Först var det kallt och allting var sent. Sen så blev det varmt och allting bara sätter fart. Nu ser jag maskrosor i full blom lite överallt.
Jag kan inte förstå varför det är så många som inte tycker om maskrosor. Något vackrare får man ju leta efter. Och så är det något med att se mängder av maskrosor på ett och samma ställe. Varje gång jag gör det, ser många maskrosor alltså, så börjar jag alltid sjunga Carl-Antons “Maskrosor och tjärdoft”. Det är sant. Varje gång! Ibland högt och ibland bara i huvudet.
Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar’n är slut.
Lämna ett svar