Stackars liten

Har ni sett någon som ser mer ledsen ut än den här? Iggy Pop har fått ett litet sår på ett ställe som han kommer åt att slicka och det gör han väldigt mycket. Vilket INTE är bra. Förmodligen är det ett fästingbett eller motsvarande. Kanske har han lyckats bita loss en fästing eller blivit biten av en geting. I vart fall måste vi få honom att sluta slicka. Så maken var iväg och köpte en tratt och bakteriedödande medel att tvätta med. Men Iggy blev så ledsen. Började i princip hyperventilera. Både maken och jag blir ju lika ledsna. Det går liksom inte att låta bli. Han vill inte röra sig när han har tratten på sig.

Efter kvällspromenaden har vi därför provat något nytt. Vi har satt byxor på hundstackarn. Så att han inte ska komma åt såret.

Stackarn verkar inte gilla byxorna heller, men han kan ju i alla fall röra på sig lite lättare. Vi får se om det fungerar eller om de åker av. Jag får jobba hemma imorgon för att hålla koll på lille vovven. Hoppas verkligen att hans fina byxor fungerar så att han slipper ha tratten.

Stackars lille vovven!!!

Salta havrekakor

Igår hade vi gäster och då passade jag på att baka de här salta kexen och de gick hem. Jag hittade de här små godsakerna för länge sedan på bloggen i mitt franska kök och har gjort dem flera gånger. Jag har även modifierat receptet lite grand från ursprungsreceptet och lagt till mera parmesanost och bytt ut vanligt salt mot flingsalt. Måste nog säga att det gör dem ÄNNU godare.

De är lätta att göra och blir i princip alltid uppskattade,

Ingredienser

60 g (1 dl) vetemjöl
1 dl havregryn
60 g riven parmesanost
2 msk pinjenötter
ca 1 msk flingsalt

1 ägg
2 msk god olivolja
1 msk mjölk

Gör så här

Blanda vetemjöl, havregryn, parmesanost, pinjenötter och salt i en bunke. Försök att inte slå sönder flingsaltet alltför mycket när du blandar.

Häll sedan över ägg, olivolja och mjölk och blanda ordentligt.
Det blir en lite ”seg” deg – men det blir bra sen, jag lovar.
Klicka upp i små högar på bakplåt. Tryck till dem med en sked så att de får den form du vill ha. De ändrar inte form mycket när de bakas.

Grädda i 180 grader i ca 20 minuter.
Låt dem svalna innan de äts. De går bra att baka ett par dagar i förväg.

Perfekt kombination

Jag är egentligen inte speciellt förjust i kuddar, jag tycker alltid att de mest är i vägen.  Jag kan se det dekorativa i dem, men tycker att det jobbiga att flytta på dem vinner. Sist vi hade gäster så förstod jag dock att kuddar ibland kan behövas, alla är inte så långa och kan ha lite korta ben, vilket gör att fåtöljer (och även soffor) blir för djupa och man får antingen luta sig väldigt obekvämt bakåt,eller sitta med fötterna rakt ut i luften. Så jag har givit till föga och gett mig ut på kuddjakt. Och banne mig om jag inte till sist hittat de perfekta kuddarna till fåtöljerna. Åtminstone enligt min helt egna åsikt.

Dessa kuddar hittade jag på Indiska och jag är mycket nöjd. Smile

Längtan

Häromdagen när jag var på tjänsteresa i Stockholm var jag inne en sväng på Kreatima för att köpa lite saker som kan vara bra att ha om jag ska schablonmåla golvet. Lite stöppelsvampar och små rollrar. De hade bra priser där och jag hade turen att mitt möte var bara om hörnet till butiken. Jag skulle bara gå in och ut och köpa mina saker. Men väl inne i butiken…

Jag brukade måla förr. Tavlor alltså. Och jag var inte jättebra, men jag var inte jättedålig heller. Framförallt så tyckte jag om det. Jag brukade testa olika tekniker och jag älskade att gå i butiker med konstnärsmaterial. Det luktar så gott. Av färg, av dukar, av penslar och av allting annat trevligt. Möjligen tycker jag det luktar så gott därför att dofterna ger mig så trevliga signaler, men för mig doftar det ljuvligt. Och när jag i onsdags gick igenom butiken för att bara köpa de där schablonsakerna så slog doften emot mig och jag var tvungen att stanna upp och dra in andan.  Sedan var jag liksom fast. Som tur var hade jag gott om tid så jag gick bara runt. Doftade och kände på penslarna och var nästan på gång att köpa några penslar. Bara för att, liksom. Sedan kom jag till sans, riktiga penslar är dyra och det är ganska dumt att köpa dyra penslar när du inte vet vad du ska ha dem till så jag hejdade mig och lät bli. Men jag kände saknad. Jag brukade gå i sådana här affärer och köpa en tub oljefärg eller kaka akvarell. Akryl fastnade jag aldrig riktigt för, men det kanske bara berodde på för lite träning. Och fina blyertspennor! Och tusch! Och oljepastell! Och…

