Igår gjorde jag pepparkakor. För första gången i mitt liv! Ja, det kan låta konstigt, att jag blivit så här gammal utan att ha bakat pepparkakor någon gång. Framförallt som jag faktiskt gillar att baka. Fast kanske är det inte SÅ konstigt. Jag har aldrig gillat pepparkakor. Förrän nu. Av någon anledning så har jag på äldre dar börjat gilla pepparkakor. Och orsaken till att jag fick för mig att baka just nu var egentligen att jag hittade ett recept som jag blev väldigt lockad av. På en blogg som jag alltid blir fascinerad av.
Jag gjorde pepparkaksdegen enligt alla konstens regler och den blev väldigt god. Maken slickade glatt och villigt skålen.
Så fick jag gå och köpa mig några pepparkaksformar, ägde nämligen inte några sådana. Köpte bland annat en julgran och ett lejon. Sedan kom det som jag tyckte var ritkigt svårt. Att kavla degen och att ta ut kakorna och sedan få bort den överflödiga degen runtomkring. Det gick INTE bra. Och några av pepparkakorna blev lagom tunna, de andra blev för tjocka. Jag tyckte det var svårt att veta hur tunt jag kavlat innan jag började använda formarna.
Sedan blev de inte knapriga – så jag fick torka dem lite i ugnen efter baket.
Som ni ser blev det mest bara runda. Med den sista degklatten vågade jag mig på några hjärtan. Och ska jag vara ärlig så blev de inte så jättegoda heller (förlåt Sara), jag tyckte det var för lite smak på dem. De pepparkakor jag brukar gilla innehåller mer kryddor. MEN nu har jag premiärbakat pepparkakor och med tanke på utgången så kan det väl bara bli bättre?
Vi får se ett annat år. Lusten känns inte jättestor. Förutom att de inte blev så goda så var det inte så himla roligt heller.
Så det så!
Lämna ett svar