Det var ju faktiskt som så att Iggy Pop var på utställning också. Kanske någon har undrat hur det gick? Oavsett så tänker jag berätta. Det gick nog så bra det kunde gå.
Jag vet egentligen ingenting om utställningar och vi hade kommit överens med uppfödaren om att få hjälp med att visa Iggy. Alltså att ta in honom i utställningsringen. Eftersom Iggy är lite egen och i början är lite reserverad mot nya människor skulle vi vara på plats i god tid så att de skulle hinna vänja sig vid varandra. Utställningen började klockan nio och vi tänkte vara där vid åtta. Vi slog in Jägarhyddan i Rimbo på Google Maps och jovisst fanns den där. Super. Bara det att när vi kom fram till jägarhyddan där den var enligt Google Maps så fanns där absolut ingenting! Eller ja, nu ljuger jag – där fanns träd och ett fält. Någon stuga eller en massa Berger des Pyrenéeshundar såg vi definitivt inte. Vi fick ringa uppfödaren som lotsade oss rätt. Men då var klockan i princip nio och Iggy skulle in i ringen som nummer fyra. Och det där med att vara kompis med uppfödaren på två minuter det hade Iggy inte den minsta lust med. Så det slutade med att jag fick ta in honom i ringen. Och i hans klass fanns det bara en hund, dvs Iggy så jag hade inte någon att titta på.
In i ringen bara. Och gissa om jag kände mig dum! Det här var inte som så att jag vet hur det skulle gå till och var dålig på det, utan det här handlade om att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Alls! Det enda jag visste var att vi något tillfälle ska vi springa runt och då ska Iggy helst trava. Och domaren var fransos och mumlade en massa på franska. Kvinnan vid tältet med domaren viskade till mig, ”Huka dig inte över hunden” , ”Rör på hunden” etc (hon undrade nog vad jag egentligen hade där att göra). Själv stod jag där som ett fån och liksom sa ”Här är min hund, vill du tiita?”. Och inte kunde jag få Iggy att springa fint inte. Vi vinglade fram där i ringen som om vi varit lite på lyran båda två. I och för sig borde väl det ha passat en fransos?? Så när vi till sist fick vitsorden får jag nog säga att jag tyckte att de var riktigt bra. Såvitt jag nu begriper. Nu visste jag redan att jag har en fin hund, men jag vet ju inte om fransoser också begriper det.
Mycket bra exemplar. Komplett sax-bett. Mycket bra huvud. Utmärkta ögon och färg. Utmärkt pigmentering. Bra burna öron. Korrekt halslinje. Bra fysisk kondition (lite underhudsfett). Fin päls. Bra benställningoch has. Bra och parallell baktill. Saknar lite steglängd i rörelserna.
Allting var ju jättebra! Utom det där med steglängd i rörelserna, det enda som matte kunde påverka, domaren hade uppenbarligen inte gillat vårt vinglande runt i ringen. Det där med lite underhudsfett kollade vi upp, det kunde ju betyda att han hade lite för mycket eller att han hade lite för lite, men det betydde tydligen att det var alldeles rätt. Tänk om matte också hade haft lite lagom mycket underhudsfett.
Men ändå, vi får allt vara nöjda, med tanke på hur det liksom blev med allting.
Några bilder på Iggy i ringen blev det inte. Det var ju meningen att jag skulle ta dem, men jag var ju i ringen.
Och kände mig urdum.
För den som kan franska så finns utlåtandet att läsa här:
Lämna ett svar