Fotografier

Jag fotograferar ganska mycket. Trots ett antal försök så har jag fortfarande inte koll på inställningar på kameran, vilket jag borde ha. Men jag tycker ändå det är roligt. Ikväll kikade jag igenom lite bilder och det är när jag gör det som jag uppskattar alla de där bilderna jag tar. Och ibland så ser jag bilder jag tagit med nya ögon. Ser kanske lite nya kvalitéer i dem. Idag hittade jag det här som jag blev lite extra förtjust i.Det är en liten sjö eller tjärn i en skog vi går i ibland. Men det fina i bilden är att se Iggy ligga och liksom fundera. Han gör det emellanåt. Sätter sig och tittar ut i liksom ingenting. Förmodligen klurar han på något. Han är nämligen en liten klurare våran Iggy.

Måndagsbestyr

Idag har det varit väldigt fint väder här. Och relativt varmt. Tog en bild mot lilla huset som visar att himlen var så blå, så blå.Fast vi har inte märkt så mycket av det. Vi har tillbringat tiden inomhus. Och inte bara inomhus utan inne i ett rum utan fönster. Vi har fixat färdigt vårt förråd. Det var också planen för helgen. Själva utrymmet har tagit ett tag att fixa till. Vi har byggt ut ett utrymme som fanns tidigare och tagit bort lite konstiga väggar som förra ägarna satt upp. Och vips (ja, egentligen inte så vips – det var ganska mycket arbete) så hade vi ett stort bra utrymme. Långt och smalt. Sedan har vi funderat för fullt på hur utrymmet skulle utnyttjas på bästa sätt och fastnade för IKEA’s Algotsystem. Det är en budgetvariant av Elfas system. Eftersom jag inte är någon kändisbloggare så kommer inte Elfa hit och sätter upp system till mig så då väljer vi budgetvarianten.
I lördags räknade vi ut vad vi behövde shoppa och åkte till IKEA och shoppade. Resten av lördagen och söndagen gick åt till att få upp väggskenor och annat. Plus ytterligare ett besök till IKEA för att fylla på med delar som vi efter hand kom på att vi behövde. Och idag har vi stoppat in saker i förrådet. Och jäklar vad bra det blev. Vi fick ett utrymme som vi verkligen saknat. Jag ska ta lite bilder när yttersidan också är helt klar. Vi har målat väggar och tak och vår nya dörr, men listerna är kvar att få färdiga. De har bara fått en strykning. Vi har prioriterat att få insidan klar så att vi fick ihop själva förvaringen. Förvaring är någonting vi verkligen behövt. Fantastiskt med bara en så enkel sak som att ha en bestämd plats att lägga toa- och hushållspapper på. Och ett ställe att ha dammsugaren. Ett ställe som inte är vardagsrummet! Plus att vi fått upp både brandfilt och brandsläckare på ett lättillgängligt ställe. Wohoo!

Hundarna har tyckt vi varit tråkiga och Gandalf har tyckt att vi förstört hans liv lite grand eftersom vi envisats med att ha en massa saker i vardagsrummet. Han har inte kunnat ligga som han har velat stackarn. Men nu är där tömt och som vanligt igen, han var tvungen att breda ut sig på sin matta när det blev som vanligt igen. För den som inte vet har Gandalf nämligen ingen säng, han har aldrig velat ha någon, men han har en matta. Så här nöjd var han när fått tillbaka sitt utrymme.Själv är jag också trött och nöjd. Och tänker sova gott alldeles strax.

Vad man utsätter sig för

Jag har just lyssnat färdigt på en bok om en hund. Boken handlar om en hund, eller hur jag nu ska se på det. Egentligen handlar den väl om en hunds själ, för den följer en hund som reinkarneras om och om igen. När den dör så vaknar den upp som en valp igen. Eftersom jag gillar hundar så ville jag lyssna på den. Och oj, vad många tårar. Vad inbillar jag mig? En hund som reinkarneras. Vad händer när du reinkarneras. Jo, det börjar med att du dör! Vilket innebär att om en hund ska reinkarneras flera gånger så måste den dö flera gånger. Och vad händer när en hund dör i en historia. Jo, du tjuter!!! Det är ju självklart. Och ändå så utsätter jag mig för det här. Hur dum är jag?

Hunden söker meningen med sina liv. I varje liv lär han sig någon nytt, något som han har nytta av i nästa liv. Och är övertygad om att när han lärt sig allt han behöver lära sig och har uppfyllt det som är meningen med hans liv så kommer han att få dö på riktigt, utan att återfödas igen.

