Imorgon är det Valborg och våren är i full gång. Det har varit en sval vår, något som hade passat Iggy precis. Men nu blev det som det blev med det.
Ville och jag tar våra promenader. Det är grönt och fint.
Vitsipporna blommar och alla löv är på gång att slå ut.
Bokarna har den där magiskt gröna färgen som de har när de precis slår ut. Innan de får tjocka blad som knappt släpper igenom något ljus över huvudtaget.
Körsbärsträd och de tidiga fruktträden blommar för fullt.
Humlorna surrar och Ville jagar dem. Han lyckades fånga en en dag. Det finns faktiskt ganska mycket blod i en humla kunde jag konstatera. Jag såg honom ligga på marken röd kring munnen och trodde att han hade skadat munnen på något sätt. Tills jag såg en halv humla på marken. Jag tror att han lärde sig att jag humlor av Iggy, det var en sport som han bara älskade.
Men jag som brukar älska våren och när allting slår ut är inte glad. Jag är likgiltig för alltihop. Iggys bortgång har tagit mig så hårt, hårdare än jag faktiskt trodde att den skulle göra. Jag visste att jag skulle bli ledsen eftersom han var min lilla älskling, men jag trodde inte det skulle vara så här illa. Försöker i alla fall ta mig framåt. En dag i taget. Det ska bli lättare säger man. Så jag väntar på det.
Lämna ett svar