Dagis

Våra hundar går på dagis. Och det är lite roligt när vi pratar om dagis på jobbet. Det visar sig att det finns väldigt stora likheter mellan barn på dagis och hundar på dagis.

Dåligt samvete för att lämna dem för tidigt på morgonen.

Dåligt samvete för att de är sist kvar någon gång.

Känna sig lite skyldig när man ser dem stå och titta efter en när man kommer.

Förutom allt det där dåliga samvetet som det leder till så leder det till en del motion också.  Att gå med hundarna till eller från dagis och jobbet ger en promenad på ca fem kilometer. För det mesta är det maken som lämnar och jag som hämtar. Ibland så försöker jag ta mig i kragen och gå med dem på morgonen och då får maken istället hämta. Och så klart, när någon reser får den andra hantera alltihop. För det mesta så innebär makens morgonlämning en långpromenad. När jag inte har för avsikt att ta ut hundarna till skogen så blir min hämtning en långpromenad. Det är ganska skönt att få den där promenaden. Min träningsrunda är liksom klar när jag kommer hem. Förut brukade jag nästan alltid åka till skogen direkt efter jobbet, men nu har mina skogsrundor blivit invaderade av cyklister och jag (läs maken som är den som är duktig på kartor) har inte riktigt hittat några nya ännu. Så nu väntar vi på mörkret så att vi kan återerövra våra promenader med pannlamporna istället.

Förutom motion så finns det andra fördelar med promenaden. Vid sidan av hundarnas sällskap då. Och det är att ibland är det fint väder. Den här tiden är himlen så härligt hög, som den är i september när det är fint väder. Då finns det fina saker att titta på när vi går där.

Så här kan det se ut på morgonen.

Och så här på kvällen.

Det är en vacker tid nu.