Vad många det finns…

Håller på att fixa in offerter på fönster. Men har konstaterat att det finns väldigt många fönstertillverkare. Jättemånga!! Och förvånansvärt många gör kopplade fönster och även korspostfönster. Även om en återförsäljare inte visste vad ett korspostfönster var. Och en annan kallar det krysspostfönster. Så nu är jag noga med att även kalla dem 4-luft och 6-luftfönster så att vi alla är överens.

Spännande är det i alla fall. Men det sätter fart på så mycket annat i huvudet också. Vad ska vi ha för foder? Ute? Inne. Ute lutar det nog åt att vi ska försöka återvinna en del av det gamla som faktiskt finns kvar där. Jag vet inte vad det heter, men det finns trä”tak” över fönsterna och en sorts list under. Vi behöver bara se om det går att få ner dem så att man kan fixa till dem. Och eventuellt göra nya där det behövs. Även inomhus måste man bestämma sig. Det finns inga gamla foder inne så det gäller att bestämma sig för en stil här också. Dock tror jag att jag tänker tillverka fönsterbänkar själv, likadana som jag gjorde i förstugan. Det är kul att få göra ett litet eget märke också.

Funderingar fortsätter.

Fönster

Fönster. En stor sak. Som för med sig mycket. Framförallt om man ska byta alla fönster. Eller nästan alla fönster. Vi har tre fönster som vi behåller. Övriga byts ut. Jag har satt samman ett dokument som vi ska kunna använda för att begära in offerter. Vi har funderat och funderat.

Vårt hus hade en gång i tiden två små glasverandor.

Det har det inte längre. Någon gång på 70-talet byggdes dessa om till utrymmen med vanliga fönster. Vi har funderat mycket på om vi skulle försöka att återskapa verandan på i alla fall andra våningen. Nu blir det inte så. Vi kommer däremot att sätta andra fönster i det utrymmet så att det lite skiljer sig från resten av huset.

Idag ser huset ut så här.

Fula fönster och fönsterna börjar också bli dåliga. Några av dem blir ”dimmiga” när solen står på. Men de är också från början av 70-talet.

Så här tänker vi oss det i stället. Inte så jättebra fixat i bilden, men ger i alla fall en hint.

Vi har mätt och mätt och tänkt och tänkt. Men nu har vi, som sagt, bestämt oss. Så nu har jag satt ihop en lista över vad vi vill ha och ska skicka ut den till några fönsterleverantörer och be om en offert.

Sedan tänker vi göra plats i källaren och så får de stå där och ge oss dåligt samvete och så får vi ta ett i taget när vi har tid och ork. Känns i alla fall spännande.

Vi får fixa till lite snyggare foder också, men det är inte gjort på min bild.

 

Dropp, dropp, dropp

Idag är det takdropp ute. Ordentligt sådant. Vi har haft fyra plusgrader hela dagen. Jag har gått ut på altanen och blundat. Då kunde jag inbilla mig att det är vår. Det kan ju vara dumt eftersom det faktiskt lär dröja tills dess att det bli vår, men den där lilla inbillningspausen tror jag ändå ger mig lite energi på något konstigt sätt.

Passade på att baka kanelbullar också. Hade ingen mjölk, men körde med vatten och kesella. Blev precis lika bra som med mjölk så det är tydligen inte så viktigt med mjölk som degvätska. Tog med och bjöd mamma på en nybakad kanelbulle.

Väl hos mamma kunde vi konstatera att hon inte längre klarar av att ringa med sin, faktiskt. väldigt enkla mobiltelefon. Så vi åkte till Mediamarkt där jag idag köpte en ännu enklare telefon. Klarar hon inte den så vet jag inte vad jag ska plocka fram. På den här finns det helt enkelt fyra nummer att välja på. Inga onödiga knappar.

Nu ringer hon inte till så många så det går nog bra. Hon ringer i princip bara till mig själv och min syster.

Det är inte någon annan som ringer till henne heller så det är väl inte så konstigt.

Någon gång ska det bli varmare…

Jag har faktiskt tappat sugen vad gäller trädgården en del. Orsaken till det är rådjuren som förra sommaren åt upp mer eller mindre hela trädgården. Jag har därför inte bestämt mig för om det blir några fröer satta i år eller inte. Vi får se om lusten kommer tillbaka eller inte.

Något som de, i vart fall förra sommaren, inte gav sig på var mina pelargoner och fuchsior. Så de tänker jag i alla fall fortsätta med.  Har faktiskt beställt några plantor redan från Rockdala för att försöka få upp geisten.

Några som i alla fall får mig på lite gott humör är mina små pelargonplantor. I höstas stack jag ner ett gäng pelargonblad i små krukor. Brukar göra det och de brukar ta sig. Förra året hamnade de dock över ett element som slogs på och som då tog död på alla mina små plantor. Den här gången ställde jag dem i förstugan där det inte finns några element och där har de också trivts väldigt bra. Plantorna har börjat bli fina, lite ljusare ute så kan jag plantera om dem i lite större krukor.

Igår såg jag att en av dem till och med fått en liten blomma, visst var det gulligt!

