En liten försmak

Nu är schablonmålningen klar i köket och det som ska göras nu är tre lager lack. Eller två lager lack, maken satte på det första lagret igår. Jag har inte velat visa någon bild här förrän vi fått på lack. Jag har varit nästan skrockfull på något sätt. Fått för mig att när lacken kommer på så kommer all färg att flyta ut, eller ändras jättemycket eller…jag vet inte riktigt vad. Men något förskräckligt skulle i alla fall hända. Fråga mig inte varför jag fått detta för mig, jag har inte läst någonstans överhuvudtaget om att sådant kan hända, och tro mig, jag har läst. Ändå så finns det naturligtvis en risk att här i vårt kök, på mina schabloner, så händer det där konstiga för första gången. Eller så kan det vara som så att de som råkat ut för det inte skrivit om det!

Ja, ni ser ju hur mina tankar snurrat.

Sent igår kväll kom i alla fall det första lagret lack på golvet. Och rimligt nog så borde inte lager två och tre kunna göra så mycket mer med färgen. Väl?

Oavsett så tänker jag våga lägga ut en bild nu. En liten försmak. Om det är så att det hemska händer och alla schabloner förstörs eller försvinner så finns det ju i så fall ett bildbevis på att de en gång funnits.

En bild från hörnet mot verandan. Ingen bra vinkel och inga egentliga tankar överhuvudtaget, men i alla fall en bild. Av mina schabloner, med lack på. Det finns mistor här och var och på något ställe har jag av någon anledning lagt schablonen lite fel, men eftersom det är så många mönster så försvinner sånt lite grand. Man får verkligen leta.

Om de nu finns kvar efter lacklager nummer två. Schablonerna alltså.

Trött

Ikväll är jag trött. Riktigt trött. Nu har jag jobbat med golvet sedan i torsdags. Och då mitt vanliga jobb fyller vardagarna så innebär det att jag, tillsammans med mitt vanliga jobb då, har jobbat från morgonen till klockan tio-halvelva påkvällen torsdag-fredag-lördag-söndag-måndag-tisdag. Och jag lovar, det gör en trött. Nu ser jag fram emot att få vara ledig fyra dagar. Och torsdag kommer jag nog att tillbringa i ett halvt medvetslöst tillstånd tror jag. Vegetera i sängen, soffan eller utomhus beroende på väder. För att komma upp till ytan igen, för att få tillbaka orken. Och då jag är så trött ikväll så skriver jag bara ett kort inlägg för att jag måste. För att jag har bestämt mig för att blogga 100 dagar i rad och nu är jag uppe på dag 84 och inte tusan får jag ge upp då!

Så godnatt från en trött människa.

Kort vecka

Denna veckan är det bara tre arbetsdagar. Det är liksom både bra och dåligt. Jag har mycket att göra på jobbet och har saker som måste bli klara, men samtidigt är det ju väldigt skönt att vara ledig. Eller ledig och ledig. Att schablonmåla golv tog lite längre tid än vad jag hade tänkt mig. Dumt nog använde jag fel teknik först. Hade jag kommit på rätt teknik direkt hade det gått mycket fortare. Det är det inte mycket att göra något åt just nu dock. Jag hade ju hoppats att vi skulle kunna börja lacka golvet igår kväll. Men nu blir det inte förrän imorgon. Och vi har tänkt oss tre lager, här ska det förbaske mig vara skyddat!! Vilket innebär att sista lagret blir på torsdag. Just nu är vovvarna hos makens föräldrar, men på torsdag får de komma hem, det innebär att vi får flytta ut och bo i gårdshuset några nätter. Det kan väl vara lite spännande. Hundarna kommer nog att undra lite, men hundar är väldigt anpassningsbara. Det är ju inte helt fel att ha ett extra hus på tomten som dessutom är fullt utrustat. Bara att flytta dit liksom. Just nu har vi vår mat där, så när man ska käka frukost på morgonen får man ta sig till lilla huset.

Vovvarna ja… I helgen har jag haft fullt upp. Målat från morgon till kväll och varit hur trött som helst vilket inneburit att jag inte saknat hundarna ett dugg. Jag har inte orkat tänka på någonting egentligen. Idag börjar jag dock sakna dem. Tänkte i morse vad jag skulle ha med mig när jag hämtar dem på dagis. Och kom sedan på att jag inte skulle hämta dem på dagis. Lite trist ju. Men jag får klara mig ett par dagar till, till torsdag. DÅ ska jag krama mina vovvar!!

Sommar

Oj, oj, oj vad jag har jobbat den här helgen. Jag har målat schabloner, och målat schabloner och så har jag målat lite schabloner till. Men inte blivit riktigt färdig. Jag hade hoppats vi skulle kunna lacka golvet en gång ikväll, men nu blir det inte förrän imorgon kväll. Men, men det kommer att bli färdigt i alla fall även om det tagit lite längre tid än jag hade tänkt. Det är helt klart att när man inte är van att jobba med schabloner så tar det lite tid innan man kommer på hur man ska göra. När jag väl fick in snitsen gick det mycket fortare, synd att jag inte kom på det från början! Men, men när man inte gör det får man lägga lite extra tid.

