Det här med ljuset

Ikväll kom jag hem vid niotiden efter att ha varit iväg på en tjänsteresa. Svidade om och gick ut på hundpromenad. Och det var fortfarande ljust. I alla fall nästan. Och ändå regnade det. Trots att man är så här gammal och det är likadant vartenda år så är det ändå alltid lika fantastiskt. Den där kvällen när man reagerar ordentligt och tänker:

Wow, klockan är så här mycket och det är FORTFARANDE ljust.

Lull-lull och sånt

Jag är inte så bra på det där med lull-lull. Jag ser ju att det kan se fint ut, men jag är en väldigt praktisk person, och en som dessutom inte är så förtjust i att damma, så jag ser alltid lite problem i det där med att lull-lull ska dammas. Dessutom är jag praktiskt på så vis att jag tycker att saker och ting ska vara till nytta. Alltså kunna användas till något. Vilket inte alltid är fallet med lull-lull. Och vissa saker har jag rent av svårt för. Jag inser tex inte varför man ska ställa ut tomma fågelburar? Det är fullkomligt obegripligt för mig. Dessutom representerar en bur inte något trevligt, tycker jag alltså. Fast å andra sidan är det mycket som jag inte begriper.

Något som jag begriper – eller i alla fall gillar – är fina stenar. Min mamma var en stensamlare och det har jag ärvt av henne. Så länge hon klarade av det så kunde det hända att hon kom hem med en fin sten i fickan. Det hände att jag tog med mig en fin sten, eller en sten som var lite konstig, hem från semester till henne. Och det blev hon alltid väldigt glad för. Och så skulle vi diskutera vad det kunde vara för någon sten, eller varför den såg ut så eller vad det var för konstig lava eller något som växte på den.

Under mina år har jag i alla fall inte enbart samlat på mig fina stenar utan också ett gäng fossiler. Jättefina!! Och när man nu gillar stenar och har ett gäng hemma är det väl synd att inte ha dem framme har jag just konstaterat. Så för att göra om mina hög med fossiler till lull-lull har jag varit och köpt mig en fin glasburk. Vilken nu innehåller mina fossiler. Och inte för jag vet exakt hur den ska placeras och var, men jag måste nog säga att jag tycker den blev ganska fin. Så det där med lull-lull kanske inte är helt fel. Om det är rätt saker. För mig.

Ett litet test

Nu har jag gjort ett litet test. Jag har köpt några provburkar med färg och på en masonitskiva målat upp den där schablonen som jag funderar på att använda på köksgolvet. En bit så att vi kan se hur det ser ut.

Jag tror faktiskt att jag gillar det. Jag tror faktiskt att det kan bli ett väldigt fint golv. Jag inser också att mina ben kommer att bli så stela att jag knappt orkar resa mig när jag suttit på golvet och målat schabloner. Att jag kommer att få ont i armen, kanske till och med antydan till tennisarmbåge, när jag sitter och stöpplar mönster. Men jag tror att det kan vara värt det. Värken går över och oljar jag lederna lite brukar de komma igång igen. Och armen, ja, jag får be maken om lite nackmassage så hjälper det kanske mot värken i armen. Om inte så är det i vart fall skönt. 🙂

Det känns NÄSTAN som jag prickat helt rätt med kulörerna, provet får ligga där på golvet lite nu så att man ser kulörerna i olika ljus. Och faktum är, att just nu längtar jag efter att få måla det här golvet. Trots att jag vet att jag kommer att få ont både här och där. Jag får helt enkelt tänka på slutresultatet.

Att börja få tillbaka utrymme

Bit för bit börjar saker och ting falla på plats här hemma. Lediga dagar nu på sistone har ägnats åt att få saker och ting dit där de ska vara. Saker som legat i lådor lite här och där i huset och möbler som ockuperat övervåningen. Vi försöker sälja av eller kasta sådant som vi inte tänkt använda istället för att spara på det. Sitter just nu i blå rummet som börjar bli ett riktigt bra rum nu. Med lagom mycket möbler. Och som också plötsligt fått bli ett TV-rum istället eftersom vi, när vi var i asyl här, upptäckte att det var ett bra rum att använda så. När vi blev av med vår stora fina bokhylla kunde vi flytta soffan. Soffan stod tidigare med ryggen mot fönstret och står nu istället där bokhyllan tidigare stod.Vilket ledde till att vi plötsligt har utsikt när vi sitter i soffan.

Det kan man faktiskt tänka bort sig själv i emellanåt. Framförallt när det som syns i vänster hörn är häggen som blommar. Min älskade hägg. Den är så vacker och doftar så gott i alla fall under några dagar.

Där nere har vi också börjat få det riktigt bra. Vi har burit ner de möbler som ska vara där. Så mycket lull-lull har vi inte dock. Jag är inte så bra på lull-lull. Jag är så förbaskat praktiskt av mig att jagnofta börjar fundera på hur mycket det blir att damma. Men det ska väl komma lite lull-lull så småningom. Och kanske några kuddar, även om jag har problem med kuddar också. Tycker alltid de är i vägen, men jag har förstått att de kan vara till nytta för andra så några kuddar kanske kan få plats.

Sedan är det kvar att fundera på sådant där med tex sladdar. Hur ska man dra runt sladdar så det blir någorlunda snyggt? Och matbordet där nere ska fortfarande få en total make-over.

Vi har fortfarande ett gäng fönster som behöver få smygar och fönsterbrädor och lite annat också som behöver fixas, men det är roligt att äntligen kunna börja få ordning lite här och där. Och att börja få lite olika ställen man kan vara på. Inte bara ett rum, som dessutom var ockuperat med alldeles för mycket möbler.  Det känns som att vi faktiskt börjar få ett hem igen.

