Oscar Wilde har alltid varit en av mina favoriter. Åtminstone sedan jag var i femtonårsåldern. Och det har inte gått över. Jag gillar fortfarande Oscar Wilde. Jag är inte säker på att jag skulle trivas i hans sällskap, han verkar ha varit en ganska egenkär typ. Men vem vet, kanske skulle jag gillat honom ändå.

Han levde 1854-1900. Blev alltså inte särskilt gammal. Han föddes och växte upp i Dublin, men flyttade till London och var också verksam i Paris. Han levde på att skriva och på att vara spirituell. Han skrev pjäser som spelades på Londons scener t.ex. The Importance of Beign Earnest, en liten ordlek där Earnest är både ett namn och betyder att vara ärlig. Han skrev böcker och noveller, t.ex. Spöket på Canterville och Dorian Grays porträtt. Och så var han oerhört populär och skulle vara med på varje bättre tillställning. Han kunde konversera som få och kläckte ur sig den ena klokheten efter den andra. Önskar att jag kunde leva på min konversationskonst.

Trots att han gifte sig och fick två barn så var han egentligen homosexuell. I en tid när det var förbjudet. Han blev så småningom dömd till två års straffarbete för detta. Och efter det att han kom ut ut fängelset flydde han England och dog inte långt därefter. Hans böcker blev bannlysta och hans pjäser lades ner.

För min egen del så började det med olika citat. Sedan har det växt, intresset alltså. Jag skulle väldigt gärna ha velat träffa honom, bara för att se om jag skulle stå ut. Nu kan jag aldrig göra det. Men jag kan skratta och känna igen mig i olika aforismer.

Varför skriver jag om Oscar Wilde? Jo för nu när vi var i Dublin gick jag och hälsade på honom. Jag är inte den som går och kollar på hus där olika kända personer föddes. Men i det här fallet så hade jag läst att det skulle finnas en lite ovanlig staty av Oscar Wilde och den ville jag se. Och den var ovanlig. En av de mest levande statyer jag någonsin sett.

Konstnären har använt sten i olika färger. Mycket trevligt. Hans lite mysko min skall bero på att han skall se glad ut från ena hållet och lite nere, missnöjd från andra hållet.

Så jag var där, och skickade en liten hälsning till Oscar i sin himmel, där han säkert fortfarande får människorna omkring sig att lyssna och småle. Själv smålog jag väldigt mycket när jag läste olika citat på två små pelare som stod bredvid statyn. Framförallt tyckte jag att det här var ett väldigt, väldigt bra citat.

Oscar! Jag håller med!! Och hoppas att allt är bra med dig!

(Vill du läsa lite av Oscar Wilde så finns det massor att välja på här.)

Snart har vi semester sambon och jag. Nästa vecka åker vi till Dublin och skall vara där en hel vecka. Det ska bli så SKÖNT. Ingen av oss har egentligen tid, jobbet tar just nu all tid. När vi bokade resan så kändes det som vi hade tid, och sedan gick det inte att boka av, så nu åker vi i alla fall. Och ibland tror jag att den semester som man egentigen inte har tid med är en semester som kan ge dig andrum. Vi har visserligen köpt oss en guidebok över Dublin, men jag vete tusan om vi ens har öppnat den ännu. Men det gör inte något. Det viktigaste är att komma iväg, att inte KUNNA jobba. Vare sig med hemmet eller med jobbet. Och vi MÅSTE egentligen inte göra någonting i Dublin heller. Mer än att vara. Jag tror vi behöver det just nu. Bara vara.