Samma sak igen

Jahapp, jag missade det igen. Att det blev sommartid alltså. Jag vaknade igår och blev helt chockad när jag såg vad klockan var. Så här länge brukar jag inte sova! Jag gick upp och konstaterade att maken var ute med hundarna. Också ovanligt sent. Men jag tänkte att vi förmodligen var väldigt trötta båda två. Inte förrän maken kom in och så någonting om sommartid trillade polletten ner.

Jag tycker att det där med att byta tid än ett nedra trams och tycker att vi helt enkelt borde bestämma oss för det ena eller andra. Men så länge jag inte får bestämma så gäller det i alla fall att komma ihåg att GÖRA det. De flesta klockor vi har nu för tiden fixar bytet på egen hand. Vilket förmodligen är en av orsakerna till att det är så lätt att glömma bort det. Innan mobilens dagar brukade jag ställa om klockorna redan kvällen innan för att det inte skulle bli några konstigheter dagen efter.

Och inte brukade jag ha några problem om jag skulle ändra klockan framåt eller bakåt. för jag använder mig alltid av det engelska uttrycket ”Spring forward, Fall back” eftersom det har en så bra dubbel betydelse.
Men i år behövde jag inte tänka alls. Våra manicker fixade det åt oss. Vi har ett par klockor som behöver ändras manuellt, men telefonen har ju koll på tiden som klockan ska ändras till. Visst, det är praktiskt och bra, men ibland så funderar jag på att jag behöver tänka på egen hand alltmer sällan. Det finns manicker till det också.

Nattkonst

Jag hade ställt ett block på bordsstaffliet. Med en ren vit sida. När jag skulle gå och lägga mig råkade jag kika in i smutten där mitt lilla hobbyrum är. I fönstret står en spretig pelargon. Utanför står en gatlykta som skiner med ett gulaktigt sken. Gatlyktan skapade en pelargonskugga på mitt block. Ett riktigt konstverk!

Ser ni dessutom den lite svagare skuggan av en fågel? Det är en fågel jag har stående i ett annat fönster (smutten har tre olika fönster) som här fått en ljusare skugga och hamnat på precis rätt ställe på pappret.

Visst blev det bra nattkonst!?! Bara så där.

Vårtecken

Oj, vilket väder vi har haft de senaste dagarna. Sol och blå himmel. Vår helt enkelt. Har cyklat runt på lite ärenden och överallt ser man människor som sitter eller står och har ansiktet lyft mot solen (inte överallt så klart – men på flera ställen). Vi har en kollega på jobbet som kommer från forna Jugoslavien som har bott ett antal år i Sverige nu. Hon har berättat att när hon var ganska ny här i Sverige tyckte hon svenskarna var konstiga som höll på så där. Att de så fort solen dök upp på våren lyfter ansiktet mot solen. Nu när hon har bott här flera år så gör hon likadant. Hon har bott till sig vår nordiska längtan efter sol och vår.

När jag kom hem var jag tvungen att kika lite i trädgården. Det är så roligt att se att den börjar vakna. Överallt så börjar saker sticka upp. Krokusarna under äppelträdet är snart överblommade.

Jag blev också väldigt glad när jag gick och kikade i ena kanten av trädgården, en del där det är lite vildvuxet, nästa lite skogslikt och där jag förra året planterade ett gäng ramslök. Lite nervös var jag över att de inte skulle ha klarat vintern, men om jag inte har helt fel för mig så är det faktiskt som så att den är på gång upp.

Jag har någon liten förhoppning om att den ska trivas och sprida sig där i kanten av trädgården. Har tänkt att använda lite om den kommer upp, men att inte använda så mycket att den blir störd. Vi får se vad, och hur mycket som kommer upp.

Visst gör det gott i själen med sådana här dagar!

Gröna lakan

Japp, här kommer själva upplösningen. Jag färgade mina lakan. Det gick riktigt bra. Jag kanske skulle velat få dem lite mörkare och det hade jag kunnat få om jag haft lite mera färg. Förmodligen var det lite mycket tyg på en gång till den mängd färg jag hade. Jag använde två burkar färg till ett dubbelpåslakan, ett dubbellakan och fyra örngott. Men samtidigt så gillar jag färgen, den passar väldigt bra in i rummet. Jag var ute efter olivgrönt och olivgrönt blev det. Att sedan lakanet är väldigt skrynkligt beror inte på färgen utan på en lat mig.

Det var lätt att färga och färgen blev alldeles jämn. Kan tänka mig att göra detta igen.

 

Är jag tokig eller?