Då och då har jag i alla fall tagit paus, och pauserna har jag tillbringat på verandan. Och det är liksom då, när man kan gå ut på sin veranda och njuta, när man kan titta ner på sin trädgård, det är då man ändå tycker att det är ganska härligt att ha ett hus.

Lite trött i kroppen

Så, nu är jag i full gång med mitt jätteprojekt. Maken har tvättat och fixat golvet samt tejpat så att det skulle vara redo. I torsdags kväll målade jag hela golvet med en shellackprimer. Detta för att slå två flugor i en smäll. Fixa knastarna i golvet så att de inte blöder, men också för att kunna måla med vattenburen färg på ett oljat golv.

Igår kväll strök jag golvet två gånger med vit färg. Med pensel!!! Krypandes. = ont i kroppen. Och idag ska jag börja med schablonerna. Jag borde redan ha varit igång, men jag vaknade inatt med migrän och när jag har migrän måste jag få sova ut, annars fungerar det inte. Men tanken med att börja idag var också att, om det behövdes, ha två hela dagar på mig att måla schabloner. VI får se hur det går. Men just nu är det vitt i alla fall.

Det där med utställning och sånt

Det var ju faktiskt som så att Iggy Pop var på utställning också. Kanske någon har undrat hur det gick? Oavsett så tänker jag berätta. Det gick nog så bra det kunde gå.

Jag vet egentligen ingenting om utställningar och vi hade kommit överens med uppfödaren om att få hjälp med att visa Iggy. Alltså att ta in honom i utställningsringen. Eftersom Iggy är lite egen och i början är lite reserverad mot nya människor skulle vi vara på plats i god tid så att de skulle hinna vänja sig vid varandra. Utställningen började klockan nio och vi tänkte vara där vid åtta. Vi slog in Jägarhyddan i Rimbo på Google Maps och jovisst fanns den där. Super. Bara det att när vi kom fram till jägarhyddan där den var enligt Google Maps så fanns där absolut ingenting! Eller ja, nu ljuger jag – där fanns träd och ett fält. Någon stuga eller en massa Berger des Pyrenéeshundar såg vi definitivt inte. Vi fick ringa uppfödaren som lotsade oss rätt. Men då var klockan i princip nio och Iggy skulle in i ringen som nummer fyra. Och det där med att vara kompis med uppfödaren på två minuter det hade Iggy inte den minsta lust med. Så det slutade med att jag fick ta in honom i ringen. Och i hans klass fanns det bara en hund, dvs Iggy så jag hade inte någon att titta på.

In i ringen bara. Och gissa om jag kände mig dum! Det här var inte som så att jag vet hur det skulle gå till och var dålig på det, utan det här handlade om att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Alls! Det enda jag visste var att vi något tillfälle ska vi springa runt och då ska Iggy helst trava. Och domaren var fransos och mumlade en massa på franska. Kvinnan vid tältet med domaren viskade till mig, ”Huka dig inte över hunden” , ”Rör på hunden” etc (hon undrade nog vad jag egentligen hade där att göra). Själv stod jag där som ett fån och liksom sa ”Här är min hund, vill du tiita?”. Och inte kunde jag få Iggy att springa fint inte. Vi vinglade fram där i ringen som om vi varit lite på lyran båda två. I och för sig borde väl det ha passat en fransos?? Så när vi till sist fick vitsorden får jag nog säga att jag tyckte att de var riktigt bra. Såvitt jag nu begriper. Nu visste jag redan att jag har en fin hund, men jag vet ju inte om fransoser också begriper det.

Mycket bra exemplar. Komplett sax-bett. Mycket bra huvud. Utmärkta ögon och färg. Utmärkt pigmentering. Bra burna öron. Korrekt halslinje. Bra fysisk kondition (lite underhudsfett). Fin päls. Bra benställningoch has. Bra och parallell baktill. Saknar lite steglängd i rörelserna.

Allting var ju jättebra! Utom det där med steglängd i rörelserna, det enda som matte kunde påverka, domaren hade uppenbarligen inte gillat vårt vinglande runt i ringen. Det där med lite underhudsfett kollade vi upp, det kunde ju betyda att han hade lite för mycket eller att han hade lite för lite, men det betydde tydligen att det var alldeles rätt. Tänk om matte också hade haft lite lagom mycket underhudsfett.

Men ändå, vi får allt vara nöjda, med tanke på hur det liksom blev med allting.

Några bilder på Iggy i ringen blev det inte. Det var ju meningen att jag skulle ta dem, men jag var ju i ringen.

Och kände mig urdum.