En bra idé?

Fick ett mail från Clas Ohlson idag. Ja inte ett mail från min polare Clas utan från butiken. I det här mailet fanns det något som jag tyckte vi faktiskt kunde ha nytta av. Kanske. Om den fungerar.

012

En fläkt som ska ställas på vedspisen eller på en kamin. Och som sedan snurrar av själva värmen och på så vis sprider värmen. Visst känns det som en bra idé. Den där ska jag allvarligt fundera på till vår vedspis.

Vedspisen är en sådan liten sak som är mysig att elda i och som dessutom går att laga mat på, men mycket värme sprider den inte. Varmt och gott när du står precis bredvid, men i resten av köket? Njaee. Jag har ibland funderat på hur tjänstefolk som bodde  i kök med bara en vedspis, hur de måste ha frusit. Vedspisen kräver ständig matning så om du fyller den och går och lägger dig så tar det inte speciellt lång stund innan den är kall. Det är ju inte som en kakelugn som lagrar värme. Gick de upp en gång i timmen och matade den? Eller låg de invirade och försöka sova trots kylan? Jag vet i alla fall att även om vi inte har världens varmaste hus så är jag glad för att vi faktiskt HAR värme. Utan att behöva springa och elda hela tiden. Huva.

Men kanske ändå en liten fläkt på vedspisen skulle kunna göra lite nytta? Jag får ta mig en funderare.

Att vara barnsligt lycklig över någonting

Ibland är det vissa saker som väcker extra lycka. Mitt badkar är en sådan sak.

Badkar

Det köpte jag i somras och det är bara 105 cm långt. Vi får helt enkelt inte plats med ett större. Det kompenserar emellertid sin korthet med att vara extra brett och extra högt så att när jag sitter i det så sitter jag i mycket vatten. Och det går faktiskt att sträcka på benen också! Om jag sätter mig lite på snedden. Vår varmvattenberedare räcker inte riktigt till att fylla badkaret, men det ska fixas till någon gång i vår. Jag får dock tillräckligt mycket vatten för att njuta av ett bad. Många har sagt till mig att det där med badkar, det är bara något som du vill ha, men du kommer inte att använda det så ofta om du väl har ett. Jag säger bara: De känner inte mig! Jag har älskat att bada i badkar i hela mitt liv. När jag har haft badkar så har jag badat flera gånger i veckan. I hela mitt liv. När jag studerade i Lund fick min pappa bygga ett speciellt badkarsbord till mig. Ett med bokställ och plats till ett block och penna.Jag tror inte att det finns en chans att jag skulle ändra mig nu plötsligt.  Inte heller med mitt nya badkar är det något annorlunda. Jag badar flera gånger i veckan, trots att jag skulle vilja ha lite mera varmvatten kanske. Och jag är lika barnsligt lycklig varje gång!Varje gång jag badar så är jag så nöjd och jag njuter fullt. Varje gång!

En annan sak som jag just nu är väldigt glad över det är vår balkong. Att vi äntligen har fått upp våra balkongräcken! Så länge som jag har väntat. Och längtat.

balkongracke

 

Balkongen når vi genom en dörr i mitt badrum och nu när vi har räcken kikar jag liksom ut genom balkongdörren varje gång jag går förbi, och njuter över att se räcken. Jag är så glad över att den där OSB-skivan inte står där och stör i badrummet. Nu ska jag bara ta mig i kragen och se till att få ordning i badrummet. Nu kan jag faktiskt det eftersom jag slipper den där skivan som stått och liksom hela tiden påmint mig om att vi inte har en användbar balkong. Som ett dåligt samvete där hela tiden. Nu sitter jag med öppen balkongdörr och fryser. Bara för att jag kan!

Och jag är lika barnsligt lycklig varje gång!

Kål- och färsgryta

Jag tänkte aldrig på det när jag växte upp, men min mamma gjorde precis så som kockarna på TV brukar säga att vi ska göra. Hon köpte det som var i säsong och lagade mat av det. Kanske inte så konstigt egentligen för när vi växte upp så var det inte lika vanligt att saker och ting fanns i affärerna när det inte var säsong. Hon var också duktig på fisk och visste vilka tider på året den var bäst. Hon brukade förklara att vi inte skulle  köpa sill vid den och den tiden för då lekte den och då var det inte någon fin fisk som såldes. Kunskaper som hon inte lyckades överföra till åtminstone det yngsta av sina barn. Oavsett det så innebar det att vi vintertid åt mycket rotfrukter. Och kål. Och jag älskar kål! En kärlek som delades av en av mina hundar. Han älskade konstigt nog också vitkål och att få skivad vitkål i en skål var något av det godaste han visste. Sant!