Till sist gick jag ut ur butiken och tog  mig till tåget, men det hjälps inte, för nu har det väckts en längtan i mig. Och en saknad.

Vi får se om jag gör något åt det.

Jag har bara regn hos mig…

Fast det är egentligen inte något dåligt. Jag har sett i trädgården att vissa växter verkligen börjat bli torra. Som mina rhododendron till exempel. Och lite mysigt är det i skogen när det regnar. Bara man har bra kläder. Och det har jag. Jag är inte jätteförtjust i regnställ för jag blir så himla varm, men vad jag har istället är en superbra regnkappa. Det är regnkappa för ryttare egentligen, men den är så himla bra. Den är jättelång, fodrad, har en bra huva och flera fickor. Jag är helt enkelt väldigt förtjust i min regnkappa. Har jag den och ett par stövlar är jag väl skyddad. Så här ser kappan ut på en tjusig modell.

Hundarna har dock inte någon regnkappa, så de blir blöta, även om det knappt syns ens på Gandalf. Han har så mycket päls och det är bara ytterlagret som blir blött, det gör att han ser aldrig så blöt ut. Men jag lovar, släpper man in honom i huset utan att torka honom med handduken så blir det blött inomhus. Garanterat!

Iggy däremot kan se riktigt blöt ut. Det blir liksom mycket mindre hund.

 

Det har kommit mycket vatten på en gång här. Också bra för växterna, att det blir en riktigt rotblöta. På promenad i ösregn så blir det dock rotblöta för mattar och hundar också.

Det här med ljuset

Ikväll kom jag hem vid niotiden efter att ha varit iväg på en tjänsteresa. Svidade om och gick ut på hundpromenad. Och det var fortfarande ljust. I alla fall nästan. Och ändå regnade det. Trots att man är så här gammal och det är likadant vartenda år så är det ändå alltid lika fantastiskt. Den där kvällen när man reagerar ordentligt och tänker:

Wow, klockan är så här mycket och det är FORTFARANDE ljust.

Lull-lull och sånt

Jag är inte så bra på det där med lull-lull. Jag ser ju att det kan se fint ut, men jag är en väldigt praktisk person, och en som dessutom inte är så förtjust i att damma, så jag ser alltid lite problem i det där med att lull-lull ska dammas. Dessutom är jag praktiskt på så vis att jag tycker att saker och ting ska vara till nytta. Alltså kunna användas till något. Vilket inte alltid är fallet med lull-lull. Och vissa saker har jag rent av svårt för. Jag inser tex inte varför man ska ställa ut tomma fågelburar? Det är fullkomligt obegripligt för mig. Dessutom representerar en bur inte något trevligt, tycker jag alltså. Fast å andra sidan är det mycket som jag inte begriper.

Något som jag begriper – eller i alla fall gillar – är fina stenar. Min mamma var en stensamlare och det har jag ärvt av henne. Så länge hon klarade av det så kunde det hända att hon kom hem med en fin sten i fickan. Det hände att jag tog med mig en fin sten, eller en sten som var lite konstig, hem från semester till henne. Och det blev hon alltid väldigt glad för. Och så skulle vi diskutera vad det kunde vara för någon sten, eller varför den såg ut så eller vad det var för konstig lava eller något som växte på den.

Under mina år har jag i alla fall inte enbart samlat på mig fina stenar utan också ett gäng fossiler. Jättefina!! Och när man nu gillar stenar och har ett gäng hemma är det väl synd att inte ha dem framme har jag just konstaterat. Så för att göra om mina hög med fossiler till lull-lull har jag varit och köpt mig en fin glasburk. Vilken nu innehåller mina fossiler. Och inte för jag vet exakt hur den ska placeras och var, men jag måste nog säga att jag tycker den blev ganska fin. Så det där med lull-lull kanske inte är helt fel. Om det är rätt saker. För mig.