Mellan hägg och syren och Hipp hipp hurra

Idag har tiden mellan hägg och syren börjat i vår trädgård. Vi är lite senare här upp i backen än nere i stan så vi har liksom vår egen tid. Jag tror att i vår trädgård så kommer det faktiskt att vara lite tid innan syrenerna slår ut. Men den som lever får se.

Och förutom att tiden mellan hägg och syren har börjat så har vi också ett födelsedagsbarn i huset. Idag fyller snyggGandalf tre år. Lille gubben – det är inte klokt vad tiden går fort.

Hipp, hipp hurra!!

Alltså hundarna

Den här bilden visar – även om bilden i sig inte är så bra – lite typiska reaktioner hos våra hundar.

Matte ropar:
Hej hundarna!!

Gandalf tänker:
Hon sa inte kom – alltså måste jag inte komma.
Hon visar inte någon boll – alltså är det inte säkert att hon har någon boll – kanske inte lönt att springa.
Hon KAN ha godis – men det kan också vara som så att det inte är något gott godis -kanske inte lönt att springa.
Dessutom luktar det väldigt gott här borta – varför skulle jag springa?
Det är ganska långt till matte. Jobbigt långt. Varför ska jag springa dit när hon bara säger hej och inte säger att jag måste.
Jag får nog fundera lite…

Iggy tänker:
Matte!!!!!
SPRINGA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Badrumsprylar

Det är inte BARA köksgolv som snurrar i mitt huvud. Ibland tycker jag att det verkar alldeles för mycket plats i mitt huvud för saker att snurra. Många saker samtidigt. Alldeles för många. I alla fall, det är en del badrum som snurrar också. Jag har ett väldigt långsmalt badrum vilket kan ses här på bilden. Bilden är svartvit därför att den blev först alldeles för mörk och när jag ljusade upp den blev den väldigt konstig, men av någon anledning ser den helt OK ut i svartvitt?!?!

Jag är relativt nöjd med badrummet, men det har liksom aldrig blivit färdigt. Jag har länge letat efter en matta till badrummet, den har jag hittat nu. Jag är nöjd med förvaring till alla mina pryttlar, mer än nöjd eftersom jag egentligen har mer plats än jag har pryttlar. Däremot så har jag saknat något bra ställe att ha rengöringsmedel i. Alltså städutrustning. Just nu ligger det i korgen som skymtas längst ner till höger.

Har funderat på att byta ut tvättstället (som har en liten spricka i sig) till ett tvättställ med skåp under där jag kunde ha lite städgrejer. Så kom IKEA med det här, bara 60 cm brett och som skulle passa in i stilen.

Lycklig i hågen kollade jag in det på IKEA och gick sedan hem och mätte, men nej, det skulle inte bli roligt att sitta på toa med det skåpet så nära. Toastolen står snett där i hörnet och man skulle definitivt slå ena knät i skåpet. Inte glad.

Nu såg jag att de introuderat ett ännu mindre skåp. Silverån. Som är så grunt som 38 cm.

Det skulle möjligen få plats. Fungerar också i stilen.

Sedan såg jag i samma serie en liten bänk med förvaring i. Den skulle kanske vara helt perfekt att ha lite städsaker i? Och så behåller jag mitt tvättställ med en liten spricka i? Bänken finns i vitt och i ljusbrun som de kallar det, se bilden, men om man köper den ljusbruna så blir den i massivt trä och jag kan i så fall måla den själv. Inte så dumt! Så från att ha varit lite handfallen har jag plötsligt flera val!

Kanske jag kan få ihop det där badrummet till sist. Men det märks helt klart på IKEAs utbud att det är väldigt inne med den lite lantliga eller gammeldags stilen. Lucky me.

Har du sett en igelkott?

Bild från Naturskyddsföreningen – länkad till resultat av Medborgarforskningen

Igår fick jag ett mail från Naturskyddsföreningen. Jag fick mailet för att jag förra året rapporterade in att jag sett igelkottar och var jag sett dem. Faktum är att jag även i år redan har rapporterat eftersom Iggy och jag två gånger nu mött en igelkott på nästan samma ställe.

Det var trevligt att läsa resultatet av Medborgarforskningen som den kallas, och som du kan hitta här. Trevligt därför att de skriver att igelkotten inte längre är en hotad art. Något som känns riktigt roligt. Tydligen håller igelkotten också på att bli en stadsbo, fler och fler befinner sig närmare tätorterna.

Tråkigt att läsa så här till Valborg är att många Igelkottar troligen kommer  att avsluta sina dagar i någon av alla brasor som tänds. Förhoppningsvis kanske den här varma våren räddar en del av dem, kanske några lämnat sina hålor eftersom det funnits väder utanför som lockar. Oavsett så får vi glädjas åt att det faktiskt verkar som att våra igelkottar kommer att vara med oss ett tag till.

Förhoppningsvis kommer våran egen igelkott också tillbaka. Den som jag brukar slänga ut lite jordnötter till när den kommer. Något som Gandalf har lärt sig så han skällde faktiskt när igelkotten var i trädgården. Inte på ett argt sätt utan för att väcka min uppmärksamhet. Så att jag kunde ge mig ut och mata.

Här har han koll! Och man kan också se att igelkotten blivit lite van vid honom och faktiskt äter sina jordnötter trots att Gandalf vaktar honom strax bredvid. Det gäller att vakta den, Gandalf förstod snabbt att den var ganska viktigt för mig. Förmodligen en lite mysko flockmedlem.

Har du också sett en igelkott? I så fall kan du rapportera det här.