Nåväl. Något av det godaste som jag vet av vitkål det är kåldolmar och kålpudding. Två rätter som båda kan vara lite bökiga att göra. Ska jag vara ärlig så har jag aldrig ens gjort kåldolmar själv. Äter därför nästan aldrig kåldolmar längre eftersom den som orkade göra kåldolmar, dvs mamma, inte finns mera. Någon dag får jag nog ta mig i kragen och göra det dock. Till dess så har jag en annan favorit jag kan göra, som är ganska enkel och som inte tar speciellt lång tid.

Edit: Denna är nu testad med vegofärs och resultatet blev mer än godkänt.

 

Kal-och-kottfarsgryta

Det ser kanske inte så aptitligt ut, men jag vete tusan om det här på något sätt går att få att se aptitligt ut. Men det ÄR det jag lovar!! Hur många den här maten räcker till beror på hur den äts. Vi äter den som den är med en klick lingon till och då kanske den räcker till fyra. Kombineras den med potatis så räcker den nog till fler.

Ingredienser


500 gr quorn eller annan vegofärs
500 gr vitkål (gör inget om det är lite mer)
1 stor eller 2 små purjolökar
1 stor eller 2 små gula lökar
3 msk balsamvinäger
3 msk soya
2 msk råsocker eller honung
1-3 dl vatten
salt och peppar

Gör så här


Strimla kålen, purjolöken och den gula löken. Jag tar fram matberedaren och kör ner allting i den.

Ta fram en rejäl stekgryta och bryn färsen i lite olja på ganska hög temperatur.

Lägg sedan ner vitkål, purjo och lök. Beroende på grytans storlek kan du behöva göra det i omgångar. Fräs alltihop några minuter och rör  under tiden.

Sänk sedan temperaturen till medel, häll i balsamvinäger, soya, socker eller honung och någon deciliter vatten. Låt alltihop stå och koka 15-20 minuter. Det går att äta efter fem minuter om du vill, men jag tycker det är godast om det får koka lite längre, så att smakerna verkligen kokar ihop..

Håll lite koll och fyll eventuellt på med mera vatten, det ska finnas vätska i botten. Vill du ha potatis till så blir det väldigt torrt om inte det finns lite vätska i grytan. Smaka av med salt och peppar. Kom ihåg att där är salt i soyan så smaka verkligen av.

Ät som det är, med lite lingon eller med potatis. Vilket du tycker är godast.

Premiär – på flera sätt

Nu har jag bestämt mig. Nu byter jag till WordPress jag också. Även om det innebär en del arbete det med, så innebär det mindre arbete än jag behövt lägga på Drupal som är det jag använt hitintills. Inte för det säger någonting för de allra flesta, men det är i alla fall så det är. Så därför ser sidan lite annorlunda ut, och det kommer kanske att hända lite saker när det gäller utseende och annat, men nu har jag bestämt mig för att den får vara tillräckligt klar för att få ta över. Så välkomna till nya Asta på vift.

Och vilken är då den andra premiären. Jo, vår balkong! Idag kom våra balkongräcken upp! Det har varit lite helgarbete nu ett tag igen. Monterande och nu på slutet målande. Och idag fäste maken upp dem. Och det blev så bra! Och det är så härligt att äntligen att ha kunna öppna balkongdörren utan att behöva ha en skiva för. Så att inte hundarna springer ut där. Nu kan de gå ut som de vill!

Vi ska fundera på om vi kanske ska ha någon liten snickarglädje upptill på balkongen, men det får bli en senare fråga.

Vi ställde ut ett par pallar på balkongen och så satte vi oss där och tog en varsin öl. Hundarna var med så vi var med på invigningen alla fyra. Våran lilla premiärsittning på balkongen.

Och se, vi har ett räcke som kan kallas ett räcke, inte ett lågt som man är rädd för att trilla framlänges över. Och vi har en balkong som inte lutar framåt mot det där låga räcket utan är rak och stabil. SÅ härligt och det känns så himla bra.

Väder och vind

Jag tycker egentligen bäst om sommar så tänker jag ju. Så kommer hösten och då kommer jag på att egentligen är jag lika förtjust i hösten. Av helt andra orsaker. Det är vinter jag inte tycker om! Avskyr frost och halka, men höst tycker jag om. Och hösten har varit helt fantastisk i år. Precis som sommaren. Det har varit lite tungt bara, både maken och jag har haft det tufft på jobbet och det vi behöver fixa hemma ligger liksom över oss som en blöt filt. Snart ska de där balkonräckena komma upp dock, de är på målning nu.

målar

Där på bordet har också min väggfasta bänk fått sig en första strykning. I helgen ska allt bli färdigmålat. Och kanske, kanske också uppsatt. Annars blir det snart uppsatt, för nu ska den där jäkla balkongen bli klar!

