att mjölet inte ligger i klumpar.
Häll i den varma mjölken och grädden. Rör om och lägg i salt och peppar.
Lägg i de olika senapsorterna och låt sjuda i några minuter under lock. Moroten ska fortfarande ha lite tuggmotstånd.
Smaka av med salt och peppar. Marcus Aujuly häller också i rikligt med färsk dill, så det kan du testa om du vill. Jag har inte testat ännu eftersom jag aldrig haft färsk dill hemma när jag gjort den här.
Idag åkte vi iväg till samma ställe som igår. Fast idag hade jag piggaskor med mig. Där var mindre is idag, men där var fortfarande ganska mycket kvar. Ett par dagar med plusgrader till så startar vi nog nästa kallperiod med ordentlig barmark. Även i de kalla områdena. När jag väl hade de rätta skorna så blev det en riktigt trevlig promenad. Var ett par andra bilar där idag. Mötte någon som hade vanliga skor på sig och han ångrade sig ganska rejält. Gick bra på vissa sträckor, men på de flesta sträckorna var det riktigt jobbigt. Och så här var det. Emellanåt barmark.
Och ännu oftare is.
Ganska intressant det där med piggaskor. Att självförtroendet blir så mycket bättre. Vilket naturligtvis är bra, för skorna fungerar bättre om du går på med självförtroende än om du smyger dig fram.
Stannade till vid en liten tjärn och tog en paus.
Iggy ställde sig där vid kanten av tjärnen och stod där länge och bara tittade. Vet inte på vad, men Iggy har alltid varit sådan. Ibland är det som att han stannar upp och funderar lite. Jag har gamla bilder av honom där han gör likadant. Sitter mitt i skogen och bara liksom filosoferar. Han tänker mycket den hunden. Önskar jag visste på vad. Alla husdjur har naturligtvis en egen personlighet, men Iggy är verkligen en speciell hund. Han har liksom känslorna på utsidan. Du ser om han är ledsen, om han är glad eller kanske lite besviken (t.ex. om du har rökt en laxsida som han trodde var till honom och så tar vi in den och äter den själva). Och när du ber om något så är det ibland som han tänker efter lite först. Inte att han tvekar eller vill göra något annat, utan att han funderar på saken. Han kan dessutom sikta. Vi tränar ofta tricks och ett av dem är att hämta saker. Ofta en boll. Iggy hämtar glatt saker, men istället för att komma och lämna dem i handen så ”kastar” han dem en liten bit ifrån mig. Och han siktar nästan alltid rätt. Han sveper till med nosen, släpper bollen och den studsar fram till mig. Visst är det lite fantastiskt? Ett trick som han kommit på själv. Klurar fram lösningar på saker och ting. Står och funderar på hur han ska göra och sedan gör han det. Sån är han! Lille vovven.
Tog också en selfie av misstag. Så här ser min ena hand ut.
Idag har det varit plusgrader hela dagen. Snö har smält och packad snö blir glashal under tiden som den håller på att smälta. Det mesta är borta här i stan, något som påverkade mig att ta bilen och åka iväg ut i naturen. Jag glömde att det alltid är kallare utanför stan. Och mer snö. Jag HADE tänkt ta med mig skor med piggar som jag kunde byta till, men när det kom till kritan så glömde jag det. Något som jag ångrade när jag kom fram. Stigarna var fulla med packad snö, som nu var is med smältvatten ovanpå. Alldeles för hala för mig att gå på. Tänkte att vi fick sätta oss i bilen och åka någon annanstans. Då såg jag själva vägen, som är en grusväg. Kanten var blötsnö och inte packad snö och där kunde jag faktiskt gå. Och det fanns inte en bil i närheten så jag tog mig faktiskt friheten att släppa hundarna lösa. Något som jag aldrig gör om vi riskerar att möta någon. Och de hade så roligt! Ville rusade ut och in i skogen och fram och tillbaka på vägen. Iggy sprang också runt, även om han inte hade zoomies som Ville. Emellanåt lekte de till och med med varandra, vilket inte är så vanligt eftersom Iggy alltid är lite skraj för att hans opererade ben ska göra ont (vår tolkning) och undviker ofta lek, men idag lekte han och var så glad. Jag fick ingen långpromenad, men jag blev glad av att se hundarna så glada så det fick räcka idag ändå. Det krävs speciella förhållanden för att Iggy ska bli så där i farten och idag var det uppenbarligen helt rätt förhållanden. För min egen del får jag se till att komma ihåg mina piggaskor imorgon och gå längre då istället.
