När jag jobbade brukade jag äta extra D-vitaminer under vintern. Och ska jag vara ärlig så äter jag det fortfarande om det är väldigt mörkt hela dagarna, varje dag, men när vintern ger ett större antal ljusa dagar, mitt på dagen och jag kan komma ut och gå en långpromenad i sol och ljus skippar jag D-vitaminerna. I år har november varit en ganska snäll månad och jag har fått ganska mycket ljus. Som jag ofta skriver så förstår jag inte novembers dåliga rykte då både december och januari brukar vara värre. Men strunt samma. Idag var även december snäll mot mina D-vitaminbehov och det var en solig fin dag. Och som vi ofta gör när solen skiner så åkte vi till mossen. Mossen är ett så bra ställe att gå på när solen skiner. Skog är naturligtvis också trevligt, men du ser inte solen lika bra där som på mossen.
Det är också roligt att hundarna alltid blir glada att komma dit. Deras glädje har naturligtvis en helt annan orsak än min. De vet att vi kommer att gå en ganska lång promenad och det kommer att finnas mycket dofter under den promenaden. Detta eftersom det går många andra hundar där och även vilda djur som lämnar spännande dofter efter sig. Att vi har olika orsak till vår glädje tycker jag dock inte gör något för vi är alla glada och nöjda.
Solen är låg nu och det blir långa skuggor, något som ser ganska dramatiskt ut när du är ute och går, men som INTE är roligt när du har den mitt framför dig när du kör bil.
Och inte var där många andra människor heller trots det fina vädret. Det var i och för sig ganska kallt, men i alla fall.
Kladdkakan jag bakade i förrgår och som vi åt igår var i alla fall väldigt god. Det här med att bryna smöret i kakan gav helt klart en kolaaktig smak som var smaskig och det märktes definitivt inte att jag halverat sockermängden. Kakan var alldeles söt nog.
