Det är inte lätt att förlora en vän. Och veta att du aldrig mer får träffa honom. Det tar sin tid att vänja sig vid det. Och huvudet är tomt.
Jag vet att man inte ska säga så, men av de tre hundar vi har och har haft så var Iggy min favorit. Men jag måste ju klara mig utan honom. Även om jag emellanåt är väldigt arg och vill ha honom tillbaka. Tycker fortfarande inte om att gå ut och gå med bara Ville, även om jag gör det. Tycker inte heller om att träna tricks med bara Ville och har inte klarat av att börja med det igen heller. Det kommer väl en dag när jag tycker om en promenad med Ville och vill träna tricks med honom. Vi får väl se.
Våren kommer med stormsteg även om det inte är så varmt. Vitsippor, blåsippor och andra vårblommor blommar och knopparna börjar slå ut. Just nu har vi lite grått väder och regn emellanåt. Jag är inte ledsen över det för det behövs alltid lite regn på våren. Vi hade knappt någon snö här i år så det har inte varit någon större snösmältning, därför är regnet ganska välkommet.
Påsken har kommit och gått. Inget egentligt påskfirande här. Lagade dock lax på påskafton, försökte mig på att tillaga den på ett sätt jag såg en Michelinkock på Youtube göra. Jag lyckades inte riktigt, men tänker försöka igen. Det hette att laga den unilateral, vilket innebär att den tillagas på väldigt låg värme och bara på ena sidan och på grund av den låga värmen ser den nästan rå ut. Jag lyckades inte riktigt, men den var god även om den inte var lika tjusig. Såsen däremot var helt underbar! Sås till lax som gjordes med vitt vin, kokosmjölk och curry (plus lite annat så klart). Såsen var så förbaskat god! Den tänker jag göra igen och försöka skriva ner receptet den här gången. Det var inga mått i videon, men det gick uppenbarligen bra att höfta.
På annandagen var vi var på brunch med makens familj och det var väldigt trevligt. Blir så mycket mat i magen bara när det finns så mycket att välja på. Men vi tog en rejäl promenad efteråt så maten åkte ner i magen ordentligt, och konstigt nog var jag hungrig igen senare på dagen. Trodde jag knappt var möjligt.
Vi hade köpt hem godis för det fall det kom påskkärringar, men det kom inte en enda. Kanske det inte görs längre, kanske har vi bytt ut vår gamla svenska tradition med påskkärringar mot den nya amerikansa Halloween istället. Lite problematiskt så klart eftersom det innebar att vi fick äta upp godiset själva. Men nu vet vi. Nästa år behöver vi inte köpa hem något godis.
Japp, där är jag just nu. Och nu kör vi vidare.
Jag förstår det så väl. Visst gillar jag min hund som är kvar men den jag förlorade för snart två år sedan, det var något annat. Vår relation var en helt annan och jag verkligen älskade henne. Det är inte samma sak med den som är kvar och jag sörjer hon som är borta fortfarande.
Hundmöten på promenader är så otroligt mycket lättare utan henne men… det är inte samma sak. Trots att jag bara ville gråta vissa dagar för att det var så besvärligt ibland hade jag tagit det tusen gånger om ifall jag hade fått henne tillbaka. Men det går ju inte för hon är borta och jag kommer sörja henne resten av livet. Jäkla hundar till att stjäla ens hjärta.
Jo, precis så är det. Saknad är svårt. Var hos frissan igår och när hon frågade hur det var med hundarna (hon har också hundar) så bröt jag ihop. Igen. Kommer att göra det många gånger till. Och hundpromenaderna är fortfarande inte lika roliga.