Funderingar om golv

Oj vad det där köksgolvet hela tiden snurrar i mitt huvud. Det där vitoljade golvet som var jättefint, men som vi inte tagit hand om och som nu är jättefult. Och där enda lösningen som vi kan komma på är att måla golvet.

Först hade jag tänkt måla med linoljefärg och göra golvet rutigt. Vi har dock haft väldigt svårt att få ihop logistiken där. Att måla den yta som ska målas innebär nämligen att hela huset blir obrukbart. Eller ja, övervåningen fungerar ju såklart, men det går inte  att komma därifrån om man befinner sig däruppe och det går inte att komma upp om man inte redan är där. Utom via stege till balkongen då. Hade vi inte haft hundarna kunde man kanske skippat att måla två plankor och gått på dem och sedan bytt plankor i nästa målningsomgång. Men hundarna förstår inte sånt. I vart fall inte utan väldigt mycket träning. Och dessutom skulle det ta dubbelt så lång tid att måla golvet på så vis. Även MED gift i färgen så blir det svårt.

Jag har därför bestämt mig för att testa med mer snabbtorkande färg så får vi se hur det går. Men då är det hur golvet ska målas. Alltså utseendemässigt. Jag har nog i princip kommit fram till att det ska bli schabloner på golvet och har konstaterat att visst kan man skära till dem själv, men om man kollar lite utanför Sveriges gränser så finns det hur många färdiga, fina schabloner som helst. Möjligen är det dock så att jag faktiskt har bestämt mig. I alla fall nästan 🙂 Har beställt hem lite småburkar färg för att se hur det ska bli. Det mönster jag är inne på just nu är det här.

Tycker dessutom är färgställningarna på de här båda bilderna är riktigt trevliga så jag funderar på något liknande de här dessutom. Nästa fundering är om det ska vara schabloner även köket eller också i ”hallen”. Eller ska det vara enfärgat i hallen??

Två färger?

Eller mönster hela vägen?

Beslut, beslut. alltid dessa beslut.

Vädret är ur led…

det är helt fantastiskt därute. Och det är inte ens maj!! Idag hade jag sommarkläder på mig till jobbet, dvs korta tights och barfota i skorna. Och det var inte det minsta kallt. Ska vara så varmt imorgon också enligt vad de säger. Tog hundarna till skogen efter jobbet och kunde konstatera att vitsipporna är nästan utblommade. Redan.

Egentligen så borde man väl fundera på varför det är så onormalt varmt och oroa sig för hur det ska bli? Men jag vill inte. Jag bara njuter i fulla drag!

Hoppa och bära träd

Djur kan göra en frustrerad. Tex en hund som skäller som en galning på grannens barn när de ska spela boll. Som en galning! Eller en hund som skäller som en galning på en annan granne som fått för sig att göra något så otrevligt som att öppna altandörren. Som en galning. I de fallen springer man ut och kanske just i det ögonblicket skulle man skänka bort hunden till första bästa person som erbjöd sig. Fast för det mesta så gillar man dem bara. Det är så mysigt när de kommer och vill bli kliade. Gandalf kommer ofta när jag satt mig för att knyta mina skor. Då tycker han att jag sitter riktigt bra till för att klia honom. Iggy går alltid till makens sida av sängen på kvällen (maken går alltid och lägger sig först) och där vill han bli kliad så länge som bara maken orkar. Och när man sitter i soffan och en eller två hundar vill ligga lite nära. Och när jag jobbar hemma och har hundarna hemma från dagis och ofta får sällskap där på golvet bredvid skrivbordet. Plus alla långa trevliga promenader som vi tar tillsammans. Och så lite träning så klart, och lite lekar.

På promenad så gillar hundarna lite olika saker. Iggy gillar att springa. SPRINGA. Fort, fort, fort och långt. Och att hoppa. Över stock och sten och även upp på saker. Känns som att han är helt orädd där.

Har tänkt att vi ska börja träna lite agility vi också. Så som Gandalf har fått göra.

Gandalf gillar att lukta på saker. Länge. Så länge att jag brukar bli frustrerad. Och han gillar att gå i bäckar, vet inte varför. Han tycker inte om att gå i vattenpölar, det är äckligt, men att gå i bäckar är toppen. Och så gillar han pinnar. Eller ska vi säga mindre träd.

Han ska dra fram den största finaste pinnen han kan hitta. Ibland är det verkligen träd och det tar en stund innan han accepterar att han inte kan rubba dem. Men när han hittat ett som inte är större än att han orkar dra fram det så gör han det. Han kan jobba riktigt hårt med att dra fram ett litet dött träd. Han kommer, väldigt stolt, dragandes eller bärandes (beroende på storlek) med sitt träd. Sedan ska vi antingen dra i det i varsin ända, eller så ska vi bära det tillsammans. Har inte någon aning om varför det är så roligt att bära träd tillsammans, men det är det. Det kan han göra nästan hur länge som helst. Det brukar vara jag som tröttnar långt innan han gör det.

Så det är ett par saker om våra hundar. En gillar hopp och spring och en gillar att bära träd.