Ja det kan man faktiskt undra. Jag har nämligen köpt en hel uppsättning vita lakan, vilket inte är gratis till en dubbelsäng, och de tänker jag färga i maskinen.
Det där med att bädda sängen med överkast är inte något vi ägnar oss åt. Även om vi faktiskt har ett jättefint virkat sådant. Vi är helt enkelt för lata. Istället så försöker jag lägga lakanen lite snyggt när jag går upp. I alla fall vissa morgnar. Det är inte som så att inte maken skulle kunna bädda till sängen, men saken är den att han i princip alltid gått upp innan mig så därför blir det min syssla.

Sedan vi fixade till i sovrummet så har det blivit roligare att fixa till bäddningen. Innan var rummet så fult att det kändes inte som att det gjorde någon skillnad. Men det gör det nu. Vi kastade en del av våra gamla påslakan, dem med mycket mönster på och skaffade några nya enfärgade. Det är nämligen som så att enfärgade påslakan är snyggare till tapeten i rummet.

Länge har jag velat ha gröna lakan, men det har faktiskt inte varit så himla lätt att hitta enfärgade gröna lakan, mönstrade gröna, ja, men inte enfärgade (som inte kostar skjortan). Därför har jag köpt hem vita lakan som jag nu ska testa att färga. Oj, oj, hur ska det gå? De som gillar vita lakan tycker förmodligen att jag kommer att begå en stor synd, men för min del, som inte gillar vitt, så känns det mest spännande. Och lite nervöst.

Mer kommer senare =Cliffhanger!!

Ett monster?

Träd kan ha flera liv. Ibland blir de bäverbon. Ibland hugger vi ner dem och bygger hus av dem. Eller möbler. Ibland ruttnar de bara och ger nytt liv till naturen runt omkring sig. Men ibland blir de monster. Som sakta går runt som tusenfotingar, med korta, många ben. De går så sakta att du inte ser att de rör sig när du står där och tittar, men när du vänder ryggen till och går därifrån så går det ändå långsamt framåt.

Det här monstret har till och med en liten kotte som näsa.

Bokrea

Jag köper väldigt lite böcker nu för tiden. Fysiska böcker alltså. Det mesta är digitalt. Men något som jag fortfarande inte tycker gör sig som e-böcker är kokböcker. Jag vet inte, men jag tycker att de behöver göra någon ny variant av e-bok för att det ska fungera digitalt. Mer interaktivt på något sätt. Det där med bilder och text vid sidan av varandra som är så perfekt i en riktig bok, blir bara tråkigt digitalt. Ofta hamnar bilden och texten på olika sidor och digitalt innebär det att du inte ser text och bild samtidigt. Och egentligen så behöver jag inte några kokböcker. Dels har jag redan ett gäng och dels hittar jag de mesta av mina recept på nätet, men samtidigt så kan jag inte hjälpa att jag gillar kokböcker. Om du verkligen läser en kokbok, något som jag brukar göra från pärm till pärm (om den inte är skittråkig då) så får du lära dig en hel del om den som skrivit boken. Om dens matfilosofi och lite hurdan författaren är. Någon slags självbiografi eller så. Och ser du så på kokboken så går det ju också att förstå varför det är intressant med nya böcker även om det redan står ett gäng i bokhyllan.

OK, det var en lång utläggning om att det ändå har blivit ett litet inköp på årets bokrea. Och det är så klart kokböcker. Det påstås att det ges ut en kokbok om dagen i Sverige, år efter år. En himla massa alltså. Inte så lätt att hitta rätt då inte. Men jag har i alla fall plockat ihop fyra av dem och köpt dem på bokrean.En brödbok måste det såklart bli. Brödet av Håkan Johansson. Valde mellan denna och Brunkeberg bageris bok, men då jag redan har så många av Brunkebergs recept så kändes det som att jag kunde behöva några nya. Fina bilder, vet inte om där egentligen är så mycket nytt i den, men jag tänker verkligen utreda det hela vidare.

Sedan ett par böcker om vegetarisk mat, eftersom lite inspiration aldrig är fel. Det blev Sally Voltaires Mat och Vegetariskt: Mat från Trädgårdscaféet Slottsträdgården Ulriksdal. Sally Voltaires Mat köpte jag därför att jag lästen hel del gott om hennes restaurang och tänker att jag kan få lite tips och inspiration till lunchmat att ta med till jobbet. Och den från Trädgårdscaféet köpte jag bara därför att. Ja, jag vet inte helt enkelt. Den lät bra.

Och så köpte jag Juicebaren för att jag ville ha lite tips på Smoothies. Jag har en förmåga att alltid göra samma Smoothie – förmodligen därför att jag tycker att den är så god, men det skulle förmodligen inte skada om jag vidgade min repertoir lite.