Mångsysslare

I jul har jag varit både brevbärare och blomsterbud. Brevbärare har jag fått vara därför att vi fått julkort som egentligen skulle till våra grannar. Två kort till två olika grannar.

Blomsterbud fick jag bli när jag kom till vår ytterdörr och hittade en blomsterleverans vid dörren. Det var fel namn och helt fel gata. Det enda som stämde var husnumret. Att brevbäraren råkade lägga våra grannars julkort i vår brevlåda, det kan jag förstå, de har väl tio miljoner kort eller så att dela ut. Att blomsterbudet inte orkade leta upp rätt gata däremot, DET tycker jag var direkt dåligt. Om vi hetat något liknande eller om vår gata haft ett liknande namn, men inget av det. Det enda som var rätt var alltså gatunumret! Men det gatunumret finns på varenda gata så det gälls inte som ursäkt för felleverans. Jag tyckte dock inte att det var något att bråka om utan jag tog bilen och blommorna och åkte iväg till rätt adress (ja – den ligger en bit bort). Jag hittade huset som var ett litet hyreshus och mötte en granne i dörren. Hon förklarade att paret som bodde där var äldre och att jag fick ringa ordentligt för de hörde dåligt. Jag ringde på och ringde på men fick inte någon respons. Då kom grannen ner igen och sa att hon skulle ringa till dem. Det gjorde hon, och den ringsignalen de hade skulle nog kunnat uppväcka döda, grannen hojtade i luren ”Det står ett blomsterbud utanför er dörr!!” Det fungerade och en gammal man öppnade och tog emot blommorna. Jag förklarade inte något utan nöjde mig med att vara blomsterbud och hälsade god jul!

Så så enkelt kan man byta jobb! För en liten stund i alla fall.

Filmsnuttar

Igår kväll satt jag vid TVn och tänkte väl gå och lägga mig. Klockan var redan ganska mycket. Jag hade tittat på 16 blocks med Bruce Willis. Det är faktiskt en ganska bra film. Framförallt har den ett lite överraskande slut. Då började Firman och jag fastnade. Ändå har jag sett Firman kanske 100 gånger – åtminstone känns det så. Varför sitter jag då kvar. Jo för att det finns filmer som har repliker eller scener som jag bara älskar. Och jag kan sitta och titta i två timmar och vänta på den där repliken eller den där scenen. Trots att jag i princip kan hela filmen utantill. Firman är en sådan film. Jag älskar scenen där huvudpersonens bror rymmer med hjälp av lastbilschauffören Elvis. Elvis är någon som bara skymtar förbi, men för mig är han alltså en av huvudpersonerna. Och jag kan sitta och titta på När Lammen tystnar bara för att få höra Hannibal Lector säga "I’m having an old friend for dinner…" och småskratta åt det dubbla budskapet. Eller Lock, stock and two smoking barrels när alla lösa ändar plötsligt bara knyts ihop i slutet. Det är suveränt! Men det skall vara sådant som jag begriper mig på – det skall inte vara outrett, som i Mulholland Drive som bara slutar i ett stort frågetecken för mig. Nope gillar jag inte.

Det behöver inte alltid vara spännande, av någon anledning kan jag sitta och titta på Gigi – en film från innan jag är född  och som i sig är ganska tråkig – bara för att få höra Maurice Chevalier sjunga "Fank heaven for little girls" (Obs felstavningen är medveten han sjunger faktiskt fank).

Det fungerar inte att bara höra repliken eller se den enstaka scenen, jag måste alltid se hela filmen.

Slutet på Blåsningen och när Brad Pitt pratar tattarspråk i Snitch. Eller Erin Brockovich, där finns det två scener jag gillar skarpt. Den ena är när hon samlat ihop en massa namnteckningar och kommer med dem till den flotta advokatbyrån med dem och de mycket förvånat frågar hur hon fått ihop dem "I just went out there and performed sexual favors. Six hundred and thirty-four blow jobs in five days… I’m really quite tired" och det jag främst gillar där är nä hon sjunker ner i stolen och säger I’m really tired. Den andra scenen är när hon får den stora checken i slutet av filmen. 

