På vår första våning har vi just nu cirkus elva grader ”varmt”. All isolering är borttagen från golvet så kylan har ganska bra väg in. Hu!
Vi vill INTE ha några köldknäppar innan vi har lagt ny isolering. Snälla?!?!?
Röran
Så här ser det ut i vårat kök
Och i våran hall ser det ut så här.
Vad tycker ni? Ser det bra ut?
Jag tror dock att det blir bra sen.
Men ni förstår kanske att man inte bryr sig så där jättemycket om att julpynta.
Rocky Road fudge
Leila gjorde Rocky Road godis på TV och Sverige blev sålt på detta har jag förstått. Jag har också tyckt att det låter gott, men jag har hängt upp mig lite på den mörka chokladen. Det råkar ju nu en gång vara så att jag inte gillar mörk choklad. Det må vara hur inne som helst och hur ”fint” som helst, jag tycker inte om det i alla fall. Så när jag på Allt om mat hittade en Rocky Road fudge istället så var jag tvungen att prova. Jag blandade helt enkelt de båda recepten och resultatet blev väldigt gott. Nu har jag inte smakat originalet så jag vet inte hur det smakar, men för den som är som jag och inte gillar mörk choklad så mycket, men som kanske älskar kola är denna INTE dum.
Ingredienser
200 g mörk choklad
200 g mjölkchoklad
25 g smör
397 g sötad kondenserad mjölk = 1 burk
2 tsk vaniljsocker
2 påsar dumlekola
2 nävar mini marshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter
Gör så här
Klä en form, ca 20×25 cm, med bakplåtspapper.
Bryt chokladen i bitar. Smält över vattenbad choklad, smör och kondenserad mjölk.
Rör då och då tills alltsammans smält samman till en slät smet.
Låt svalna något. Rör ner vaniljsockret.
Blanda i nötterna och sedan dajm och marshmallows. Rör inte för mycket för då smälter marshmallowsarna.
Bred ut smeten i formen och kyl minst 4 timmar.
Skär i rutor. Förvara i kyl.
Rörigt och kallt
Vi har det rörigt och kallt hemma just nu. Eller kallare kanske jag skall skriva, vi brukar även normalt sett ha det lite svalare inomhus än vad andra kanske har det. Rörigt har vi det eftersom vårt kök inte längre finns. Eller ja, själva rummet finns väl kvar, men all inredning ligger i trädgården och golvet är upprivet. Det isolerande lagret av sågspån ligger i sopsäckar i trädgården.
I vårt vardagsrum finns det av vårt kök som vi anser oss behöva använda för närvarande. Alltså ett par Ivarhyllor med porslin, grytor, torr mat etc. Dessutom står vårt kylskåp i vardagsrummet.
Under vardagsrumsgolvet och en bra bit in i rummet befinner sig vårt nya golv och reglar till golvet. Det ser ut om en bar, fast något låg. Dock innebär den ett ganska långt hinder som måste rundas när man skall hämta sin frukost. Hämta skål i Ivarhyllan, runda golvhögen för att komma till kylskåpet. Fylla på yoghurt, runda högen igen för att komma till müslin. Men, men vi skrattar mest åt det. Dock har det inte känts lönt att försöka julpynta i det här.
Kallt är det för att golvet är upprivet och all isolering borta. Det går det också, det gäller att klä på sig ordentligt och att surra in sig i täcken och filtar när man sitter i soffan. Det är spännande det här. Imorgon skall vi försöka kika lite på det där med reglar, maken och jag. Det gamla golvet var ganska ojämt så vi skall försöka att fästa nya reglar i bjälklaget och göra golvet lite jämnare. Vi får väl se vad vi klarar.
Men det blir nog bra sen…
Vem gräver i vår trädgård?
Häromdagen när jag tittade ut genom fönstret såg jag en stor grön hackspett som grävde i gräsmattan. Hämtade kameran för att kunna minnas hur den såg ut. Så här såg den ut.
Den satt där på gräsmattan riktigt länge. Och grävde och grävde. Jag tyckte det var lite konstigt att se en hackspett gräva i marken. Borde den inte hacka i ett träd eller så?
Men jag letade lite. Och kom fram till att det här var en gröngöling och den gillar vist att käka myror. Tydligen skall det inte alls vara ovanligt att se dem gräva i marken på vintrarna. Efter myror. Det är tydligen kalas att hitta en myrstack under marken. När de vintervilar. Och vräka i sig. Med tanke på alla myror i vår trädgård så är den välkommen tillbaka.
Ät så mycket myror du vill! Det gör ingenting om du krafsar lite i gräsmattan samtidigt.