Fast ändå. Jag skulle göra det igen. Så jag får väl erkänna. Jag rekommenderar den. Men var beredd på tårar.

Bruce Cameron. A dog’s purpose eller på svenska Mina liv som hund.

Ett nyckelskåp

Vi håller på med att bygga om vårt förråd, det ska bli lite större och det ska bli lite bättre organiserat så att vi får in saker lite bättre.

En av ändringarna är en ny dörr, med en pytteliten vägg bredvid. På den där smala väggen ville jag ha ett nyckelskåp. Men det måste kännas rätt också. Det där skåpet. Så jag har letat ett tag. Tills jag hittade ett helt perfekt Det är inte helt klart runt om ännu. Listerna ska målas ett par gånger till. men väggen och dörren är färdigmålade så skåpet har fått komma upp. Är det inte fint så säg?Det är långt och smalt. Och trekantigt. Det är gjort i 2 mm tjockt järn så det är relativt tungt. Det har sex krokar och ett magnetlås. Låter kanske tramsigt, men jag tycker det är roligt att öppna och stänga det.

Ibland så kan saker göra en människa lycklig. I alla fall lite grand.

Skötsel av blommor

Så här kan det gå när jag plötsligt får för mig att jag ska börja ta hand om en växt lite grand.

Det här är mitt numera, åtminstone så gott som, före detta paradisträd. Av någon anledning så tyckte jag att den såg väldigt torr ut en dag. Fråga mig inte varför. Jag har haft det här trädet i säkert tjugo år om det räcker och det har varit fint. Och så fick jag för mig att det behövde vatten. Flera gånger fick det vatten. Det såg fortfarande väldigt torrt ut. En dag tittade jag lite närmare på trädet innan jag tänkte vattna det. Igen. Trädet stod i vatten. Det var ledset, inte för att det fått för lite vatten, utan för att det fått för mycket och höll på att dränkas. Så nu står det där och ser oerhört ledset ut. Jag vet inte ens om det kan överleva den här behandlingen. Vi får se. Och jag har fått vatten på min kvarn, man ska vara försiktig med att vattna blommor!!

Att inte kunna lita på någon

Jag är av den åsikten att jag vill vara en schysst medmänniska. Kunna hjälpa till, i det lilla, där det behövs. Inte skada någon i onödan. Men det verkar som att vårt samhälle börjar bli mer och mer osäkert. Då tänker jag inte så extrema saker som terrordåd utan sådant som är i vardagen.

Jag skulle till exempel inte stanna längre om någon står och viftar i vägrenen med en bil som verkar trasig. Det hade jag garanterat gjort för ett par-tre år sedan. Att hjälpa någon som ligger ner på ett ställe där det inte finns några andra människor tror jag inte heller att jag skulle våga göra längre. Det hade jag också gjort för ett par år sedan. Tack och lov använder jag nästan aldrig uttagsautomater längre, skulle jag göra det så skulle jag se till att göra det någonstans där det finns många människor.

Vad är det för tråkigt samhälle vi håller på att få? Ett samhälle där var och en ska se till att hålla sig för sig själv och skita i andra. Ett egoistiskt samhälle. Vi använder sociala medier för att vara elaka mot varandra, för där kan vi göra det utan att se någon i ögonen. I många fall kan vi till och med göra det utan att tala om vem vi är. Inte bara egoistiska utan även fega.

Jag har SÅ svårt för det här. Jag är ingen supersocial människa, och inte någon god människa heller, men jag vill hjälpa till där det behövs. Och nu är jag mest osäker på andra människor på något sätt. Som Magnus Uggla sjöng, vem i hela världen kan man lita på?

Det är svårt att skriva om det här. Svårt att hitta de rätta orden. Trots att det är något jag tänker ganska mycket på. Hur kan vi få det att vända? Hur får vi ett bättre samhälle. Jag tänker ofta att om jag försöker göra mitt bästa i det lilla och om andra gör likadant så blir det skillnad. Men jag vet inte. Å andra sidan så är det det enda jag kan komma på. Jag är inte beredd att starta ett parti, eller någon organisation. Jag är inte heller beredd att gå och demonstrera stort på gatorna. Därför är mitt enda vapen att försöka uppföra mig så humant jag kan i vardagen. Det måste väl ändå vara värt något det också?