Det är inte klokt så skönt det är att vara hemma igen. Stackars de människor som måste ligga länge på sjukhus. Inte det minsta privatliv kan man ha. Det enda lilla enskilda det är när man lyckas få en lugn stund inlåst på toa. Jag har mycket tankar om det här sjukhusbesöket och jag kommer att skriva ner dem. Fast inte idag. Idag njuter jag av att vara hemma och av att kunna vara lite för mig själv. Bara jag. Det känns som ett uppdämt behov just nu. Det där med att dela rum med fyra andra i en sovsal som alltid har dörren öppen utåt. Med människor som hela tiden går ut och in och med röster som tränger igenom den mesta sömn. Då är det väldigt mycket skönare hemma. Väldigt mycket skönare.
Hemma. I sovrummet. Med lite ont och ganska mycket trötthet. Men ändå härligt!
Lämna ett svar