(Hej hopp, men jag har upptäckt någonting nytt och något som verkar roligt. Bokbloggsjerka. En ny uppgift om böcker delas ut en gång i veckan och du ska skriva om det någon gång fredag- måndag. OK – för min egen del så är jag således en dag för sen just nu. Men, men vi får hoppas att det kan vara OK att få vara lite sen när det är första gången. Den här gången så ska bokbloggsjerkan handla om följande:
Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.
Jag gillar deckare, och följer gärna serier om de är bra. En sådan som jag fortfarande inte tröttnat på är Michael Connelly och hans böcker om Harry Bosch. Där hoppar jag fortfarande på varje ny bok.
Under en period läste jag gärna böckerna om Kay Scarpetta, som skrivs av Patricia Cornwell. Vid något tillfälle i böckerna så kommer Kays systerdotter in i bilden, något som i sig var väldigt trevligt för det där är en annorlunda och ganska häftig ung dam. Det som gjorde att jag började tröttna på serien det var när systerdottern blir äldre, men Kay Scarpetta inte blir det. Eftersom jag har slutat läsa bokserien så vet jag inte hur det har gått, men när jag hoppade av så kändes det som att efter ett par böcker till så skulle de båda vara lika gamla. Och så började jag också bli trött på hur det hela tiden skulle förklaras hur snygg Scarpetta är. Och ganska detaljerat också. Så bye, bye Scarpetta.
En annan deckarserie jag hoppat av är Jan Mårtenssons serie om antikvitetshandlaren Homan. De böckerna har jag haft mycket glädje av. Ofta roliga detaljer och roliga vändningar.Tills författaren – och därmed också Homan – började bli rejält gubbsjuk. Då fick det vara för mig. Alltså bye, bye Homan.
Och en bok med det perfekta slutet? För mig var det Water for Elephants av Sarah Gruen. När jag läst ut den boken så var jag helt lycklig. Och blir det fortfarande när jag tänker på saken.
För visst är det ändå härligt att kunna tänka sig att oavsett hur gammal du är så är det fortfarande möjligt att rymma med cirkusen!!
(Lite spoiler – sorry)
Har inte läst något av Connelly på länge men jag gillade Harry Bosch. Scarpetta tröttnade jag också på efter ett antal böcker. Mårtensons Homandeckare däremot tror jag att jag nog aldrig tröttnar på – men jag läser bara en då och då justy för att inte tröttna.
Jag blev trött på Homan när han skaffade sig en fru som såg ut som Angelina Jolie. Jag vet inte, men då började det bli överdrivet på något sätt.