Igår var jag och handlade. Jag fyllde en stor papperskasse med varor. Körde ut den till bilen med kundvagnen. När jag skulle lyfta över den till bilen så gick påsen sönder. Ordentligt! Varor trillade ner på marken. Ett gäng varor var halvt kvar i påsen och jag försökte på något sätt stoppa dem från att åka ner på marken. Vagnen började rulla iväg och jag var skraj att den skulle åka rakt på bilen.
Bredvid på parkeringsplatsen stod en man med sin lilla dotter. Han hade bara behövt sträcka ut handen för att stoppa min rullande vagn. Han kunde tagit två steg framåt och hjälpt mig att trycka in de varor som ville åka ut från påsen ner på marken. Eller så kunde han hjälpt mig ta upp varor som redan trillat ner på marken.
Istället tog han sin dotter några meter bort och började leka med henne.
Vagnen åkte tack och lov inte in i bilen. Inte heller in i någon annans bil. Jag lyckades trycka in den trasiga påsen med de varor som kvar där in i bilen. Sedan gick jag runt och plockade upp de varor som trillat ner på marken. Jag tog vagnen och ställde in den i vagnskjulet. Till sist vände jag mig till mannen som stod där med sin dotter och sa: “Tack för hjälpen”.
Och åkte hem.
Visst är det härligt med hjälpsamma medmänniskor.
Visst är det märkligt hur en del beter sig! Det är ju självklart att man hjälper till . Han kunde ju hjälpt dig och dessutom hade han ett gyllene tillfälle att vara ett gott föredöme för sin dotter. Hur små dom än är så ser dom och lär hur man uppför sig mot andra människor. Jag blir bara förundrad och förb-ad.
Ja, jag blev i alla fall förbannad. Därför jag inte kunde låta bli att gå dit och tacka honom för hjälpen. 🙂