Och så något för klubben för inbördes beundran att anteckna. Igår bakade jag bröd med surdeg för första gången på länge. De var dessutom med fröer och kryddor som jag skållade dagen innan. I alla fall. Bröden blev jättebra!
Jag hade inte trott det, men det blev de. De fick ligga i en plastpåse omrullade av handdukar under natten och när jag skar upp dem idag var brödet helt perfekt. Det var ett recept jag har här på bloggen, rostbröd, men eftersom jag använde bara fullkornsmjöl och dessutom surdeg så blev jag extra glad när det fungerade.
Det är som de säger, är du glad åt det lilla har du mycket att vara glad för.
Det här är min mamma. Idag är det 100 år sedan hon föddes. Den 12 januari 1925 föddes hon på en bondgård i Finland. Hon hade sju syskon, eller i alla fall hade hon sju syskon lite senare. Hon var bland de yngre, men inte yngst.
Alla syskon utom en syster som inte var född ännu när bilden togs. Mamma sitter i mitten.
Hennes pappa var inte så bra på det där med att ta hand om ett jordbruk och de förlorade gården. De flyttade till ett gammalt soldattorp på en ö i Åbo skärgård när inte pengarna räckte längre.
Fast förr var det gult, med gröna foder.
Där bodde de istället i ett rum och kök. Någon, förmodligen mormor, tyckte om blommor för det fanns många blommor runt torpet.
Mamma gick sex år i skolan. Här är hon i skolan, med sin klass. Jag är inte hundra på vem som är hon, men hon är med på bilden. Skulle kunna vara hon som är strax till höger om lärarinnan. Inga leenden på foton på den tiden inte.
Under andra världskriget hade de det besvärligt, de levde på fisk och hon har berättat att det hände att hennes pappa sköt ”svarta älgar” (dvs. ägnade sig åt lite tjuvskytte). Två av hennes bröder dog i kriget, liksom hennes pojkvän hon hade där. En bror kom hem från kriget, men klarade inte av att leva och sköt sig själv. Inte så lätt. Efter kriget var det ont om jobb i Finland och hon flyttade till Sverige för att jobba. Hon åkte till Stockholm där hon träffade min pappa som jobbade som smörgåsnisse på Berns salonger. De gifte sig och flyttade till Skåne, där min pappa kom ifrån.
Idag är det en trist dag därute. Tö, regn och snö lite om vartannat. Hade ett besök inbokat hos tandläkaren och tog cykeln dit ner. Det var ett riktigt äventyr får jag säga. Men min nya cykelkorg uppfyllde allt jag ville. Passade på att hämta ett paket som enkelt gick att stoppa ner i min nya korg. Trevligt. Jag gick till tandläkaren eftersom jag blivit trött på att ha ständigt inflammerat tandkött längst bak i ena käken. Vi kom överens att dra ut en tand. En fullkomligt värdelös visdomstand som är vass och som konstant tar sönder tandköttet. Tyvärr hade hon inte tid idag utan vi fick boka en tid fram i tiden. Inte roligt att dra ut en tand, men ser fram emot att inte ha blodsmak i munnen större delen av tiden. När jag kom hem hade jag i alla fall rester från igår att äta. Det var extra roligt, för det jag hade hemma var fiskcurry med kokosris. Ett recept från svt som jag gjort flera gånger. Och det är så GOTT!!!! Tänkte att jag skulle dela med mig av receptet även om det finns på svt. Det har hänt att de plockat bort recept som jag förlitat mig på.
Ingredienser
Fiskcurry
400g torskfilé, eller annan vit fisk 0,5 tsk gurkmeja 2 st torkade tamarindfrukter, eller 1-2 msk tamarindpasta 4 msk rapsolja 1 tsk hel spiskummin 2 st stora gula lökar, hackade (de ska mixas så de behöver inte vara så fint hackade) 1 msk färsk, riven ingefära 1-2 st färsk chili, skivad 0,5 tsk gurkmeja 1 tsk chilipulver 0,5 tsk malen koriander (kan uteslutas) 4 msk tomatpuré 250 – 400 ml kokosmjölk (Går bra med både lätt och vanlig. Gör du inte kokosris, använd hela burken dvs 400ml) 2-3 dl vatten salt
När det gäller tamarind så är det inte något de har i våra affärer, men däremot så har jag hittat tamarindpasta i vanliga affären. Färsk ingefära och chili har jag alltid i frysen. Ingefäran är enkel att ta ut och riva när den är frusen och chilin är också lätt att skära upp direkt från frysen.