Detaljer och stora saker

Har varit två dagar i Stockholm på jobbresa. Det var fantastiskt väder där och jag hann vara ute en del också. När jag gick på Drottninggatan av alla ställen råkade jag få syn på en port som jag måste ha gått förbi massor av gånger utan att se. Men den här gången såg jag den. Och tog en bild. Jag blev riktigt fascinerad. Rosenknoppar försöker liksom tränga sig ut ur stenen precis som lite blommor och blad. Det är som om någon målat akvarell fast i sten.

Finfina detaljer som man måste lyfta lite på huvudet för att se.

Jag skulle möte en kompis på Kungsholmen och gick då längs med Kungsholmsstrand eftersom det var så fint väder. Då fick jag se lite trevliga ”hus”. Inte så bra bild, men det är i alla fall bostäder, nästan byggda som husbåtar. De ser inte märkvärdiga ut, men de är säkert båda dyra och fina, framförallt när man ser vilka båtar som är parkerade vid sidan av husen.

Och så på slutet en bild bara för att via vilket fint väder det var! Gick över bron till Riddarholmen för att vara med på ett möte och kunde inte låta bli att sätta mig en stund på en bänk och bara njuta. Jag hade med mig en kopp te som jag köpte med mig så jag satt där och drack te och passade då på att ta en bild på Stadshuset under en blå, blå himmel.

Men nu är jag hemma igen, och det ÄR ju faktiskt som så att även om det är roligt att vara iväg lite så är det väldigt skönt att komma hem igen. Och krama om sina vovvar.

Lära sig något nytt

Jag gillar att titta på gör-det-själv program. Förmodligen eftersom jag tycker om att göra saker själv. Och så lär man sig ofta nya saker där. Nya verktyg, nya hjälpmedel och nya tekniker. Det skulle ju vara ganska dumt att påstå att man är fullärd och inte behöver lära sig något nytt. Som den där lilla hyveln som man använder om man vill måla över eller tapetsera över en gammal tapet och få bort kanterna i de fall tapeterna inte är uppsatta kant i kant utan är lite överlappade. Den lilla hyveln visade de på Äntligen hemma och den köpte jag. Och den var jättebra! Ibland får man tips om att såga till saker eller att foga ihop saker. När jag kikade på vårt skåp som vi inhandlade häromsistens så fick jag se ett för mig alldeles nytt sätt att foga samman saker. Även om det är ett gammalt sätt. Det här skåpet kommer från Norge och är förmodligen massproducerat en gång i tiden. Hur många skåp som nu var en massa på den tiden. Det innebar att det var nödvändigt att hitta på sätt som inte tar för lång tid. Och det de använde i de här skåpen ser ut så här.

Visst var det lite intressant. Finns två på varje sida, en uppe och en nere. Det är så roligt att det alltid finns något nytt att lära, vare sig det verkligen är nytt eller om det bara är nytt för mig.

Ett nytt mysterium

Idag när jag var med hundarna i skogen så såg jag en påsklilja. Reagerade lite och tyckte det var konstigt att den var där. Ingen bebyggelse och inte ser det ut som där funnits ett hus någon gång. Och dessutom bara en påsklilja. Men jag gick vidare. Efter ett tag så dök det upp en påsklilja till. Och då kunde jag inte låta bli att fotografera den. För när där plötsligt fanns två, med några hundra meters mellanrum blev det faktiskt ännu konstigare! Och sedan tre. Och fyra. Och fem. Med några hundra meters mellanrum. Hur har de kommit dit?

Det är ju faktiskt som så att det måste ha varit någon som gått den här skogspromenaden och med en viss regelbundenhet har den här personen stoppat ner en lök i marken. Varför då? Var det för att han eller hon ville komma tillbaka om våren och hitta sina påskliljor?. Eller var det för att han eller hon tänkte att en dag kommer det att gå andra här och se mina påskliljor. Och de kommmer att undra hur påskliljorna kom hit, och det får de aldrig veta. De kommer att få undra det alltid och då har jag lyckats i mitt uppsåt.

Vem vet? Jag undrar i alla fall.

A glitch in the Matrix

Nu är det som så att båda våra hundar hatar katter. Fråga mig inte varför, det verkar nästan vara medfött. Möjligen kan Iggy ha lärt sig av Gandalf, men oavsett så gillar han inte katter. Och jag vet inte om ni sett Matrix-filmerna, men har ni det så vet ni varför jag reagerade på det som följer.

Igår kväll när vi var ute och gick i mörkret så kände jag hur Iggy stelnade till och sedan började han skälla. Ett par meter framför oss ser jag en grå katt, en sån där med väldigt tät päls, vet inte vad de heter. Den skjuter rygg och jag stannar upp Iggy och sätter honom ner och börjar ge honom godis. Hunden blir tyst och katten springer iväg och sätter sig på andra sidan gatan.

Bra, tänker jag, och vi ska till att börja gå. Plötsligt känner jag hur Iggy stelnar till igen och börjar skälla. Och ta mig tusan, ett par meter framför oss sitter något som för mig ser ut som precis samma katt, på något som för mig ser ut att vara precis samma ställe. Blev nästan lite kall och undrade VA FASIKEN???????

När jag tittar på andra sidan så ser jag att det fortfarande sitter en grå katt där också. Så kanske var det som så att det var två likadana katter som hade en liten träff där på kvällen och vi kom och störde eller så var det …

a glitch in the Matrix!