Fast egentligen skulle jag prata om väder och vind. Så var det ju. Varför är det så bra med väder och vind? Jo, för när det är lite väder och lite vind håller sig de flesta inomhus och jag och hundarna kan gå vilka promenader vi vill i princip alldeles själva! Helt fantastiskt trevligt. Jag vet inte varför, men så fort det blir lite sämre väder så håller sig nästan alla inomhus. Till och med de som har hundar, åtminstone så träffar jag inte på dem ute. Men det är helt OK, jag vill inte träffa på dem, jag vill kunna gå en lång promenad, lyssna på min bok och låta hundarna göra lite som de vill. Och rensa skallen, för rensar skallen gör jag när jag får bara liksom gå. På sommaren har jag upptäckt att oavsett hur långt iväg i skogen vi tar oss så nog fasiken är mountainbikecyklisterna där. De kommer fort och de visar ingen hänsyn. Jag gillar dem inte alls. Nu börjar de tycka det är kallt att cykla. Eller nåt. Färre blir de i alla fall. Och de blir lättare att se för när mörkret börjar falla så har de lampor på sig. Vilket gör att de syns på håll. Så, förutom att hösten ger en massa svamp, så ger den också lugn och ro i skogen. Utom just nu då, för nu är det älgjakt, men den är snart över.

På mossen igen

Så nu kommer tiden för långa lite kyliga promenader. Då jag kan lyssna på min bok och promenixa med mina hundar. Och lysa lite med min pannlampa.

Ovan, en skymningspromenad på mossen.

Krämig trattkantarellsoppa

Vilken höst vi har haft och fortfarande har. Vädret är konstigt och det är inte normalt, men jag kan inte säga att jag inte gillar att det är varmt. Vi har inte haft någon frostnatt här hos oss ännu och jag har fortfarande pelargonerna ute. De borde nog in nu dock och det får bli så någon kväll i veckan, eller till helgen. Oavsett så har jag verkligen njutit, och mycket skogspromenader har det blivit. Och mycket svamp. Nu är vi inne i den tredje säsongen för i år. Först var det en omgång efter midsommar med sommarkantarellerna. Sedan har det varit en omgång med Karl Johan och höstkantareller. Och nu är vi inne på trattkantarellerna. Trattisar Jag har några olika ställen som jag åker till och vi gör det ganska ofta hundarna och jag. Naturligtvis passar jag på att plocka svamp när jag ändå är där. Trattkantareller är nog nästan den godaste svamp jag vet, och den är trevlig att plocka för det finns nästan alltid många på samma ställe. Och KAN du din trattkantarell finns det inte den minsta risk att missta den med någon giftig svamp. Du kan råka ta en rödgul trumpetsvamp, men det är lika gott så det gör ingenting. Själv förstår jag inte att människor tar en spindelskivling istället, de är inte ens lika! Trots det är vi alltid väldigt noga. Först när vi plockar och sedan när vi kommit hem då vi går igenom all svamp en gång till under rensningen. Vi har aldrig någonsin fått fel svamp med oss hem. Aldrig! Rensa Den är trevlig att rensa också. I princip överallt där vi brukar plocka dem så växer de i mossa och är väldigt rena när vi får hem dem. Nu för tiden plockar jag ett par-tre liter när jag är ute, istället för att ta allting jag hittar. Jag har fortfarande i bakhuvudet den där gången då maken och jag liksom fick lite spel. Ungefär som Rödluvan som kom längre och längre in i skogen för att hon såg bär eller blommor. Så gjorde vi en gång med trattkantareller, vi bara plockade och plockade och plockade. Mitt i natten när vi fortfarande satt och rensade var vi inte lika glada längre. Och då hade vi ändå skänkt bort en del. Igår var jag igång igen, plockade ett gäng svampar och hundarna sprang runt och lekte. Utom när Gandalf emellanåt fick för sig att lägga sig på svamparna, för att visa att han är mycket roligare än en massa tråkiga svampar. Vad kan man göra med den då? Ja, en hel massa. Den går att torka och är väldigt lätt att torka. Det blir väldigt goda såser. Och så kan du göra soppa. Jättegod soppa. Det här är en slät, mixad variant.Trattkantarellsoppa