Kokosmjölken brukar jag dela så att jag tar en del av den i grytan och en del i riset. Vill du ha mer kokosmjölk så tar du en hel burk i grytan istället.
Kokosris med gröna ärtor
3 dl basmatiris 3,5 dl vatten 1,5 dl kokosmjölk (resten från burken i fiskcurryreceptet) 0,5 tsk salt 1 dl gröna ärtor, tinade (gör gärna i mikron så att de är lite varma också)
Har du använt en hel burk kokosmjölk i grytan kan du använda en mindre paket kokosmjölk här. I åtminstone vår affär finns det kokosmjölk i mindre pappersförpackningar.
Gör så här
Fiskcurry
Dela fisken i lagom stora bitar, cirkus 3 x 3 cm och gnid in dem med 1⁄2 tsk gurkmeja och en nypa salt. Ställ åt sidan.
Om du har torkade tamarindfrukter: lägg dem i 1 dl vatten.
Hetta upp oljan i en gryta och lägg i spiskummin. När den börja låta lite och kanske hoppa häller du i ingefära, chili och lök. Salta lite och sänk värmen något. Stek under omrörning i 5–10 minuter, eller tills löken blivit mjuk och börjar bli lite genomskinlig.
Tillsätt alla kryddorna. Fräs dem med löken och rör några varv, lägg sedan i tomatpurén och låt den fräsa med under omrörning.
Häll i kokosmjölken och mixa lök och kryddor med kokosmjölken med en stavmixer. Åtminstone kör jag med stavmixer för att spara disk, men går naturligtvis bra att hälla över allt i en matberedare eller vanlig mixer också.
Är allt i grytan låt det vara kvar, annar häll tillbaka det i grytan. Häll i 2-3 dl vatten och låt alltihop koka ihop under medelvärme i 10 minuter, smaka av med salt.
Om du har torkad tamarind kramar du ur frukterna som blötts upp i vattnet, slänger skalen och häller i tamarindvattnet i grytan. Om du har tamarindpasta tillsätter du den. Späd såsen med vatten så den inte blir för tjock. Smaka av med salt. Hitta balansen mellan sött, salt, syrligt och hettan från chilin. Vill du ha starkare kan du tillsätta chilipulver.
Jag har ibland inte låtit såsen koka ihop hur mycket som helst utan använt maizena för att göra den lite tjockare. Kanske ett helgerån, men jag får mer sås och maizenan har åtminstone inte jag känt smaken av.
Lägg i fiskbitarna och låt sjuda på svag värme i några minuter eller tills fiskbitarna är genomkokta.
Kokosris med gröna ärtor
Lägg riset i blöt i cirka 30 min, skölj sedan tills vattnet är helt klart.
Koka upp vatten, kokosmjölk och salt i en kastrull.
Häll i riset och låt koka på låg värme i cirka 10 min eller tills det är klart.
Idag har det varit ett riktigt busväder. Åkte iväg och handlade på förmiddagen till stora ICA och när jag kom gåendes med vagnen högg vinden tag i den så att den åkte åt sidan ordentligt. Tur att det inte stod någon bil där.
Det skulle ha regnat hela dagen enligt väderprognosen, men nu blev det inte så. Däremot har det varit plusgrader hela dagen, vilket ledde till en ganska blöt promenad idag.
I en nedförsbacke höll jag på att åka all världens väg. Tur att jag inte gick den promenad jag hade tänkt från början, den har nämligen många fler nerförsbackar. Snön bara gled under fötterna på mig, ganska läskigt faktiskt. Gick lite på sidan istället, sådär som du gör med skidor i en nerförsbacke när du är en kass skidåkare. Hundarna märkte att jag var lite skraj för de gick så försiktigt så. Jag säger ju i och för sig till dem att gå försiktigt så det kan bero på det också.