På vift
Idag har jag verkligen varit på vift. Jag har tagit mig till stora köpcentrat och gått omkring i flera timmar på alldeles egen hand. Härligt! Kom strax efter att de hade öppnat så jag fick dels en bra p-plats och dels var det inte så mycket folk där. Det tar till lunch innan det fyller på ordentligt. Så jag hann med både det ena och det andra. Gick och blev lite sminkad på Kicks, något som jag aldrig gjort, men det var lite roligt. Jag har varit och köpt en bordsantenn och en dosa för de vanliga kanalerna till extra TVn. Får vi se om det fungerar med bordsantenn.
Jag vet inte varför, men ibland behövs det en sådan där dag. Då jag går runt och är för mig själv och shoppar lite. Det är inte så himla ofta, men det känns när det verkligen är dags. Då MÅSTE jag göra det så snart som möjligt. Och då är det så skönt!! Shoppade mig en inomhusjacka också. En sån där med huva. Letade efter en fleecetröja, men hittade ingen rolig så jag köpte en sån här hoodjacka istället. Den skall förhoppningsvis vara varm den också. Vi har ju lite kallt inomhus emellanåt.
Hemma är det RÖRIGT. Vi håller på att flytta ut köket i vardagsrummet. Eller i vart fall vissa delar av köket. Sådant som vi tror vi behöver under tiden som vi fixar köket. Stommarna ska sättas in i början av januari. Till dess ska vi ha bytt golv, fixat el och rör, behandlat golvet, snyggat till tak och väggar och säkert lite till. Så därför tömmer vi undan. Kylskåpet står just nu i andra änden av rummet. Så lite trångt börjar det bli. Vissa saker packas ner och ställs undan, men det vi tror oss behöva står på hyllor i vardagsrummet. Eller i skafferiet som vi också flyttat ut. Det satt inte fast så det var lätt att flytta.
Men det blir bra sen…
En stor jäkla nål
Den här jättenålen hittade vi i Dublin.
Jag fann den ganska fascinerande.
120 meter hög. 3 meter i diameter vid basen och 15 cm i toppen.
Och varför har de byggt en jättenål och ställt den mitt i Dublin?
För att de kunde.
Oscar Wilde
Oscar Wilde har alltid varit en av mina favoriter. Åtminstone sedan jag var i femtonårsåldern. Och det har inte gått över. Jag gillar fortfarande Oscar Wilde. Jag är inte säker på att jag skulle trivas i hans sällskap, han verkar ha varit en ganska egenkär typ. Men vem vet, kanske skulle jag gillat honom ändå.
Han levde 1854-1900. Blev alltså inte särskilt gammal. Han föddes och växte upp i Dublin, men flyttade till London och var också verksam i Paris. Han levde på att skriva och på att vara spirituell. Han skrev pjäser som spelades på Londons scener t.ex. The Importance of Beign Earnest, en liten ordlek där Earnest är både ett namn och betyder att vara ärlig. Han skrev böcker och noveller, t.ex. Spöket på Canterville och Dorian Grays porträtt. Och så var han oerhört populär och skulle vara med på varje bättre tillställning. Han kunde konversera som få och kläckte ur sig den ena klokheten efter den andra. Önskar att jag kunde leva på min konversationskonst.
Trots att han gifte sig och fick två barn så var han egentligen homosexuell. I en tid när det var förbjudet. Han blev så småningom dömd till två års straffarbete för detta. Och efter det att han kom ut ut fängelset flydde han England och dog inte långt därefter. Hans böcker blev bannlysta och hans pjäser lades ner.
För min egen del så började det med olika citat. Sedan har det växt, intresset alltså. Jag skulle väldigt gärna ha velat träffa honom, bara för att se om jag skulle stå ut. Nu kan jag aldrig göra det. Men jag kan skratta och känna igen mig i olika aforismer.
Varför skriver jag om Oscar Wilde? Jo för nu när vi var i Dublin gick jag och hälsade på honom. Jag är inte den som går och kollar på hus där olika kända personer föddes. Men i det här fallet så hade jag läst att det skulle finnas en lite ovanlig staty av Oscar Wilde och den ville jag se. Och den var ovanlig. En av de mest levande statyer jag någonsin sett.
Konstnären har använt sten i olika färger. Mycket trevligt. Hans lite mysko min skall bero på att han skall se glad ut från ena hållet och lite nere, missnöjd från andra hållet.
Så jag var där, och skickade en liten hälsning till Oscar i sin himmel, där han säkert fortfarande får människorna omkring sig att lyssna och småle. Själv smålog jag väldigt mycket när jag läste olika citat på två små pelare som stod bredvid statyn. Framförallt tyckte jag att det här var ett väldigt, väldigt bra citat.
Oscar! Jag håller med!! Och hoppas att allt är bra med dig!
(Vill du läsa lite av Oscar Wilde så finns det massor att välja på här.)