I källaren står alla mina andra pelargoner och fuchsior. Vi får väl se hur det har gått för dem.

Förra sommaren planterade jag dock några vildpelargoner. Förra sommaren var usel för pelargoner så de blev aldrig så stora, de överlevde dock och just dessa har jag i mitt köksfönster för att förska vara säker på att de överlever. Det är naturligtvis inte någon garanti, men förbättrar i alla fall deras möjligheter. Så jag drömmer lite om pelargoner och fuchsior jag. I snö och kyla.

Annorlunda juldekoration

Igår morse tyckte jag att julgranen lutade betänkligt. Efter en stund så började den inte bara luta utan den började ramla.Jag stod så nära att jag lyckades få grepp om stammen och sedan drog jag julgranen mot kakelugnen. Vi sa att vi får väl tömma den på kvällen. Men det gjorde vi inte. Den får stå där till helgen. Så nu är det inte bara tornet i Pisa som lutar.

Äntligen nya klinkers

Här är det fullt takdropp, har varit töväder nu i två dagar. Jag är nu en gång inte någon vinterälskare så jag gillar takdroppet. Först sa jag till mig själv att inte glädja mig eftersom det kommer att komma både mera snö och kyla, men sedan konstaterade jag att det är helt OK att glädja sig.

En annan sak att glädja sig över är att vi äntligen fått nya klinkers på plats i köket. När vi renoverade vårt kök lade vi trägolv där, förutom framför spisarna. Dels för stänk men också för skydd framför vedspisen. Vi var väldigt nöjda med detta arrangemang.

Stora svarta plattor. Hela köket var klart och det var så härligt. Ni vet, man går och tittar och känner och beundrar under en lång period.

Vad händer då? Jo, inte långt efter det att köket är klart har jag mamma inne på besök och vi ska laga lite mat tillsammans. Hon får en pall av mig som tanken var att hon skulle kunna sitta på vid spisen. Istället välter hon pallen. Som faller så illa att en av plattorna spricker.

Sprickan har sedan växt efter hand och vi kunde väl konstatera att förutom att en platta var spräckt hade vi kanske inte lagt klinkersen så där jättebra. Så vi bestämde oss för att göra om det. Tyvärr var den sortens plattor vi köpt slut, så vi fick ge oss iväg och köpa nya, nästan exakt likadana plattor.

Någon månad eller innan jul så sliter maken bort de gamla plattorna så att det i alla fall ska vara klart att lägga nya.

Under julledigheten lägger han ett lager fix för att fylla upp innan vi lägger dit plattorna. Han talar noga om för mig att jag inte får gå där nu. Jag hör honom också mumla ”bara för det så går jag väl i det själv”.

Efter någon timme skulle han hämta sig en macka i köket och jag hör honom ropa ”Neeej”.
Då hade han så klart själv gått i fixet.
Gissa om vi skrattat åt detta. Bildbevis finns här.

Nu är de nya plattorna lagda och vi har fogat och nu är vi så nöjda igen!

Nu tänker jag inte släppa mamma i närheten av de här klinkersen! I vart fall inte med någon pall!

What a feeling…

Igår fick jag följande årsbesked från CSN¨

Som sagt.

What a feeling.

Egentligen tycker jag de kunde kosta på sig ett litet grattis också. Och kanske någon liten trudelutt. Ett sånt där kort som spelar en sång när man trycker på det.

Två själar, samma tanke

I vårt hus har man öppnat upp på undervåningen. Tagit bort en vägg i vardagsrummet.

Ser ut ungefär så här.

Vårt hus har en gång varit två likadana lägenheter, därför går det bra att jämföra våningsplanen med varandra. På andra våningen finns väggen kvar. Så här.

I dörrhålet mellan de båda rummen finns det pardörrar.

Jag har många gånger tänkt att jag tycker det är synd att man tagit bort den där väggen. Det försvårar uppvärmning och det ger insyn rakt in i även i soffdelen av vardagsrummet, som vi då alltså har längst in. Men vi har inte diskuterat den saken alls. Det har liksom känts lite definitivt.

Häromdagen undrade maken vad jag skulle tycka om man satte upp en vägg där igen. Som ni förstår tyckte jag det var en superidé. Det finns pardörrar på vinden som går att använda. Mycket har de förstört i det här huset, men det verkar faktiskt som att de ställt upp alla gamla dörrar på vinden. Så nu har vi bestämt oss, det ska bli en vägg där igen. Med pardörrar. Öppnar man upp pardörrarna så blir det ju faktiskt nästan som ett stort rum i alla fall. Vi har det, som sagt, så på andra våningen, och det är tusan så mycket mer elegant med två öppna pardörrar än det är med öppen planlösning i ett gammalt hus.

Men när det blir återstår att se. Nu har vi i alla fall kommit ett steg på vägen.

Håller också på att kolla med kommunen om det behövs bygglov för att byta fönster. Hoppas vi slipper. Man tycker ju att man inte skulle behöva det när man ska byta ut gamla 70-talsfönster till korspostfönster på ett sekelskifteshus.