Nu säger prognosen att det ska regna hela dagen imorgon, jag håller en tumme för det istället. Inte för att det är så att jag älskar regnet i sig, men det är som så att jag vill ha bort snön innan det fryser till igen om ett par dager. Ligger det en massa blötsnö på marken och det fryser till blir det blixthalka överallt. Inte för att det ska vara minusgrader så många dagar innan det blir tö igen, men hundarna ska ut varje dag så…
Maken har jobbat på en del i trappan. Kommit så långt att taket målats en gång och väggarna är redo att få renoveringstapet på sig. Det tar sin lilla tid, men det går framåt. Vilket är det viktigaste.
I sommar hoppas vi att vi ska hinna måla två av väggarna på huset. Lyckas vi med det blir jag nöjd. I så fall har vi ett hus som är till hälften grönt och till hälften gult ett tag. Men det är samma sak där. Går långsamt framåt, men i alla fall framåt.
Just nu har vi minusgrader och snö. Helt OK väder även för min del. Hundarna gillar också snö, fast inte att det fastnar under tassarna. Snön har en förmåga att fastna mellan trampdynorna och där bli en hård kula. Hjälper inte att klippa pälsen. Det handlar mer om att det finns ett litet hålrum där mellan trampdynorna som är perfekt för snön att åka runt i och bilda en liten isbit. Som gör ont när du går på den efter ett tag. Enda sättet att stoppa det är nog att sätta sockar på hunden, så som de gör med slädhundar.
Annars är snön rolig. Att springa efter snöbollar som husse fixar är roligt.
Han må vara gammal (snart tolv), ha ett knä som är opererat för patellaluxation, en tumör i en testikel och ha ett för stort hjärta, men lik förbaskat är det roligt att leka med snöbollar och fotbollar. Det kan hända att hans värden inte är bra, det vet vi inte. Vi vet inte heller om den där tumören växer eller inte, veterinären trodde vi kunde låta den vara där utan något större besvär, men vi vet inte. Men oavsett så mår Iggy inte dåligt. Han är glad och pigg. Skulle tumören växa kan vi inte operera bort den, för på grund av hans stora hjärta kan han inte sövas. Och skulle hjärtat växa för mycket kommer det att samlas vätska i hans lungor. Men inte just nu. Just nu mår han bra och vi lever på det. Han gillar att det inte är för varmt och går gärna långa promenader. Han kan gå fort och först och inte hänga efter oss som han gjorde i somras.
Vi gläder oss åt detta eller hur? Och tar den tid vi får.
Så även med snön. Imorgon försvinner den. Imorgon ska det bli oväder lite överallt vad jag förstår. Hos oss innebär det först en massa snöande, som så småningom går över i regn. Så imorgon kväll borde all snö vara borta. Sedan ska vi ha tö någon dag och därefter lite minus igen. Den som lever får se. Väderprognoserna är så osäkra för närvarande, vädret imorgon har gått fram och tillbaka i prognosen, men att det ska komma mycket nederbörd har varit med hela tiden, så det är bara att förbereda sig.
Snön kom igår kväll och så även minusgraderna. Det är väl inte så superkallt där ute 3-4 minus eller så, men snön ligger kvar och gatorna är fulla med is. Iggy och jag gick vår promenad i mörkret så att husse och Ville kunde ta bilen och gå en långpromenad där risken för smällare är mindre än här. Iggy tar inte lika illa upp om det smäller när vi år ute och går. Dessutom bör han inte gå så långa promenader just nu. Han haltar inte längre, men är inte värt att riskera långpromenader med en gång. Så som det ser ut var det en sträckning och inte något värre. Vi håller fortfarande en tumme för det.
Jobbar med att försöka göra en mall till en tallrik som jag vill göra i lera. Då jag vill göra några stycken så försöker jag göra en form. Skär ut den i frigolit och ska sedan se om vi har gipsputs i källaren för då kan jag sätta ett tunt lager puts utanpå frigoliten. Och så kan vi se om det fungerar sen. Har skurit ut en form idag, men den får stå åtminstone till imorgon så att jag hinner känna efter om det är rätt form eller inte. Jag ska göra några djupa tallrikar är tanken och då behöver de ha en vettig storlek. Har en idé om hur de ska se ut, men är fortfarande inte säker på storleken. Började med en ganska stor, men karvar den mindre och mindre. Tror dock jag har en bra storlek nu. Vi får se imorgon.
