Det var ju faktiskt som så att Iggy Pop var på utställning också. Kanske någon har undrat hur det gick? Oavsett så tänker jag berätta. Det gick nog så bra det kunde gå.

Jag vet egentligen ingenting om utställningar och vi hade kommit överens med uppfödaren om att få hjälp med att visa Iggy. Alltså att ta in honom i utställningsringen. Eftersom Iggy är lite egen och i början är lite reserverad mot nya människor skulle vi vara på plats i god tid så att de skulle hinna vänja sig vid varandra. Utställningen började klockan nio och vi tänkte vara där vid åtta. Vi slog in Jägarhyddan i Rimbo på Google Maps och jovisst fanns den där. Super. Bara det att när vi kom fram till jägarhyddan där den var enligt Google Maps så fanns där absolut ingenting! Eller ja, nu ljuger jag – där fanns träd och ett fält. Någon stuga eller en massa Berger des Pyrenéeshundar såg vi definitivt inte. Vi fick ringa uppfödaren som lotsade oss rätt. Men då var klockan i princip nio och Iggy skulle in i ringen som nummer fyra. Och det där med att vara kompis med uppfödaren på två minuter det hade Iggy inte den minsta lust med. Så det slutade med att jag fick ta in honom i ringen. Och i hans klass fanns det bara en hund, dvs Iggy så jag hade inte någon att titta på.

In i ringen bara. Och gissa om jag kände mig dum! Det här var inte som så att jag vet hur det skulle gå till och var dålig på det, utan det här handlade om att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Alls! Det enda jag visste var att vi något tillfälle ska vi springa runt och då ska Iggy helst trava. Och domaren var fransos och mumlade en massa på franska. Kvinnan vid tältet med domaren viskade till mig, ”Huka dig inte över hunden” , ”Rör på hunden” etc (hon undrade nog vad jag egentligen hade där att göra). Själv stod jag där som ett fån och liksom sa ”Här är min hund, vill du tiita?”. Och inte kunde jag få Iggy att springa fint inte. Vi vinglade fram där i ringen som om vi varit lite på lyran båda två. I och för sig borde väl det ha passat en fransos?? Så när vi till sist fick vitsorden får jag nog säga att jag tyckte att de var riktigt bra. Såvitt jag nu begriper. Nu visste jag redan att jag har en fin hund, men jag vet ju inte om fransoser också begriper det.

Mycket bra exemplar. Komplett sax-bett. Mycket bra huvud. Utmärkta ögon och färg. Utmärkt pigmentering. Bra burna öron. Korrekt halslinje. Bra fysisk kondition (lite underhudsfett). Fin päls. Bra benställningoch has. Bra och parallell baktill. Saknar lite steglängd i rörelserna.

Allting var ju jättebra! Utom det där med steglängd i rörelserna, det enda som matte kunde påverka, domaren hade uppenbarligen inte gillat vårt vinglande runt i ringen. Det där med lite underhudsfett kollade vi upp, det kunde ju betyda att han hade lite för mycket eller att han hade lite för lite, men det betydde tydligen att det var alldeles rätt. Tänk om matte också hade haft lite lagom mycket underhudsfett.

Men ändå, vi får allt vara nöjda, med tanke på hur det liksom blev med allting.

Några bilder på Iggy i ringen blev det inte. Det var ju meningen att jag skulle ta dem, men jag var ju i ringen.

Och kände mig urdum.

 

 

Nu har vi varit två dagar på rasträff och vi har bott två nätter i en stuga på Fyrishov camping i Uppsala. Som inte rekommenderas förresten. Ingen vidare standard om man säger så. Och vi har sovit otroligt dåligt. Inte på grunda av dålig standard utan på grund av två hundar som inte brukar övernatta i samma rum. Första natten så vaktade Iggys sitt ben och fick flera gånger under natten för sig att den sovande Gandalf var på gång att sno hans ben: Det blev inte tyst förrän vi tog  benet. Andra natte var det folk som lämnade sina stugor väldigt tidigt och inte hade vett att hålla tyst. Någon enstaka gång såg det ut så här i stugan.

Resterande tid låg Gandalf lite vid sidan av allting och Iggy vaktade både sin och Gandlaf säng.

Rasträffen har varit mycket trevlig och precis som hundarna behöver jag sova.

NU.

Oj oj oj. Nu har vi varit på rasträff hela dagen och vi är helt slut, både hundar och människor. Men det har varit trevligt och vi har träffat Iggys mamma och pappa och två av hans syskon. Bilden visar Iggys bror som bor i  Finland. Hos dem som också äger hans pappa. Väldigt roligt att träffa ägarna,och vi har fått prata mycket engelska eftersom de inte kan så mycket svenska.

Vi har också träffat Iggys uppfödare som tog hem nästan alla utställningpriserna. Och nu ska vi strax sova för att orka en dag till.

Godnatt.

I helgen åker vi långt. Vi ska till Rimbo för att vara med på en rasträff för Iggy Pops ras. Berger des Pyrenées som den heter. Det ska bli roligt. Sedan vi köpte Iggy har vi inte sett någon annan av hans ras så det ska bli spännande att få se flera som Iggy. Vi kommer att få träffa hans pappa som har åkt hit från Finland och även hans bror. Om inte Iggys sår ställer till det så ska han ställas ut imorgon bitti. Och göra ett sorts beteendetest speciellt för den här rasen. Går det bra så kommer jag så klart att bli glad. Går det inte så bra så bryr jag mig inte så mycket, det enda jag hoppas är att han inte biter domaren. Vi har testat det där med utställning två gånger med Gandalf och det är INTE vår grej.  Tråkigare tillställningar har jag knappt varit med om. Bara en massa väntan. Men på den här rasträffen blir det inte bara utställning. Det blir freestyle, rallylydnad, vanlig lydnad och agility. Ikväll har det även varit vallningstävling, men den kunde vi inte vara med på. Det blir alltså en hel del att titta på. Iggys pappa ska troligen tävla i agility så det ska bli extra roligt.

Inatt försöker vi tränga ihop oss i en LITEN stuga på en camping i Uppsala. Vi får väl se hur det faller ut. Iggy tycker det är för många människor här. Och hundar, man måste ju vakta hela tiden. Har vi tur får vi sova i vart fall ett par timmar.

Visst skulle den här hunden bli en bra seriefigur? Tycker att han har precis rätt utseende.