Det finns många, många sådana filmer, men jag kommer inte på dem just nu. Oftast fungerar det precis som igår kväll. Jag kommer inte på det förrän jag ser att filmen kommer på TV. Känner direkt kontakten som jag vet att jag har till den filmen. Och risken är stor att jag fastnar. Och är inte det bästa sättet? Att få det som en överraskning? Istället för att planera allting. Vilken tur att jag är ledig just nu så att det inte förstörde min dag att sitta uppe halva (eller mer än halva) natten. Istället fick jag se hur Elvis hjälper Ray försvinner från FBI:s klor. För hundrade gången.

Jul

Utanför huset är det underkylt regn. Maken har åkt iväg för att panikhandla julklappar (hans alldeles egna tradition). Dessförinnan har han i vart fall förbjudit mig att gå ut innan han kommer tillbaka eftersom jag är så himla duktig på att halka och vår trätrappa är tydligen såphal.

Här inne har jag just satt fyr i kakelugnen och skall strax stoppa in skinkan i ugnen. Ungefär så avancerad matlagning jag kan göra i vårt fantastiska kök utan golv. Nu när vi är hemma ger kakelugnen värme i undervåningen. Framförallt om vi ser till att ha vårt fina plastdraperi uppsatt mellan köket och vardagsrummet. Vi har nämligen fortfarande inte någon isolering i köksgolvet.

Och vid kakelugnen finns vår enda juldekoration. Vi fick den i bröllopspresent så den är inte nedpackad som resten av våra juldekorationer. Så han får väl representera julen i vårt hus.

Lillejulafton

Idag är det lillejulafton som vi alltid sagt i min familj. I ett ord, i snabb följd. Lillejulafton och jag borde väl stressa runt och hitta på saker. Men jag vill inte. Jag har satt lite färg i håret för att få bort lite av det där ”naturligt blonda” som min frissa vänligt kallar det. Elaka människor kallar det istället för grått hår. Sedan har jag ätit frukost och nu sitter jag och njuter av en kopp te. Och funderar lite. Och ser på himlen. Som faktiskt syns idag och är blå. Kan ni fatta att det känns jättebra att ha superrörigt hemma och inte behöva klä granen eller hänga upp julgranskulor. Faktiskt! Jätteskönt.

Maken jobbar och sliter, han åker fram och tillbaka till sortergården med skräp som vi lyckats samla på oss. Vet t.ex. inte hur många säckar med sågspån som grävts upp ur golvet. Och själva köket som lyfts ut och som jag sedan demolerat lite till med hjälp av kofot och hammare. Delar av gamla golvet ligger just nu i kakelugnen förresten. Tillsammans med lite vanlig ved. Kör vi kakelugnen morgon och kväll så blir det faktiskt riktigt varmt härinne. Utan att vi har ett enda värmeelement igång. Liite ledsen är jag att jag saknar ett kök just nu för jag har hittat en kola som jag verkligen skulle velat göra. Chokladdoppad lakritskola med havssalt – hur gott låter inte det? (Bild från recept.nu)

Som jag skrivit tidigare är jag inte förtjust i många delar av det som är jul. Men julgodis är jag väldigt förtjus i. Eftersom jag dessvärre äter alldeles för mycket av det säger jag varje år att jag inte skall göra något julgodis. Sedan brukar det ändå sluta med att jag gör några olika sorter. Bara för att jag tycker det är så roligt. Men inte i år. OK – jag gjorde Rocky Road fudge häromvekan. Men den är redan slut. Och nu blir det inte mera i år. Istället sitter jag och plöjer nätet efter allt möjligt godis och samlar det i ett dokument på datorn. Det är snart en hel bok jag har där. Den skall jag använda NÄSTA år. Så det så.

