Igår tittade vi på melodifestivalen. Och det var så roligt. Tyvärr missade vi första timmen. Vad det var som var så roligt? Jo jag råkade se att Melodifestivalen gick på en av digitalkanalerna BBC Prime och då tänkte vi att vi skulle kolla lite. Kunde vara kul att höra vad de säger i ett annat land. Och det var det! Kul alltså.
I den här kanalen hade de en ensam kommentator. Han var inte speciellt intresserad utan det lät mest som att det var han som drog nitlotten när man lottat om vem som skulle kommentera melodifestivalen. Hans kommentarer var obetalbara. Till och med omröstningen som brukar vara en pina blev riktigt roligt.
Lite exempel:
Tydligen hade den kvinnliga programledaren i början använt sig av ordet ”amazing” väldigt mycket för när det blev en liten paus mellan låtarna och det var en liten stund då programledarna skulle prata lite sa den engelske kommentatorn: ”They must say it has been amazing.” Och när Maria sedan sa det några gånger så vred han sig av skratt.
Om Carola så tyckte han att de sjöng ”ferocious” men att hon hade byxor av ”kitchen foil”.
Finnarna gillade han. Skrattade så fort han pratade om dem. Sa att de var ”the comeback of the klingons and the orchs”
Under en låt när där var dansande kosacker i bakgrunden och så försvann de ut då hojtade han: ”Bring back the kosacks!”
En annan fras: ”There have at least been a lot of legs in this contest”
Under snabbgenomgången så sa han om Spanien ”they simply don’t care anymore” och när det kom till Frankrike ”I don’t know what to say, – I don’t think France cares anymore either”
Under tiden som man visade upp Greklands musik under 4000 år satt han hela tiden och sa halvdumma kommentarer. När de kom in med någon slags skuggteater eller dockteater (några var utklädda till dockor och några gick bakom och styrde dem med en pinne) så kunde han inte prata längre. Då bara gapskrattade han.
Under omröstningen satt han och kommenterade både de som lämnade in röster och programledarna.
Om en med en förskräcklig skjorta. ”He must be wearing that shirt as a bet.”
Om en med vanlig kortärmad skjorta: ”Thank you for dressing up.”
Om en som talade lite högt: ”You don’t need a microphone dear.”
Om en som försökte skoja lite fast programledarna inte fattade: ”Oh, he is a fun one, I spotted that at once.”
Mitt i omröstningen. ”Oh , this is taking forever. I don’t have a clue where we are anymore.”
När någon gav 12 till någon låt han tyckte var usel: ”Oh, you must be crazy! How can you give 12 points to THAT song”
Titt som tätt när det gick lite långsamt: ”Oh- come on, VOTE!”
Hela tiden satt han också och skojade om poäng till England, det framstod ganska klart att han inte tyckte att deras bidrag var något vidare.
Och själv kan jag bara säga: RÄTT LÅT VANN!!! Sällan har rätt låt varit så rätt någon gång! Till och med engelsmannen var nog ganska nöjd. Fast mest nöjd var han nog att det hela var slut så att han äntligen kunde få gå hem.
Lordi rules!!
