En klocka

I mitt föräldrahem hängde det i hela mitt liv en klocka i vardagsrummet. Eller i mina föräldrahem får jag väl säga, för vi flyttade ganska ofta. Men klockan följde med. Det var inte någon dyrbar klocka, men den har tickat på och hängt med. Och slagit en gång i halvtimmen så länge slagverket dragits upp.

Det är en lite kräsen klocka. Om inte omständigheterna är rätt, om den inte trivs, så går den helt enkelt inte. Hur mycket den än dras upp. Pendeln slutar helt enkelt att pendla. I dessa lägen kan den vara väldigt, väldigt svårövertalad och ibland så kvittar det vad du säger och vad du gör, den vill helt enkelt inte gå. Den trivs inte.

Klockan fanns kvar efter mamma och tanken har alltid varit att den skulle hängas upp i vårt vardagsrum när det blev klart. Och idag så hängde vi upp den.

Den stora nyckeln som ligger ovanpå klockan har jag nu använt för att dra upp både urverk och slagverk och jag har dragit igång pendeln. Och klockan gick igång med en gång! Och den tickar fortfarande och har till och med hunnit slå ett par gånger.

Jag tror att den trivs…