Till min fasa börjar mitt te ta slut! Både i kannan och i muggen. Kanske det är tecken på att jag skall göra något annat. Kanske ta tag i mammas havrekärve. Mamma har velat ha en havrekärve utanför sitt hus (för den som inte vet så bor min mamma i vårt gårdshus). Jag har funderat på var man skulle kunna få tag i det och funderat på torget som kör en gång i veckan. Men har inte kommit dit. Sedan häromdagen började jag fundera på om inte det kunde tänkas att Plantagen hade sådana. Och igår efter jobbet tog jag mig i kragen och åkte dit. Och jo – det hade de faktiskt. Så den skall jag kanske försöka få upp idag. Och så kanske julfixa lite på andra våningen i mammas hus eftersom vi tänkt inta vår julmiddag där. I lugn och ro. Det är så jag gillar julafton. I lugn och ro.

All vår väntan…

För ett par veckor sedan köpte jag mig fyra hyacintlökar. Två vita. Och två…röda! Jag har aldrig hört talas om röda hyacinter så det där var jag bara tvungen att köpa. Röda hyacinter.

Dessa lökar planterades och jag har därefter hållit noga koll. Varit väldigt intresserad av att se de där röda hyacinterna.

De vita började växa, och även slå ut. De två röda fortsatte att vara ihopträngda och små.

Så i morse hade en av dem börjat slå ut. Förmodligen på grund av att vi faktiskt haft ganska varmt här i helgen. Eldat i kakelugnen hela helgen. Och är den röd???

hyacint_3127786688_o

 

Nope

 

Jul

Ingen kan då slå i mig att folk har ont om pengar. Jag håller på att bli vansinning varenda gång jag skall till affären! Idag skulle vi ta oss till först K-rauta och sedan till Byggmax för lite olika saker till vårt renoveringsarbete. K-rauta ligger mitt ibland andra affärer. Mediamarkt, Jula,Mio m fl. Och det gick inte att komma fram! Det var bilköer som vid värsta rusningstrafik. Så vi skippade K-rauta och nöjde oss med Byggmax.

Igårkväll skulle vi handla mat. För att slippa så mycket folk åkte vi inte förrän vid åttatiden (Coop har öppet till tio). Var det lite folk där? Pytt heller. Det var alldeles fullt på parkeringsplatsen fast klockan var över åtta! Jag pratade lite med kassörskan när vi gick ut och hon sa att det hade varit otroligt många människor hela dagen. De hade fått kalla in fler anställda än vad som var planerat. Hon berättade också att ICA Maxi på orten hade utökat sin öppettid till elva på kvällen fram till jul. Är detta verkligen klokt?

Jag är inte speciellt förtjust i julen, har inte varit det någonsin i vuxen ålder. Tror att jag slutade gilla julen någon gång vid puberteten eller så. Julmat ja, julgran ja, men all hetsen och alla måsten och alla j-a julklappar. Jag tycker inte om det. Och att se detta vansinne varenda gång jag är i affären gör inte min känsla på något sätt annorlunda. Tvärtom! Och ibland undrar jag. Jag hör så många människor säga att de är ganska trötta på julen. Att det är jobbigt att hinna fixa allting. Att det är så stressigt att åka runt överallt på julafton. Att inte ha råd att köpa de julklappar man vill. Etc. etc. Jag kan inte låta bli att undra varför de inte gör något åt det. Kanske de människor som finns omkring dem också är lite trötta på hetsen? Kanske man gör saker för att uppfylla förväntingar som inte någon har. Förväntningar uppfunna av tidningar, TV och affärerna?

Kanske man bör stanna till i hetsen och fundera på vad det är man håller på med. Är det verkligen meningen att julen skall leda till så mycket ångest och magont? Vore det inte trevligare att få använda sina lediga dagar till att må bra? Att träffas och trivas utan alltför stora förväntningar? Lite som vanligt, fast man har mera tid…