Vi kör vidare med två rosor till. Den första är vår Flammentanz – åtminstone tror jag att det är en sådan. Den är så härligt röd och uppseendeväckande. Den fanns här i trädgården när vi flyttade in. Då klättrade den på ett gammalt päronträd som inte hade länge kvar. Numera är päronträdet utbytt mot ett armeringsnät. Även Flammentanzen är kanske lite stor och behövde ansas lite. Kommer nog att klippa lite när den blommat klart. De flesta andra rosor ska klippas på våren, men Flammentanzen går bra att klippa efter blomning. Men ska jag var ärlig så gillar jag när de är lite för stora och när de hänger lite. Det måste dock vara möjligt att röra sig i närheten utan att fastna på taggar och Flammentanzen har onekligen ordentliga taggar.
Färgen är härligt, djupt röd, men svår att fånga på bild. Vet inte varför, men det verkar vara svårt att få rätt färg på rött när jag fotograferar. Men å andra sidan är den fin ändå.
Också på baksidan finns honungsrosen. Den har vi planterat själva. Där den står stod det tidigare ett dött äppelträd. Detta äppelträd fick under några år vara klätterställning till honungsrosen och till en klematis. Väldigt effektfullt var det. Till den dag då äppelträdet blåste omkull. Klematisen fick flytta till framsidan, men vi hade ingenstans att göra av rosen så den fick stå kvar. Med lite hård klippning med jämna mellanrum så går det att ha den där som någon slags buskros.
Blommorna är härliga tycker jag och kommer alltid i mängd.
En fin blandning av färger.
Och väldigt poppis hos humlor och bin.
Plus att den doftar så himla gott.
Lämna ett svar