Ingredienser


1-2 liter trattkantareller (lite svårt det där med mängd, men mer mot två än mot en)
1 gul lök
2 msk sherry
9 dl kyckling- eller grönsaksbuljong
1 dl vispgrädde
salt
svartpeppar
2-3 msk smör

Gör så här


Börja med att plocka fram en stekpanna och sätt den på hög värme. Lägg ner två-tre deciliter svamp i pannan. Stek den tills den börjar fastna lite i botten. Sänk värmen och kör på knapp medelvärme. Lägg ner en 1 msk smör. Låt svamparna ligga i smöret på medelvärme. Skulle smöret helt försvinna in i svampen lägg i en klick smör till. Genom att du börjar med den här delen så hinner svampen bli riktigt knaprig innan soppan är klar. Hacka löken lite grovt. Lägg ner resterande svamp i en stor gryta tillsammans med löken. Sätt på en relativt hög värme. Rör lite då och då. När svampen tappat i princip all vätska, häll i två matskedar sherry och rör runt lite. Häll sedan i buljong. Låt koka några minuter. Mixa sedan soppan i en mixer och häll tillbaka den i grytan. Häll i vispgrädde och låt soppan koka upp. Smaka av med salt och peppar. Vid servering häll lir knaperstek svamp i varje tallrik. Ta gärna en ostmacka till.

Balkongräcken på gång

Den där balkongen. Alltså vår balkong. Alldeles för lång tid har det tagit att få den klar. Men nu börjar det kännas som att vi snart kan få upp balkongräcken i alla fall. Så mycket är fixat på balkongen att det numera finns något att fästa räcken i. Så i källaren har jag faktiskt börjat bygga balkongräcke. Hoppas på att få det klart så att det går att sätta upp nästa helg. Vi får se. Men det är i alla fall på gång! Har börjat på det långa och har inte så mycket kvar när det gäller själva konstruktionen. Sedan ska det borras hål på en massa ställen. Som dekoration. Där tänker jag dock be maken om hjälp. Våran borrmaskin har börjat bli dålig och det behövs mer kraft än jag har för att hantera den. Först ska det dock skruvas fast en massa skruv. Och så fixa det korta räcket också. Det kommer emellertid att gå mycket fortare. Hjälp vad jag längtar tills vi har räcken!

Jag har ju också byggt en fällbar bänk som ska sättas upp på balkongen. Den ska bara målas. Och en liten vädringspinne som man kan fälla undan när den inte ska användas. Om vi väl har en balkong som man vågar gå ut på kan det vara trevligt både att ha möjlighet att sitta lite på den och att kunna vädra lite kläder. Det ska bli så himla bra det där. Väggarna behöver strykas också, men det kan vi göra till våren. Det behöver inte göras för att kunna fixa till de här andra sakerna.

Snart så…

När det krånglar

Jag har haft den här bloggen i nästan tio år. Och det är inte så mycket att ha kanske. Jag skriver mest för min egen del även om den också lett till att jag lärt känna några andra människor. Ibland har jag funderingar på om jag ska sluta. Sedan en dag så slutar bloggen att fungera. Då kommer jag på hur mycket jag trivs med den här lilla bloggen. Hur mycket jag trivs med att ha det här lilla stället att skriva på. Så gissa om jag jobbat för att få allting att fungera igen!! Och nu verkar det faktiskt som att den gör det. Pust!

Jag ville ju till exempel berätta att Gandalf har blivit mycket bättre. Han har svarat väldigt bra på behandlingen och han gjorde det snabbt. Vilket förhoppningsvis innebär att han visserligen fortfarande har artros, men inte så allvarligt. Och att han får göra nästan allting som han tycker om att göra. Några saker får vi låta bli, men livet kan bli nästan som vanligt för honom. Något som känns väldigt bra.

Och så ville jag berätta att jag såg Stockholm täckt av dimma och lyckades knäppa en så bra bild. OK jag berättade det nedanför, men jag måste nog berätta det igen. Eftersom det liksom är flera bilder som hänger ihop. Först såg jag alltså Stockholm uppifrån. Så häftigt! Kaknästornet i mitten och Globen en bit bort.

Sedan landade jag – och hamnade mitt i dimman. Och stan var som förbytt. Jag skulle ha ett möte på Riddarholmen och när jag gick däröver bron så såg jag hur Stadshuset knappt syntes.

Och så när jag tittade mot Riddarholmen så såg jag att den hade förvandlats. Till en piratö! Ser ni det?

Det tråkiga var att när jag väl kom fram så var dimman borta. Piratön var försvunnen och kvar fanns bara Riddarholmen. Men ändå, tänk om…