Här är det fullt takdropp, har varit töväder nu i två dagar. Jag är nu en gång inte någon vinterälskare så jag gillar takdroppet. Först sa jag till mig själv att inte glädja mig eftersom det kommer att komma både mera snö och kyla, men sedan konstaterade jag att det är helt OK att glädja sig.

En annan sak att glädja sig över är att vi äntligen fått nya klinkers på plats i köket. När vi renoverade vårt kök lade vi trägolv där, förutom framför spisarna. Dels för stänk men också för skydd framför vedspisen. Vi var väldigt nöjda med detta arrangemang.

Stora svarta plattor. Hela köket var klart och det var så härligt. Ni vet, man går och tittar och känner och beundrar under en lång period.

Vad händer då? Jo, inte långt efter det att köket är klart har jag mamma inne på besök och vi ska laga lite mat tillsammans. Hon får en pall av mig som tanken var att hon skulle kunna sitta på vid spisen. Istället välter hon pallen. Som faller så illa att en av plattorna spricker.

Sprickan har sedan växt efter hand och vi kunde väl konstatera att förutom att en platta var spräckt hade vi kanske inte lagt klinkersen så där jättebra. Så vi bestämde oss för att göra om det. Tyvärr var den sortens plattor vi köpt slut, så vi fick ge oss iväg och köpa nya, nästan exakt likadana plattor.

Någon månad eller innan jul så sliter maken bort de gamla plattorna så att det i alla fall ska vara klart att lägga nya.

Under julledigheten lägger han ett lager fix för att fylla upp innan vi lägger dit plattorna. Han talar noga om för mig att jag inte får gå där nu. Jag hör honom också mumla ”bara för det så går jag väl i det själv”.

Efter någon timme skulle han hämta sig en macka i köket och jag hör honom ropa ”Neeej”.
Då hade han så klart själv gått i fixet.
Gissa om vi skrattat åt detta. Bildbevis finns här.

Nu är de nya plattorna lagda och vi har fogat och nu är vi så nöjda igen!

Nu tänker jag inte släppa mamma i närheten av de här klinkersen! I vart fall inte med någon pall!